[LVG] Kort RR från La Palma
Jag var nere på La Palma (kanarieön alltså, inte någon av städerna med liknande namn) och cyklade lite landsväg en vecka nyss och tänkte att andra kanske var intresserade av lite info som inspiration.
La Palma ligger längst västerut av Kanarieöarna (tillsammans med Hierro) och ser antagligen klart mindre av turism (det finns inga riktiga turistgetton som på t.ex. Teneriffa och Gran Canaria), svenskar (det går inga direktflyg vad det verkar) eller landsvägscyklister (MTB verkar vara det de flesta cykelturister kör om de åker ner.) Ön är resten av vulkanutbrott för ett par miljoner år sen och är mer eller mindre ett berg mitt i havet. Iom. att det vanligtvis är nordostliga vindar är östsidan grönare, molnigare och svalare och västsidan mer solsäker.
Iom. att jag har varit på Gran Canaria, Fuerteventura, Teneriffa och La Gomera tidigare så tyckte jag vore det kul att prova på något nytt. Jag bodde i Puerto Naos mitt på västsidan för att få strand och avslappning de dagar jag inte spenderade i bergen på cykeln. Flög med Air Berlin med transfer i Berlin både dit och hem och bokade lägenhetshotell med Booking.com. Cykeln var en Scott CR1 20 med kompaktvevar och 12-30-kassett (något jag flera gånger under turen var glad över) hyrd hos http://www.bike-station.com/
Generellt sett så är vägarna något brantare, färre och större än på t.ex. Gran Canaria. Samma blandning av riktigt dålig till fantastisk fin, slät asfalt som på övriga kanarieöarna. Mycket sparsamt med trafik dock och som vanligt så sköter sig (i princip alla) bilister utan anmärkning. De ligger och väntar snällt på att kunna köra förbi om det är kurvigt och håller ut väl när de väl tar sig förbi. Som sammanfattning så kan jag säga att La Palma är ett trevligt alternativ för landsvägscykel om man kört sig uttråkad på Gran Canaria, Teneriffa och Mallorca. Jag upplevde ön ungefär som av en kombination av Mallorcas norra del och La Gomera. Var beredd på att få pratar någon engelska att tala om och att alla utgår från att du är tysk.
-------------------------------------
Första turen: (116km, 2800hm)
Jag betade av den södra sidan av ön och sen över bergsryggen som går norr-söder längs ön som väg tillbaka. Starten från havet är rätt brutal upp till LP-2an som man tar söderut. Fin, lite tråkigt stor väg större delen av turen fram till avtaget ner till havet i Los Canarios, väl där nere en blandning av bananplantager och ren vulkanöken. Uppför berget i motvind (total avsaknad av vindskydd) var det lite motigt men efter 700hm så är man tillbaka på LP-2:an igen och tar sig nu norrut. Lätt nerför hela vägen till Tigalate där jag tog den mindre LP-206 vidare fram till det att LP-301 tar en uppför (rätt brant uppför…snitt på 8,1%) 1100hm till krönet på bergsryggen längs den enda cykelbara vägen över mitten på ön. Molngolvet låg på ungefär 600 möh. så de sista 800 var genom moln, rätt svalt iom att det började regna lätt… Så fort man kom över kanten dock så tittade solen fram och nedfärden till havet och hotellet var rätt trevlig. Särskilt med tanke på att jag tog tokslut och bonkade med 250hm kvar av klättringen och körde på kolhydratsångor och pannben sista 20 minuterna av vägen upp. Några bilder:
-------------------------------------------
Andra turen: (163km, 4800hm)
Dags för huvudmålet, klättra från havet upp till toppen av vägen på Roque de los Muchachos, dvs. toppa ut på +2400 möh. Jag valde den östra vägen för att få bästa möjliga täckning av öns vägar med tanke på de kommande turerna. För att ta sig till starten behöver man ta sig över mittryggen genom en klättring på drygt 1400hm innan man tar sig ner till Santa Cruz de La Palma, en kort fika och sen LP-4 hela vägen upp. Molnen låg på ungefär 1000 meters höjd, men jag hoppades att det skulle vara klart uppåt toppen. Europas dyraste och finaste teleskop och astronomiska observatorier ligger på toppen, just för att det nästan alltid är klar sikt där. Vacker slingrande väg (inte så mycket serpentiner) som sakta, i jämn 7%-lutning tar en hela vägen, från gräsängar genom regnskog, tallskog och kalfjäll. Jag började på slutet tvivla på att det skulle vara klart på toppen när det fortfarande var tjocka vid 2200 möh, men se, med typ 50hm kvar så skingrade sig molnen och det blev klar, blå himmel och stora runda hus omkring mig.
