[RR, lvg] Östra Andalusien (del 1-7, komplett)

[GoranS]

Flög ner till Malaga och bilade därifrån upp till strax utanför Baza. Hade tänkt att försöka få en kort eftermiddags/kvällstur, men solen hade i stort sett gått ner innan vi var installerade och cyklarna ihopsatta så premiärturen fick vänta till dagen därpå.

Tog bilen nordvästut upp till Pozo Alcón och passerade på vägen dit Embalse del Negratín.

Landskapet bjöd inte på någon frodig grönska men hade ändå en viss charm i sin karghet.

En del dalgångar bjöd dock på lite mer växtlighet.

Spanien är världens största olivproducent och Andalusien står för ca 3/4 av landets produktion så det var ingen överraskning att vi såg en del olivodlingar.

I Cazorla hittade vi följande tjusiga hus. Staden/byn bjöd dessutom på en liten trevlig brytbacke uppför Avenida Cronista Lorenzo Polaino på väg till torget där vi fikade.

Summa summarum en riktigt fin första dag med 13 mils cykling. Det var inga våldsamma stigningar och inga höga bergspassager, men det gick mer eller mindre hela tiden upp eller ner vilket gjorde att vi nog ändå passerade 2500 höjdmeter.

Från Cazorla trampade vi upp mot Mirador de las Palomas.

Uppe vid utsiktsplatsen var det fin utsikt över dalen där Rio Guadalquivir rinner.

Däruppe beslutade vi os för att vända. Alternativt kunde man fortsatt ner i dalen, klättrat tillbaka över bergen längre söderut och anslutit till vägen vi åkt ut på strax norr om Quesada. Dock rådde en viss osäkerhet kring vägens status och dels hade vi tagit lite för god tid på oss vilket gjorde att det skulle bli stressigt att hinna med givet att vi inte var intresserade av mörkercykling.

Passade på att låta däcket plocka upp en tagg med påföljd att det blev pyspunka som fick lagas mellan Cazorla och Quesada. I Quesada tog vi vägen upp till Puerto Tíscar istället för att som på utvägen köra över Huesa (bilden tagen precis före passet).

Vägen tillbaka till Pozo Alcón från passet bjöd på både utförs- och uppförskörning.

Strax före återkomsten till Pozo Alcón passerade vi ett parti med mycket kraftigt röd jord.

 

[NLC]

Myyyys!

 

[mmmrrrr]

Snyggt som vanligt!

 

[GoranS]

Andra cykeldagen gjorde vi en tur med Huéscar som start/slut. Vi startade i nordvästlig riktning och gjorde en loop medurs med fika i Puebla de Don Fadrique.

Efter någon kilometer blev asfalten lite sämre och var så i en dryg mil. Lite oväntat kom det faktiskt en del bilar på vägen - inte så att det var någon störande trafik, men jag hade nästan väntat mig att vi knappt skulle se en bil.

Sen blev asfalten klart bättre ett tag och det blev lite mera träd och grönare.

När klättringen upp till Alto de la Sagra (någonstans 1760-1770 möh) började i närheten av La Losa så blev det mer tallskog och upp mot toppen var det åter ganska trädlöst och vägen hade blivit ett riktigt lapptäcke av lagningar. Dessa var dock tämligen välgjorda, så det var faktiskt helt OK att cykla nerför på andra sidan. Viss försiktighet var dock påkallad då det på några ställen var lite grus på vägen.

Då vi kom ner till väg A-317 (strax söder om Santiago de la Espada) tog vi av åt söder/öster och klättrade uppför. Lutningen var dock tämligen snäll. Var här ytterst få bilar och inte heller många hus syntes till. Det nedan var ett av få.

Utförskörningen som sedan följde ner till Puebla de Don Fadrique var riktigt fin, inte jättebrant men med en hel del kurvor som var lagom snälla för att man inte skulle behöva bromsa alltför mycket. I byn passade vi på att fylla vattenflaskorna (förutom att fika).

