Det här med diskbråck..

Morfum

Ny medlem
Det här med diskbråck..
Finns det fler här, har för mig det iaf, som har erfarenhet av diskbråck och nedsatt känsel?
har för mig att jag har läst om andra för länge sedan som skrev om det men kan inte hitta detta. Fick diagnosen för ca 2-3 veckor sedan, har dock haft eskalerade problem senaste 16 månaderna och hade redan påbörjat en utredning med ett antal röngenkontroller.. Dagen jag inte kom upp ur sängen fick jag även reda på att jag har diskbråck via en magnetröntgen jag gjort 2v tidigare.
Detta har såklart skapat stora problem i mitt liv nu, vissa dagar känns ok och andra totalt botten, både fysiskt och mentalt..

Jag vet att det går över osv men ryggproblem kommer jag alltid att ha, det svaret har jag redan fått, sjukträning minst 3ggr veckan osv. Borås har skickat vidare mig till ett sjukhus som heter nacka närsjukhus proxima. Någon som vet hur detta ställe är?

Cykling är totalföbjudet nu för mig nu förutom på gymmets spinningcyklar..
Det var det ända som faktiskt hjälpte innan.

Om någon har någon erfarenhet så är det välkommet.
mvh.
 
Det här med diskbråck..
Var i sälen för två år sedan och tappade en dag fästet på skidorna och flög ner för en svart pist och fick tre diskbråck på olika ställen i ryggen och smärtan och strålandet i benen och under fötterna var enormt. Efter vila ca tre månader fick jag rehaba ca tolv månader . Detta var by far den jobbigaste tiden i mitt liv. Att en kass rygg kan sabba så mycket kunde jag föga tro innan.

Ett råd som jag fick tidigt var att röra på sig så man inte blev stel. Detta tog jag på största allvar och körde stavgång sju dagar i veckan. Efter ett tag vägrade jag smärtstillande och levde på de där stavarna. Det räddade mig, det och en fru som peppade och stöttade.

Rådet: Rör på dig så mycket du orkar, gång med stavar var min grej. Okej det är inte snyggt men det sket jag faktist i =). Hitta det du gillar och kör hårt.

Hoppas att det löser sig för dig.

PS. Nu sitter jag på cykel igen men det tog ett jävla tag. Du är snart där också, jag lovar. DS
 
Det här med diskbråck..
Kokodrill: Woohaa, vilken resa. Det ända tröstbara jag ser i det hela är att du är tillbaka o kan leva normalt. Fick du opereras eller gick det över?
O för att svara Scott_Blackstone så ja, det har jag haft, levt fysiskt hårt större delen av mitt liv, satt i en bil som klotade 200meter o blev totalskrot för ca 10 år sedan, haft ryggproblem till o från senaste 7 åren, flera av mina syskon har/ har haft detsamma samt så har min syster haft diskbråck. Det är på sättovis ärftligt på det sättet att man kan ha samma sorts rygg, vi har långa o lite kutiga allihopa så ryggen tar stryk även om man lyfter rätt osv.

Jag rör så mycket jag orkar på mig, mest promenader o sjukgym. Men det blir att man kommer in i en ind cirkel ibland. Man har så ont att man blir hängig o grining o pallrar sig inte ut o då blir det värre.
Är ju pappaledig 100% fast sjukskriven nu, men vad gör det när frugan pluggar? Då får man ta det man kan ändå, är rätt tacksam att man flyttade tillbaka dit man har sin stora familj nu med syskon o föräldrar..

Vissa dagar känns det helt ok mentalt, ibland känns det som man förlorat allt man tycker om att göra, fast man vet att det inte är så men ändå. det är grymt frustrerande att inte ha en specifik händelse utan att bara vakna o ha såpass ont. Tur jag hade gjort en MR redan så jag redan samma dag fick veta vad det var, har några ggr fått sprutor med bedövning i ryggen med då musklerna är som betong, kan ju inte stretcha ländryggen bra heller utan att dra i disken..

