Transcontinental race No 7
- Trådstartare A.Nilsson
- Start datum
Transcontinental race No 7
Kul läsning. Perfekt testrunda med fint väder :) Jag var ute på en liknande tredagarstur med start på långfredagen. Undrar hur långt ifrån varandra vi var egentligen. Jag passerade Nynäshamn, Nyköping, Söderköping, Norsholm, Vingåker, Eskilstuna, Strängnäs och Uppsala.
Transcontinental race No 7
solstina sa:
Jo med en sån här kommer man ju upp så att man inte slår i pinnarna nä det skall av och på och då kan man utnyttja dödutrymmet mellan dem:
https://www.cykelkraft.se/zipp-quic...5sXQhZcdZG0Dyl4MZXR452samYOOa1choCk14QAvD_BwE
Transcontinental race No 7
Jag har kastat in handduken tyvärr. Inget TCR för min del. Jävligt surt!
Farsan skulle hjälpt till med barnen hemma medan jag var borta men han har blivit dålig och det är oklart om han kan hjälpa till. Då ingen annan trolig lösning syntes på horisonten fick jag ta beslutet att ställa in. Familjen först etc...
Annars hade planeringen avlöpt helt enligt plan. Kom precis hem från några dagar på Mallorca där jag kört relativt hårt och fått känna på att cykla i "riktiga" berg med mycket höjdmeter flera dagar på raken. Nyttigt och jobbigt. Rutten är lagd till största del och det mesta av utrustningen är införskaffad och testad.
Besviken är en underdrift men jag får väl ställa om siktet till 2020 antar jag... (plus det ska väl bli något sorts äventyr i år också även om det blir i mindre skala)
Stort lycka till till er som ska köra!
Farsan skulle hjälpt till med barnen hemma medan jag var borta men han har blivit dålig och det är oklart om han kan hjälpa till. Då ingen annan trolig lösning syntes på horisonten fick jag ta beslutet att ställa in. Familjen först etc...
Annars hade planeringen avlöpt helt enligt plan. Kom precis hem från några dagar på Mallorca där jag kört relativt hårt och fått känna på att cykla i "riktiga" berg med mycket höjdmeter flera dagar på raken. Nyttigt och jobbigt. Rutten är lagd till största del och det mesta av utrustningen är införskaffad och testad.
Besviken är en underdrift men jag får väl ställa om siktet till 2020 antar jag... (plus det ska väl bli något sorts äventyr i år också även om det blir i mindre skala)
Stort lycka till till er som ska köra!
MarcusS
Aktiv medlem
Transcontinental race No 7
solstina sa:
Vad synd. Ja, det är inte helt enkelt att kombinera långcyklande och familjeliv + lite arbete.
Själv så testkörde jag cykeln på Täbys 30-milare. Lite justeringar av cockpiten behövs för att inte skymma lampan av väskor eller händerna på tempopinnarna. Ska ta och testa med all packning monterad framöver.
Transcontinental race No 7
Här kommer nästa rapportering från förberedelserna inför sommarens äventyr. Lika ordrik som vanligt.
Vet knappt var jag ska börja! Så mycket intryck!
Hade turen att det låg en jobbresa till Milano i slutet av april. Passade på att stanna några extra dagar. Rutten i sommar kommer att passera hyfsat nära Milano på väg mellan CP3 & CP4. Typiskt bra läge att kolla vägarna m a o.
Började i tisdags att nästla mig ut ur Milano med riktning mot Alpe d'Huez (typ CP4), delvis längs första utkastet på rutt. Hade hunnit med tre kortare vändor med utgångspunkt Milano Centrale ungefär under jobbdagarna. Intrycket då var... komplicerat... Det förstärktes på väg ut ur staden med dess förorter. Tog en halv evighet. Men sedan fick jag äntligen cykla på riktigt. Testade en flera mil lång cykel/gångväg längs en flod. Superfint. Hälften asfalterat hälften bra grus.
En hel del folk och ute rastade sig (på cykel eller promenad) vilket gjorde att farten fick hållas på hyfsad nivå.
Efter diverse skönt trampande längs bra vägar hamnade jag i Susa för nattvila. Ashungrig men det familje(?)drivna hotellet med restaurang ställde upp och fixade god middag redan innan kl19, vilket är magisk gräns i Italien.