På utfarten från byn (västerut) så såg vi denna skylt. Undrar om det finns någon motsvarande skylt någonstans i Sverige? Vi såg flera likadana senare under veckan där nere, så det var ingen unik skylt.

Från byn var det en kortare klättring uppför.

Sen bar det av utför och vi tog snart av in på en liten väg som fortsatte ner i dalen där vägen gick genom en planterad lövträdsskog. Inte riktigt vad jag hade väntat mig.

Vi fortsatte söderut och passerade en "Area recreativa", d.v.s. ett områden med bänkar och bord, möjlighet att grilla och en mindre lekplats. Kom rätt snart ut ur lövskogen och följde vattendraget nere i dalen. Lite förvånande rann det en del vatten i det. Då nederbörden under sommaren typiskt är väldigt låg måste vattnet nästan ha kommit från någon källa.

Vi kom sen in i en allé som jag tror var över en mil lång med bara ngt kort avbrott.

Landskapet på andra sidan allén var sista biten ner ganska torrt.

Denna dag stannade mätaren på 10 mil och runt 1500 höjdmeter. Från Huéscar åkte vi tillbaka till vårt boende via Balneario de Zújar och mina reskamrater passade på att ta ett dopp i en varm källa (40-gradigt vatten).

 

[GoranS]

Tredje dagen åkte vi ner till Gérgal och körde en runda därifrån. Klättrandet började omedelbart och på 23 km klättrade vi drygt 1400 höjdmeter upp till Calar Alto. Efter någon kilometer kom ett parti där det gick lite utför.

Huvudsakligen gick det dock uppför även om lutningen varierade en hel del och någon km emellanåt drog nog upp mot 9-10% i snitt. Var helt klart den tuffaste stigningen så långt på resan.

Vädret var fantastiskt med en behaglig värme och en strålande sol. Det enda som möjligen störde var en västlig vind som tog i lite. Dock var det bara någon kortare passage på uppvägen som vinden kom åt. Ju högre upp vi kom desto bättre utsikt fick man.

Med drygt 3 km kvar upp till Calar Alto passerades passet (Venta Luisa) och tog där av vänster. Här ändrade vägens beläggning färg till en klart ljusare nyans och det brantade till lite.

Uppe på och runt toppen låg fem olika observatorier. Jag tror att detta var det största.

För den som är intresserad finns en höjdprofil som jag tror är hyggligt verklighetstrogen på http://www.altimetrias.net/aspbk/verPuerto.asp?id=388

Vi fortsatte västerut och snart började utförskörningen. P.g.a. vinden blev farten i stor utsträckning ganska modest. Landskapet var här kargt och det var knappt några träd.

När vi började närma oss botten på dalen så vred vägen över till att gå i sydostlig riktning och vi fick en riktigt skön medvind. Sista knappa milen gick parallellt med motorvägen. Lyckligtvis fanns en serviceväg (via del servicio) som gick fint att cykla. Hade annars blivit en fruktansvärd omväg för att komma tillbaka till bilen.

Efter att ha käkat lunch på restaurangen vars parkering vi utnyttjat så åkte vi västerut upp till Abla där 2/3 av gruppen lastade av sina cyklar för att medelst dessa ta sig tillbaka till boendet medan sista tredjedelen var snäll och körde tillbaka bilen dit.

Från Abla hade vi drygt 1200 höjdmeter för att ta oss upp över Puerto de Escúllar (eller Padilla som den även verkar kallas); se http://www.altimetrias.net/aspbk/verPerfilusu.asp?id=767

Vi passerade rätt snart precis i närheten av några vindkraftverk, vilket det f.ö. inte direkt var någon brist på i denna del av världen.

Första halvan av stigningen var det huvudsakligen fin asfalt, men sen blev den markant sämre och man fick vara lite försiktig när man ställde sig upp så att inte bakhjulet slirade när man trampade. Var, precis som under i stort sett hela dagen, ytterst lite trafik, så man kunde för det mesta utnyttja hela körbanan om man ville.