Det man kan trösta sig med om man gämför med en fraktur eller ledband är ju att det inte kan bli direkt värre, alltså inget som kan gå sönder igen eller brytas upp utan det gör bara mer ont. O ont för mig som ändå har i mina ögon rätt hög smärttröskel med 20 frakturer bakom mig är när man vaknar på naten av att man grinar för att man har så ont. Lekte med min grabb nu ikväll o halkade o drog i golvet så in i bomben så vet att det kommer inte vara en rolig natt eller morgon så har förberett mig med painkiller enl ordination, känns dock mäkta dumt att ha ett mobilalarm som ringer på natten för att man bara ska ta mer smärtstillande för att man ska kunna komma upp på morgonen o klara av att få upp grabben ur spjälsängen.
dags o ta en dusch o lägga sig nu, sitta är ok en stund då jag har en sittkudde som lutar o avlastar. Ligga är en mardröm men man blir duktigt trött av att stå upp hela dagen..
Godnatt o ta hand om er.
 
Det här med diskbråck..
Det där låter inget vidare.

Vart sitter bråcket någonstans?

En liten snabb historia från mig som kanske ger dig lite hopp och styrka.

Har sedan ett par år en ganska taskig rygg, muskler och diskar som är känsliga.
Dock har jag inte brytt mig så mycket om det själv men det kom som en bakläxa på posten.
En flytt som jag ville ha gjord, idag! Även om vädergudarna gav mig tecken, frugan sa åt mig att lugna ner mig o vänta på hjälpen som kommer dagen efter så var jag enveten som en åsna o började lasta bilen full och köra fram o tillbaka med packning, lådor m.m.
2 våningar ner och sedan upp 2 våningar till, själv.
Detta var under första semesterveckan.

Nästakommande var sängliggande i stort sett. Smärtstillande i mängder som hjälpte föga.

Efter att jag inte kunde ta mig upp ur sängen, leka med barnen eller sköta mitt jobb så blev jag sjukskriven.
Gjorde en röntgen och fick domen att disken mellan svanskotan och kotan över den, L5 tror jag den heter, är helt platt.
Sjukgymnastik blev ordern.

Fick lägga löpning på hyllan, styrketräning på hyllan. VAd göra nu liksom?
Köpte mig en mtb och började cykla, detta redan 4 veckor efter domen.

Nu, 1,5 år senare. Nu tränar jag mtb 3-4 ggr i veckan, leker varje dag med barnen och har inga problem.
Känner mig starkare än någonsin i bålen. Visst kan det hända att jag känner av ryggen efter en ansträngande dag, men det e bara o bita ihop och stretscha ordentligt så är det OK dagen efter.

Så tro mig, med rätt träning, lite jävlar anamma och bit ihop, så kommer du klara detta galant.
 
Det här med diskbråck..
Min bror blev skickad till en sjukgymnast, men efter dom övningarna blev det värre. Man ska inte böja ryggen framåt, men promenader är bra, så att man behåller rörligheten.
Man ska tydligen inte sitta ner om man inte måste, utan bättre att stå upp, så att ryggen är rak.
Men jag är ingen doktor.
 
Det här med diskbråck..
Jag sitter också med ett diskbråck, så jag förstår hur du känner.
Jag fick diskbråck i våras under min pappaledighet. Värken kom stegvis i midjan och vänster ben, det blev värre och värre tills jag inte kunde stå rak längre. Jag gick till min naprapat som knådade och hjälpte mig att stretcha och det blev alltid bra för stunden med så fort jag satt still ett tag så var det tillbaka igen. Han sa åt mig att kolla upp det för det var något som inte stod rätt till.
Läkaren på vårdcentralen undersökte mig och sa att det garanterat var en sträckning eller muskelbristning så det var inget att oroa sig för, det kommer släppa inom ett par dagar...
När jag sen till sist inte kunde stå upp längre så fick jag via mitt försäkringsbolag träffa en doktor på Sofiahemmet som ganska snabbt kunde konstatera att det var ett diskbråck. Jag gjorde magnetröntgen och det blev konstaterat att det var ett diskbråck i ländryggen.
Jag blev beordrad aktiv vila och absolut inga tunga lyft.

