[RR] Vajosuo öltur, åttonde upplagan.
Det var åter dags för den traditionella ölturen till Vajosuo, för åttonde året i rad. För de flesta har ölen aldrig varit huvudsaken, men tyngdpunkten har ändå hela tiden flyttats mot bättre mat, och sedan förra gången även mot mycket mera krävande cykling.
Jag började cykla 16 km till mötesplatsen alldeles för sent och fick ordentligt med mjölksyra i musklerna redan innan vi egentligen hunnit börja. Som resultat var jag dock bara några minuter för sen.
Lite efter tolvslaget på lördag började vår grupp på sex cykla på stigarna, först mot Kullaanvuori. Hannu cyklade utan utrustning och återvände hem på kvällen, en lätt cykeltur på 13 timmar. Det gick upp och ner och stigarna var ordentligt blöta.
Mestadels stig...
... men även en del skogsvägar som binder ihop stigarna.
Revelate Designs Mountain Beer Bag.
Denna gång var jag den enda som inte hade fatbike utan cyklade i stället på min Salsa Mukluk med 29+ däck. Alla andra hade fatbikes, utom då Hannu, som cyklade utan utrustning.
Alla hade åktekniken och konditionen i skick, så det gick undan.
Myren Rehtsuo.
Det blev en kort smörgåspaus vid Rehtsuo, innan vi fortsatte i det avtagande ljuset.
Solnedgången var 15:30, så det blev snart mörkt, vilket inte utgör något större hinder med dagens ledlampor.
Vid sextiden anlände vi till Vajosuo vindskydd, efter 6,5 h och 51 km för min del. Trots den ställvis mycket tekniska terrängen hade vi cyklat med gott flyt. Några andra bekanta hade anlänt till platsen till fots och allt var redan igång.
Jag hade själv en liter öl, vilket var tillräckligt. Jag gjorde också det otänkbara och hade endast vegetarisk mat med mig (det finns nu flera nya köttersättningsprodukter som är riktigt bra i Finland).
Det rådde ändå ingen brist på kött att grilla.
Det regnade största delen av kvällen och var också ganska blåsigt, men inget kunde störa stämningen.
Jag lade mig lite efter midnatt i min bivacksäck. För regnets skull hade jag också riggat upp en tarp, då regn rakt i ansiktet tenderar inverka negativt på sömnen. Jarkko tyckte också det var en bra idé och fick också plats under tarpen. Min 600 g lätta sommarsovsäck var inte särdeles varm under natten, men jag lyckades ändå sova till halv åtta på morgonen. Det var kallare, runt fyra minusgrader och blåste. Lite vitt på marken var en trevligt överraskning.
Jag var först uppe, med Jarkko som andraman. Första prioritet var en brasa.
Den andra förstaprioriteten var kaffe.
Lite före tio hade vi packat allt och började cykla igen. Mitt frihjul hade märkliga ljud redan från start, men fungerade ändå felfritt.
Först hämtade vi vatten från en hemlig gömma...
... efter vilket vi fortsatte på de riktiga stigarna.
En myr på senhösten har en speciell estetik. Kanske inte direkt vackert, men det är i alla fall någonting mycket tilldragande.
Jag.
Jarkko.
En lite skogsväg mellan Vajosuo och Kangenmiekka.
Stigarna är för lätta om man inte hamnar att slita lite.
En kort klädpaus.
Lite bristande snöfrigång.
Stigarna vid Kangenmiekka.
Efter Kangenmiekka fortsatte vi mot och förbi Vahto genom en labyrint av små vägar och stigar. Helt omöjligt att hitta på nytt utan ett GPS-spår.
Frihjulet blev långsamt sämre, men det gick ännu att cykla försiktigt. Kvaliteten på stigarna varierade en del.
Efter att vi kommit till flygfältet var jag tvungen att svänga av hemåt, då jag nu bara var tio kilometer hemifrån. Frihjulet tog nu emot ytterst lite kraft innan det släppte och minsta motlut måste göras med sparkcykelteknik. Några hundra meter hemifrån gav det upp helt. Denna gång höll Salsas frihjulsbody i fyra månader, vilket är mindre bra. Antagligen tålde det inte fukten/vätan som frös till is.