Jag var lite småseg och min kompanjon drog iväg medan jag tog det i mitt tempo. Sista biten upp fick jag sällskap då han hade vänt uppe på toppen efter att ha väntat en stund och börjat undra om jag dragit på mig en punktering. Skogen man ser på bilden var väldigt tydligt planterad då den stod i snörräta rader

Om andra halvan av uppförskörningen varit lite mindre rolig p.g.a. underlaget så kan utförskörningen beskrivas som hell-and-heaven, först någonstans runt 8 km med dålig beläggning och sen drygt 2 mil med smal väg, riktigt fin asfalt, omväxlande småkurvigt och lite rakare och knappt en bil.

Sista delen av utförskörningen och biten längs A-344:an passade vi på att köra oss lite extra krokiga med lite improviserat partempo. Kul, men benen protesterade rätt högljutt!

Sista biten in till vårt boende var det en mindre väg som vi bara finrullade. Passerade där följande. Något för den händige att färdigställa kanske?

Totalt slutade dagen på 13 mil och kanske runt 2800 höjdmeter.

Apropå vårt boende så var det första gången i mitt liv jag bott i en grotta. Det var dock inte alls någon obehaglig upplevelse utan snarare en väldigt trivsam sådan.

Vår värd, som f.ö. var belgare, berättade att han köpt stället som då bestod av några små grottor som tjänade som stall till små hästar. Han hade sedan sett till att få grottorna utvidgade så att vår grotta (fanns några till + en camping) totalt var på 120 kvm med rum för upp till 8 personer. Då stället är beläget på ca 800 möh kan det bli lite småkyligt på vintern medan det på somrarna kan bli över 40 grader varmt. Trots det håller sig temperaturen därinne väldigt behaglig året runt. Rätt fiffigt! Dessutom var det ljus och ljud inget som riskerade att störa nattsömnen. På kvällarna var temperaturen helt lagom för att sitta ute och äta middag.

 

[JLarsson]

Supernice Göran. Skippar nog mallis i vår och åker till fastlandet istället.

 

[GoranS]

Mm, måste säga att jag var positivt överraskad av denna resa. Var, med några få undantag, riktigt bra vägkvalitet och ytterst sparsam trafik. Dessutom finns stigningar med lite fler höjdmeter än på Mallis (mer om det i senare inlägg). Det man inte får är det finmaskiga nätet med småvägar och byar var och varannan kilometer som Mallis kan erbjuda.

 

[fhloston]

Ser härligt ut!

 

[joakimj]

Fantastiskt Göran! Mina gamla "hemtrakter". Skulle ju inte vara fel att återvända ser det ut som. Liiiite avis blir man ju...
Kör hårt!
/Joakim J.

 

[earnstrom]

Riktigt vältajmat, jag och cykeln (och fru och barn förvisso) åker till Almeria idag för 3v undvikande av höstrusk.

 

[GoranS]

Joakim:
Är nog ingen dum idé att återvända dit för lite cykling. Nu var vi ju inte riktigt ner i dina trakter, för det var väl Nerja du höll till i(?), utan höll oss lite längre österut. Dock har jag en tanke på en resa med en del där man kör i bergen norrut från kusten mellan Malaga och Salobreña och en del där man kör bergen i trakterna av Estepona/Ronda/Grazalema.

earnstrom:
Rundan upp till Calar Alto från Gérgal tycker jag absolut du ska försöka köra i så fall. Är väl bara drygt tre mil upp till Gérgal om du tar bilen. Annars går det ju cyklingsbara vägar upp om man vill ha en lite längre tur. I övrigt tror jag bergen mellan Sierra Nevada och kusten erbjuder en del riktigt fin cykling. Vi hade en fantastiskt fin sista cykeldag där med Los Tablones (inte långt ifrån Órgiva) som start/slutpunkt.

