[RR] Landmannalaugar på Island, 2016
Det känns som det är dags för en till RR från Sagolandet. Jag lyckades återvände til Landmannalaugar förra hösten, även om det gått några år så kanske minns någon förra gången jag var där och cyklade Laugavegurinn ( https://happyride.se/forum/read.php/1/1443209 ). Iallafall så ligger Landmannalaugar ungefär 3 timmar från Reykjavik in mot Islands inland. Denna gång skulle vi dock inte cykla Laugavegurinn utan skulle försöka hitta en sagolik stig vi hört berättelser om.
På vägen mot Landmannalaugar. Först på agendan var Bláhnúkur (berget till vänster på bilden).
En timmes push-bike går snabbt med dem här vyerna.
Uppe på toppen försöker vi orientera oss. Stigen vi var ute efter ligger någonstans där mot höglandet.
Sen börade det roliga.
Försöker ta reda på hur vi kommer upp på Brennisteinsalda (kullen på bilden) fär att sen fortsätta vidare in mot höglandet.
Tydligen får vi fortsätta ner innan vi tar oss upp igen.
Till slut fick vi cykla en bit av Laugavegurinn innan vi svängde av den mot högre höjder i öst. Även om vi var där i början av september så låg snön kvar från förra vintern (iofs på 1000 möh).
Efter mycket sökande så hittar vi till slut sigen vi var ute efter, den som går längs ryggen ner mot den sinade flodbädden.
Sen var det bara att njuta.
När vi hade kommit ner var det bara att vända om och ta sig upp igen. Tur nog fick vi cykla stigen helt ostörda men när vi väl hade tagit oss upp igen såg vi en vandringsgrupp marscherande längs ryggen.
Sen var det bara ta sig när mot bilen igen.
På vägen mot Landmannalaugar. Först på agendan var Bláhnúkur (berget till vänster på bilden).
En timmes push-bike går snabbt med dem här vyerna.
Uppe på toppen försöker vi orientera oss. Stigen vi var ute efter ligger någonstans där mot höglandet.
Sen börade det roliga.
Försöker ta reda på hur vi kommer upp på Brennisteinsalda (kullen på bilden) fär att sen fortsätta vidare in mot höglandet.
Tydligen får vi fortsätta ner innan vi tar oss upp igen.
Till slut fick vi cykla en bit av Laugavegurinn innan vi svängde av den mot högre höjder i öst. Även om vi var där i början av september så låg snön kvar från förra vintern (iofs på 1000 möh).
Efter mycket sökande så hittar vi till slut sigen vi var ute efter, den som går längs ryggen ner mot den sinade flodbädden.
Sen var det bara att njuta.
När vi hade kommit ner var det bara att vända om och ta sig upp igen. Tur nog fick vi cykla stigen helt ostörda men när vi väl hade tagit oss upp igen såg vi en vandringsgrupp marscherande längs ryggen.
Sen var det bara ta sig när mot bilen igen.
