Cyklisten och rådjuret
Jag är ute och testar SL Mono på Trossnäsvägen, farten ca 30. Det är ganska bra tryck i fjärrfältet och den fyller ut väl på sidorna. Man ser en bra bit in i skogen på högersidan, men förstås mindre på vänstersidan. Blir omkörd av en V70 som bara sekunder senare tvärnitar för ett rådjur. Blir lite omskakad som vittne på första parkett. Hade jag kunnat undvika djuret om det hamnat på mig? Eller snarare, hade den kunnat undvika mig? Jag frågade Nieves om råd. Han sa: det är njema problema så länge du håller dig under 50.
Jag stöter på rådjur varje gång jag åker ut, särskilt kring skymningen. Det är lika fullt av dem längst Alsterns strand som de själva är fulla av fästingar i pälsen. Det är fullt av dem i villaområdena strax utanför centrala tätorten. Kör man samma rutt lär man sig snabbt var viltövergångarna ligger. Djuren korsar alltid vägen på samma ställe, längs uråldriga stigar bara de tycks känna till. När man närmar sig det stället går puls och vaksamhet upp. I fullt mörker blir överfarterna mer skrämmande. Man blir mer överrumplad, pulsen stiger mer, man har kortare tid på sig att reagera.
Nedför Riksmyren i sydlig riktning toppar man 55 med en vettig hoj i slutet av backen just där slätten tar vid. Precis där står en tunn skogsridå längs en bäck där djuren kommer. Hade jag varit rationell hade jag dämpat farten där, men jag är inte rationell. Dämpar aldrig farten i de backar jag är hemma i, ty det går motvalls mot cyklingens hela grundidé. Det är vid sådana ögonblick jag vill ha min SL AF lampa, på helljus. För det finns ingen bättre rådjurslampa än SL AF, för rimliga pengar. Varje gång jag susar nedför Riksmyren söderut och närmar mig toppfarten 55 erinrar jag mig Nieves Konstant. Hur exakt är den egentligen? Utsätter jag mig för ökad risk i 55 eller går 55 ungefär lika bra som 50? Han glömde säga hur exakt siffran var.
En stor råbock kliver ut på vägen just här. Han badar i ljus. Jag beundrar det vackra djuret. Han uppfattar inte hur fort jag kommer. När han gör det gör han en burn-out med bakbenen, men hovarna hittar inget grepp. Det vassa ljudet av sladdande hovar på grov asfalt skär genom tystnaden. Jag skrattar gott åt det efteråt, komiken och kraften i det. Ett av otaliga möten mellan cyklist och rådjur med lycklig utgång.
Klockan är 06:15 en tidig juni morgon med dagg i gräset på cykelbanan mellan Sjögestad och Vikingstad, cykelbanan går 10 meter från landsvägen. Plötsligt spärras min väg av en död råbock som ligger på sidan och täcker hela cykelbanans bredd. Jag måste leda cykeln förbi i gräset. Den ser helt oskadd ut, som ett vackert stilleben snarare än ett lemlästat blodigt trafikoffer. Scenen är smått surrealistisk. Var kom han ifrån? Blev han tappad av en DC9:a på marschhöjd vars ena lastlucka plötsligt gav upp och spydde ut trycksatt semesterbagage i djupblå rymd? Eller kunde han verkligen flyga 10+ meter i luften efter att ha träffats av bilens flygel i100 km/h, och landa så precis?
Tillbaka till Alsterns strand, våren har just anlänt. Vårbrukets åkrar luktar rå jord i skymningen, av jord är du kommen. Nyavverkad timmerhög doftar sågspån, bark och kåda. Jag älskar de dofterna. Rådjuren och deras kid hoppar och skuttar på avstånd i släpljuset ner mot Alsterns strand. Nästan hemma nu, helt mörkt. Kommer ut på gamla vägen längs E18 mot Välsviken, en mötande bil står helt still på långrakan. Så börjar den backa, vad fan håller han på med? Det ligger ett stort bylte på min vägkant, en tappad sopsäck? Så faller ljusskenet över det och det ligger precis vid mina fötter när jag passerar. Ett vuxet rådjur på sidan, som landat i samma ställning som det som föll från DC9:an några år tidigare, som varit i död i kanske 30 sekunder.
Kanske är det jag som ligger så där nästa gång? Kanske borde jag sluta cykla landsväg i mörker? Rådjur har dåligt trafikvett, det är sant. Men hjälper det med bra trafikvett? Hjälper det med en Garmin Varia när föraren i bilen bakom dig har drogfylla, sitter och messar eller sitter och masturberar av skär tristess?
Alltnog,min enkla spaning är denna:
Bil + rådjur = ej kompatibelt.
Cykel + rådjur = kompatibelt, med reservation för avrundningsfel i Nieves Konstant.
Bil + cykel = kompatibelt?