Hela våren har jag snackat om hur jag skulle klättra Alpe d'Huez som en del av resan (hade ingen koll på just den stigningen innan, utan mer för att en parcour verkar passera där). Innan avresa till Milano kom en trevlig kollega förbi som har klart mycket mer erfarenhet av det här med bergsbestigning på cykel och kollade min tänkta rutt. Är du säker på att det där passet du lagt in där verkligen är öppet? Ehh hur menar du nu? Jamen alltså... Jaha det är ju förstås så att temperaturen i Milano inte riktigt är samma som den som blir uppe i bergen.... Så då var jag tvungen att tänka om. Har inte hunnit ladda om efter vintern än och hade ingen som helst lust att släpa med vinterutstyrsel. Kollegan tipsade även om ett gäng bra hemsidor. En hade karta med markering för en miljard stigningar och kort info om dessa. Så jag gjorde en alternativ rutt från Susa där jag prickade in ett gäng med lite lagom avstånd emellan ända bort till Lago di Maggiore. På ett sådant sätt att en del dessutom var upp och ner samma väg så jag enkelt kunde anpassa inte bara hur många jag gjorde utifrån vad som passade utan även om jag körde ända upp eller inte. Mellan klättringarna hade jag mest bara låtit ridewithgps enligt osm cycle-lagret dra rutten (vilken jag sedan följde på ett ungefär). Dels för att jag inte hade tid att vara supernoga, dels för att detta var en testrunda som verkade bra att testa lite allt möjligt på. Hade tänkt 7 - 8 h effektiv cykling per dag i duktig ansträngningsgrad men inget mål i antal km. Det visade sig bli en rutt som gav massor av erfarenhet på olika sätt, och otroligt vacker, men garanterat bitvis inte var speciellt snabbcyklad.
Första klättringen blev rakt på frukost dag 2. Rifugio el truc som ligger ovanför Susa. Inte en aning vad som väntade. Visade sig vara smal, rutten väg (asfalt förutom sista 500m, men kunde delvis lika gärna varit grus hela vägen, och smal så en italiensk bil och nästan en cykel fick plats) och asjobbigt. Och alldeles underbart. Enda cyklisten på väg upp och ner och, skönt nog, endast ett fåtal bilar. Lite bilder där uppifrån:
Kallt på väg ner förstås och knöggligt. Uppför går bra. Gillar den typen av jobbighet, även om jag blir klart frustrerad över att det går så långsamt. Nerför är mest bara jobbigt men jag lär mig säkert det med mer övning.
Stopp vid en bar för att tina upp och fylla på energi innan jag körde vidare mot Col de Lys. Den gick lättare. Kanske för att det var andra klättringen, kanske för att det var flackare, kanske för att vägen var bättre. Här fick det plats två bilar i bredd plus cykel. Första maj är ledig dag även i Italien så det var mycket cyklister ute. Hur mycket folk som helst vid baren på toppen.
Körde ner åt andra hållet och hamnade på riktigt fina vägar genom böljande landskap. Rätt skönt efter uppförskörandet.
Nattvila blev i Rivarolo. Hade egentligen tänkt fortsätta en knapp timme till men när jag kollade fortsättning på rutten verkade det typiskt tomt på allt möjligt där och det pågick dessutom någon form av ölfestival i Rivarolo so why not. De hade grillbuffé med bl a varmkorv. Eller salsicce kanske det snarare heter här.
Nästa utmaning var Galleria di Rosazza (som i nuläget bara var ett namn utan innebörd). Rullade iväg efter massiv frukost dag tre. Och insåg snabbt att det hade varit rätt beslut att stanna när jag gjorde kvällen. Fina, men knixiga, vägar med mycket upp och ner, genom små byar som var snudd på folktomma.
När jag gjort lite väl många 10% upp och 10% ner hamnade jag plötsligt vid världens ände. Eller iallafall upphörde den asfalterade vägen och övergick i en grusväg som ledde rakt ner i en dal. Kollade googlemaps och där fanns inte den där vägen med. Köra tillbaka hade jag ingen vidare lust med eftersom det var ett tag sedan jag passerat någon korsning. Och jag hade ju precis gjort en massa upp och ner. Hörde ljud från "andra sidan" så det borde finnas liv där någonstans. Jag rullade nerför den där backen. Längst nere rann en bäck. Av med skor och strumpor, traska över. För att inse att det, inte helt oväntat, fanns en liknande "väg" jag precis åkt nerför på andra sidan. Men nu uppför. Sådan där lutning fixar inte jag när det är stenigt så jag traskade även uppför. Hamnade i en liten by med kullerstensgator och efter den blev det vanlig asfalterad väg igen.
Till slut var jag framme i Biella och kunde, efter bunkring i en bar, börja cykla uppför igen. Hyfsat lika förhållanden som Col de Lys. Vardag igen så ensammare på vägen.
Efter ett tag kom jag fram till Oropa vilket tydligen är ett gammalt kloster som numera är vandrarhem/hotell. Bra vandringsläge i området. Hade som sagt inte så bra koll på vad Galleria di Rosazza var men visste att jag skulle vidare efter Oropa (dels eftersom jag skulle ner på andra sidan, dels eftersom jag inte nått 1488möh enligt höjdmätaren). Något förvirrat men till slut hittade jag en liten skylt som pekade mig i rätt riktning. Fortsatte uppåt. Där började jag inse att berget måste vara högre än 1488 och började tänka på namnet igen. Ja just det det är förstås en tunnel någonstans däruppe bland molnen.