För stunden kändes det piss då jag inte fungerade utan att käka värktabletter hela dagarna. Jag kunde inte promenera med min dotter i barnvagnen så jag höll på att bli knäpp. Det gick inte att sova vissa nätter utan massa värktabletter.
Sen märkte jag en dag när jag tog cykeln bort till tunnelbanan att jag inte ens kände av värken när jag cyklade, men så fort jag klev av och gick så kändes jag som 95 år igen.
Jag rådfrågade både min doktor, sjukgymnast och naprapaten och alla sa samma sak att du måste hålla igång och vara aktiv på dagarna med den form av motion som du känner inte gör ont.

Då stack jag och köpte mig en Monark herrcykel och en barnsadel till lilltjejen. Hon blev helfrälst i att cykla så det har blivit väldigt mycket tid tillsammans på cykeln sen dess.
Värken avtog bitvis under sommaren, jag som gillar att löpträna kände ändå att jag behövde mer träning än att cruisa runt med min dotter på gubbcykeln så jag skaffade mig en mountainbike som jag kunde motionera på. Jag som har åkt motocross och enduro hela livet tyckte först att det var piss att sätta sig på en cykel och köra, men efter att ha cyklat ett par gånger så blev jag tvärfast och nu älskar jag att cykla!
Sen började jag jobba lite smått igen och känner att det fungerar riktigt bra, jag måste dock tänka mig för och inte göra några tunga eller dumma lyft och vridrörelser. Jag jobbar som snickare så jag håller igång kroppen hela dagen, det gäller bara att låta bli tunga lyft.
Jag gjorde visserligen en tavla när jag bara skulle flytta en grej som jag fick sträcka mig för att nå och tjoff så kände jag att det inte var bra för ryggen, samma helg vaknade jag och hade fruktansvärt ont i skinkan och hela vänster ben igen. Jag blev undersökt av min doktor som sa att det blir vila ett par veckor med cykling och simning varje dag. Nu har det blivit bättre igen och jag smyger sakta igång och jobbar igen.
Det var en läxa för mig när jag märkte hur lätt det kan bli dåligt igen. Jag tränar nu på cykeln flera dagar i veckan och kör lätt styrketräning för att stärka upp musklerna.
Det kändes helt hopplöst för ett par månader sedan, skulle det vara slut nu! Jag som är van att vara väldigt aktiv både hemma och på jobbet kände mig helt slut och förbrukad.
Idag känns det bättre och det gäller verkligen att sköta om ryggen med träning och inga dumma tilltag.
Hoppas du känner att det blir bättre framöver och kan komma igång igen, det värsta för mig var dem gånger när det kändes bra och man trodde på bättring för att sedan vakna nästa dag och inte komma ur sängen igen.. men låt det få ta tid och håll igång med den motionsformen som passar dig...
Kämpa på, jag håller tummarna!
 
Det här med diskbråck..
Värst vad alla var långrandiga.
Jag ska fatta mig kort.
Diskbråck är ett helvete.
Man vill dö.
För att överleva när bråcket väl så sakteliga gått över och man tror man är frisk och odödlig igen:
Gör inga häftiga rörelser, snabbt sträcka sig etc.
"Planera" dina böjningar, lyft etc.
Inga tunga lyft såklart.
Aktiv vila (=cykla) låter toppen.
Undvik dock att vurpa då det kan halka snett igen, tråkigt men sant.
Håll alltid ryggslutet varmt, halsduk eller varm tröja där!
(Fyll gärna på!)
 
