Berk
Aktiv medlem
Anonyma kollektivet "Röda cyklen" emot senkapitalismen
Jag läste i Nederländska tidningen NRC om kollektivet Röda Cykeln:
www.nrc.nl
Trodde att det kan vara intressant för några här. Det är inte rätt att kopiera hela texten, men klistrade första delen i Google translate. Jag ger ingen värdering, så undviker, jag hoppar, direkt stängning av tråden pga politik.
Samtidigt som de skakar dyra VanMoofs, står detta anonyma kollektivet emot senkapitalismen
De skakar VanMoofs, knyter buntband runt hjul. Den anonyma kollektiva röda cykeln ger lite motstånd mot senkapitalismen.
Jag har hört talas om dem ett tag. Först berättade en student om det, sedan en vän, sedan en bekant. Men förutom en e-postadress som leder dig till deras manifest, finns de ingenstans – ingenstans – att hitta digitalt. Det är därför det tog mig ett tag att få dem, genom en medlemsvän, att träffa mig. På denna måndagskväll kommer jag att tala med tre framstående medlemmar i kollektivet Röda Cykeln. Kollektivet är (med mina ord) ett anonymt anarkistiskt samhälle som, med småskaliga, icke-digitala eller på annat sätt registrerade, Provo-liknande bedrifter av civil olydnad som syftar till "den nya cykeln", står emot senkapitalismens överdrifter. Stora ord blandat med lite mindre stordåd. De vill bara ha publicitet med pseudonymer som de själva valt: Anton (29), Tommy (29) och Mike (36). Deras identitet är känd för NRC. Och ikväll ska jag ut med dem, i Amsterdam. Mike (medlem sedan ett år tillbaka) beställde nyligen buntband. Målet: att fästa dem på framhjulet på en VanMoof elcykel, skapa friktion och buller, effektivt sabotera företagets löfte om ljudlöshet. För det handlar om den där "nya cykeln". VanMoof är, bredvid Swapfiets, den mest älskade fienden till kollektivet; inte bara på grund av hastigheten med vilken VanMoofs kör eller ohållbarheten – de delar som alltid måste bytas ut; all elektricitet som krävs – men främst på grund av statussymbolsfunktionen. En VanMoof kostar cirka 2 500 euro. VanMoof-ägarna är har, människorna med mormors cyklar har inte. ”Om du rör en modern VanMoof”, börjar Anton, ”hör du ett elektroniskt jaguarskri. En aggressiv skalle dyker upp på instrumentbrädan. Om du upprepar det sju gånger, kommer det andra larmet att gå, och det kommer att fortsätta att ljuda, vilket lockar ut ägaren till den cykeln. Vi kallar denna manöver VanMoofschudden, en av våra klassiska handlingar.”
Al schuddend aan dure VanMoofs verzet dit anonieme gezelschap zich tegen het laatkapitalisme
Protest: Ze schudden VanMoofs, binden tiewraps om wielen. Het anonieme Collectief de Rode Fiets biedt klein verzet tegen het laatkapitalisme. Daan Heerma van Voss ging mee. „Het nutteloze is het enige mogelijke verzetsmiddel.”
Trodde att det kan vara intressant för några här. Det är inte rätt att kopiera hela texten, men klistrade första delen i Google translate. Jag ger ingen värdering, så undviker, jag hoppar, direkt stängning av tråden pga politik.
Samtidigt som de skakar dyra VanMoofs, står detta anonyma kollektivet emot senkapitalismen
De skakar VanMoofs, knyter buntband runt hjul. Den anonyma kollektiva röda cykeln ger lite motstånd mot senkapitalismen.
Jag har hört talas om dem ett tag. Först berättade en student om det, sedan en vän, sedan en bekant. Men förutom en e-postadress som leder dig till deras manifest, finns de ingenstans – ingenstans – att hitta digitalt. Det är därför det tog mig ett tag att få dem, genom en medlemsvän, att träffa mig. På denna måndagskväll kommer jag att tala med tre framstående medlemmar i kollektivet Röda Cykeln. Kollektivet är (med mina ord) ett anonymt anarkistiskt samhälle som, med småskaliga, icke-digitala eller på annat sätt registrerade, Provo-liknande bedrifter av civil olydnad som syftar till "den nya cykeln", står emot senkapitalismens överdrifter. Stora ord blandat med lite mindre stordåd. De vill bara ha publicitet med pseudonymer som de själva valt: Anton (29), Tommy (29) och Mike (36). Deras identitet är känd för NRC. Och ikväll ska jag ut med dem, i Amsterdam. Mike (medlem sedan ett år tillbaka) beställde nyligen buntband. Målet: att fästa dem på framhjulet på en VanMoof elcykel, skapa friktion och buller, effektivt sabotera företagets löfte om ljudlöshet. För det handlar om den där "nya cykeln". VanMoof är, bredvid Swapfiets, den mest älskade fienden till kollektivet; inte bara på grund av hastigheten med vilken VanMoofs kör eller ohållbarheten – de delar som alltid måste bytas ut; all elektricitet som krävs – men främst på grund av statussymbolsfunktionen. En VanMoof kostar cirka 2 500 euro. VanMoof-ägarna är har, människorna med mormors cyklar har inte. ”Om du rör en modern VanMoof”, börjar Anton, ”hör du ett elektroniskt jaguarskri. En aggressiv skalle dyker upp på instrumentbrädan. Om du upprepar det sju gånger, kommer det andra larmet att gå, och det kommer att fortsätta att ljuda, vilket lockar ut ägaren till den cykeln. Vi kallar denna manöver VanMoofschudden, en av våra klassiska handlingar.”
