ooms sa:
oxr sa:
ooms sa:
oxr sa:
ooms sa:
Som jag skrev ovan så är allemansrätten en sedvänjerätt, och är således inte definierad i detalj i någon lag. Däremot har myndigheten Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram riktlinjer för vad som ingår och inte ingår i allemansrätten.
Om inte regeringen har ändrat i instruktionen för Naturvårdsverket de senaste månaderna så finns inget sådant uppdrag.
Nä, inte om man bara läser orden i instruktionen och utan att sätta sig in i vad de innebär så är det korrekt att ordet allemansrätten inte nämns. Däremot nämns bl.a. att värna och utveckla friluftslivet, och om man sätter sig in i vad det innebär så är det bl.a. att informera om vad allemansrätten innebär och hur den ska tolkas.
Fast om man sätter sig in i vad riktlinjer betyder så ser man att Naturvårdsverket inte har ett uppdrag att utforma föreskrifter, allmänna råd eller riktlinjer utifrån enbart allemansrätten utan att det handlar om ett uppdrag att sprida information. Det är något helt annat.
Vem tar fram informationen och de tolkningar av allemansrätten som de sprider då? Är den felaktig? Om så, varför har inte regeringen satt stopp för det hela? Varför pekar de flesta organisationer och myndigheter på NVV när det gäller riktlinjer, tolkningar och information kring allemansrätten?
Det är möjligt att de inte explicit har uppdraget att ta fram riktlinjer (om man nu skall läsa allt ordagrant), men riktlinjer behövs och det verkar som att NVV är den myndighet som de flesta förväntar sig ska göra detta och de gör detta (självpåtaget eller inte). Regeringen verkar ha gett sitt tysta godkännande till detta, eftersom de inte stoppat det. Så jag skulle säga att det de facto är så att NVV har detta uppdrag, även om det inte explicit är uttalat.
Vi behöver nog reda ut en del här. Naturvårdsverket har helt klart ett ansvar när det gäller allemansrätten: sprida kunskap, utforma lättförståelig information (för det är sannerligen inte lätt att begripa), bevaka att den upprätthålls och så vidare. Naturvårdsverkets jurister ska självklart vara våra främsta experter på hur allemansrätten ska uttolkas, och ska också vara de som samlar kompetens i frågan genom att sammanställa hur den uttolkas i domstolar och i lagstiftningsarbetet. Däremot har Naturvårdsverket inget rätt att självständigt ge allemansrätten nya betydelser eller ändrade regler. Om en myndighet har sådan rätt kan man utläsa det i lagtexten genom att det står "regeringen eller den myndighet som regeringen föreskriver har rätt att meddela föreskrifter gällande...". Något sådant finns inte kopplat till allemansrätten. Föreskrifter, allmänna råd, riktlinjer - allt sådant är juridiskt bindande text som är giltiga. Men, som tidigare sagts, så finns inget sådant kopplat till allemansrätten. Det är därför Naturvårdsverkets tolkning endast kan bli en tolkning av vad som framkommer i annan lagtext, av domar, av propositioner och av statliga utredningar. Tolkningen i sig är inte juridiskt bindande men självklart bör man kunna lita på vad en myndighet skriver.
Så varför ifrågasätter jag då myndighetens tolkning? Jo, med lite vanligt källkritiskt förhållningssätt har jag gått igenom vad Naturvårdsverket lutar sig emot.
Det första verket gör är att säga att lagen om vägtrafikdefinitioner inte gäller. Det tycker jag är mycket märkligt, eftersom det går på tvärs med Trafikförordningen som säger att den gäller för trafik på väg och i terräng, samt att definitionerna ska hämtas i Lagen om vägtrafikdefinitioner. Naturvårdsverket gör då en åtskillnad mellan cyklar och elcyklar, där de senare är motoriserade fordon i likhet med exempelvis permobiler. Den åtskillnad finns förvisso även i lagen om vägtrafikdefinitioner, men där står att en elcykel med max 250 Watt ska klassas som cykel. Om man ska vända sig till en expertmyndighet för att reda ut vad som egentligen gäller skulle jag säga att Trafikverket eller Transportstyrelsen ligger närmast till hands.
