Fortsättning dag 1.
Vände sedan tillbaka till avtaget och tog väg CA-261 västerut. Var en dryg mil till Arredondo där dagens första rejäla stigning skulle ta sin början. Vägen dit gick svagt uppför i en dalgång med ett vattendrag. Passerade också en bilskrot på vägen.
I Arredondo, ca 160 möh, tog jag av söderut (väg CA-265) och började den 21 km långa stigningen upp till Portillo de la Sía, 1200 eller 1220 möh (olika uppgifter finns). Första biten till Asón var det väldigt lättåkt med bara någon enstaka procents lutning. Det började dock regna lite mer igen så regnjackan åkte på nytt på. När jag kom upp till Asón hade regnandet tilltagit och det var ordentligt blött och dessutom var sikten inte så bra då moln eller dimma låg på rätt låg höjd. Det man såg räckte dock för att ge en känsla för att det är ett vackert landskap.
Vägen går till att börja med på östra sidan av dalen och relativt rakt för att sedan börja gå i några långa serpentinkurvor upp till Collado de Asón (682 möh) vilken man når drygt halvvägs upp. Under sista biten upp gick det kor på sidan om vägen.
Efter Collado de Asón kom man till ett område med åkrar och byar på vänster hand.
Vägen gick först utför i en kilometer innan det var dags att ta av in på CA-665 och åter klättra. Under inledningen kändes det nästan som att molnen var på väg att spricka upp men sen blev det allt tjockare med moln och man såg inte särskilt långt. Det blommade en del och här och var fanns det orkidéer.
Uppe vid toppen var det inte speciellt mysigt väder - molnigt, lite blåsigt och rejält fuktigt. Kamerans termometer har 13 grader registrerat vid toppen. Den är dock relativt ny så jag har inte riktigt hunnit komma underfund med hur tillförlitlig den är. Var inte läge att stanna någon längre stund så när jag tagit den obligatoriska toppbilden och dragit på mig regnjackan gav jag mig iväg utför. Passerade f.ö. vid passet gränsen mellan Kantabrien och Castilla y Léon så det blev den, för mig, tredje nya spanska regionen jag cyklat i denna dag.
Var ärligt talat lite glad att ha klarat av stigningen då det hade gått rätt segt uppför. Efter denna stigning hade jag en stigning till som jag var tvungen att klara av denna dag för att komma till områden där jag kvällen innan kollat att det skulle finnas lediga rum på ett antal hotell. Innan det var det dock inte mycket till boenden längs rutten jag tänkt mig ta. Lyckligtvis skulle dock den andra stigningen vara snällare så det kändes som att nu var det bara att rulla igenom resten av första dagen och hoppas att benen skulle kännas bättre nästa dag.
Vägen ner från Portillo de la Sía var ganska smal men rätt bra asfalt. Var lite småkyligt och vägbanan var blöt. Stannade till några gånger och fotade.
Med några kilometer kvar ner till botten på dalen där jag skulle ta höger och påbörja dagens andra ordentliga klättring kom en bil ikapp mig. Kändes som någon med lokalkännedom och jag åkte och tittade efter något ställe med skaplig sikt där jag skulle kunna köra ut till kanten och släppa förbi bilen. Med 1,5 km kvar ner till avtagsvägen, i en vänsterkurva så försvann helt plötsligt framhjulet kort efter att jag gått in i kurvan. Dunsar i asfalten, primärt med vänster sidas lår/höft, hör cykeln skrapa i backen och minns att jag blir rätt förvånad och nervös för om cykeln ska ha gått sönder. Farten var inte speciellt hög då det inte var så brant men ffa pga att det var blött och vägen var smal. Jag skulle gissa på 30 km/h eller kanske strax däröver.
Bilen bakom mig stannar och gubben kommer utspringande. Jag har kanat på vägen och ligger precis på kanten. Gubben försöker få upp cykeln. Märker dock att min högerfot inte löst ut utan att jag fortfarande är iklickad. Känns lite när jag vrider ur foten. Reser mig lite försiktigt. Känner att jag fått en rejäl smäll på övre delen av låret upp mot höften och tänker att det kommer att bli en rejäl lårkaka. Undersöker cykeln - växelreglaget på vänster sida är skrapat liksom snabbkopplingen bak, styrlindan på samma sida är rätt uppskrapad, styrändspluggen har åkt loss och kedjan har hoppat av. Lägger tillbaka kedjan och kollar att växlarna funkar. Hjulen verkar inte ha tagit någon större skada utan verkar raka och det syns inga uppenbara skador på ramen. Försöker ta mig samman och vi tittar efter den tappade stryändspluggen och gubben lyckas hitta den i gräset precis vid vägkanten.