Det här med diskbråck..
Jag sprang också på ett diskbråck för några år sedan. Verkar vara väldigt olika hur det yttrar sig och hur bra man blir efteråt. Vissa blir helt återställda, vissa blir aldrig bra.
Själv var det tvärstopp i början, och i några månader fick man vara väldigt försiktig att inte böja/lyfta fel då man fick väldigt ont dagen efter. Men det blev fort bättre och på ett halvår funkade det mesta hyffsat.
Röra sig är dock det bästa man kan göra, gäller bara att hitta något som funkar för dig. Bita ihop och köra så man rör på sig, men gör inga dumma övningar som pressar på disken. Hjälper medicin så ät det, tar det mindre ont så rör du dig mer och blir bättre fortare.
Nu efter 4 år (tror jag) har jag inga problem med ryggen, kan lyfta m.m. precis som förr. Men nerverna till vänsterbenet är lite funky, några tår är fortfarande avdomnade och får konstiga kramper runt smalbenet och foten som jag aldrig fick förr. Men det klingar av med åren så inte otroligt blir det helt bra någon dag.

Mitt råd är att ta det dag för dag, man läser en massa skräckhistorier där folk blir riktigt dåliga men det gäller inte alla. Se till att röra dig men sätt inga mål (tex om 4 månader skall jag cykla för fullt) då det är individuellt hur fort det läker.
Är det väldigt jobbigt kanske du skall överväga operation, kändes att man behövde gnälla en del för att få igenom det. Själv klarade jag mig utan och det blev bra utan ingrepp.
 
Det här med diskbråck..
Även jag har diskbråck (och har därför skrivit en uppsats).

Det började med att jag fick tilltagande värk i en höft för ungefär ett år sedan. Till slut masade jag mig iväg till vårdcentralen och läkaren där konstaterade att det nog egentligen var ryggen som knasade (jag hade även problem med känseln klängs yttersidan av låret på den onda sidan). Röntgen bekräftade diskbråck i ländryggen och ordinationen blev sjukgymnastik. Cykling och annan aktivitet var också OK så länge det känns bra.

Programmet jag fick av sjukgymnasten fokuserade på att stärka musklerna i bålen och även om jag inte varit jätteflitig med mina övningar så är jag helt klart bättre idag. Jag kan röra mig relativt obehindrat (även om jag känner av ryggen konstant) men är försiktig med tunga lyft.

Skogscykling fungerar rätt bra (som att hälla smörjolja i gubbkroppen :)). Det är lite olika från gång till gång men jag tar det alltid ganska lugnt. Häromveckan fick jag en aha-upplevelse när jag bytte sadelstolpe på en av cyklarna. Det visade sig att den var lite för kort så jag hamnade en cm eller två lägre än jag brukar sitta. Det blev den skönaste cykelturen på säkert ett år, ryggen hade inte känts så bra på evigheter :)

Det låter konstigt att cykling skulle vara totalförbjudet (men jag har ju å andra sidan sett hur du cyklar ;)

En kollega till mig talade sig varm för akupunktur för att få musklerna kring ryggraden att slappna av. Risken är ju att ryggmusklerna spänner sig konstant för att stabilisera den onda ryggen och till slut har man ont av detta istället. Avslappningen gör det möjligt att träna och bygga upp. Kan vara värt att kolla upp.

Lycka till hursomhelst. Du kommer alldeles säkert att bli helt bra.

/Johan
 
Senast ändrad:
Det här med diskbråck..
Jag har blivit (nästan) helt bra från mitt diskbråck, det blir i stort sätt alla så som jag har fått höra det. Sjukgymnastik varje dag, nu när jag nästan aldrig känner någonting av det så är mycket styrketräning pricket över i:t som gör mig helt smärtfri och gör att jag kan göra allt tungt och rörligt jag vill. Jag skulle säga att jag defintivt springer/cyklar bättre nuförtiden pga min numera starka bål och kropp. Sen så tycker jag inte att man skall hålla igen så mycket på smärtstillande eftersom det är av största vikt att röra på sig på ett bra sätt så mycket man kan, trots att det gör ont. Smärta är trist, men det kommer att gå över.

Operation tror jag inte så mycket på, men det beror nog på hur mycket skräp som ligger där bredvid disken. Det kommer att bli bra, lycka till!
 
