Äntligen snart 50 och då ska det tävlas.

C

Cinder2i40

Aktiv medlem
Äntligen snart 50 och då ska det tävlas.
I nästa vecka blir jag 49 då är det ett år tills jag ska cykla hela långloppscupen.

Jag har cyklat mountainbike sen jag var 15. För 14 år sedan började cykla lite mer seriöst. Tränat och tävlat efter förmåga, tid och när möjligheterna har funnits där. Målet har varit att få till en hel säsong där jag kunnat ägna mig åt cyklingen som sport. Men livet har alltid funnits där och tagit mig med i olika riktningar.

Nu är målet att om ett år cykla hela långloppscupen. Och om det skulle gå lite över förväntan göra det i tävlingsklass 50.

Jag hoppas nu att så många som möjligt gör mig sällskap och erbjuder mig riktigt hårt motstånd. Men också bara hänger med ut på stigarna och njuter av att vara ute i skogen och cykla.
 
Äntligen snart 50 och då ska det tävlas.
Då har planerna för en ny cykel börjat ta form. Jag ska hålla mig till en så strikt budget det bara går. Men en ny cykel/begangnad är planen. Min gamla är från 2019 och börjar kännas lite omodern. Den har under dessa år gått väldigt hårt så det mesta behöver bytas.

Så vilken cykel tycker ni jag ska ha?
 
Äntligen snart 50 och då ska det tävlas.
Säsongen är i stort avklarad. Det har varit både upp och ner. I början av säsongen stördes träningen mycket av att jag inte hade något jobb. Jag cyklade mycket men utan riktig plan. Jag hade bara två lopp jag skulle genomföra det här året. Ville få träningen att fungera. Det första loppet skulle vara Ramträffen i Ramsberg. Det är ett superfint lopp med nästan 3 mil stig. Jag har kört det två gånger tidigare och tycker det är ett superkul lopp. Men i år råkade det vara en helg då jag hade barnen. Planen var att köra 35 mil med barnen på fredagen. Övernatta köra, 5 mil till ramsberg. Cykla de 3 milen medan mina pojkar väntar på mig. De var inte så glada över den idén. Och så var det ett till problem Jag hade ingen bil. Efter mycket letande efter en lösning blev jag tvungen att ställa in.

Fortsättning kommer.
 
Äntligen snart 50 och då ska det tävlas.
Om du skall tävla i Långloppscupen nästa år, så vore det nog bra att prova på alla loppen i år. Lite sent kanske. :)
 
Äntligen snart 50 och då ska det tävlas.
Då jag inte fick möjlighet att cykla i ramsberg behövde jag ett nytt lopp. Valet föll på solstaloppet xc. Det låg några veckor senare. Jag hade även barnen den här veckan men nu hade jag en bil. På morgonen när loppet skulle vara kör jag från Nora där min mamma bor. I Karlstad är planen att jag ska ladda min nya bil medan jag cyklar. Mina barn planerar att jaga pokemon i något event. Jag är i god tid innan. Men när jag ska ladda bilen fungerar inga av de appar jag försöker starta laddningen med. Tiden går och jag blir mer och mer stressad. Tillslut måste jag ge upp. Slänga på mig cykelkläderna pumpa rätt tryck i däcken. Får åka tillbaka till bilen då jag glömt energingel. Kommer precis fram innan starten går. Planen att ta det lugnt i starten och inte stressa är helt förstörd innan starten gått. Jag startar än vad jag tänkt mig. Känner att jag har kramp från start. Fortsätter cykla för fort. Inser först efter två mil att det här kommer inte fungera. Blir att slå av rejält på tempot. Andra gången jag kommer till slalombacken stannar jag helt enkelt för att inte drabbas av för mycket kramp. Stoppar i mig all kvarvarande energi. Dricker vatten. Sista delen av loppet blir bara en kamp att ta mig i mål. Medan min telefon i fickan stänger av strava och startar Spotify. Cyklar jag sista milen medan musiken blir starkare och starkare i fickan.
 
Äntligen snart 50 och då ska det tävlas.
Jag var rejält knäckt efter solstaloppetxc det kändes väldigt långt bort att klara av ett så långt lopp i tävlingsfart. Jag tyckte jag trots allt fått till träningen hyfsat under våren.
Men även misslyckande kan vändas till något bra. Jag lärde mig att jag är väldigt känslig för stress. Inte bara att jag cyklar för fort. Det satte sig i kroppen. Och kanske hade jag tränat fel. Om jag skulle kunna hålla igen på tävlingarna behövde jag även göra det på träning.
 
Äntligen snart 50 och då ska det tävlas.
Nu blev det långa träningspass hela sommaren. Och på hösten funkade träningen bättre än den gjort på flera år. Och så var det dags för bockstensturen. Skulle jag inte klara att genomföra den på ett bra sätt kunde jag lägga ner alla satsningar på nästa år. Nu handlade det inte om att jag skulle få fantastiska resultat tidsmässigt eller en bra placering. Det handlade om att jag skulle kunna cykla alla 80km på ett kontrollerat sätt. De som känner mig vet att jag vill starta stenhårt och sen fortsätta tills alla krafter är slut. Eller tills krampen får mig att ramla av cykeln i någon brant uppförsbacke. Det är så kul att försöka hänga på de snabbaste ända tills man tar tokslut.
 
Äntligen snart 50 och då ska det tävlas.
C

Svar i tråden 'Bockstensturen 2025/2026'

Jag cyklade 80 km på 4.35.58 Är super nöjd. Inte för tiden men på det sätt jag lyckades genomföra loppet. Hade som mål att inte gå ut för hårt. Startade bland de längst bak i motion. Brukar annars ställa mig längst fram. Tog det verkligen lugnt ut till backarna började. Kunde komma in i backarna med fart. Klättrade fort utan att gå hårt. Sen hittade min ryttm. Passerade åkare hela tiden och var det någon som passerade mig följde jag inte med i det högre tempot. Lyckades få i mig energi utan att dra på mig för mycket kramp. Sista 20 km cyklade i stort ensam. Fram till upploppet. Då...
  • Gilla
 
Äntligen snart 50 och då ska det tävlas.
Då allt har fungerat så bra med träningen. Och Bockstensturen gick enligt plan fortsätter satsningen på nästa säsong. Jag har ni bokat in mig på tröskeltest och cykelanpassad spinning.
 
Äntligen snart 50 och då ska det tävlas.
Skulle åka och hälsa på in bror och mamma i helgen. Min bror undrade om jag inte skulle ta en tur med cykeln och heja på honom när han sprang bergslagsledenultra 14 km. Först blev jag väldigt sugen men efter att jag insåg att det skulle bli svårt med logistiken när jag skulle bli tvungen att lämna cykeln i bilen medan jag jobbade. Då bestämde jag att jag kan springa jag med. Då jag bara sprungit 15 km sammanlagt i höst anmälde jag mig till 6 km.
Kl 10:15 på lördagen i Ånnaboda gick starten från samma plats där jag startat i bergslagsloppet många år tidigare.
Jag kände omedelbart att formen från träningen till bockstensturen fanns kvar. Hade inga problem att hänga på min bror och de andra snabbaste ut till skogen. På stigarna la jag mig först och behöll ledningen tills 14 och 6 km delade sig. Sprang själv tills jag kom till slalombacken. Då kunde jag trycka på uppför. Och sen behöll jag farten in i mål.
Supernöjd med min insats. Hade ingen aning att jag kunde springa så fort på stigar eller uppför en slalombacke. Super nöjd med min insats. Tänk att hårdträning för långlopp på mountainbike kan ge sådant resultat på kortdisstans traillöpning.
 

Senaste inläggen

Köp & Sälj

Ny annons

Artiklar

Tillbaka
Topp