Under hela detta snackar gubben en hel del. Går dock alldeles för fort och med alltför många ord jag inte känner till för att jag riktigt ska hänga med i vad han säger. I något läge tror jag han försöker övertyga mig om att det är en dålig idé att ta den väg jag tänkt ta över det andra berget för dagen och sedan norrut i riktning mot Santander. Han säger något om dåligt väder och dålig väg och försöker få mig att istället ta vänster nere i dalen.
Jag är lite skrapad på armen och knät, men i övrigt är det mest höften som verkar tagit smällen. Känns lite konstigt inne i ljumsktrakten, framför allt när jag ska sätta mig på cykeln. Funderar om det är någon muskel eller något muskelfäste som skadats. Rullar sedan väldigt försiktigt ner till T-korsningen nere i dalen. Gubben kör långsamt bakom i bilen. Stannar till när jag kommer till T-korset och vinkar till gubben.
Känner att jag måste ta ett beslut hur jag ska göra. Är dock kraftigt inne på att följa ursprungsplanen, inte för att det var planen utan för att den tar mig ner mot kusten och jag vet att det går tåg längs med kusten så det borde vara enklare att komma tillbaka till Bilbao om jag kommer ner mot kusten än om jag sitter uppe i bergen i någon by. Solen har i detta skede också brutit igenom lite grann och jag beslutar att trots allt följa min ursprungsplan och tar höger.
Stigningen är ca en mil och jag hade drygt 500 höjdmeter att avverka på denna mil. Inledningsvis var det bara svagt uppför.
Efter en och en halv kilometer tog jag av höger och sen var det relativt jämn lutning egentligen hela vägen upp till Portillo de Lunada.
Inledningsvis kändes det lite avigt när jag trampar med vänsterbenet. Vartefter tiden gick kändes det som att benet mer och mer stelnade till och jag fick svårare och svårare att sittandes klara att få runt benet. De sista kilometerna upp till passet var det huvudsakligen stående cykling. Jag hade dock svårt att få något riktigt tryck med vänsterbenet så det blev lite krängande cykling.
Uppe vid toppen är vädret klart oangenämt. Det börjar regna rätt ordentligt och är allt annat än varmt. Kameratermometern säger att det var i underkant av tio grader men det kändes snarare som fem.
Nerfärden blev sen det vidrigaste jag gjort på en cykel. Satt och frös så jag skakade. Samtidigt kunde jag inte få runt benet sittandes men jag kände även att ju mer jag satt still med det desto mer stelnade det till så vid varje tillfälle där det flackade ut lite försökte jag ställa mig upp och krängande ta ett eller två tramptag. Dessutom hade jag helt tappat känseln i fingrarna och jag satt och bromsade väldigt mycket då jag absolut inte ville ha upp någon högre fart och riskera att gå omkull igen.
Är en dalgång som när man ser bilder därifrån eller tittar på google streetview ser ut att vara jättefin att åka ner i, men mitt tillstånd och det allt annat än trevliga vädret och den av molnen rätt begränsade sikten var mitt fokus dock helt på att försöka ta mig till ett hotell. Efter tre mil kom jag till Liérganes och tog där in på Hotel Balenario de Liérganes. På vägen ner till Liérganes var det några små korta backar och för varje backe kändes det bara värre och värre och trots att jag gick på riktigt lätt växel och inte åkte alls fort blev jag rejält andfådd vilket indikerade att något inte var riktigt rätt.
När jag kom till hotellet kände jag mig så pass trasig att jag hade svårt att se att jag skulle vara i skick för någon längre cykeltur kommande dag så jag beslutade mig för att ta direkt boka två nätter där. Om jag hade känt mig tillräckligt bra morgonen därpå kunde jag väl antingen avboka eller köra en dagstur i området tänkte jag.
Uppe på rummet lyckades jag med stor möda få av mig kläderna och ta mig i badkaret för att få mig en lång varm dusch för att tina upp. Var verkligen inte något bra skick och märkte att jag över huvud taget inte kunde lyfta vänster ben vilket fick mig att fundera på om det var höftböjarmuskeln som fått sig en rejäl körare.
Efter att ha duschat och fått på mig lite civila kläder tog jag mig ner och fick en middag på hotellet innan det var sängdags. Att ta sig till sängs var f.ö.en intressant upplevelse. Då jag inte hade någon förmåga att lyfta vänsterbenet fick jag sätta vänster fot på höger fot och sen lyfta vänstra benet med det högra för att få upp det på sängen.
