[RR] Lanjaron, en flykt från verkligheten.
Det här är en RR och reseberättelse som jag hjälpt Jilster att lägga upp!
Lagom till att hösten började göra sig påmind i våra svenska breddgrader tänkte jag att det skulle passa att förlänga sommaren lite och sticka på cykelsemester. Valet föll på Spanien då några av mina vänner på Trerrengsykkel. no varit där tidigare år. Min värd och guide skulle vara de underbara paret Simon och Emma på freeridespain i staden Lanjaron i Sierra Nevada. Ca 2 timmars bilfärd från Malaga flygplats låg våran sömniga spanska stad som skulle våran Base-Camp för veckan.
Det glada cykelgänget denna vecka bestod av en trevlig grupp. Truls, Johan (fotograf) och Tommy från Terrengsykkel samt Matt och Steve från Singletrack England. Så här glada var vi efter att klättrat ca 1500 höjdmeter för att sedan smiska stigen utför.
Med freeridespain får man förtjäna sin utförskörning. Ett par timmars klättring som längst är inte ovanligt dock ingenting som berör Truls som passerar och lägger på en av sina filuriskaste miner. Truls som körde på sin egenbyggda cykel Johnsen. Se upp alla ramsvetsare ni kommer få konkurrens av en grymt driven Truls.
Väl uppe på toppen vilar vi ut en smula innan det bär av nedöver. Stighunden Åska dominerade även utför. Inte ens på trögaste växeln ner för en bred och fin brandgata han jag ifatt honom. Helt makalöst snabb hundjävel.
Pick your singletrack and start your engines gentlemen! Simon visar vart vi ska.
En rejäl utförskörning med bråddjupa stup på sidorna där det inte var lämpligt att trilla. Sköna snabba singletracks med grymt flow växlat med mycket tekniskt stök. I sann offpiste anda blev det inte så mycket fotande där det var euforiskt att blåsa på. Där var vi helt enkelt för ivriga att stanna för att fota.
Stigen är vald och vi susar fram så fort vi vågar. En helt sjuk blandad känsla av skräck och ren eufori. Gänget är utspritt, ser ni prickarna längre ner på stigen?
Matt och Simon först. Helt grymt snabba utför. De visade verkligen att man inte behöver en heldämpad cykel för att vara kvick utför. Med rätt teknik såklart.
Sköna switchbacks som tog en stund att lära sig att åka. Men med tekniken föreläst gick det riktigt bra efter bara någon dag.
Sergant Steve i blått och den unga andre guiden Tom susar snabbt fram längst flowig singletrack. Snart nere i en by för lite välbehövlig lufttorkad skinka, ost och naturligtvis en utsökt kopp kaffe.
Vädret växlar fort i dessa trakter så här på höst kanten. Dock inte mer att en vindtät jacka och en extra tröja gör jobbet. Byn för vårat lunch stopp är siktad. Underarmarna värker av anspänning efter all skön nerförskörning.
Skön urban assult i trixiga gränder. Folk bryr sig inte det minsta att vi susar fram och jagar och utmanar varandra i städerna. Tur att man har barnasinnet kvar. De ser bara nyfiket på oss när vi flyter fram och hejar glatt på vår nyvunna spanska och utbrister OLA! Vi känner oss som ett gäng banditer i en västern rulle som rider in till stan skjutandes med våra puffror i luften. Stegrandes på våra stål hästar. Simon kollar in så alla är med.
Här ser det bra ut för att stanna för lunch. Mattor var tydligen denna stads specialité.
Det är ett lite slitet men mycket nöjt gäng som tar en välbehövlig paus på ett av många små lokala hak längst vägen ner. Ingen öl ännu!
Efter lunch bombas det mer underbar stig. Här bickar Johan ut ur en mycket tekniskt svår stig med bravur. Det finns rejält med utmaningar i form av tekniskt svåra stigar. Här har vi klarat en av de klurigaste.
Tommy visar var skåpet ska stå! Way to go Tommylailo!
Underbar blandning av lätta och svåra partier där man kunde bränna på riktigt ordentligt. Vissa partier trampar man ur på största klingar.
Vår klättrar expert och bergsget Truls imponerade på oss alla. Ständigt leende. Jäkla norrmän, tufft släkte det där. Trulsilito bevisade att man med lätthet kan ta sig ner och med fördel upp på en XC cykel och njuta av de spanska stigarna. Matt och Steve som var imponerade av Truls cykel skrek ständigt något om Truls “Johson”.
Switchback heaven! Ett måste att lära sig när det gäller Spanien. Man får ta seden dit man kommer heter det. Paella, god öl och switchbacks glöm inte det!
Slutdestinationen siktad! Hoppas det blir något gott till middag tänker jag i mitt stilla och mycket nöjda sinne när vi sveper ner mot “pick up destination“. Emma möter oss med bilen.
Matt undrade över vad Johan sa om hans morsa efter han prejat ut honom på den sista kurvan innan vi anlände till stället där vi skulle plockas upp med bil. Mycket skämt om folks mammor denna vecka. Rå men hjärtlig stämning.
Genomgång av dagen i väntan på att guiderna lastar våra cyklar. Matt och Steve var inte helt nöjda med att ölen dröjde man kan se deras blickar efter servitrisen typiskt britter. Ett mycket nöjd gäng vid bergets fot redo att “call it a day”
Ett stort tack till freeridespain, Simon, Emma, Åska, Matt, Steve, Tommy, Johan, Truls de unga guiderna Lee, Tom, John för en oförglömlig vecka att värma sig med när frosten börjar bita i kinderna här hemma. Vi kommer nästa år också.