 

[GoranS]

Fjärde dagen blev en mellandag där vi transporterade oss från stället strax utanför Baza ner till Granada där vi bodde andra halvan av resan. Då Spanien har samma tid som oss men ligger en bra bit västerut innebär det att solen går upp sent, i vårt fall strax efter åtta. Så trots att vi sov ut lite så hann jag gå ut i soluppgången och ta några bilder av det närapå ökenartade landskapet. Tyvärr fångade bilderna inte riktigt känslan av lugn och stillhet, men vi tar med en ändå.

Då det inte gick att få in både cykelväskor och cyklar i bilen så vi fick vi efter frukost packa ner cyklarna i väskorna. Katten verkade inte riktigt vara van vid cykelväskor och lite nyfiken.

Vi kom iväg vid halv tolv och då det inte var garanterat att vi skulle kunna checka in nere i Granada förrän klockan två passade vi på och turistade lite på vägen i form av en avstickare fårn motorvägen i form av Gorafe-Alicún de las Torres-Benalúa-El Bejarín. Var ett rätt fascinerande landskap med lite "mini-Grand Canyon-känsla".

Uppe i Alicún tog vi en liten promenad längs den intressant naturligt utformade "akvedukten" (den där man ser det växa gräs på toppen).

Efter att ha checkat in på hotellet i Granada och monterat ihop cyklarna tog vi oss en eftermiddags/kvällstur på tre och en halv mil och 700 höjdmeter. Vi bodde i Peligros, strax nordväst om centrala Granada och cyklade först 8 km in mot centrum till Plaza de San Isidro där vi började klättringen upp till Puerto Lobo. Första biten var bitvis lite brantare, framför allt uppför Callejón de Lebrija där en cykeldator sa att det var så mkt som 24%. Jag tror kanske att det var i överkant, men jag skulle inte bli förvånad om det var 20% i alla fall. Efter inledningen blev det en lättåkt stigning upp till Puerto Lobo.

Uppe vid Puerto Lobo fortsatte vi mot Viznar och passerade över motorvägen.

Vi åkte sedan en fin väg (GR-3101) som slingrade sig längs bergssidan i nordvästlig riktning. Här såg vi också för första gången mer lite fler cyklister som var ute och tränade. Har tyvärr inga på bild, men väl några bilder på vägen.

Strax före Nívar började utförskörningen tillbaka ner mot Peligros. Var riktigt vackert i kvällssolen.

 

[Zorban]

Ser riktigt härlig ut!

 

[GoranS]

Första dagen med Granada som bas och femte totalt. För att slippa en och en halv mils cykling rakt genom Granada tog vi bilen till Cenes de la Vega, sydost om centrala Granada. Där parkerade vi och började dagens tur. I detta fall kanske man kan säga att "en skylt säger två ord som säger mer ganska mycket"!

Starthöjden för backen var ca 730 möh och det var bara att lägga i lågväxeln och börja malandet uppför. Vägen (A-395) var ärligt talat inte jätteinspirerande, ganska bred och med en del bilar (om än inte direkt störande många). Vägen från Monachil (GR-3202) är nog trevligare (och en bit tuffare). Utsikten var dock inte så mycket att klaga på.

Strax före vi kom upp till skylten med 2000 möh så mötte vi denna krabat som gick och mumsade på det lilla gräs som fanns att tillgå vid sidan av vägen.

Strax över 2000 möh kommer man upp till skidorten, som väl inte är direkt pittoresk.

En macka och lite dricka var dock i alla fall inga problem att få innan vi fortsatt uppåt. Växtligheten blev efter hand allt lägre och mer sparsam.

Vi passerade ovanför skidorten och var nu uppe bland molnen.

Strax ovanför 2500 möh finns denna byggnad och precis därefter en bom (öppen när vi passerade). Om jag fattat det rätt krävs tillstånd för att med motorfordon fortsätta högre upp.

Asfalten var periodvis riktigt fin men utsikten var det sämre med då molnen svept in på riktigt.

Upp över 3000 möh blev beläggningen allt sämre och sista kilometern eller så är det ren grusväg. Tredje bilden nedan är tagen på nervägen och visar ungefär vägkvaliteten den sista kilometern. Tyvärr var spåren ganska mjuka p.g.a. väta så det var rätt trögcyklat. Det faktum att vi nu var så högt upp att man faktiskt märkte av höjden gjorde det inte lättare.

