(rr) vtt i Franska Alperna
För att förlänga sommarkänslan vill jag berätta om en cykelresa jag gjorde i juli till Les Orres i södra Franska Alperna...
Och här är jag, Elin.
Vissa veckor i ens liv kommer man alltid komma ihåg. Det kan vara särskilda händelsen och möten, eller bara att ens sinnen var så vidöppna och uppmärksamma att alla intryck memorerades. Den vecka jag kommer berätta om nu är en sådan vecka, som finns som en film i mitt inre men som behöver tänkas på ibland, annars blir det så overkligt.
Jag åkte den 25 juli från Stockholm till Les Orres i Frankrike för att vara med på UCPA:s mountainbike/vtt-tur Tran´s Alpes VTT-Objectif Méditerranée. UCPAS beskrivning av turen är ” En tur som går i skiljelinjen mellan Frankrike och Italien. Vi gissar att du gillar utmaningar, för detta är en unik sådan! Aktiviteten påbörjas i Les Orres och fortsätter över gränsen mot Italien genom slingriga serpentinvägar och vacker natur för att slutligen avrundas i medelhavet. Ni trampar 40-60 km om dagen, 6-8 timmar. En dag cyklar ni 1.300 meter uppför. Området är välkänt för sin vackra natur och varierade terräng”. Sedan framgår det att den ska vara jobbig, det är fyra stjärnor och deras absolut mest krävande tur.
Redan när jag anmälde mig i början på maj kände jag att det här kommer att bli tufft. Jag läste Jompers reseberättelse från 2004 här på Happy och konstaterade att jag nog får lägga på lite mer träning för att inte bara ska bli en jobbig vecka utan också kul! Som komplement till hojandet i skogen någon gång i veckan, la jag därför till löpning 45-60 min 1-2 ggr/v eller rodd/kajak och ett längre cykelpass på 4-6 mil på asfalt/grusvägar med mtb-hojen. I efterhand är jag väldigt glad att jag satsade lite extra på konditionsträningen. Det var i de sega uppförsluten som vår annars ganska jämna grupp drogs ut som ett gummiband… Och jag som oftast var sist när det var nedför kunde få 2-3 killar bakom mig. Men för att citera vår silvermedaljör Gustav Larsson måste man varit i helvetet för att uppleva himlen. Allt slit, svett och smärta glömdes bort när det väl var paus och man belönades med fantastiska naturupplevelser.
Ta sig dit och innan
Kursen började i Les Orres, en fransk skid/multisportort i södra Franska Alperna de sk Alpes Mediterranée där UPCA har ett sitt center. Det var inte svårt att ta sig dit men det krävdes lite planering och pusslande med avgångstider. Jag flög till Marseilles flygplats från Arlanda vid 8-tiden, tog flygbussen till Aix en Provence, tåg från Aix en Provence till Embrun (framme vid 18), och slutligen lokalbuss från Embrun till Les Orres dagen efter. Den modige skulle kunna åkt på lördagen men jag tyckte det kändes skönt att ha lite tidsmarginaler. Sedan fick jag veta att Lufthansas personal strejkade bara några dagar efteråt… Nåväl, glad men trött kom jag till den lilla staden Embrun på fredagkvällen. Efter ha checkat in på Hotel Commerce (1-stjärnigt men supermysigt, ca 40 euro/natt) gick jag en sväng på stan. Det visade sig att Embrun inte bara vara vacker och trevlig stad utan också en riktig cykelstad som cyklisterna i Tour de France nyss hade passerat.
På lördagförmiddagen gick jag på marknaden och köpte lite picnic. Mitt på dagen hoppade jag på bussen till Les Orres och var där efter 25 min. Les Orres är förutom en skidort också ett mecka för all typ av vtt och har olika resepaket med lifkort. När jag tog en kaffe på eftermiddagen så jag de franska downhillåkarna susa förbi i full mundering. Tänkte för mig själv att här kan man ju också vara! Under min vandring såg jag en hel del fina freeridespår och banor de hade byggt upp.
Framåt 18-tiden tog jag mig till UPCA-centret. Jag och några andra från turen hittade varandra och åt middag tillsammans. Jag fick då reda på att jag skulle bli den enda tjejen i gänget… Jag, nio franska killar, plus en belgare….Som en vanlig happyride alltså- fast alla pratar franska. Kursen började kl 14 på söndagen med cykelutlämning, testkörning och introduktion. Förutom de tre som hade med egna cyklar, blev vi andra tilldelade en varsin Scott Aspect som vi fick justera som vi ville.
Här är min svarte springare och kamrat på långa färden!
Jag satte på mina spd-pedaler, annars gällde vanliga pedaler. Vår ledare Manu berättade därefter att vi skulle köra en testtur för att se om alla kunde vara med på turen och att vi kunde hålla oss till den förutbestämda rutten. Om man inte höll måttet skulle man få bli kvar på UPCA-centret själv och cykla runt där… Detta fick till följd att vi var 10 adrenalinstinna cyklister som öste på för fullt uppför Les Orres skidbackar och dundrade nedför freeridespåren! Ingen ville ju bli den som inte fick vara med…Samtidigt tänkte vi nog alla att ska det vara detta tempot under veckan kommer jag dö inom 2 timmar. Glädjande bedömde Manu att alla hängde på bra, så på middagen på kvällen var vi ett gäng lättade och glada personer som satte oss till bords.
Turen
Den egentliga turen började först på måndagsmorgonen. Under veckan skulle vi cykla följande sträckor (taget från UPCA).
Måndag: Crévoux– La Condamine
Äventyret börjar på svindlande skogsstigar och dalar. Vår färd går mot den lilla byn Crévoux. Vi cyklar en hel del uppför via tunnel de Parpaillon 2.650 m.ö.h mot Ubaye- dalen och senare kör vi utför mot La Condamine. Övernattning i gîte, med halvpension.
Höjdmeter: Uppför: 1200 m. Utför: 1350 m. Sträcka: 50 km.
Tisdag: Larche/ Madeleine- Bagni
Turen går mellan bergspasset i Larche eller Madeleine vidare mot Argentera, i Italien. Här är terrängen är typiskt alpin. Sedan kan vi glädjas åt en stunds utförskörning, här vid foten av höga berg. Vi avrundar dagen då vi når fram till Strepeis- en liten alpby. Här spenderar vi natten.
Höjdmeter: Uppför: 1350 m. Utför: 1350 m. Sträcka: 60 km.
Onsdag: Passo de Colla Longa (2600 m)- Douans (1800 m)
Vi börjar dagen genom att cykla från civilisationen uppför Passo de Colla Longa (2600 m) - ett beundransvärt bergslandskap. Här finns bara vi och naturen. Sedan är det bara att njuta av vår väg utför, i riktning mot Douans. Passen och stigarna sätter vår förmåga och skicklighet på prov. Vi övernattar 1800 m längre ner, i Tinée-dalen. Övernattning i giite med halvpension. Höjdmeter: Uppför: 1250 m. Utför: 1750 m. Sträcka: 40 km.
Torsdag: Col Mercière- St Martin de Vésubie
Vi trampar iväg i Mercières berg o dalar och leds snart oss in i vargens territorium: Le Mercantour.. Vi spenderar natten i den lilla byn Belvédère.
Höjdmeter: Uppför: 700 m. Utför: 1500 m. Sträcka: 60 km.
Fredag: Turini- Sospel
En magnifik utförskörning väntar oss i bergspasset Turini. Sedan slingrar sig vägarna genom Bervera och Moulinet. När vi kommer fram till sydliga Sospel har vi kört en hel del uppför, men även utför i en storslagen natur. Här kan vi välförtjänt njuta en god natts sömn. Övernattning i gîte med halvpension.
Höjdmeter: Uppför: 1250 m. Utför: 1650 m. Sträcka: 50 km.
Lördag: Scuvion- Menton
Vi förbereder oss för den sista uppförskörningen mot Scuvion och däruppe skymtar vi havet i form av Baie de Menton. Snabbt och säkert cyklar vi mot Castellar Menton som är en ganska teknikkrävande led. Och så är bravaden ett faktum: L`Objéctif Méditerranée är förverkligad! Nu är det dags för ett dopp i det salta vattnet, i närheten av Menton. Cyklarna ställs därefter i ordning och kursen avslutas vid 14.00.
Höjdmeter: Uppför: 850 m. Utför: 1200 m. Sträcka: 30 km.
Och vi som skulle cykla var det här gänget.
Förutom ynglingen Valentin som var 18, var vi andra i 25-35-åldern. Lite olika i ork och erfarenhet, men samma vilja att ge järnet och ha kul en vecka!
All packning för veckan hade vi med oss på ryggen. Förutom en uppsättning cykelkläder och skor, tights, hade jag med mig sandaler, lakanspåse, handduk, vindjacka, en långärmad undertröja, tunna byxor + en t-shirt för kvällen samt en tunn långärmad funktionsulltröja. Mer behövdes inte och allt fick plats i min Roomy 23+3 (dammodell som Cykelspecialisten beställde hem åt mig) från Vaude, som också rymde en 3 liters Camelbak. UCPA rekommenderade en 30 liters ryggsäck, men killarna hade allt från 15 l till 38 liters av olika varianter.
En vanlig dag…
På måndagmorgonen gick vi upp vid 7-tiden för att äta frukost och förbereda oss för första dagens cykling. Alla var lite spända men förväntansfulla, hur ska det bli, kommer jag vara sist, vad är det folk jag ska hänga med en vecka nu? Efter första och andra dagen kom vi alla in i det tempo och rutiner som faktiskt skulle gälla mer eller mindre hela tiden.
Alla dagar gick vi upp mellan 06.15 -7.00. Halvtimmen innan frukost skulle man göra sig i ordning, packa i ordning sin ryggsäck, se till att cykeln var servad, så det bara var att cykla iväg efter frukost vid 8-tiden.
Frukosten bestod av kaffe, te eller choklad, baguette, smör och confiture=marmelad. Om man är van vid att äta en stadig frukost kan det säkert kännas konstigt med denna kost med enbart tomma kalorier, men det gick snabbt att vänja sig. Jag tryckte i mig en energibar ganska omgående efter vi hade börjat cykla på morgonen för att förebygga blodsockerfall.
Sedan började cyklingen som nästan alltid gick uppför i början på dagen. Det vanligaste underlaget var ca tre meter breda grus/stenväg som slingrade sig uppåt bergen i antingen mer eller mindre långa serpentinsvängar.
The only way is up!
Vi tog korta minipauser var 20-30 minut i uppförsbackarna. När man väl kom på att de riktigt jobbiga partierna sällan höll på mer än 30 min orkade man trycka på. Jag lärde mig också att inte hålla på och dricka hela tiden när jag cyklade uppför då det gör att andhämtningen kommer ur fas och bara gör dig mer trött, utan dricka mer i pauserna i stället.
Lunchen åt vi vid 13-tiden och oftast på ställen med sanslös utsikt.
Till lunch fick vi ofta en baguette, en tomat, en frukt och några sockerkaksbitar. Fransmännen verkar gilla sockerkakor, särskild när de får fylla dem med lite sylt.
Efter lunch behöver man vila lite…
Vissa dagar var mest bara uppför, men de allra flesta avslutades med att vi skulle nedför till dalen där vi skulle bo för kvällen. Jag som mest kört nedför på mjuka skogsstigar med möjligtvis lite rötter och drops, kunde känna en viss tvekan inför att cykla nedför stenskravlet som var standard i alla spår.
Särskilt när det enda skyddet man har är hjälmen och liten tight tempodräkt i lycra. Andra kastade sig dödsföraktande ner!
Sedan är det kurvorna… För att det inte ska bli för brant gick stigarna ofta som i slalomsvängar, med stup på ena sidan. Tekniken för att ta svängarna är att ha en ganska upprätt ställning i cykeln och luta hela kroppen inåt i kurvan och hela tiden rulla. Jag fick inte till kurvtekniken riktigt och det var vid flertalet tillfällen jag tvärnitade framför ett stup…
Vid 16-17-tiden kom i ofta fram till byn vi skulle sova i. Boendet var i flerbäddsrum i gîte och av enkelstandard. Innan middagen vid ca 19 var det tid för cykelservice, tvätt av kläder och att ta sig en stänkare pastis. Middagen var alltid enklare trerätters, någon sallad/soppa till förrätt, pasta/ris med kött till huvudrätt och till dessert frukt, ost eller glass. Efter middagen gick de allra flesta och la sig direkt, efter 22.30 sov i princip alla.
Och så där var dagarna med viss variation förstås!
Nedan är lite spridda bilder från veckan. Vi cyklade över karga berg, gröna dalar, granskog, kulturlandskap och små byar och jag fotograferade allt! Tänker att det kan vara kul för att få en inblick i hur omväxlande och vacker natur vi cyklade igenom och kul vi hade. Jag rekommenderar denna tur till alla som vill utmana sig själv lite, gillar natur, cykling och inte minst fixar att leva tätt inpå 10 andra i en vecka . Jag var nog lite nervös hur det skulle vara att vara enda tjejen, dels socialt och dels cykelmässigt- vi tjejer underskattar ju tyvärr ofta vår egen förmåga, men det gick jättebra. Det enda var vid 2-3 tillfällen då man skulle kånka på 14 kilos cykel längre sträckor, som jag kände att jag blev hopplöst efter alla grabbar- armmusklerna räckte helt enkelt inte till. När tillfälle gavs, som tre gånger då jag kunde få ett eget rum/husvagn tackade jag förstås ja….
Det finns jättemycket mer att säga och informera, men jag stannar här! Och nu fler bilder.
Världens finaste torg!
Julien badar...
Och här är jag, Elin.
Vissa veckor i ens liv kommer man alltid komma ihåg. Det kan vara särskilda händelsen och möten, eller bara att ens sinnen var så vidöppna och uppmärksamma att alla intryck memorerades. Den vecka jag kommer berätta om nu är en sådan vecka, som finns som en film i mitt inre men som behöver tänkas på ibland, annars blir det så overkligt.
Jag åkte den 25 juli från Stockholm till Les Orres i Frankrike för att vara med på UCPA:s mountainbike/vtt-tur Tran´s Alpes VTT-Objectif Méditerranée. UCPAS beskrivning av turen är ” En tur som går i skiljelinjen mellan Frankrike och Italien. Vi gissar att du gillar utmaningar, för detta är en unik sådan! Aktiviteten påbörjas i Les Orres och fortsätter över gränsen mot Italien genom slingriga serpentinvägar och vacker natur för att slutligen avrundas i medelhavet. Ni trampar 40-60 km om dagen, 6-8 timmar. En dag cyklar ni 1.300 meter uppför. Området är välkänt för sin vackra natur och varierade terräng”. Sedan framgår det att den ska vara jobbig, det är fyra stjärnor och deras absolut mest krävande tur.
Redan när jag anmälde mig i början på maj kände jag att det här kommer att bli tufft. Jag läste Jompers reseberättelse från 2004 här på Happy och konstaterade att jag nog får lägga på lite mer träning för att inte bara ska bli en jobbig vecka utan också kul! Som komplement till hojandet i skogen någon gång i veckan, la jag därför till löpning 45-60 min 1-2 ggr/v eller rodd/kajak och ett längre cykelpass på 4-6 mil på asfalt/grusvägar med mtb-hojen. I efterhand är jag väldigt glad att jag satsade lite extra på konditionsträningen. Det var i de sega uppförsluten som vår annars ganska jämna grupp drogs ut som ett gummiband… Och jag som oftast var sist när det var nedför kunde få 2-3 killar bakom mig. Men för att citera vår silvermedaljör Gustav Larsson måste man varit i helvetet för att uppleva himlen. Allt slit, svett och smärta glömdes bort när det väl var paus och man belönades med fantastiska naturupplevelser.
Ta sig dit och innan
Kursen började i Les Orres, en fransk skid/multisportort i södra Franska Alperna de sk Alpes Mediterranée där UPCA har ett sitt center. Det var inte svårt att ta sig dit men det krävdes lite planering och pusslande med avgångstider. Jag flög till Marseilles flygplats från Arlanda vid 8-tiden, tog flygbussen till Aix en Provence, tåg från Aix en Provence till Embrun (framme vid 18), och slutligen lokalbuss från Embrun till Les Orres dagen efter. Den modige skulle kunna åkt på lördagen men jag tyckte det kändes skönt att ha lite tidsmarginaler. Sedan fick jag veta att Lufthansas personal strejkade bara några dagar efteråt… Nåväl, glad men trött kom jag till den lilla staden Embrun på fredagkvällen. Efter ha checkat in på Hotel Commerce (1-stjärnigt men supermysigt, ca 40 euro/natt) gick jag en sväng på stan. Det visade sig att Embrun inte bara vara vacker och trevlig stad utan också en riktig cykelstad som cyklisterna i Tour de France nyss hade passerat.
På lördagförmiddagen gick jag på marknaden och köpte lite picnic. Mitt på dagen hoppade jag på bussen till Les Orres och var där efter 25 min. Les Orres är förutom en skidort också ett mecka för all typ av vtt och har olika resepaket med lifkort. När jag tog en kaffe på eftermiddagen så jag de franska downhillåkarna susa förbi i full mundering. Tänkte för mig själv att här kan man ju också vara! Under min vandring såg jag en hel del fina freeridespår och banor de hade byggt upp.
Framåt 18-tiden tog jag mig till UPCA-centret. Jag och några andra från turen hittade varandra och åt middag tillsammans. Jag fick då reda på att jag skulle bli den enda tjejen i gänget… Jag, nio franska killar, plus en belgare….Som en vanlig happyride alltså- fast alla pratar franska. Kursen började kl 14 på söndagen med cykelutlämning, testkörning och introduktion. Förutom de tre som hade med egna cyklar, blev vi andra tilldelade en varsin Scott Aspect som vi fick justera som vi ville.
Här är min svarte springare och kamrat på långa färden!
Jag satte på mina spd-pedaler, annars gällde vanliga pedaler. Vår ledare Manu berättade därefter att vi skulle köra en testtur för att se om alla kunde vara med på turen och att vi kunde hålla oss till den förutbestämda rutten. Om man inte höll måttet skulle man få bli kvar på UPCA-centret själv och cykla runt där… Detta fick till följd att vi var 10 adrenalinstinna cyklister som öste på för fullt uppför Les Orres skidbackar och dundrade nedför freeridespåren! Ingen ville ju bli den som inte fick vara med…Samtidigt tänkte vi nog alla att ska det vara detta tempot under veckan kommer jag dö inom 2 timmar. Glädjande bedömde Manu att alla hängde på bra, så på middagen på kvällen var vi ett gäng lättade och glada personer som satte oss till bords.
Turen
Den egentliga turen började först på måndagsmorgonen. Under veckan skulle vi cykla följande sträckor (taget från UPCA).
Måndag: Crévoux– La Condamine
Äventyret börjar på svindlande skogsstigar och dalar. Vår färd går mot den lilla byn Crévoux. Vi cyklar en hel del uppför via tunnel de Parpaillon 2.650 m.ö.h mot Ubaye- dalen och senare kör vi utför mot La Condamine. Övernattning i gîte, med halvpension.
Höjdmeter: Uppför: 1200 m. Utför: 1350 m. Sträcka: 50 km.
Tisdag: Larche/ Madeleine- Bagni
Turen går mellan bergspasset i Larche eller Madeleine vidare mot Argentera, i Italien. Här är terrängen är typiskt alpin. Sedan kan vi glädjas åt en stunds utförskörning, här vid foten av höga berg. Vi avrundar dagen då vi når fram till Strepeis- en liten alpby. Här spenderar vi natten.
Höjdmeter: Uppför: 1350 m. Utför: 1350 m. Sträcka: 60 km.
Onsdag: Passo de Colla Longa (2600 m)- Douans (1800 m)
Vi börjar dagen genom att cykla från civilisationen uppför Passo de Colla Longa (2600 m) - ett beundransvärt bergslandskap. Här finns bara vi och naturen. Sedan är det bara att njuta av vår väg utför, i riktning mot Douans. Passen och stigarna sätter vår förmåga och skicklighet på prov. Vi övernattar 1800 m längre ner, i Tinée-dalen. Övernattning i giite med halvpension. Höjdmeter: Uppför: 1250 m. Utför: 1750 m. Sträcka: 40 km.
Torsdag: Col Mercière- St Martin de Vésubie
Vi trampar iväg i Mercières berg o dalar och leds snart oss in i vargens territorium: Le Mercantour.. Vi spenderar natten i den lilla byn Belvédère.
Höjdmeter: Uppför: 700 m. Utför: 1500 m. Sträcka: 60 km.
Fredag: Turini- Sospel
En magnifik utförskörning väntar oss i bergspasset Turini. Sedan slingrar sig vägarna genom Bervera och Moulinet. När vi kommer fram till sydliga Sospel har vi kört en hel del uppför, men även utför i en storslagen natur. Här kan vi välförtjänt njuta en god natts sömn. Övernattning i gîte med halvpension.
Höjdmeter: Uppför: 1250 m. Utför: 1650 m. Sträcka: 50 km.
Lördag: Scuvion- Menton
Vi förbereder oss för den sista uppförskörningen mot Scuvion och däruppe skymtar vi havet i form av Baie de Menton. Snabbt och säkert cyklar vi mot Castellar Menton som är en ganska teknikkrävande led. Och så är bravaden ett faktum: L`Objéctif Méditerranée är förverkligad! Nu är det dags för ett dopp i det salta vattnet, i närheten av Menton. Cyklarna ställs därefter i ordning och kursen avslutas vid 14.00.
Höjdmeter: Uppför: 850 m. Utför: 1200 m. Sträcka: 30 km.
Och vi som skulle cykla var det här gänget.
Förutom ynglingen Valentin som var 18, var vi andra i 25-35-åldern. Lite olika i ork och erfarenhet, men samma vilja att ge järnet och ha kul en vecka!
All packning för veckan hade vi med oss på ryggen. Förutom en uppsättning cykelkläder och skor, tights, hade jag med mig sandaler, lakanspåse, handduk, vindjacka, en långärmad undertröja, tunna byxor + en t-shirt för kvällen samt en tunn långärmad funktionsulltröja. Mer behövdes inte och allt fick plats i min Roomy 23+3 (dammodell som Cykelspecialisten beställde hem åt mig) från Vaude, som också rymde en 3 liters Camelbak. UCPA rekommenderade en 30 liters ryggsäck, men killarna hade allt från 15 l till 38 liters av olika varianter.
En vanlig dag…
På måndagmorgonen gick vi upp vid 7-tiden för att äta frukost och förbereda oss för första dagens cykling. Alla var lite spända men förväntansfulla, hur ska det bli, kommer jag vara sist, vad är det folk jag ska hänga med en vecka nu? Efter första och andra dagen kom vi alla in i det tempo och rutiner som faktiskt skulle gälla mer eller mindre hela tiden.
Alla dagar gick vi upp mellan 06.15 -7.00. Halvtimmen innan frukost skulle man göra sig i ordning, packa i ordning sin ryggsäck, se till att cykeln var servad, så det bara var att cykla iväg efter frukost vid 8-tiden.