Och kallt. Temperaturen vid stranden var under hela veckan 20-24 grader men här var det runt 5… Jag hade förberett hyfsat dock med extrakläder (och långfingrade handskar, en lärdom från tidigare resor…) inför nedförden. Att susa nedför i 40-60km/t utan att veva på benen i en halvtimme tills vägen planar ut lite är fostrande i den temperaturen. Klockan hade hunnit bli rätt sen dock, så mitt mål att vara tillbaka innan solnedgången var i fara. Efter att ätit upp allt jag tagit med mig (en hel del eftersom sista tillfälle att proviantera är nere i Santa Cruz, knappt 4 timmar innan toppen och en timme innan man kommer ner till civiliserade trakter igen) så påbörjades nedfärden. Den västra delen av LP-4 upp till toppen (som jag alltså tog nedför) är brantare, de sista 1200hm snittar lite drygt 8% om man är sugen på det. Det är en modern väg dock så inga korta delar med bisarrlutningar på +20% som man kan hitta på småvägarna. Min plan om att hinna hem innan solnedgång visade sig grovt felräknad så sista timmen så var jag glad att jag hade med mig smålamporna jag annars har för Stockholmspendlingen. Bilder från turen:
--------------------------------------------
Tredje turen: (120km, 3000hm)
Nu istället norrut längs med LP-1 bort till Hoya Grande, med en avstickare ner och upp LP-116, sen från 1200 möh ner till Santo Domingo för att där vända söderut igen på LP-114. Några småbackar efter starten innan man möter väggen vid Barranco de las Angustias där vägen klamrar sig fast upp till 500möh. Ganska direkt ner mot havet igen innan man klättrar uppför vackra LP-116 som sakta blir brantare och brantare innan man är tillbaka på LP-1 igen. Denna lite större väg kryssar mellan husen och de små orterna hela vägen upp till 1200 möh. varpå jag svängde av ner mot Santo Domingo och en fika på Spar. (Det finns Spar mer eller mindre överallt på ön.) Vägen tillbaka söderut på LP-116 är fantastisk, vackra trevliga snirklar uppför 500hm i 7,5% snittlutning. Lite mindre bonkad denna dag så hemfärden var mer njutningsfull. Bilder:
------------------------------------------
Fjärde turen: (166km, 3600hm)
Det nordöstra hörnet av ön var kvar att utforska så efter lite kort planerande så kom jag fram till att ett varv runt ön torde vara görbart. Jag valde att köra medurs för att ta lite nytta av vinden som skulle vara i ryggen på den östra sidan samt att ha huvudstigningen i början. Samma väg norrut som tur tre, men jag höll mig till LP-1 hela vägen tills den mindre LP-109 svänger av strax efter Roque del Faro. Om ni åker till La Palma, kör LP-109! Det är den vackraste vägen jag kört (jag gillar att köra slingrig småväg genom exotisk skog.) Iom. att jag tog den österut blev den i huvudsak en lång nedförsbacke. Så fort jag kommit in i Barlovento så svängde jag upp på LP-107, vilket blev en intressant resa när man på slutet tar sig nerför genom Lomo Quinto på ohyggligt smal väg mellan husen i vad som måste vara ~20% lutning som värst. Sen följde jag LP-1 (med en avstickare genom bananodlingarna längs med LP-104) till Santa Cruz för en fika på torget innan de sista 5 milen runt södra hörnet av ön tillbaka till hotellet lagom för att se solnedgången över havet. Bilder:
La Palma ligger längst västerut av Kanarieöarna (tillsammans med Hierro) och ser antagligen klart mindre av turism (det finns inga riktiga turistgetton som på t.ex. Teneriffa och Gran Canaria), svenskar (det går inga direktflyg vad det verkar) eller landsvägscyklister (MTB verkar vara det de flesta cykelturister kör om de åker ner.) Ön är resten av vulkanutbrott för ett par miljoner år sen och är mer eller mindre ett berg mitt i havet. Iom. att det vanligtvis är nordostliga vindar är östsidan grönare, molnigare och svalare och västsidan mer solsäker.
