Bara cykling gör mig glad.

[Morfum]

Någon som känner igen det? Jag vill bara cykla, längre, snabbare och tyngre.. Mina ben svullnar och spontanköp av billiga kläder på Lidl dämpar min stress.. Pga att racer är min enda fungerande cykel för tillfället så är det dom turerna som blir. Jag vill iväg direkt nät jag vaknar och när jag närmar mig hemmet så vill jag vända. Grabben i vagnen bakom är nöjd, han har boll, traktor och välling. Samt en hel del mer i sköt väskan som han inte vet om så det hade inte varit omöjligt.. Skruva cykel är inte längre kul, bara köra dom. XC, Lvg.. Genrer jag aldrig trodde jag skulle göra. BMX:en vågar jag inte ta ut i parken pga ryggen, dirten väntar på att jag ska byta ett däck och montera växelvajer. Jag vill hoppa på dom nya hoppen, en riktigt fin linje grabbarna har byggt, för tajt för en fs med dubbelkrona men en dirt hade nog fungerat. Priblemet är väl att jag känner mig gammal, som en slägga i nyllet kom det.. Nu sitter jag som alltid kört freeride med 3par lycrabyxor och letar nytt växelsystem till lvg-cykeln.. Ramväxlar är ett helvete. Jag är en trött, arbetslös hemmapappa som har turen nog att ha en chariot cykelpark och en son som älskar åka med. Igår gick premiären på en längre tur, 48km med vagn och 3.11 km/min eller 18.81km/h i snitt. Med tanke på att det skulle vara en lugn tur så är jag nöjd.. Men nu "måste" jag ligga runt 30km/tur för att få min endorfinkick.. att titta ner genom det trasiga gladet på min telefon som är min cykeldator är det som får stressen att försvinna, påminns jag så trampar jag tyngre, snabbare och svär över växlarna som man måste släppa styret för att nå och putsa in varje ny växel.. Det är lättare att stoppa ungen i vagnen när han ska sova på dagen än lägga han i sängen, hatar läggningar. Allt hade väl varit fint med cyklingen om jag inte hade varit rädd för väggen som jag träffade för några år sedan,BIA visade 4.3kg fett i kroppen det gör ont, allt gör ont. Ryggen gör ont, endorfiner är mina extra smärtstillande..
På måndag börjar dagis igen.. Och jag behöver ett jobb.
Tack för att jag fick spy lite, kommer ångra det efter att jag skrivit detta och postat det. Men finns det fler som självplågar sig för att slippa vardagsstressen och sina dampanfall?

 

[castrello]

Väl rutet!

Ett jobb borde väl happykollektivet fixa fram? Vad kan du tänka dig att göra?

 

[PappaG]

Depression är ganska vanligt vid stora omställningar i livet, det låter som om du har drabbats. Om du mår bättre av att cykla så gör det. Det finns värre saker att vara beroende av.

Själv älskar jag att cykla men jag måste inte.

 

[bortom12e]

Träning är ju ett ganska funktionellt sätt att hantera jobbiga känslor om man jämför med exempelvis alkohol eller andra rusmedel, vilket exempelvis jag använt mig av tidigare i livet. Det knepiga och ibland farliga med alla de där copingmetoderna (träning, arbete, WoW, alkoholförtäring, narkotikaintag, och otalet andra ageranden) är ofta att man tar till dem när obehaget/ångesten/kontrollförlusten smyger sig på, istället för att känna efter vad det faktiskt bottnar i.
Tror cykelsport är en ganska "effektiv" (inte nödvändigtvis hälsosam i längden) metod att hantera beteende-, och känsloproblem och då man kan vara uppslukad nästan dygnet runt genom att kolla prylar, planera inköp, optimera, hänga på otalet forum, kolla filmer, haka på jargong +annat, till skillnad från andra aktiviteter som mer existerar enbart genom det direkta utövandet.
Finns väldigt många som hanterar personliga problem med träning. Personligen blir det tyvärr med dagdrömmeri/nätsurf ang cykling (eller annat intresse som är på tapeten) än faktiskt cykling när jag mår dåligt.
Tycker det är bra att du tar upp det ändå, men jag tror du får bättre hjälp av vänner/familj/IRL-personer än vad du kan få på ett öppet forum. Men det är nog fler än man först antar som känner liknande som dig, så det är absolut relevant att diskutera.