Allra sista biten är det inte cyklingsbart, åtminstone inte om du inte har en bakgrund inom trialcykling och gillar att hoppa dig uppför klippor, så det blev till att nyttja apostlahästarna där för att få upp cykeln till toppen på nästan 3400 möh.

Var skönt att ha kommit upp men en liten besvikelse var det att det var molnigt då utsikten ska vara rätt häftig däruppe med ett ganska rejält stup ner på ena sidan. Efter att ha svidat om till mer kläder (kortärmad ylleundertröja, långärmad ylleundertröja, cykeltröja, armvärmare, regnjacka, tjockare handskar, knävärmare och benvärmare) var det dags att börja nedfärden. Cykeldatorns termometer förklarar nog "klädvalet".

För att göra det lite värre passade vädergudarna på att dessutom skicka ner lite hagel när vi skulle börja nerfärden. Till att börja med var det bara att gå.

När jag där asfalten började bli mer acceptabel för cykling skulle byta om från vandringssandalerna jag dragit på mig för gåendet till cykelskorna som låg i väskan visade det sig halvt omöjligt att få upp ryggsäckens spänne för remmarna över bröstet. Hade absolut ingen känsel i fingrarna. Fick ställa mig med fingrarna i armhålorna i tre minuter för att få lite kontroll på dom s.a. jag kunde få av mig ryggsäcken och byta skobeklädnad. Detta var resans egentligen enda tillfälle med någon misärvarning. Bjuder på en bild som jag tycker ganska väl visar hur sterilt landskapet bitvis var däruppe.

Nere vid avtaget på knappt 2200 möh tog vi väg A-4025 istället för att åka ner mot skidorten. Vi hade nu kommit ner nedanför molnen och det var fin utsikt.

Då vi var på väg att ansluta till stora vägen (A-395) igen på knappt 1700 möh så tog vi av höger in på den betydligt mindre och trevligare GR-3200.

Då GR-3200 tog av neråt V fortsatte vi framåt och neråt. Vägen blev nu nästan ännu smalare och bitvis riktigt brant.

Nere i botten av dalen passerade vi genom ett par kortare tunnlar.

Kan verkligen rekommendera denna väg, i alla fall om man turistcyklar.

Att köra fort på den är mindre lämpligt då den är riktigt smal. Visserligen är trafiken begränsad, men vi mötte ett par bilar.

 

[GoranS]

Från dalen blev det en kortare uppförsbacke som inleddes med ett par serpentinkurvor.

Åkte sedan delvis längsmed Embalse de Canales tillbaka till Cenes de la Vega.

Totalt blev det drygt 9 mil och runt 2800 höjdmeter denna dag. Rullsnittet ska vi prata tyst om, men jag tror det var det lägsta jag någonsin haft på en cykeltur!

 

[NLC]

Herre jistanes :-)

 

[GoranS]

Näst sista cykeldagen på resan åkte vi motorvägen från Granada österut till La Calahorra där vi började cykla. Det var ingen uppvärmning utan backen upp till Puerto de la Ragua började omedelbart; se http://www.altimetrias.net/aspbk/verPuerto.asp?id=371

Låg moln på norra sidan av dalen när man tittade ner norrut vilket gav en lite underlig effekt.

La Calahorra med borgen uppe på kullen.

Var en fin väg upp. Inledningsvis var den, som synes, inte alltför bred. Lite förvånande blev den en bit upp lite bredare utan någon synbar anledning.

Låg en rätt stor solcellsanläggning nere i dalen norrut.

Med bara en kort bit kvar upp till passet på strax över 2000 möh. Själva passet var inget speciellt.

Under utförskörningen mötte vi denna gynnare som såg lite halvlömsk ut. Vi funderade på om den skulle kunna hoppa över räcket om den velat.

Var en trevlig utförskörning, inte våldsamt brant och med kurvor som man kunde ta utan alltför mycket bromsande.