Mörkt som attan var det! Jag hade lampa men sådan där som mer är för att synas och inte för att se. Rullade försiktigt genom och kom ut på andra sidan. Helt magiskt!
En jäkla massa hårnålskurvor på väg ner. Frös även här rejält (hade langat på mer kläder men inte tillräckligt) men fint som attan. Och lång väg. Svårt att fatta att jag måste tagit mig uppför något liknande först.
Nattvila dag 3 blev i Oleggio som visade sig vara något av en sovstad på väg mot Lago Maggiore. Där fanns restaurant med riktigt göttig pizza.
Här började jag jobba på andra färdigheter. Rutten med klättringarna jag förberett ledde tillbaka till Milano men dit skulle jag inte än. Tänkte att det skulle vara trevligt att köra runt någon av sjöarna också. Valet föll på Lago di Como eftersom möjligen kommer sommarens rutt behöva gå på ena eller andra sidan den. Lika bra att kolla upp. Men dit hade jag inget spår ritat. (Däremot ett förberett från Milano, runt Lago di Como och tillbaka via Bergamo). In på ridewithgps och fixa rutt till Como. Men sedan är frågan hur den ska komma över till min cykeldator? Blev strul med nerladdning till telefonen och uppladdning till garmin connect vilken sedan kan synkas med cykeldatorn. Ok jag får testat att navigera via ridewithgps-appen i telefonen. Det visade sig funka alldeles utmärkt. Hade tagit med ett quadlock-fäste som jag kunde sätta på en tvärslå till tempopinnen som jag också hade med.
Runt Lago di Como alltså. Där var det också attans fint. Körde västra sidan upp och östra ner. Även här noll koll på läget innan jag började. Visade sig att flest båtar går till västra sidan, mest turister där, flådiga hotell, trafikstockningar (redan nu!!). Östra sidan var klart bättre. Ganska uppenbart bara från kartan eftersom det finns en väg som slickar strandkanten och en lite större som går något högre upp. Snirkligt är det på båda sidorna. Märks tydligt att det är mycket cyklister runt sjön. Vid tunnlar finns cykelväg förbi på utsidan som är tydligt skyltad osv.
Inte mycket misär än under resan men den har alltid plats någonstans... Finfint väder två första dagarna men tre sista skulle det enligt prognoserna bli sämre. Hade sett riktigt mörka moln på himlen och mäktiga blixtar på långt avstånd. Men hittills haft tur med bara några små stänk dagen innan. Cyklade jag och tänkte när jag var en bit från Lecco, dvs slutet på sjöturen. Reflektera aldrig över sådant!! Två sekunder senare var storm och regn över mig. Regnet var inte asjobbigt men vinden var riktigt ruggig. Inte ojvadjobbigtdetärcyklanärdetblåser utan mer undraromjagbordesökaskydd. Försökte fånga detta på bild men det gör sig inte riktigt.
Kämpade mig ner till Lecco. Skönt nog avtog vinden så snart jag kom bort från sjön. Regnet hade jag med mig till nattvilan vilken blev i Bergamo. Mindre än hällregn men en hel del mer än dugg så jag hann bli rätt blöt innan jag kom fram. Körde denna bit mestadels enligt vägskyltar. Gick utmärkt tills jag närmade mig Bergamo. Hamnade på en tvåfilig väg utan att jag riktigt vet hur det gick till. Helt plötsligt dök upp en skylt om att jag närmade mig motorväg och att cyklar var strängeligen förbjudna. Tog första bästa avfart vilken ledde upp till en sådan där trafikplats där det är vägar åt alla håll och i ett gäng olika lager med broar och grejor. Tog fram google maps för att försöka orientera mig. Vid det laget hyfsat trött och frusen utan att det egentligen gick någon nöd på mig men typiskt inte snabbtänkt. Fick ingen ordning på någonting. Slutade med att jag bokade hotell och sedan slog på navigering via google maps. Så går det också att lösa situationen. Hotell med badkar hamnade jag på:
Vaknade morgonen efter och då var det ju helt plötsligt lördag och dagen innan hemresa. Åter mot Milano m a o. Blev en kortare tur denna dag eftersom jag ville ha marginal för ev cykelhaveri, packning osv. Tidigt flyg på söndagen. Liten omväg iallafall över något ställe som hette Lodi. Denna gång hade jag gått loss med ritverktygen igen men valt större vägar och snarare runt än genom städer för att se hur det kändes. Kändes ypperligt. Platt, rakt. Lägre mysfaktor förstås men grejen är att jag ju gillar att mest bara ligga där och fundera över allt och inget. Fick sällskap några mil av en italienare. Körde ifatt och om. Han hakade på och vi snackade lite vid ett rödljus. Visade sig att han var på väg mot Nice. Utan packning eftersom han hade följebil! Han drog några km som tack innan följebilen stod vid ett vägskäl och väntade.