Det här med diskbråck..
Min far hade diskbråck för ca 3 år sedan! Han fick vattengympa+sjukgymnastik+gym 3ggr i veckan på resept.

Dom sa att hade han fått det 10 år tidigare så hade det varit operation och sedan rullstol, men att man numera rekommenderar träning som bästa alternativet i alla fall för den typen han hade!

Han märker inte av det nu så länge han går till gymmet 3 ggr i veckan. Då han gör uppehåll tex semester 5 veckor eller liknande kommer det långsamt krypandes tillbaka men inte annars!

Antar att med en sådan skada måste man göra det som alla egentligen borde göra!

Lycka till!
 
Det här med diskbråck..
Ursäkta att jag inte varit aktiv i tråden men ska försöka bli bättring..
Tack för era svar, dom är tragiska men värmer ändå om ni förstår mig rätt.

"Vart sitter bråcket någonstans?" Högersidigt diskbråck med S1-rotpåvekan. degenerativa förändringar mm o annat munbo jumbo..


Ska försöka skriva lite mer när jag inte behöver jaga runt grabben som just nu står på köksbordet.. Det finns bara en sak som är värre än smärtan och det är den onödiga men ofrånkomliga skuld man känner mot sin omgivning.. Jag ärtrots allt alltid den som hjälp allt o alla, fixat o fejjat mm och det är svårt att bryta den impulsen.. Även för andra att ta åt sig hur illa det är när man trots allt vill hjälpa till och inte riktigt vill känna sig helt invalid.
Irritationen som kan komma efter några dagars smärtgenombrott som kan gå ut över en nyfiken och utforskande 16 månaders unge, min älskade fru. Fan, det är ju så mycket mer än bara fysisk smärta i rygg, ben o bortdomnad fot som gör att man känner sig totalt värdelös. Idag ska dock min fru vara hemma från skolan så jag kan ordna en del praktiska saker samt åka o sjukträna, märker att det hjälper både mentalt och fast det kan göra mer ont fysiskt efteråt så blir det bättre på sikt.. Fan, för några dagar sedan så räkte det med en dos smärtstillande på morgonen o en på kvällen av den svagare sorten. Nu har det varit morfin i några dagar istället..
Ska kolla av med läkaren om cyklingen och försöka fixa en annan cykel att cykla med, detta är med cykelkärra efter och på den asfalterade banvalen vi har här, då kan man ligga med en ganska trevlig medelhastighet utan att ta ut sig och ändå känna att man avverkar en sträcka..
Dock har jag ingen heldämpad XC-aktig cykel och senaste turen på "barnkärrecykeln" var en mardröm pga att den är totalt fel.. Vill ha en liten/slopad ram som är lätt att komma av o på iaf o inte ett jävla eifelltorn...

sorry för jag e så bitter. Tack för stödet!
mvh: JOhannes
 
Det här med diskbråck..
Bara att "bita ihop" och inse att det kan krävas en massa tråkig träning för att komma tillbaka. Och hoppas på att man blir bra. Men att röra på sig är ett måste. Då ger man det en chans, iallafall. Ja, man kan lätt känna sig värdelös, se framtiden som mörkare än mörkast och bli bitter. Det är ingen konstig reaktion. Men det är bara en reaktion. Det går över. Och du blir med allra, allra största sannolikhet bättre. Kanske inte så bra som du vill vara (odödlig som alla andra vill vara, antar jag) men tillräckligt bra.
 
Det här med diskbråck..
Jag hade bråck i samma disk som du. Ett helvete som inte ville gå över. Kom till Proxima på Nacka sjukhus till slut. De tar ett helhetsgrepp kan jag lova så du blir väl omhändertagen där. För mig blev det operation eftersom bråcket var stort och inte gick tillbaka. Helt bra i ryggen blir jag aldrig men har i alla fall ingen nervpåverkan - HALLELUJA!!
Viktigast är att du litar på experterna på Proxima och ställer in dig på att detta kommer ta lång tid.
 