Det andra Naturvårdsverket gör är att säga att det inte finns någon motoriserad allemansrätt. Här hänvisas till både domar, propositioner och offentliga utredningar som främst tar sin utgångspunkt i snöskoterkörning. Det skoterproblematiken främst riktar in sig på är bullerstörningar. När man slår fast att det inte finns någon motoriserad allemansrätt gör man det utifrån att allemansrätten inte står över terrängkörningslagen, vilket framgår av domar. Dessa domar refereras det till i utredningar. I dessa utredningar fastslås det dock att om terrängkörningslagen inte är tillämplig så gäller allemansrätten. Detta genom att man har rätt att åka motorbåt över annans vatten. Så för att uttrycka det väldigt tydligt: det finns ingen motoriserad allemansrätt för att allemansrätten "övertrumfas" av terrängkörningslagen. Men det tycks alltså som att om terrängkörningslagen inte gäller, ja då finns det faktiskt en motoriserad allemansrätt. När det gäller elcyklar gäller inte terrängkörningslagen, eftersom den lutar sig dels mot lagen om vägtrafikdefinitioner men också trafikförordningen.
Det som kryddar det lite extra är att Naturvårdsverket säger att permobiler är okej att använda enligt allemansrätten. Dessa är exakt lika mycket motoriserade fordon som elcyklar. I lagtext har jag inte kunnat hitta några större skillnader. Det framstår därför som att denna tolkning för den ena och mot den andra gjorts högst godtyckligt.
Det tredje problemet som uppstår är vad allemansrätten egentligen är. I princip kan man säga att allemansrätten är vad som är tillåtet genom att det inte är förbjudet i andra lagar. Man kan säga att det är hålet som blir kvar bland alla förbuden. Alla brott mot allemansrätten är brott mot andra lagar som finns upptagna i brottsbalken. Här finns exempelvis skadegörelse, hemfridsbrott, tagande av olovlig väg och terrängkörning. Det är här som vi kan få domar och avgöra var gränsen för allemansrätten egentligen går. Det problem som då uppstår för Naturvårdsverket är att det finns inget brott som elcykling kan sorteras in under. Tänker man lite kreativt kanske man kan få in det under någon slags terrängkörning. Det skulle i så fall gälla för lika för alla, oavsett om man äger mark eller inte. Här trasslar Naturvårdsverket till det igen genom att säga att elcykling är okej med markägarens tillåtelse.
Detta är anledningen till att jag är mycket förundrad över Naturvårdsverkets tolkning. Jag utnämner mig inte till expert, men jag vill nog påstå att några otvetydiga fakta är det inte fråga om. Det framgår ju också tydligt i intervjuer med Naturvårdsverket som hänvisar till att vi får avvakta domar, men aldrig preciserar vilken typ av domar det skulle kunna röra sig om. Det finns ju nämligen inget brott.
Varför tar inte regeringen Naturvårdsverket i örat? Svenska myndigheter har stor frihet att agera, precis som domstolar har. Regeringen styr formellt myndigheterna genom förordningar, regleringsbrev och regeringsuppdrag. En myndighets tolkning däremot är knappast en sak för regeringen att lägga sig i, såvida den inte får särskilt anmärkningsvärda konsekvenser (hej Transportstyrelsen!). När regeringen tidigare tagit Naturvårdsverket i örat har det varit genom ytterligare skärpt lagstiftning (Vargjakten). I detta sammanhang är det framförallt Justitieombudsmannen som har till uppgift att granska myndigheternas agerande. Men eftersom denna tolkning inte har en rättslig verkan så är det tveksamt om det är en fråga för JO. Jag tycker mig ha snappat upp på andra forum att en JO-anmälan ska ha gjorts men att den lämnats utan åtgärd.
Det var mitt långa svar som random person på ett forum.