Fortsatte att tugga på och vips var jag vid Milano Centrale igen.
Lite lärdomar.
- Testar för tillfället månads/dygnetruntlinser istället för endagars som jag tidigare haft (av oklar anledning eftersom jag i många år tänkt på att det känns knäppt att slänga två linsförpackningar varje dag). Funkar finfint! Hade med glasögon, linsvätska + behållare och endagars som backup men behövde inget av detta trots fyra nätter. Fick i och med bytet bättre krut. Har tydligen gått omkring med för svaga linser ett gäng år. Så jag har numera falksyn. På långt håll. Struligare däremot på nära håll. Jag är ju liksom lite äldre.
- Kläderna jag dragit med funkade finfint. Använde allt utom långa benvärmare och kände inte att jag saknade något. Tunn kort kjol, lätt t-tröja, underbrallor, lunasandaler och strumpbyxor för kvällarna. Tar typ ingen plats. Dunväst som backup. Användes denna gång bara kvällstid men kan nog vara bra vid hög höjd även sommartid. En uppsättning. Behöver troligen inte ändra mycket där. Möjligen uppdatering av regnjacka. Den är lite väl skrymmande.
- Navigering via mobil på olika sätt funkar fint det med. Även om jag inte vill överutnyttja den grejen. Lite för instabilt med uppkoppling, elektronik, batteritid vid navigering. Även om min mobil är vattenskyddad och jag har extra skal känns det sådär att sitta med den på styret i ösregn. Tog av och la i bakfickan när jag inte använde för säkerhets skull. Missade dock att plocka undan laddningssladden när det regnade utan den låg i blötan på framväskan. Tror iallafall att det var det som strulade till det. Under natten i Bergamo vägrade mobilen att ladda. Vaknade mitt i natten och då var den kokhet och luktade lite bränt. Sådär kul. Lät den vila lite, testade några gånger och helt plötsligt funkade det igen. Inte helt stabilt.
- Cykeln fortfarande toppen. Skillnaderna från påskresan var tvärslår för cykeldator och mobil. Och de slitna racerdäcken utbytta med 4-season.
- Vikten av att vara noga vid planering av rutt. Den här gången hade jag ingen brådska och tyckte snarare att det var bra att det blev lite extra krångligt ibland. Trött blev jag ju iallafall och fick se en hel massa. I sommar blir det andra bullar.
Mycket nöjd! Slut på rapporten.
Vet knappt var jag ska börja! Så mycket intryck!
Hade turen att det låg en jobbresa till Milano i slutet av april. Passade på att stanna några extra dagar. Rutten i sommar kommer att passera hyfsat nära Milano på väg mellan CP3 & CP4. Typiskt bra läge att kolla vägarna m a o.
Började i tisdags att nästla mig ut ur Milano med riktning mot Alpe d'Huez (typ CP4), delvis längs första utkastet på rutt. Hade hunnit med tre kortare vändor med utgångspunkt Milano Centrale ungefär under jobbdagarna. Intrycket då var... komplicerat... Det förstärktes på väg ut ur staden med dess förorter. Tog en halv evighet. Men sedan fick jag äntligen cykla på riktigt. Testade en flera mil lång cykel/gångväg längs en flod. Superfint. Hälften asfalterat hälften bra grus.
En hel del folk och ute rastade sig (på cykel eller promenad) vilket gjorde att farten fick hållas på hyfsad nivå.
Efter diverse skönt trampande längs bra vägar hamnade jag i Susa för nattvila. Ashungrig men det familje(?)drivna hotellet med restaurang ställde upp och fixade god middag redan innan kl19, vilket är magisk gräns i Italien.