Det här med diskbråck..
Jag har haft diskbråck för ungefär 1 1/2 år sedan. Blev en krympling och kunde inte cykla på en sommar. Det som hjälpte mig var att jag hos sjukgymnast låg 20 min i tre veckors tid varje dag i sträck. Han kopplade ngn sele runt höften och några remmar i benen. Använde sedan britsen att höja och drog på så sätt med ökande belastning för var 3:e dag isär ryggraden så disken kunde glida tillbaka. Fick cykelförbud under den här tiden men fick promena så mkt jag kunde. Efter detta blev det träningsprogram efter coremetodik. Efter två veckor började jag snegla på cykeln och köpte en thudbuster till min ht. Fungerade bättre och bättre trots känselbortfall i vänster ben. Sakta återkommer känseln och jag stretchar efter träning efter sjukgymnastens övningar. Åker mycket längdskidor på vintern vilket jag tror bygger upp bålen bra, rullar även ett pass i veckan på rullskidor för att behålla styrkan. Lider ibland av ryggont och kramper i vänstervaden om nätterna. Har börjat ta magnesiumtillskott och tycker kramperna blir färre och lättare att hantera. Sakta blir jag bättre och lär mig leva och hantera ryggen. Blir kanske inte helt hundra men fungerar som småbarnsförelder till mina tre barn och äkta man till min fru.
 
Det här med diskbråck..
Jag kan inte säga hur du skall göra eller vad som är rätt i ditt fall. Personligen så valde jag att inte operera utan gick hos flera olika naprapater tills jag hittade en som jag tyckte gav mig vettiga svar. Med största sannolikhet har du samma problem som de flesta som får diskbråck, en obalans i musklernas storlek och styrka och en svag muskelkorsett som skall hjälpa stärka upp ryggen. Men detta kan som sagt de rätta experterna hjälpa dig med. Sedan är det en lång väg med mycket jobb och smärta att komma tillbaka, men det är den värd!!!!

Du låter lite som jag i övrigt (otålig!) och då är den absolut viktigaste läxan att man måste lära sig skynda långsamt, annars tar vägen tillbaka längre tid eller i värsta fall så kommer man inte tillbaka.

Idag är jag helt återställd och gör bättre tider på cykeln och i löpspåret än jag gjorde före diskbråcket. Det ända är att jag stelnar till i ryggen om jag inte stretchar ordentligt eller hoppar över att träna regelbundet.

Lycka till med tillfrisknandet
 
Det här med diskbråck..
Road_Runner skrev:
-------------------------------------------------------
> Lotta B vad menar du tror inte på operation ?
> Kan säga att det var det bästa jag någonsin har
> gjort.
>
> Krya på dig Morfum.

När jag hade fått mitt diskbråck konstaterat så plöjde jag igenom rätt mkt material och pratade med ortopeder och kirurger i min bekantskapskrets, och genom det så blev min slutsats att operation inte verkar vara ett bra universalbotemedel för alla med diskbråck. Tidigare så var man mer benägen att operera än man är idag, och det finns skäl till det. Självklart så varierar den mest lämpliga behandlingsmetoden från fall till fall.
 