Vi tog efter en halvmil av vänster in på en lite mindre vägen (AL-5402).

Med något kortare avbrott gick det huvudsakligen utför ner till strax efter Fondón.

I Láujar var det spanskt standardcyklistfika, d.v.s. bocadillo con jamón y queso och en cola. Denna bocadillo var resans största.

Efter Fondón kom vi ut på den lite större, men tämligen glest trafikerade, väg A-348. Vi passerade turens lägsta punkt på 800 möh och började därefter klättra uppför längs A-348:an som vi följde en bit innan vi tog av vänster in på AL-4402 och passerade genom Beires och fortsatte uppför.

Landskapet österut hade en ganska säregen sönderbruten karaktär.

Efter ett tag fick vi syn på Ohanes, en by belägen på ca 1000 möh. Genom att det gått en del upp och ner så hade vi från lägsta punkten avverkat närmare 500 höjmeter.

Ohanes svar på New Yorks strykjärnshus!

Trånga gränder var det gott om i denna by. Detta var huvudgatan!

Kyrkan i Tices.

Strävsamma spanjorer hade terrasserat sluttningen.

Efter att ha passerat Puerto Santillana, 1337 möh, bar det av utför. Här gick det att köra rätt fort om man ville på en bred väg med snittlutning på 8-9% under några kilometer i mitten av backen.

Vi kom sen ner till Abla varifrån det blev en lite småseg transportcykling de återstående de sista drygt tre milen tillbaka till La Calahorra. Var till stor delen en slakmota uppåt i dalen. Avslutar bildkavalkaden från denna tur med en bild på en kyrka(?) på utfarten från Dólar.

Trots att det inte var några monsterstigningar lyckades vi få ihop runt 2500 höjdmeter på de tolv milen.

 

[GoranS]

Sista cykeldagen åkte vi till Los Tablones, inte långt ifrån Órgiva i dalgången söder om Sierra Nevada, och parkerade där.

Efter en inledning/uppvärmning med 800 meter med runt 11% i snitt för att komma från byn upp till den större vägen var vi redo för lite mer måttliga lutningar.

Vi svängde ganska snart av in på den lite mindre A-4131 och klättrade uppåt. Var tämligen grönt.

Om vi för det mesta under veckan haft bra vägar så var de som bjöds på denna dag nog ändå ett snäpp upp. Bitvis var det nästan slätt som ett salsgolv.

Vi passerade efter en dryg mil ett mindre pass.

Det var dock bara lite utför innan vägen fortsatte uppåt. Serpentinvägen på bilden var en som kom söderifrån och anslöt till den väg vi åkte på.

Från högsta punkten (Haza del Lino) åkte vi genaste vägen till Torvizcón. Var en väg som gick längs ryggen på en ås och som tog oss neråt dalen. Lutade efter ett tag huvudsakligen utför och emellanåt relativ brant, men utförskörningen bröts också på några ställen av av korta uppförsbackar, sådana man nästan kan ta på farten man har in i dom.

Sista biten ner till man kom ut på den större vägen nere i Torvizcón förtjänar ett litet omnämnande då det helt obegripligt kom en kurva med betondbeläggning och sedan grusväg ett kort parti. Inget problem så länge man tog det hyggligt försiktigt, men väldigt oväntat. Sista biten ner till den större vägen var relativt brant så man bör ta det lite lugnt om man inte vill riskera att fara rakt ut på den större vägen.

Grundplanen för dagen var att sedan åka upp till Trevélez via Almegíjar och sen fortsätta västerut till Órgiva och tillbaka till bilen.

När vi kom till Almegíjar så hade klockan dock runnit bli såpass mycket att vi slutgiltigt beslutade oss för att ta en dricka där och sen rulla tillbaka ner till bilen. Vi rullade dock ner lite i byn och såg följande mandeltorkning som pågick på ett torg.

Litet fotostopp på vägen tillbaka.

Efter att ha lastat in cyklarna åkte vi en sväng upp till Órgiva och stannade till och tog en "avslutningsfika".