Hela våren har jag snackat om hur jag skulle klättra Alpe d'Huez som en del av resan (hade ingen koll på just den stigningen innan, utan mer för att en parcour verkar passera där). Innan avresa till Milano kom en trevlig kollega förbi som har klart mycket mer erfarenhet av det här med bergsbestigning på cykel och kollade min tänkta rutt. Är du säker på att det där passet du lagt in där verkligen är öppet? Ehh hur menar du nu? Jamen alltså... Jaha det är ju förstås så att temperaturen i Milano inte riktigt är samma som den som blir uppe i bergen.... Så då var jag tvungen att tänka om. Har inte hunnit ladda om efter vintern än och hade ingen som helst lust att släpa med vinterutstyrsel. Kollegan tipsade även om ett gäng bra hemsidor. En hade karta med markering för en miljard stigningar och kort info om dessa. Så jag gjorde en alternativ rutt från Susa där jag prickade in ett gäng med lite lagom avstånd emellan ända bort till Lago di Maggiore. På ett sådant sätt att en del dessutom var upp och ner samma väg så jag enkelt kunde anpassa inte bara hur många jag gjorde utifrån vad som passade utan även om jag körde ända upp eller inte. Mellan klättringarna hade jag mest bara låtit ridewithgps enligt osm cycle-lagret dra rutten (vilken jag sedan följde på ett ungefär). Dels för att jag inte hade tid att vara supernoga, dels för att detta var en testrunda som verkade bra att testa lite allt möjligt på. Hade tänkt 7 - 8 h effektiv cykling per dag i duktig ansträngningsgrad men inget mål i antal km. Det visade sig bli en rutt som gav massor av erfarenhet på olika sätt, och otroligt vacker, men garanterat bitvis inte var speciellt snabbcyklad.
Första klättringen blev rakt på frukost dag 2. Rifugio el truc som ligger ovanför Susa. Inte en aning vad som väntade. Visade sig vara smal, rutten väg (asfalt förutom sista 500m, men kunde delvis lika gärna varit grus hela vägen, och smal så en italiensk bil och nästan en cykel fick plats) och asjobbigt. Och alldeles underbart. Enda cyklisten på väg upp och ner och, skönt nog, endast ett fåtal bilar. Lite bilder där uppifrån:
Kallt på väg ner förstås och knöggligt. Uppför går bra. Gillar den typen av jobbighet, även om jag blir klart frustrerad över att det går så långsamt. Nerför är mest bara jobbigt men jag lär mig säkert det med mer övning.
Stopp vid en bar för att tina upp och fylla på energi innan jag körde vidare mot Col de Lys. Den gick lättare. Kanske för att det var andra klättringen, kanske för att det var flackare, kanske för att vägen var bättre. Här fick det plats två bilar i bredd plus cykel. Första maj är ledig dag även i Italien så det var mycket cyklister ute. Hur mycket folk som helst vid baren på toppen.
Körde ner åt andra hållet och hamnade på riktigt fina vägar genom böljande landskap. Rätt skönt efter uppförskörandet.
Nattvila blev i Rivarolo. Hade egentligen tänkt fortsätta en knapp timme till men när jag kollade fortsättning på rutten verkade det typiskt tomt på allt möjligt där och det pågick dessutom någon form av ölfestival i Rivarolo so why not. De hade grillbuffé med bl a varmkorv. Eller salsicce kanske det snarare heter här.
Nästa utmaning var Galleria di Rosazza (som i nuläget bara var ett namn utan innebörd). Rullade iväg efter massiv frukost dag tre. Och insåg snabbt att det hade varit rätt beslut att stanna när jag gjorde kvällen. Fina, men knixiga, vägar med mycket upp och ner, genom små byar som var snudd på folktomma.
När jag gjort lite väl många 10% upp och 10% ner hamnade jag plötsligt vid världens ände. Eller iallafall upphörde den asfalterade vägen och övergick i en grusväg som ledde rakt ner i en dal. Kollade googlemaps och där fanns inte den där vägen med. Köra tillbaka hade jag ingen vidare lust med eftersom det var ett tag sedan jag passerat någon korsning. Och jag hade ju precis gjort en massa upp och ner. Hörde ljud från "andra sidan" så det borde finnas liv där någonstans. Jag rullade nerför den där backen. Längst nere rann en bäck. Av med skor och strumpor, traska över. För att inse att det, inte helt oväntat, fanns en liknande "väg" jag precis åkt nerför på andra sidan. Men nu uppför. Sådan där lutning fixar inte jag när det är stenigt så jag traskade även uppför. Hamnade i en liten by med kullerstensgator och efter den blev det vanlig asfalterad väg igen.
Till slut var jag framme i Biella och kunde, efter bunkring i en bar, börja cykla uppför igen. Hyfsat lika förhållanden som Col de Lys. Vardag igen så ensammare på vägen.
Efter ett tag kom jag fram till Oropa vilket tydligen är ett gammalt kloster som numera är vandrarhem/hotell. Bra vandringsläge i området. Hade som sagt inte så bra koll på vad Galleria di Rosazza var men visste att jag skulle vidare efter Oropa (dels eftersom jag skulle ner på andra sidan, dels eftersom jag inte nått 1488möh enligt höjdmätaren). Något förvirrat men till slut hittade jag en liten skylt som pekade mig i rätt riktning. Fortsatte uppåt. Där började jag inse att berget måste vara högre än 1488 och började tänka på namnet igen. Ja just det det är förstås en tunnel någonstans däruppe bland molnen.