Iom. att jag har varit på Gran Canaria, Fuerteventura, Teneriffa och La Gomera tidigare så tyckte jag vore det kul att prova på något nytt. Jag bodde i Puerto Naos mitt på västsidan för att få strand och avslappning de dagar jag inte spenderade i bergen på cykeln. Flög med Air Berlin med transfer i Berlin både dit och hem och bokade lägenhetshotell med Booking.com. Cykeln var en Scott CR1 20 med kompaktvevar och 12-30-kassett (något jag flera gånger under turen var glad över) hyrd hos http://www.bike-station.com/
Generellt sett så är vägarna något brantare, färre och större än på t.ex. Gran Canaria. Samma blandning av riktigt dålig till fantastisk fin, slät asfalt som på övriga kanarieöarna. Mycket sparsamt med trafik dock och som vanligt så sköter sig (i princip alla) bilister utan anmärkning. De ligger och väntar snällt på att kunna köra förbi om det är kurvigt och håller ut väl när de väl tar sig förbi. Som sammanfattning så kan jag säga att La Palma är ett trevligt alternativ för landsvägscykel om man kört sig uttråkad på Gran Canaria, Teneriffa och Mallorca. Jag upplevde ön ungefär som av en kombination av Mallorcas norra del och La Gomera. Var beredd på att få pratar någon engelska att tala om och att alla utgår från att du är tysk.
-------------------------------------
Första turen: (116km, 2800hm)
Jag betade av den södra sidan av ön och sen över bergsryggen som går norr-söder längs ön som väg tillbaka. Starten från havet är rätt brutal upp till LP-2an som man tar söderut. Fin, lite tråkigt stor väg större delen av turen fram till avtaget ner till havet i Los Canarios, väl där nere en blandning av bananplantager och ren vulkanöken. Uppför berget i motvind (total avsaknad av vindskydd) var det lite motigt men efter 700hm så är man tillbaka på LP-2:an igen och tar sig nu norrut. Lätt nerför hela vägen till Tigalate där jag tog den mindre LP-206 vidare fram till det att LP-301 tar en uppför (rätt brant uppför…snitt på 8,1%) 1100hm till krönet på bergsryggen längs den enda cykelbara vägen över mitten på ön. Molngolvet låg på ungefär 600 möh. så de sista 800 var genom moln, rätt svalt iom att det började regna lätt… Så fort man kom över kanten dock så tittade solen fram och nedfärden till havet och hotellet var rätt trevlig. Särskilt med tanke på att jag tog tokslut och bonkade med 250hm kvar av klättringen och körde på kolhydratsångor och pannben sista 20 minuterna av vägen upp. Några bilder:
-------------------------------------------
Andra turen: (163km, 4800hm)
Dags för huvudmålet, klättra från havet upp till toppen av vägen på Roque de los Muchachos, dvs. toppa ut på +2400 möh. Jag valde den östra vägen för att få bästa möjliga täckning av öns vägar med tanke på de kommande turerna. För att ta sig till starten behöver man ta sig över mittryggen genom en klättring på drygt 1400hm innan man tar sig ner till Santa Cruz de La Palma, en kort fika och sen LP-4 hela vägen upp. Molnen låg på ungefär 1000 meters höjd, men jag hoppades att det skulle vara klart uppåt toppen. Europas dyraste och finaste teleskop och astronomiska observatorier ligger på toppen, just för att det nästan alltid är klar sikt där. Vacker slingrande väg (inte så mycket serpentiner) som sakta, i jämn 7%-lutning tar en hela vägen, från gräsängar genom regnskog, tallskog och kalfjäll. Jag började på slutet tvivla på att det skulle vara klart på toppen när det fortfarande var tjocka vid 2200 möh, men se, med typ 50hm kvar så skingrade sig molnen och det blev klar, blå himmel och stora runda hus omkring mig.
