REMISSVAR
2015-09-22
Ärendenummer NV-08544-12
Naturvårdsverket
Yttrande gällande förslag till utvidgning av Tivedens nationalpark och förslag till ändrade föreskrifter och ny skötselplan
Undertecknade invänder mot förslag till föreskrift
3 § Inom nationalparken är det förbjudet att
17. cykla förutom på vägar och anvisade cykelleder,
I konsekvensanalysen motiveras förbudet enligt följande: Eftersom cykling förekommer i liten skala i nationalparken idag så är konsekvenserna av att begränsa detta till vägar och markerade leder att se som ett förebyggande av möjliga skador.
Sammanfattning och förslag
Eftersom tillgänglig kunskap på området inte visar på någon skillnad i slitage mellan cykling och vandring är det enligt objektivitetsprincipen orimligt att förbjuda cykling men tillåta vandring, och det är därför fråga om en för långt gående inskränkning av allemansrätten. En konsekvens av ett förbud enligt föreslagen lydelse är att det försvårar en aktiv förvaltning i samverkan med föreningsliv och engagerade cyklister, samtidigt som förbudet sannolikt inte kommer att efterlevas då det kommer uppfattas som godtyckligt.
Förslaget får stora konsekvenser för de cyklister som använder området, vilket är anmärkningsvärt mot bakgrund av att begränsningen sker helt i onödan.
Undertecknade föreslår därför att förslaget till föreskrift 3 § 17. stryks.
Bakgrund
Det har gjorts ett antal studier kring slitage av cykling (mountainbike), särskilt jämfört med vandring. På uppdrag av Nya Zeelands naturvårdsmyndighet Department of Conservation har Cessford (1995, 2003) dragit slutsatsen att det faktiska slitaget av cykling är lika stort eller mindre jämfört med vandring. Marion (2006) har undersökt olika användargruppers slitage i ett naturreservat i Wisconsin och drar slutsatsen att cykling och vandring sliter ungefär lika mycket, bortsett från att cykelstigarna är smalare och mindre utsatta för erosion. Thurston och Reader (2001) har genom experiment i Kanada visat att slitage av cykling och vandring är likartat. Mot bakgrund av satsningarna på MTB-leder i Örebron län gjorde studenten Anna Jarnmark (2013) en litteraturstudie där hon kom fram till att forskningen inte kunde visa på några signifikanta skillnader i slitage mellan cykling och vandring. Den enda rimliga slutsatsen av den forskning som finns på området är att cykling inte sliter mer på naturen än vad vandring gör.
Eftersom cykling inte sliter mer på naturen än vandring är förslaget att cykling - till skillnad från vandring - ska förbjudas i Tiveden orimligt av flera skäl:
- Förbudet strider mot viktiga principer i svensk lagstiftning
Allemansrätten är en viktig rättighet för allmänheten, och har ansetts så viktig att den omnämns i Regeringsformen. Cykling är en del av allemansrätten. Även om allemansrätten kan inskränkas i skyddad natur så får inskränkningar i enskilds rätt att använda marken inte gå längre än vad som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses, enligt Miljöbalken 7 kap. 25 §. Att favorisera vandring framför cykling är att göra en subjektiv värdering av vad som är att betrakta som godkänt friluftsliv. Det strider mot objektivitetsprincipen i Regeringsformen 1 kap. 9 §. Det saknas därför författningsstöd för att inskränka rätten till cykling på det nu föreslagna sättet.
Det är också viktigt att förstå att stigcykling inte längre är en aktivitet för några få idrottsutövare, utan mer och mer är ett sätt att komma ut i naturen. Man kan säga att stigcykling är på väg att bli den nya vandringen. Att då från statligt håll göra en värdering av människors val av hur man upplever naturen är både orimligt och olämpligt.