 

[Pebben]

Precis så kännar jag också, precis så. Vill bara cykla långt och länge. Inte nödvändigtvis så himla fort, men länge.

 

[blackcove]

Träning är en uppslukande tillflyktsaktivitet. För mig har det pågått i ett år ungefär. Inleddes med manisk löpning hela hösten, gym i CrossFit-stil på vintern och så kom cykelköpen i vintras/våras.

Nu är det initialt klassikern som avslutas med Vättern nästa år. Sen ska jag bli triatlet och målet är en Iron Man innan 40.

Mycket bättre än att vara som jag var innan: Småtjock, inaktiv och naiv drogromantiker.

 

[freddesvanstrom]

Tummen upp för att lätta på trycket!

Var själv inne i en rätt jobbig period för några år sedan med panikångest och allmänt jobbig vardag, arbete, småbarn, sambo som studerade, ett till barn på väg följt av mammaledighet och ont om stålar (det rimmar illa med cykling iofs) men det var nog där nånstans jag började hoja.

Och jag känner också det där konstanta suget att cykla/köpa/surfa cykelrelaterat. Åker jag bil/buss kommer jag på mig själv spana efter stigar som dyker in i skogen vid vägkanten, ser jag en cyklist reagerar man direkt och kollar vad han/hon har för cykel.

Men, om det här intresset gör mig till en bättre pappa/sambo och om det hjälper mig copa vardagen. So be it. Finns ju definitivt värre saker att ägna sig åt. Kör på!

 

[Wolde]

Instämmer med övriga, finns värre saker att dämpa ångest med. Cykla på! Själv är jag olycklig om inte låren bränner och det är för lite blodsmak i munnen. Bara att erkänna att man är en intervallpundare... distanscykling är tråkigt utan rejäla backar att gå loss i e.t.c. Säkert tecken på damp eller någon annan känd eller okänd bokstavskombination men det skiter jag i så länge jag får "mitt".

 

[Kaffekask]

bortom12e skrev:
-------------------------------------------------------
> Tror cykelsport är en ganska "effektiv" (inte
> nödvändigtvis hälsosam i längden) metod att
> hantera beteende-, och känsloproblem och då man
> kan vara uppslukad nästan dygnet runt genom att
> kolla prylar, planera inköp, optimera, hänga på
> otalet forum, kolla filmer, haka på jargong
> +annat, till skillnad från andra aktiviteter som
> mer existerar enbart genom det direkta
> utövandet.

+1

Sitter just och ser Seasons, drömmer mig bort och beställer ett par nya knäskydd + pedaler... Ligger i farozonen men det får mig att må bra så varför inte... :-)

TS: bra skrivet och lycka till med jobbsökandet!

 

[Zoulou]

Livet handlar väl om att finna intressen. Mycke av en sak eller lite mindre av andra saker.
Sen kan man ju alltid försöka finna nån evig lycka och tillfredsställelse genom andlihhet. Men jag tvivlar på det. Livet är upp och ner. Utan dessa dalar och toppar hade man nog varken kunnat uppleva glädje eller sorg.

Cykla på :)

Värre kan det vara. När man tappat lusten för allt och ingenting lockar längre...

 

[JockeS]

Instämmer som övriga. Började cykla pga diskbråck och höga bensinräkningar. Idag blir jag utkastad hemifrån så fort mitt humör går i botten. Frugan vet att endast cyklingen kan bota dåligt humör på mig.

Man är fri, sin egen chef....

 

[fphotography]

Träning frigör endorfiner, så det är ju inte jättekonstigt att det blir något av ett beroende.