Och kallt. Temperaturen vid stranden var under hela veckan 20-24 grader men här var det runt 5… Jag hade förberett hyfsat dock med extrakläder (och långfingrade handskar, en lärdom från tidigare resor…) inför nedförden. Att susa nedför i 40-60km/t utan att veva på benen i en halvtimme tills vägen planar ut lite är fostrande i den temperaturen. Klockan hade hunnit bli rätt sen dock, så mitt mål att vara tillbaka innan solnedgången var i fara. Efter att ätit upp allt jag tagit med mig (en hel del eftersom sista tillfälle att proviantera är nere i Santa Cruz, knappt 4 timmar innan toppen och en timme innan man kommer ner till civiliserade trakter igen) så påbörjades nedfärden. Den västra delen av LP-4 upp till toppen (som jag alltså tog nedför) är brantare, de sista 1200hm snittar lite drygt 8% om man är sugen på det. Det är en modern väg dock så inga korta delar med bisarrlutningar på +20% som man kan hitta på småvägarna. Min plan om att hinna hem innan solnedgång visade sig grovt felräknad så sista timmen så var jag glad att jag hade med mig smålamporna jag annars har för Stockholmspendlingen. Bilder från turen:
--------------------------------------------
Tredje turen: (120km, 3000hm)
Nu istället norrut längs med LP-1 bort till Hoya Grande, med en avstickare ner och upp LP-116, sen från 1200 möh ner till Santo Domingo för att där vända söderut igen på LP-114. Några småbackar efter starten innan man möter väggen vid Barranco de las Angustias där vägen klamrar sig fast upp till 500möh. Ganska direkt ner mot havet igen innan man klättrar uppför vackra LP-116 som sakta blir brantare och brantare innan man är tillbaka på LP-1 igen. Denna lite större väg kryssar mellan husen och de små orterna hela vägen upp till 1200 möh. varpå jag svängde av ner mot Santo Domingo och en fika på Spar. (Det finns Spar mer eller mindre överallt på ön.) Vägen tillbaka söderut på LP-116 är fantastisk, vackra trevliga snirklar uppför 500hm i 7,5% snittlutning. Lite mindre bonkad denna dag så hemfärden var mer njutningsfull. Bilder:
------------------------------------------
Fjärde turen: (166km, 3600hm)
Det nordöstra hörnet av ön var kvar att utforska så efter lite kort planerande så kom jag fram till att ett varv runt ön torde vara görbart. Jag valde att köra medurs för att ta lite nytta av vinden som skulle vara i ryggen på den östra sidan samt att ha huvudstigningen i början. Samma väg norrut som tur tre, men jag höll mig till LP-1 hela vägen tills den mindre LP-109 svänger av strax efter Roque del Faro. Om ni åker till La Palma, kör LP-109! Det är den vackraste vägen jag kört (jag gillar att köra slingrig småväg genom exotisk skog.) Iom. att jag tog den österut blev den i huvudsak en lång nedförsbacke. Så fort jag kommit in i Barlovento så svängde jag upp på LP-107, vilket blev en intressant resa när man på slutet tar sig nerför genom Lomo Quinto på ohyggligt smal väg mellan husen i vad som måste vara ~20% lutning som värst. Sen följde jag LP-1 (med en avstickare genom bananodlingarna längs med LP-104) till Santa Cruz för en fika på torget innan de sista 5 milen runt södra hörnet av ön tillbaka till hotellet lagom för att se solnedgången över havet. Bilder:
Senast ändrad:
