[lvg] RR - Oingt (många bilder)
När jag vevade upp jalusierna på lördagsmorgonen upptäckte jag till min stora glädje att väderleksrapporterna stämde utmärkt. Visserligen ganska svalt men inte ett moln på himmeln. Tro dock inte att det alltid är så här nere, dom har lovat snöblandat på torsdag…
Jag hade planerat en ganska rejäl tur med några flera stigningar på vägen, totalt ca 15 mil vilket är mer än jag är van vid. I synnerhet när det är kulligt.
Först skulle jag dock fara förbi GB och låna hans avlagda Ksyrium elite. Passerade kidsen nere vid skate-poolen som var morgonpigga…
Två timmar senare efter att ha botaniserat i GBs cykelförråd frågade om jag inte ville ha sällskap. Självklart ville jag det och snart var vi på väg. Nämnas bör dock att GB är något av et fysfenomen, i synnerhet i jämförelse med mig.
Vi passerade i rask takt de första förorterna vilka i regel är mer njutbara än miljonprogramsbyggena hemma...
I backarna lät jag GB hålla sin egen takt, jag lyckades dock hålla jämna steg på platten. Elite-hjulen kändes snabbare och styvare än mina aksium, även om inte vikten skiljer så fasligt.
Vi cyklade rakt genom Beaujolais-distriktet med vinrankorna klättrande längs sluttningarna. För några vecka sedan kunde man känna lukten av surt vin, antar att dom skördade. Här är också mitten på första stigningen upp till Charnay, en liten by…
...med åtminstone ett litet mysigt fik.
Efter att ha susat ner från Charnay-kullen och uppför ytterligare någon kulle skymtade målet för dagen, Oingt. Försök att uttala det utan att det låter fånigt! Oingt är en liten medeltidsby som ligger otroligt pittoreskt mitt bland böljande kullar. Vid det här laget började kullarna kännas så smått i benen…
Fikastopp kändes givet.
Det var dock ett vanligt fik utan snarare en traditionell fransk restaurang. På menyn hittade vi bl.a. ”Brain” och ”Frogs legs” vilket inte kändes som speciellt bra cykelmat så vi gick direkt på dessertmenyn…
Otroligt pittoresk by och till råga på allt kom en busslast amerikanska turister. Guiden släppte kommentaren ”look, there’s Lance Armstrong training for the next tour de france” varpå GB släppte kommentaren ”no, I don’t take as many drugs… ”. Finns olika sätt att göra sig impopulär hos amerikanare…
En 4 km backe ner i dalen väntade oss nu...
Få se nu, vi borde vara någonstans här...
Ännu en fransk kulle att besegra, enl. GB var detta den näst sista stigningen…
Varefter vi kom ner till en by som jag vid det här laget var alltför trött för att komma ihåg namnet på.
Nu väntade den sista stigning upp till Col de la Luere på ca 700 m. Detta innebar en ganska modest lutning på 6%, dock i 7 km… Halvvägs började energin ta slut…
Men till slut var jag äntligen uppe och GB väntade på toppen, han hade blivit ifrånåkt av nån spenslig fransman och var lite putt… Fin utsikt över byn där vi startade klättringen.
Trött men nöjd! Nu väntade ett par mil med ganska mycket medlut för att komma hem...
Sammanfattningsvis översteg denna tur alla mina förväntningar på hur det skulle vara att cykla i Frankrike. Kan varmt rekommendera att åka hit på semester och cykla mellan vingårdarna. I synnerhet om ni som jag inte riktigt är redo för att tackla riktiga alper…
Jag avrundar med att posta några bilder från söndagens återhämtningstur. JM hade med stark påverkan från mig fyndat en racer på någon outlet utanför stan och var ivrig att få prova den. Självklart värmde vi upp med en traditionell fransk söndags-lunch (tydligen lika heligt som fikarasten i Sverige…), idag blev det Cook Rouge inklusive vin och två efterrätter.
Trots den inte helt perfekta uppvärmingen lyckades vi på darrande ben ta oss upp på Mt Verdun.
Med fin utsikt over Mt Blanc i fjärran...
En tydlig skillnad från att cykla i Sverige är att bilister tycks visa ganska mycket hänsyn till cyklister, åtminstone utanför innerstan. Det finns tydligen någon lag på att man måste lämna minst en och en halv meter till godo till cyklister.
Varma hälsningar
Jag hade planerat en ganska rejäl tur med några flera stigningar på vägen, totalt ca 15 mil vilket är mer än jag är van vid. I synnerhet när det är kulligt.
Först skulle jag dock fara förbi GB och låna hans avlagda Ksyrium elite. Passerade kidsen nere vid skate-poolen som var morgonpigga…
Två timmar senare efter att ha botaniserat i GBs cykelförråd frågade om jag inte ville ha sällskap. Självklart ville jag det och snart var vi på väg. Nämnas bör dock att GB är något av et fysfenomen, i synnerhet i jämförelse med mig.
Vi passerade i rask takt de första förorterna vilka i regel är mer njutbara än miljonprogramsbyggena hemma...
I backarna lät jag GB hålla sin egen takt, jag lyckades dock hålla jämna steg på platten. Elite-hjulen kändes snabbare och styvare än mina aksium, även om inte vikten skiljer så fasligt.
Vi cyklade rakt genom Beaujolais-distriktet med vinrankorna klättrande längs sluttningarna. För några vecka sedan kunde man känna lukten av surt vin, antar att dom skördade. Här är också mitten på första stigningen upp till Charnay, en liten by…
...med åtminstone ett litet mysigt fik.
Efter att ha susat ner från Charnay-kullen och uppför ytterligare någon kulle skymtade målet för dagen, Oingt. Försök att uttala det utan att det låter fånigt! Oingt är en liten medeltidsby som ligger otroligt pittoreskt mitt bland böljande kullar. Vid det här laget började kullarna kännas så smått i benen…
Fikastopp kändes givet.
Det var dock ett vanligt fik utan snarare en traditionell fransk restaurang. På menyn hittade vi bl.a. ”Brain” och ”Frogs legs” vilket inte kändes som speciellt bra cykelmat så vi gick direkt på dessertmenyn…
Otroligt pittoresk by och till råga på allt kom en busslast amerikanska turister. Guiden släppte kommentaren ”look, there’s Lance Armstrong training for the next tour de france” varpå GB släppte kommentaren ”no, I don’t take as many drugs… ”. Finns olika sätt att göra sig impopulär hos amerikanare…
En 4 km backe ner i dalen väntade oss nu...
Få se nu, vi borde vara någonstans här...
Ännu en fransk kulle att besegra, enl. GB var detta den näst sista stigningen…
Varefter vi kom ner till en by som jag vid det här laget var alltför trött för att komma ihåg namnet på.
Nu väntade den sista stigning upp till Col de la Luere på ca 700 m. Detta innebar en ganska modest lutning på 6%, dock i 7 km… Halvvägs började energin ta slut…
Men till slut var jag äntligen uppe och GB väntade på toppen, han hade blivit ifrånåkt av nån spenslig fransman och var lite putt… Fin utsikt över byn där vi startade klättringen.
Trött men nöjd! Nu väntade ett par mil med ganska mycket medlut för att komma hem...
Sammanfattningsvis översteg denna tur alla mina förväntningar på hur det skulle vara att cykla i Frankrike. Kan varmt rekommendera att åka hit på semester och cykla mellan vingårdarna. I synnerhet om ni som jag inte riktigt är redo för att tackla riktiga alper…
Jag avrundar med att posta några bilder från söndagens återhämtningstur. JM hade med stark påverkan från mig fyndat en racer på någon outlet utanför stan och var ivrig att få prova den. Självklart värmde vi upp med en traditionell fransk söndags-lunch (tydligen lika heligt som fikarasten i Sverige…), idag blev det Cook Rouge inklusive vin och två efterrätter.
Trots den inte helt perfekta uppvärmingen lyckades vi på darrande ben ta oss upp på Mt Verdun.
Med fin utsikt over Mt Blanc i fjärran...
En tydlig skillnad från att cykla i Sverige är att bilister tycks visa ganska mycket hänsyn till cyklister, åtminstone utanför innerstan. Det finns tydligen någon lag på att man måste lämna minst en och en halv meter till godo till cyklister.
Varma hälsningar