Jag var hemma igen efter fem timmar och 45 km. Detta var den bästa öltursrutten någonsin. Det blir en repris nästa år...
Jag började cykla 16 km till mötesplatsen alldeles för sent och fick ordentligt med mjölksyra i musklerna redan innan vi egentligen hunnit börja. Som resultat var jag dock bara några minuter för sen.
Lite efter tolvslaget på lördag började vår grupp på sex cykla på stigarna, först mot Kullaanvuori. Hannu cyklade utan utrustning och återvände hem på kvällen, en lätt cykeltur på 13 timmar. Det gick upp och ner och stigarna var ordentligt blöta.
Mestadels stig...
... men även en del skogsvägar som binder ihop stigarna.
Revelate Designs Mountain Beer Bag.
Denna gång var jag den enda som inte hade fatbike utan cyklade i stället på min Salsa Mukluk med 29+ däck. Alla andra hade fatbikes, utom då Hannu, som cyklade utan utrustning.
Alla hade åktekniken och konditionen i skick, så det gick undan.
Myren Rehtsuo.
Det blev en kort smörgåspaus vid Rehtsuo, innan vi fortsatte i det avtagande ljuset.
Solnedgången var 15:30, så det blev snart mörkt, vilket inte utgör något större hinder med dagens ledlampor.
Vid sextiden anlände vi till Vajosuo vindskydd, efter 6,5 h och 51 km för min del. Trots den ställvis mycket tekniska terrängen hade vi cyklat med gott flyt. Några andra bekanta hade anlänt till platsen till fots och allt var redan igång.
Jag hade själv en liter öl, vilket var tillräckligt. Jag gjorde också det otänkbara och hade endast vegetarisk mat med mig (det finns nu flera nya köttersättningsprodukter som är riktigt bra i Finland).
Det rådde ändå ingen brist på kött att grilla.
Det regnade största delen av kvällen och var också ganska blåsigt, men inget kunde störa stämningen.
Jag lade mig lite efter midnatt i min bivacksäck. För regnets skull hade jag också riggat upp en tarp, då regn rakt i ansiktet tenderar inverka negativt på sömnen. Jarkko tyckte också det var en bra idé och fick också plats under tarpen. Min 600 g lätta sommarsovsäck var inte särdeles varm under natten, men jag lyckades ändå sova till halv åtta på morgonen. Det var kallare, runt fyra minusgrader och blåste. Lite vitt på marken var en trevligt överraskning.
Jag var först uppe, med Jarkko som andraman. Första prioritet var en brasa.
Den andra förstaprioriteten var kaffe.
Lite före tio hade vi packat allt och började cykla igen. Mitt frihjul hade märkliga ljud redan från start, men fungerade ändå felfritt.
Först hämtade vi vatten från en hemlig gömma...
... efter vilket vi fortsatte på de riktiga stigarna.
En myr på senhösten har en speciell estetik. Kanske inte direkt vackert, men det är i alla fall någonting mycket tilldragande.
Jag.
Jarkko.
En lite skogsväg mellan Vajosuo och Kangenmiekka.
Stigarna är för lätta om man inte hamnar att slita lite.
En kort klädpaus.
Lite bristande snöfrigång.
Stigarna vid Kangenmiekka.
Efter Kangenmiekka fortsatte vi mot och förbi Vahto genom en labyrint av små vägar och stigar. Helt omöjligt att hitta på nytt utan ett GPS-spår.
Frihjulet blev långsamt sämre, men det gick ännu att cykla försiktigt. Kvaliteten på stigarna varierade en del.
Efter att vi kommit till flygfältet var jag tvungen att svänga av hemåt, då jag nu bara var tio kilometer hemifrån. Frihjulet tog nu emot ytterst lite kraft innan det släppte och minsta motlut måste göras med sparkcykelteknik. Några hundra meter hemifrån gav det upp helt. Denna gång höll Salsas frihjulsbody i fyra månader, vilket är mindre bra. Antagligen tålde det inte fukten/vätan som frös till is.
Jag var hemma igen efter fem timmar och 45 km. Detta var den bästa öltursrutten någonsin. Det blir en repris nästa år...