Det här med diskbråck..
Hej har under många år jobbat med ortopediska skador och även brutit ryggen själv på tre nivåer. Första gången var 2007 då jag gjorde en lite för stor big air, klöv en bröstkota, krossade en ländkota och blev förlamad i benen. Har idag samma symptom som om jag skulle haft 6 diskbråck på samma gång med smärtor i båda benen och utslagna vadmuskler.
Diskbråck ger olika symptom beroende på var det sitter och hur mycket av nerverna som påverkas. 90 % blir bra inom en 3 månaders period. De övriga 10 % kan få långdragna besvär och ofta gör man då en operation vilket hjälper dom flesta. Det vanligaste är dock som jag skrev att man blir bra av sig själv. Det finns olika sätt att må bättre under tiden som diskbråcket läker ut. Ett sätt är att lära sig vilka rörelser som utlöser smärtan (McKinsey metoden). Man kan också ta värktabletter vilka bör innehålla en inflammations hämmande komponent då man vet att ca en tredjedel av nervpåverkan beror på inflammation runt diskbråcket. Jag tycker dock att värktabletter har bra effekt akut men bör undvikas på längre sikt då de inte botar något.
Vad gäller cykling så klarar många detta bra pga att man sitter lätt framåt böjd vilket gör att ryggmärgs kanalen utvidgas något och därmed belastas nerverna mindre. Detta är dock olika för olika diskbråck. Observera att man inte generellt kan säga att man ska undvika tex cykling eller att lyfta tungt. Man har gjort studier på 1000 tals industriarbetare på ett flygföretag i USA och fann att ont i ryggen kunde man få oavsett om man lyfte tungt eller ej. Detta gällde dock den lokala värken i ryggen.
Själv har jag som sagt smärtor i båda benen dygnet runt, sover ca 2 timmar åt gången på natten och har nästan ingen funktion i mina vader sedan snart fem år. Jag tar inga värktabletter längre. Istället har jag en positiv livssyn och ser till att vända det negativa till något gott. Jag bryr mig inte så mycket om smärtorna längre och MTB träningen har gjort att jag fått en bättre funktion i mina ben. Se mina två video på happys sida från Änggården vilka visar att det går att komma tillbaka efter nervskador. Som buddismen har sagt i 1000 år och som psykiatrin med kognitiv beteendeterapi idag säger;
Har du ett problem så lös det och kan du inte lösa det så acceptera det så är det inget problem.

Peter S
 
Det här med diskbråck..
Skulle skriva en massa här nu men det står bara still och jag har inte ro till att tänka just nu.
Tack för era historier iaf.
Mvh.
 
Det här med diskbråck..
Kan säga att jag förra veckan fick en släng av mitt gamla diskbråck och gör nu stretchövningar för höftböjarna flera gånger varje dag och då förvinner smärtan helt och man riktigt känner hur det är på väg att bli bättre.
 
Det här med diskbråck..
Morfum skrev:
-------------------------------------------------------
> Imorgon bär det av för att få en kniv i ryggen
> på måndag. Ucsha.. Hoppas dock på bättring
> efter det.

Lycka till!
 
Det här med diskbråck..
Min kollega gjorde en diskbråcksoperation strax innan jul, två diskar ersatta. Allt gick bra och han var tillbaka långt innan planerat, ca 2veckor. Dom på sjukan verkar veta vad dom pysslade med.

Lycka till!
 
Det här med diskbråck..
Lycka til och nu hoppas vi att du blir frisk snabbt som fan.

Min rygg är ganska bra nu men cross verkar vara den sämsta cykelformen för en ajig rygg så nu blir det väghojning ett bra tag. Har unnat mig nya räcertubdäck ala grön pave, ny kasett, kedja och 52 klinga för 110 mm vevparti. Jag tror nya grejer och stretching gör mig frisk och snabb.
 
Det här med diskbråck..
Tack för pepp och skönt att det har gått bra för er.
Det är inte operation/narkos osv jag är nervös för utan hur kroppen kan få spatt iom att jag själv har jobbat på op en gång i tiden. Dock ovanligt. Kirurger vet vad dom gör, medans en egen kropp vet nog inte det..
Men det kommer gå bra, så sjukt otajmat bara att grabben e skitdålig efter 1.5 års vacc och astman gör han extra dålig så det är nog det jag är mest orolig för.. sömnlös pga smärta o painkillers nu med men taxin går 07.05 imorgon så borde verkligen vila innan.
Tack alla.
mvh.
 
Det här med diskbråck..
Min bakgrund är att jag saknar en disk helt och hållet. Vilket ledde till att jag spenderade ett sommarlov på sjukhus och satte dit en skruv istället. På den tiden ersatte man inga diskar, gör man verkligen det nu? Då var dom livrädda för att skada nerver om man började karva på diskarna.

Hur som haver var operation sista alternativet på den tiden, ca 25år sen. Akademiska Sjukhuset i Uppsala var världsledande men jag vet inte hur det ser ut idag. Jag har inte varit på kontroll sen jag var 15... 23 år sen...