Trots att det bara blev 6,5 mil denna dag lyckade vi ändå få runt 1500 höjdmeter och en riktigt fin avslutningstur på resan. Som grädde på moset regnade det när vi morgonen därpå åkte från Granada ner till Malaga. Tycker alltid det känns lite lättare att lämna ett ställe om det regnar än om det är fint väder.

 

[Rock]

Typiskt dålig stil! Usch!

 

[Rickard.v]

Kul att se. Jag var i Nerja förra året o såg bergen o tänkte att jag skulle haft mtb med.

 

[Fredrik80]

Ser grymt fint ut! Avundsjuk :(

 

[Jeppe_E]

Usch och fy. Vilken vedervärdig RR. Du borde skämmas...

Läs: Helt underbar RR och vilket fantastiskt ställe att cykla på. Måste blivit en del höjdmeter under de dagarna :)

Tack för att du delar med dig.

 

[RideOn]

Asså.
Varför sitter jag i en tråkig kontorsstol?
Jag vill också hojja i solen!

 

[Kung Ankan]

Grym RR! Tack!

 

[earnstrom]

Körde Almeria-Gergal-Calar Alto idag. Är dålig stil att inte varna en n00b som jag att det är kallt på 2100m och blir ännu kallare i 60km/h i nerförsåkat. Är helt färdig nu faktiskt...

 

[GoranS]

Förlåt!

Var inte speciellt kallt när vi var där, men det är ju en månad sen och vädret på höjderna är ju alltid lite chansartat. Du får se det som "lärofrysande". En liten varning tycker jag f.ö. att beskrivningen av Pico Veleta-turens tre grader och hagel kunde ha gett. ;-)

 

[staine]

Asså - wow, typ. Jag är mållös! Missat denna sjukt porriga tråd tidigare.
Får man fråga vem som arrangerat resan?

 

[GoranS]

staine skrev:
-------------------------------------------------------
> Får man fråga vem som arrangerat resan?

Privat resa så ingen arrangör. Finns både för- och nackdelar med det.

Det kräver helt klart mer förberedelser än om man åker med en arrangör och "bara" följer med på deras turer, i alla fall om man som jag gärna vill ha koll på "allt" i förväg för att under resan kunna koncentrera sig så mycket som möjligt på själva cyklandet och njuta av omgivningarna och ha så lite praktiska problem/oklarheter/störande moment som möjligt.

Å andra sidan tycker jag det är kul att sitta och planera och försöka få till bra turer av lagom längd som inkluderar de roligaste backarna i området och om möjligt fina vägar i övrigt också. Då mina reskamrater överlät planeringen till mig så har jag ingen att skylla på vad gäller vägval och orter vi bodde på, men jag hade nog inte ändrat mer än någon mindre detalj på resan om jag vetat då jag planerade den vad jag vet efter att ha genomfört den.

 

[SuperApe]

Det där ser fint ut. Hur är cykelvädret där i början av december? Överhängande regnrisk?

 

[GoranS]

Grovt sett är det längs den andalusiska kusten högre regnrisk västerut och torrare österut. Bort mot Almería är det ju halvöken, https://en.wikipedia.org/wiki/Tabernas_Desert Dessutom ökar regnrisken ju längre in på hösten man kommer om jag inte minns helt galet.

Inåt landet där en hel del av denna RR utspelar sig kan det nog bli lite kyligt såpass sent på året genom att man kommer upp på lite högre höjd. Och upp till Pico Veleta tror jag inte man ska räkna med att kunna cykla i december. Skidorten där ligger ju på drygt 2000 möh. Om man bor vid kusten och cyklar lite inåt landet och håller sig på måttlig höjd tror jag dock att det i snitt kan vara rätt OK även den tiden på året. Har varit i trakterna ett par jular (inte cykling) och det har utan problem gått att vandra i shorts och t-shirt många dagar.

Personligen tror jag att början på maj borde vara en idealisk tid för en cykelresa i området.