Vi hojade runt Bali 1989. Egentligen var vi på väg till Tibet. Utrustade för en vandring. Men så sköt den kinesiska militären på obeväpnade demonstranter med påföljd att det blev omöjligt att komma in i Tibet än mindre vandra. Så vi satt i Bangkok o deppade, och kom på att Bali vore spännande.
Vi var en månad på Bali. Först var vi i Ubud och hyrde MTBs och cyklade upp på vulkaner och till diverse andra utflyktsmål. När vi inte kunde komma på några fler ställen att hoja till i närheten så deponerade vi hela vårt bagage på hotelet i Ubud, och hyrde cyklarna för ett par veckor. Minns hur vi frågade uthyrningsstället om de ville ha någon pant och fick ett avböjande svar. Vi skulle säkert komma tillbaka sa de. Härligt med folk som litar på en.
Så vi hojade runt ön med ett absolut minimalt bagage, en ren skjorta för kvällarna, varsin sarong, en extra T-shirt, pass o pengar o kamera.
Det var helt underbart, inte minst för att den lokala kulturen är så fascinerande. Varenda by har en jazzorkester (gamelan), och alla håller på med teater och drama. Tjejen som säljer jordnötter i bazaaren kan vara primadonna i någon pjäs på kvällen. Vi cyklade tills vi blev trötta eller hittade något trevligt ställe. Det finns "losemens" över allt. De är i princip hotel med bungalows, enkelt och trevligt, egen mugg och dusch brukar det finnas. Vi cyklade motsols (anticlockwise), runt ön, och bodde i princip varje natt i losemens vid någon strand. Hojarna vi hyrde hade 18 växlar, och var helt OK.
Det är inte nödvändigt att gå genom någon researrangör. Det fördyrar resandet, och tar bort spontaniteten genom att det läggs fast en resplan med etapper etc. Sådan plandering är överflödig på Bali och förstör en del av nöjet.