Som landsvägscyklister i motionsklass rör vi oss vanligen i hastigheter som lirar väl med småvilt som rådjur. Vi hotar inte dem, de hotar inte oss, utan på det hela taget en harmonisk samexistens. Personligen tycker jag de är roliga och livar upp tillställningen. Och jag möter hellre en råbock än en 12-taggad älg på en öde landsväg där ingen hör dina skrik.
Jag stöter på rådjur varje gång jag åker ut, särskilt kring skymningen. Det är lika fullt av dem längst Alsterns strand som de själva är fulla av fästingar i pälsen. Det är fullt av dem i villaområdena strax utanför centrala tätorten. Kör man samma rutt lär man sig snabbt var viltövergångarna ligger. Djuren korsar alltid vägen på samma ställe, längs uråldriga stigar bara de tycks känna till. När man närmar sig det stället går puls och vaksamhet upp. I fullt mörker blir överfarterna mer skrämmande. Man blir mer överrumplad, pulsen stiger mer, man har kortare tid på sig att reagera.
Nedför Riksmyren i sydlig riktning toppar man 55 med en vettig hoj i slutet av backen just där slätten tar vid. Precis där står en tunn skogsridå längs en bäck där djuren kommer. Hade jag varit rationell hade jag dämpat farten där, men jag är inte rationell. Dämpar aldrig farten i de backar jag är hemma i, ty det går motvalls mot cyklingens hela grundidé. Det är vid sådana ögonblick jag vill ha min SL AF lampa, på helljus. För det finns ingen bättre rådjurslampa än SL AF, för rimliga pengar. Varje gång jag susar nedför Riksmyren söderut och närmar mig toppfarten 55 erinrar jag mig Nieves Konstant. Hur exakt är den egentligen? Utsätter jag mig för ökad risk i 55 eller går 55 ungefär lika bra som 50? Han glömde säga hur exakt siffran var.
En stor råbock kliver ut på vägen just här. Han badar i ljus. Jag beundrar det vackra djuret. Han uppfattar inte hur fort jag kommer. När han gör det gör han en burn-out med bakbenen, men hovarna hittar inget grepp. Det vassa ljudet av sladdande hovar på grov asfalt skär genom tystnaden. Jag skrattar gott åt det efteråt, komiken och kraften i det. Ett av otaliga möten mellan cyklist och rådjur med lycklig utgång.
Klockan är 06:15 en tidig juni morgon med dagg i gräset på cykelbanan mellan Sjögestad och Vikingstad, cykelbanan går 10 meter från landsvägen. Plötsligt spärras min väg av en död råbock som ligger på sidan och täcker hela cykelbanans bredd. Jag måste leda cykeln förbi i gräset. Den ser helt oskadd ut, som ett vackert stilleben snarare än ett lemlästat blodigt trafikoffer. Scenen är smått surrealistisk. Var kom han ifrån? Blev han tappad av en DC9:a på marschhöjd vars ena lastlucka plötsligt gav upp och spydde ut trycksatt semesterbagage i djupblå rymd? Eller kunde han verkligen flyga 10+ meter i luften efter att ha träffats av bilens flygel i100 km/h, och landa så precis?
Tillbaka till Alsterns strand, våren har just anlänt. Vårbrukets åkrar luktar rå jord i skymningen, av jord är du kommen. Nyavverkad timmerhög doftar sågspån, bark och kåda. Jag älskar de dofterna. Rådjuren och deras kid hoppar och skuttar på avstånd i släpljuset ner mot Alsterns strand. Nästan hemma nu, helt mörkt. Kommer ut på gamla vägen längs E18 mot Välsviken, en mötande bil står helt still på långrakan. Så börjar den backa, vad fan håller han på med? Det ligger ett stort bylte på min vägkant, en tappad sopsäck? Så faller ljusskenet över det och det ligger precis vid mina fötter när jag passerar. Ett vuxet rådjur på sidan, som landat i samma ställning som det som föll från DC9:an några år tidigare, som varit i död i kanske 30 sekunder.
Kanske är det jag som ligger så där nästa gång? Kanske borde jag sluta cykla landsväg i mörker? Rådjur har dåligt trafikvett, det är sant. Men hjälper det med bra trafikvett? Hjälper det med en Garmin Varia när föraren i bilen bakom dig har drogfylla, sitter och messar eller sitter och masturberar av skär tristess?
Alltnog,min enkla spaning är denna:
Bil + rådjur = ej kompatibelt.
Cykel + rådjur = kompatibelt, med reservation för avrundningsfel i Nieves Konstant.
Bil + cykel = kompatibelt?
Som landsvägscyklister i motionsklass rör vi oss vanligen i hastigheter som lirar väl med småvilt som rådjur. Vi hotar inte dem, de hotar inte oss, utan på det hela taget en harmonisk samexistens. Personligen tycker jag de är roliga och livar upp tillställningen. Och jag möter hellre en råbock än en 12-taggad älg på en öde landsväg där ingen hör dina skrik.