Frukosten bestod av kaffe, te eller choklad, baguette, smör och confiture=marmelad. Om man är van vid att äta en stadig frukost kan det säkert kännas konstigt med denna kost med enbart tomma kalorier, men det gick snabbt att vänja sig. Jag tryckte i mig en energibar ganska omgående efter vi hade börjat cykla på morgonen för att förebygga blodsockerfall.
Sedan började cyklingen som nästan alltid gick uppför i början på dagen. Det vanligaste underlaget var ca tre meter breda grus/stenväg som slingrade sig uppåt bergen i antingen mer eller mindre långa serpentinsvängar.
The only way is up!
Vi tog korta minipauser var 20-30 minut i uppförsbackarna. När man väl kom på att de riktigt jobbiga partierna sällan höll på mer än 30 min orkade man trycka på. Jag lärde mig också att inte hålla på och dricka hela tiden när jag cyklade uppför då det gör att andhämtningen kommer ur fas och bara gör dig mer trött, utan dricka mer i pauserna i stället.
Lunchen åt vi vid 13-tiden och oftast på ställen med sanslös utsikt.
Till lunch fick vi ofta en baguette, en tomat, en frukt och några sockerkaksbitar. Fransmännen verkar gilla sockerkakor, särskild när de får fylla dem med lite sylt.
Efter lunch behöver man vila lite…
Vissa dagar var mest bara uppför, men de allra flesta avslutades med att vi skulle nedför till dalen där vi skulle bo för kvällen. Jag som mest kört nedför på mjuka skogsstigar med möjligtvis lite rötter och drops, kunde känna en viss tvekan inför att cykla nedför stenskravlet som var standard i alla spår.
Särskilt när det enda skyddet man har är hjälmen och liten tight tempodräkt i lycra. Andra kastade sig dödsföraktande ner!
Sedan är det kurvorna… För att det inte ska bli för brant gick stigarna ofta som i slalomsvängar, med stup på ena sidan. Tekniken för att ta svängarna är att ha en ganska upprätt ställning i cykeln och luta hela kroppen inåt i kurvan och hela tiden rulla. Jag fick inte till kurvtekniken riktigt och det var vid flertalet tillfällen jag tvärnitade framför ett stup…
Vid 16-17-tiden kom i ofta fram till byn vi skulle sova i. Boendet var i flerbäddsrum i gîte och av enkelstandard. Innan middagen vid ca 19 var det tid för cykelservice, tvätt av kläder och att ta sig en stänkare pastis. Middagen var alltid enklare trerätters, någon sallad/soppa till förrätt, pasta/ris med kött till huvudrätt och till dessert frukt, ost eller glass. Efter middagen gick de allra flesta och la sig direkt, efter 22.30 sov i princip alla.
Och så där var dagarna med viss variation förstås!
Nedan är lite spridda bilder från veckan. Vi cyklade över karga berg, gröna dalar, granskog, kulturlandskap och små byar och jag fotograferade allt! Tänker att det kan vara kul för att få en inblick i hur omväxlande och vacker natur vi cyklade igenom och kul vi hade. Jag rekommenderar denna tur till alla som vill utmana sig själv lite, gillar natur, cykling och inte minst fixar att leva tätt inpå 10 andra i en vecka . Jag var nog lite nervös hur det skulle vara att vara enda tjejen, dels socialt och dels cykelmässigt- vi tjejer underskattar ju tyvärr ofta vår egen förmåga, men det gick jättebra. Det enda var vid 2-3 tillfällen då man skulle kånka på 14 kilos cykel längre sträckor, som jag kände att jag blev hopplöst efter alla grabbar- armmusklerna räckte helt enkelt inte till. När tillfälle gavs, som tre gånger då jag kunde få ett eget rum/husvagn tackade jag förstås ja….
Det finns jättemycket mer att säga och informera, men jag stannar här! Och nu fler bilder.
Världens finaste torg!
Julien badar...