Sign me up www.freeridespain.com
Patrik
Lagom till att hösten började göra sig påmind i våra svenska breddgrader tänkte jag att det skulle passa att förlänga sommaren lite och sticka på cykelsemester. Valet föll på Spanien då några av mina vänner på Trerrengsykkel. no varit där tidigare år. Min värd och guide skulle vara de underbara paret Simon och Emma på freeridespain i staden Lanjaron i Sierra Nevada. Ca 2 timmars bilfärd från Malaga flygplats låg våran sömniga spanska stad som skulle våran Base-Camp för veckan.
Det glada cykelgänget denna vecka bestod av en trevlig grupp. Truls, Johan (fotograf) och Tommy från Terrengsykkel samt Matt och Steve från Singletrack England. Så här glada var vi efter att klättrat ca 1500 höjdmeter för att sedan smiska stigen utför.
Med freeridespain får man förtjäna sin utförskörning. Ett par timmars klättring som längst är inte ovanligt dock ingenting som berör Truls som passerar och lägger på en av sina filuriskaste miner. Truls som körde på sin egenbyggda cykel Johnsen. Se upp alla ramsvetsare ni kommer få konkurrens av en grymt driven Truls.
Väl uppe på toppen vilar vi ut en smula innan det bär av nedöver. Stighunden Åska dominerade även utför. Inte ens på trögaste växeln ner för en bred och fin brandgata han jag ifatt honom. Helt makalöst snabb hundjävel.
Pick your singletrack and start your engines gentlemen! Simon visar vart vi ska.
En rejäl utförskörning med bråddjupa stup på sidorna där det inte var lämpligt att trilla. Sköna snabba singletracks med grymt flow växlat med mycket tekniskt stök. I sann offpiste anda blev det inte så mycket fotande där det var euforiskt att blåsa på. Där var vi helt enkelt för ivriga att stanna för att fota.
Stigen är vald och vi susar fram så fort vi vågar. En helt sjuk blandad känsla av skräck och ren eufori. Gänget är utspritt, ser ni prickarna längre ner på stigen?
Matt och Simon först. Helt grymt snabba utför. De visade verkligen att man inte behöver en heldämpad cykel för att vara kvick utför. Med rätt teknik såklart.
Sköna switchbacks som tog en stund att lära sig att åka. Men med tekniken föreläst gick det riktigt bra efter bara någon dag.
Sergant Steve i blått och den unga andre guiden Tom susar snabbt fram längst flowig singletrack. Snart nere i en by för lite välbehövlig lufttorkad skinka, ost och naturligtvis en utsökt kopp kaffe.
Vädret växlar fort i dessa trakter så här på höst kanten. Dock inte mer att en vindtät jacka och en extra tröja gör jobbet. Byn för vårat lunch stopp är siktad. Underarmarna värker av anspänning efter all skön nerförskörning.
Skön urban assult i trixiga gränder. Folk bryr sig inte det minsta att vi susar fram och jagar och utmanar varandra i städerna. Tur att man har barnasinnet kvar. De ser bara nyfiket på oss när vi flyter fram och hejar glatt på vår nyvunna spanska och utbrister OLA! Vi känner oss som ett gäng banditer i en västern rulle som rider in till stan skjutandes med våra puffror i luften. Stegrandes på våra stål hästar. Simon kollar in så alla är med.
Här ser det bra ut för att stanna för lunch. Mattor var tydligen denna stads specialité.
Det är ett lite slitet men mycket nöjt gäng som tar en välbehövlig paus på ett av många små lokala hak längst vägen ner. Ingen öl ännu!
Efter lunch bombas det mer underbar stig. Här bickar Johan ut ur en mycket tekniskt svår stig med bravur. Det finns rejält med utmaningar i form av tekniskt svåra stigar. Här har vi klarat en av de klurigaste.
Tommy visar var skåpet ska stå! Way to go Tommylailo!
Underbar blandning av lätta och svåra partier där man kunde bränna på riktigt ordentligt. Vissa partier trampar man ur på största klingar.
Vår klättrar expert och bergsget Truls imponerade på oss alla. Ständigt leende. Jäkla norrmän, tufft släkte det där. Trulsilito bevisade att man med lätthet kan ta sig ner och med fördel upp på en XC cykel och njuta av de spanska stigarna. Matt och Steve som var imponerade av Truls cykel skrek ständigt något om Truls “Johson”.
Switchback heaven! Ett måste att lära sig när det gäller Spanien. Man får ta seden dit man kommer heter det. Paella, god öl och switchbacks glöm inte det!
Slutdestinationen siktad! Hoppas det blir något gott till middag tänker jag i mitt stilla och mycket nöjda sinne när vi sveper ner mot “pick up destination“. Emma möter oss med bilen.
Matt undrade över vad Johan sa om hans morsa efter han prejat ut honom på den sista kurvan innan vi anlände till stället där vi skulle plockas upp med bil. Mycket skämt om folks mammor denna vecka. Rå men hjärtlig stämning.
Genomgång av dagen i väntan på att guiderna lastar våra cyklar. Matt och Steve var inte helt nöjda med att ölen dröjde man kan se deras blickar efter servitrisen typiskt britter. Ett mycket nöjd gäng vid bergets fot redo att “call it a day”
Ett stort tack till freeridespain, Simon, Emma, Åska, Matt, Steve, Tommy, Johan, Truls de unga guiderna Lee, Tom, John för en oförglömlig vecka att värma sig med när frosten börjar bita i kinderna här hemma. Vi kommer nästa år också.
Sign me up www.freeridespain.com
Patrik