Det andra är att ifall man mår dåligt av olika orsaker, dvs en form av stress, så pumpar kroppen ut små mängder av adrenalin. Något som kan vara rätt skadligt om man inte gör något åt det. Så då passar väl träning rätt bra då man bränner bort adrenalinet och får lite endorfiner istället.

Jag blir för övrigt också utslängd på cykeln när jag blir för tjurig. Tjejen hävdar att det numera märks på mitt humör om jag inte fått cykla på ett tag.

Med vänlig hälsning,
Freddo

 

[Ari.m]

Självinsikt och bekännelser är inte min starka sida och jobb har jag.

Men om du frågar mig vad jag helst gör så är svaret redan givet.

Mitt nu pågående "flerårsprojekt" är att minst en gång per år cykla hela eller delar av vägen till svärföräldrarna i GBG, och att hitta nya vägar varje gång.


JockeS skrev:
> jag utkastad hemifrån så fort mitt humör går i
> botten. Frugan vet att endast cyklingen kan bota
> dåligt humör på mig.

Så är det hemmavid, här också...

 

[Snuten]

Frun blir bedrövlig om hon inte får träna, så trots att jag bara vill svimma i lugn och ro när jag kommer hem från jobbet, anstränger jag miig och tar över hemarbetet så hom kan sticka och träna.
Det är verkligen ett behov för många.

 

[Morfum]

Hej.
Det är kanske inte en "tröst" att det är fler som känner så, men det känns iaf tryggt att det finns fler.. ;)
Har fått ett flertal pm, nästan lika många som det är svar här i tråden.

Ni som följt mig ett längre tag under min tid här på Happy vet att jag har ett förflutet med mycket ångest, depresioner och stress. Då botade jag det med adrenalinkickar. Dock med en hel del skador till följd, men det fungerar ju inte riktigt så nu när man har en 2 åring med tokigt mycket energi. Min släkting som är barnläkare säger att det är minsann en och en halv tvåring i den kroppen =)
Underar vad han har fått det ifrån...

Självklart finns det annat som kan få mig glad, men inte lugn, avspänd och "lugnglad" på det sättet som när jag har cyklat. Just nu håller jag på och eskalerar när det gäller lvg och mitt månadsmål på Funbeat har jag snart redan gjort 45% på och det är bara den 5 aug..

Ska strax ut på en tur, första gången utan sonen i vagn bakom och det ska bli spännande att se hur det känns. Lätt troligen..

Min fru vet med att jag mår bättre av att cykla men då jag är ganska tjurskallig av mig så blir det lätt att jag tar i lite hårt när jag inte har någon som cyklar med mig och kör slut mig totalt o då är man ganska sliten när man kommer hem.. Men gladare, inte "sur, ledsen eller vad fan du nu än är!" som hon uttrycker det..

Slutligen, tack för alla era PM, jag vet inte om jag kommer svara på dom för det känns inte som det är meningen. Snarare en öppning för dom som inte vill skriva öppet i tråden vilket jag kan förstå. Men kämpa på, jag har en tuff tid framför mig där jag nu ska påbörja en avgiftning av en medicin jag har haft i 13år och som varit fel och en jätteutredning pågår inom vården då det har varit felbehandlingar till höger och vänster.. Ryggen är väl bättre men gör mer ont än jag vill erkänna för mina närmaste, strechar mycket, en överdos av liniment och smärtstilande varje morgon gör iaf att jag kan träna mig lite starkare varje morgon.

Nu ska jag dra på mig lyckran på mina lurviga ben och se om dom kan vakna till på denna turen med, igår höll jag 22,18km/h i snitt med vagn när jag frustrationscyklade 30km så det känns idag =)
Dock bytt sadel och vinklat om styret lite på min stackars cykel, snart finns saker till bytes,salu osv i luffartråden då jag behöver ny styrlinda mm och har lådvis med äldre delar till reserv för MTB.

Skriv gärna av era erfarenheter, i tråd eller PM, det jag har lärt mig i denna tråd är att man förbränner Adrenalin, det visste jag faktiskt inte för jag har en överproduktion av det så det är ju bra =)

Kram.