Mörkt som attan var det! Jag hade lampa men sådan där som mer är för att synas och inte för att se. Rullade försiktigt genom och kom ut på andra sidan. Helt magiskt!
En jäkla massa hårnålskurvor på väg ner. Frös även här rejält (hade langat på mer kläder men inte tillräckligt) men fint som attan. Och lång väg. Svårt att fatta att jag måste tagit mig uppför något liknande först.
Nattvila dag 3 blev i Oleggio som visade sig vara något av en sovstad på väg mot Lago Maggiore. Där fanns restaurant med riktigt göttig pizza.
Här började jag jobba på andra färdigheter. Rutten med klättringarna jag förberett ledde tillbaka till Milano men dit skulle jag inte än. Tänkte att det skulle vara trevligt att köra runt någon av sjöarna också. Valet föll på Lago di Como eftersom möjligen kommer sommarens rutt behöva gå på ena eller andra sidan den. Lika bra att kolla upp. Men dit hade jag inget spår ritat. (Däremot ett förberett från Milano, runt Lago di Como och tillbaka via Bergamo). In på ridewithgps och fixa rutt till Como. Men sedan är frågan hur den ska komma över till min cykeldator? Blev strul med nerladdning till telefonen och uppladdning till garmin connect vilken sedan kan synkas med cykeldatorn. Ok jag får testat att navigera via ridewithgps-appen i telefonen. Det visade sig funka alldeles utmärkt. Hade tagit med ett quadlock-fäste som jag kunde sätta på en tvärslå till tempopinnen som jag också hade med.
Runt Lago di Como alltså. Där var det också attans fint. Körde västra sidan upp och östra ner. Även här noll koll på läget innan jag började. Visade sig att flest båtar går till västra sidan, mest turister där, flådiga hotell, trafikstockningar (redan nu!!). Östra sidan var klart bättre. Ganska uppenbart bara från kartan eftersom det finns en väg som slickar strandkanten och en lite större som går något högre upp. Snirkligt är det på båda sidorna. Märks tydligt att det är mycket cyklister runt sjön. Vid tunnlar finns cykelväg förbi på utsidan som är tydligt skyltad osv.
Inte mycket misär än under resan men den har alltid plats någonstans... Finfint väder två första dagarna men tre sista skulle det enligt prognoserna bli sämre. Hade sett riktigt mörka moln på himlen och mäktiga blixtar på långt avstånd. Men hittills haft tur med bara några små stänk dagen innan. Cyklade jag och tänkte när jag var en bit från Lecco, dvs slutet på sjöturen. Reflektera aldrig över sådant!! Två sekunder senare var storm och regn över mig. Regnet var inte asjobbigt men vinden var riktigt ruggig. Inte ojvadjobbigtdetärcyklanärdetblåser utan mer undraromjagbordesökaskydd. Försökte fånga detta på bild men det gör sig inte riktigt.
Kämpade mig ner till Lecco. Skönt nog avtog vinden så snart jag kom bort från sjön. Regnet hade jag med mig till nattvilan vilken blev i Bergamo. Mindre än hällregn men en hel del mer än dugg så jag hann bli rätt blöt innan jag kom fram. Körde denna bit mestadels enligt vägskyltar. Gick utmärkt tills jag närmade mig Bergamo. Hamnade på en tvåfilig väg utan att jag riktigt vet hur det gick till. Helt plötsligt dök upp en skylt om att jag närmade mig motorväg och att cyklar var strängeligen förbjudna. Tog första bästa avfart vilken ledde upp till en sådan där trafikplats där det är vägar åt alla håll och i ett gäng olika lager med broar och grejor. Tog fram google maps för att försöka orientera mig. Vid det laget hyfsat trött och frusen utan att det egentligen gick någon nöd på mig men typiskt inte snabbtänkt. Fick ingen ordning på någonting. Slutade med att jag bokade hotell och sedan slog på navigering via google maps. Så går det också att lösa situationen. Hotell med badkar hamnade jag på:
Vaknade morgonen efter och då var det ju helt plötsligt lördag och dagen innan hemresa. Åter mot Milano m a o. Blev en kortare tur denna dag eftersom jag ville ha marginal för ev cykelhaveri, packning osv. Tidigt flyg på söndagen. Liten omväg iallafall över något ställe som hette Lodi. Denna gång hade jag gått loss med ritverktygen igen men valt större vägar och snarare runt än genom städer för att se hur det kändes. Kändes ypperligt. Platt, rakt. Lägre mysfaktor förstås men grejen är att jag ju gillar att mest bara ligga där och fundera över allt och inget. Fick sällskap några mil av en italienare. Körde ifatt och om. Han hakade på och vi snackade lite vid ett rödljus. Visade sig att han var på väg mot Nice. Utan packning eftersom han hade följebil! Han drog några km som tack innan följebilen stod vid ett vägskäl och väntade.