- Förbudet kommer inte att efterlevas
Lagstiftning har i första hand en normerande effekt, antingen genom att den avspeglar allmänhetens rättsuppfattning eller genom att påverka allmänhetens rättsuppfattning. Först i andra hand är det hotet om sanktioner samt risken för lagföring som påverkar om lagar och regler efterlevs. Om lagen upplevs ogrundad och godtycklig, om risken för lagföring är liten samt om sanktionerna är ringa minskar sannolikheten att lagen ska efterlevas. Ett cykelförbud i Tiveden kommer troligen inte ha någon effekt, eftersom det bland cyklister kommer att uppfattas som ett godtyckligt förbud och att sannolikheten att det kommer startas en brottsutredning är låg. En konsekvens blir i stället ökad osämja mellan olika användare i nationalparken eftersom tillsynen av regelefterlevnaden i praktiken flyttas över på brukarna själva.
- Förbudet kommer försvåra möjligheterna att påverka cyklingens inverkan
De allra flesta, cyklister så väl som vandrare, rör sig i första hand på iordningsställda leder. Genom att erbjuda en bra upplevelse går det att styra hur människor rör sig i nationalparken. Det är cyklister själva som förstår när en stig är attraktiv att cykla på. En förvaltare utan sakkunskap på området kommer ha stora svårigheter att utforma en attraktiv cykelled, eller att alls förstå vilka leder som därför bör märkas upp som cykelleder. Även om man från förvaltarens sida tänker sig att en led eller stig endast ska vara avsedd för vandring kommer cyklister använda den om den är rolig att cykla på. Effekten av förbudet blir därför att möjligheten att styra cyklingen genom sedvanlig förvaltning i form av utformning av leder och skyltning försvåras eller helt försvinner. Det bästa sättet att minska slitage av cykling är genom samverkan med föreningsliv och andra engagerade cyklister. Dessa möjligheter försvåras om ett förbud införs.
En annan aspekt att tänka på är att leder som inte används växer igen, vilket man kan se gott om exempel på längs med Bergslagsleden. Cykling hjälper alltså till att hålla lederna öppna, vilket är till gagn för vandrare och minskar behovet av skötsel i form av röjning. Tanken på att separera leder för å ena sidan cyklister och å andra sidan vandrare är därför en dålig idé av flera skäl. Båda grupperna behövs för att lederna ska kunna hållas öppna. För vandrarnas del är cyklisterna viktiga för att hålla leder som ligger kanske en hel dagetapp bort öppna, då en cyklist lätt tar sig dit på ett par timmar. Att hålla alla leder öppna för flera grupper gör dessutom att utbudet av leder blir större och att slitaget på varje led minskar.
Dan Almberg, Örebro
aktiv cyklist i området sedan 25 år tillbaka, vars upplevelse av Tiveden kommer begränsas betydligt om förslaget till föreskrift går igenom
Kontakt: danalmberg@gmail.com
Oskar Williamsson, Huddinge
har varit engagerad kring cykling i flera naturreservat, organiserat cyklister och skriver om cykling
Kontakt: oskar@happymtb.org
För närvarande saknas en nationell organisation som företräder stigcyklisterna, men undertecknade har åtagit sig rollen att föra de oorganiserades röst. De personer som valt att ställa sig bakom dessa synpunkter bifogas på nästkommande sida.
Referenser:
Cessford, G. R., 1995. Off-road impacts of mountain bikes: a review and discussion. Dept. of Conservation, Science & Research series, 0113-3713; no. 92. Wellington, N.Z.
Cessford, G. R., 2003. Perception and Reality of Conflict: Walkers and Mountain Bikes on the Queen Charlotte Track in New Zealand. Journal for Nature Conservation, 11(4): s. 310–316
Janmark, A., 2013. MTB-aktiviteters påverkan på naturen. Örebro Universitet
Marion, J. L., 2006. Assessing and Understanding Trail Degradation: Results from Big South Fork National River and Recreational Area. USDI, National Park Service.
Thurston, E. and Reader, R. L., 2001. Impacts of experimentally applied mountain biking and hiking on vegetation and soil of a deciduous forest. Environmental Management 27(3): s. 397- 409.