Fortsatte att tugga på och vips var jag vid Milano Centrale igen.
Lite lärdomar.
- Testar för tillfället månads/dygnetruntlinser istället för endagars som jag tidigare haft (av oklar anledning eftersom jag i många år tänkt på att det känns knäppt att slänga två linsförpackningar varje dag). Funkar finfint! Hade med glasögon, linsvätska + behållare och endagars som backup men behövde inget av detta trots fyra nätter. Fick i och med bytet bättre krut. Har tydligen gått omkring med för svaga linser ett gäng år. Så jag har numera falksyn. På långt håll. Struligare däremot på nära håll. Jag är ju liksom lite äldre.
- Kläderna jag dragit med funkade finfint. Använde allt utom långa benvärmare och kände inte att jag saknade något. Tunn kort kjol, lätt t-tröja, underbrallor, lunasandaler och strumpbyxor för kvällarna. Tar typ ingen plats. Dunväst som backup. Användes denna gång bara kvällstid men kan nog vara bra vid hög höjd även sommartid. En uppsättning. Behöver troligen inte ändra mycket där. Möjligen uppdatering av regnjacka. Den är lite väl skrymmande.
- Navigering via mobil på olika sätt funkar fint det med. Även om jag inte vill överutnyttja den grejen. Lite för instabilt med uppkoppling, elektronik, batteritid vid navigering. Även om min mobil är vattenskyddad och jag har extra skal känns det sådär att sitta med den på styret i ösregn. Tog av och la i bakfickan när jag inte använde för säkerhets skull. Missade dock att plocka undan laddningssladden när det regnade utan den låg i blötan på framväskan. Tror iallafall att det var det som strulade till det. Under natten i Bergamo vägrade mobilen att ladda. Vaknade mitt i natten och då var den kokhet och luktade lite bränt. Sådär kul. Lät den vila lite, testade några gånger och helt plötsligt funkade det igen. Inte helt stabilt.
- Cykeln fortfarande toppen. Skillnaderna från påskresan var tvärslår för cykeldator och mobil. Och de slitna racerdäcken utbytta med 4-season.
- Vikten av att vara noga vid planering av rutt. Den här gången hade jag ingen brådska och tyckte snarare att det var bra att det blev lite extra krångligt ibland. Trött blev jag ju iallafall och fick se en hel massa. I sommar blir det andra bullar.
Mycket nöjd! Slut på rapporten.
GoranS
Aktiv medlem
Transcontinental race No 7
Härligt! Fick det verkligen att rycka till i italiencyklingsbenen.
Som kuriosa är Oropa i cykeltävlingssammanhang känt bl.a. för denna etapp på Giro d'Italia från 1999 där Pantani punkterade in i stigningen (3.33) och ändå vann etappen.
Jag tror att etapper som denna bidragit till att han fortfarande har en hel del fans, kanske ffa i Italien. Några dagar senare påbörjades f.ö. hans fall som slutade olyckligt knappt fem år senare.
Som kuriosa är Oropa i cykeltävlingssammanhang känt bl.a. för denna etapp på Giro d'Italia från 1999 där Pantani punkterade in i stigningen (3.33) och ändå vann etappen.
Jag tror att etapper som denna bidragit till att han fortfarande har en hel del fans, kanske ffa i Italien. Några dagar senare påbörjades f.ö. hans fall som slutade olyckligt knappt fem år senare.
Transcontinental race No 7
Tackar alla för hejarop. Kul projekt detta.
Mäktigt!!
Det gick inte riktigt lika fort för mig den sträckan :D.
Detta med att cykla utan hjälm... Känns så avlägset nu för tiden. Men jag såg ett antal som gjorde det även nu (på racer i träningskläder).
GoranS sa:
Mäktigt!!
Det gick inte riktigt lika fort för mig den sträckan :D.
Detta med att cykla utan hjälm... Känns så avlägset nu för tiden. Men jag såg ett antal som gjorde det även nu (på racer i träningskläder).
GoranS
Aktiv medlem
Transcontinental race No 7
Vissa hund..., förlåt, äldre italienska män är svåra att lära si..., förlåt, bära hjälm. Åtminstone är min känsla att det huvudsakligen är personer som börjat cykla före "hjälmeran" som fortsätter med det. Bland yngre italienare är min upplevelse att de typiskt kör med hjälm när de motionscyklar.Hasse#7 sa:
GoranS
Aktiv medlem
Transcontinental race No 7
Tre veckor till start i morgon.
Tvåan (Falconer) och trean (Lenhard, dessutom 2:a 2017 och snabbast på PBP ) från i fjol är med i startlistan även för årets lopp. Ingen av de tre tidigare herrsegrarna (Allegaert 3 ggr, Hayden 2 ggr och Ibbett 1 gång) hittar jag dock i startlistan vilket innebär att det kommer att bli en ny segrare på herrsidan.
På damsidan hittar jag inte heller någon tidigare segrare i startlistan.
Cyklister som kör under svensk flagg är:
Tvåan (Falconer) och trean (Lenhard, dessutom 2:a 2017 och snabbast på PBP ) från i fjol är med i startlistan även för årets lopp. Ingen av de tre tidigare herrsegrarna (Allegaert 3 ggr, Hayden 2 ggr och Ibbett 1 gång) hittar jag dock i startlistan vilket innebär att det kommer att bli en ny segrare på herrsidan.
På damsidan hittar jag inte heller någon tidigare segrare i startlistan.
Cyklister som kör under svensk flagg är:
98 - Anna Petters 110 - Katja Kircher 114 - Pontus Johansson 204 - Erik Ringqvist 213 - Gert-Åke Rosqvist 216 - Stina Svensson 228 - Marcus Silwer 255 - Cristopher Grundberg
Senast ändrad:
GoranS
Aktiv medlem
Transcontinental race No 7
En vecka kvar till start. Antar att IRL-cyklisterna är redo. Frågan är hur det är med internetcyklisterna. Är alla varianter på rutter undersökta, samtliga deltagares konton på sociala medier uppspårade, de olika lokala vädertjänstermas tillförlitligthet i aktuella regioner kartlagda, ...?
Senast ändrad:
Transcontinental race No 7
MarcusS
Aktiv medlem
Transcontinental race No 7
Det är med en del ångest som förberedelserna går framåt. Ruttplanering pågår, Strava heatmaps, streetview blandas med höjdprofiler. Cykeln ska kittas och packas. Varje liten pryl som kan vara bra att ha ska ifrågasättas -vad går att undvara, vad måste vara med.
Fjärdebrunn
Aktiv medlem
Transcontinental race No 7
En jacka, slang och multiverktyg. Du ska österut, uppförs och motvind så kommer du rätt.
Fjärdebrunn
Aktiv medlem
Transcontinental race No 7
NLC sa:
Just jäklars, så var det ju. Därav motvinden.
Fjärdebrunn
Aktiv medlem
Transcontinental race No 7
Om Mackan packar lätt så tar han nog hem hela skiten ?
Mitt kort lagt.
Mitt kort lagt.
antonlindb
Aktiv medlem
Transcontinental race No 7
GoranS sa:
Min fru Amy Lippe kör också och hon har uppehållstillstånd i Sverige ;-).
Jag känner till alla på listan förutom Cristopher och Pontus. Någon som vet vilka de är?
Sjukt kul med ett härligt gäng svenskar!
GoranS
Aktiv medlem
Transcontinental race No 7
Noterade faktiskt hennes namn, men då hon trots allt står som US i anmälningslistan och ditt namn inte fanns med tog jag inte med henne i listan. Har du andra äventyr för egen del denna gång eller varför kör du inte?antonlindb sa:
Sen verkar det här med nationaliteter och långcykling vara ett ämne för sig. I Sverigetempo 2020-tråden gjorde jag en sammanställning av anmälda baserade på flaggorna i anmälningslistan och då påpekades det att det kanske vara en problematik angående boendeland och nationalitet. Här dyker uppehållstillstånd som ytterligare en parameter. Tror jag får kontakta internationella långcyklingsbyrån och kräva en ordentlig standardisering inom området där deltagare får redovisa vilka länder de befunnit sig i och vid vilka datum under hela livet samt motsvarande vad det gäller innehav av uppehållstillstånd och medlemskap. Ev. kanske man skulle kräva detta även för föräldrar och syskon samt far- och morföräldrar!? ;-)
antonlindb
Aktiv medlem
Transcontinental race No 7
Petert sa:
Ahh, Martin har nämnt flertalet gånger att han kört med en ung stark kille.
Då är det bara Christopher kvar :-).
När kör du Peter?
Senast ändrad:
antonlindb
Aktiv medlem
Transcontinental race No 7
GoranS sa:
Jag hade planerat att köra TransAtlantic Way, men på grund av att jag är bosatt i USA och väntar på mitt green card får jag inte lämna landet. Det skulle varit klart i april, men pga att Trump blev ledsen förhan inte fick din mur strejkade han genom att ta alla federala ur arbete. Vilket inkluderade immigration. Hjälper inte heller att han avskedade head of immigration en månad sen. Dvs, det är kaos och jag har ingen aning om när jag får mitt visum och kan lämna landet.
Kanske kan föreslå att de byter mig mot A$AP Rocky!? :-)
Köp & Sälj
-
Säljes i Skåne -
Säljes i Dalarna -
Säljes i Örebro -
Säljes i Skåne -
Säljes i Skåne