Jag har alltid haft problem med löpning pga av det stötande rörelsemönstret, så det rekommenderas inte. Siming, i synnerhet crawl, funkar fint liksom cykling till en viss gräns. När jag började cykla så vart det mesta bättre men efter ett par säsonger så har det blivit värre än på länge. Men det beror antagligen på att jag fuskar med bål/core-träningen. Som jag inte gör alls... Så det är nog nyckeln att få till. Tydligen brukar även fullt friska människor få problem med ryggen av cyklingen om de missköter core-träningen.

Så mina tips blir att fortsätt cykla, gärna MTB och byt gärna till fullgung. Gör stor skillnad att slippa stötarna som går upp i ryggen. Core-träning, kommer vi nog inte undan hur vi än gör. Man får glädjas åt att det går bra att göra hemma på golvet. Simning och då i synnerhet crawl, kan man inte så pröjsa en instruktör ett par timmar för att lära sig hur det funkar. Crawl har den fördelen, om den utförs rätt, att höft och axlar vrids åt motsatt håll och på så sätt aktiveras ryggen samtidigt som den mjukas upp av rörelsen.

En tröst kan vara att mitt ryggproblem aldrig har hindrat mig från nånting än möjligen lite löpning förrän nu. Men det är nästan 30 år sen jag gjorde min operation och jag har inte direkt skött min hälsa/fysik sen dess, så det är väl väntat att det blir lite problem nu.

Mvh
Freddo
 
Det här med diskbråck..
Hemma nu, känns som jag blivit påkörd av tåget och inte speciellt vacker, men op gick bra. Nu är det bara framåt som gäller!!
Tack för eran peppning. Bjuder på en vacker bild sålänge iom att jag inte orkar skriva mer nu med min fentanylhjärna..

Tro mig, detta är jag då jag är uppe o går mindre än 12h efter operationen och leendet är äkta trots att jag hade 0 känsel i mitt ena ben men ändå kunde stappla fram.. =)Men jag ser ju ut som en tvättäkta sjukhusmördare eller ngt..

GOPR0439.JPG
 
Det här med diskbråck..
Efter min OP hade jag svårt att tro att jag skulle kunna röra mig normalt igen. Efter 2-3 veckor började det kännas bättre o efter 9 veckor sprang jag en hinderbana (fystest på jobbet). Din OP gick ju bra och om du kämpar på med de övningar du får så kommer du att vara ute på cykeln när våren är som vackrast. Lycka till!
 
Det här med diskbråck..
Dom var verkligen kanon på Proxima eller Aleris Specialistrvård som dom heter nu. Mitt träningsprogram som jag försöker följa till 100% säger att jag kan rulla försiktigt på heldämpad cykel den 25 mars om jag sköter mig (4veckor), och kroppen läker rätt. Så det är väl ett litet delmål.. =)
Det jobbigaste just nu är faktiskt det psykiska, att jag är fysiskt hindrad att göra en hel del saker gör att jag mår ganska dåligt mentalt. Speciellt när det gäller min son och fru men det är väl bara att ta den biten med, och prata om det med berörda personer. Jag blir dessutom oerhört stressad när jag inte kan göra det jag vill. Någon som känner igen sig?

tack för era alla svar ovan här, jag kommer försöka läsa mer noggrant när jag inte är så dimmig i skallen, eller stressad men ska börja läsa tråden från början nu igen. Har även filmat o fotat mkt under resans gång just för att komma ihåg hur det är nu, eller hur det var på sjukhuset som jag kan se senare när det känns tungt "och inget händer och man aldrig blir bättre".. =)
 
Det här med diskbråck..
Intressant med alla inlägg på denna tråden, själv har jag aldrig upplevt diskbråck men däremot två punkterade diskar, stelopererade mig 2006 efter 11 år med rehab och diverse andra behandlingar, efter op. 2006 så har det varit en lång väg tillbaka med lite svackor och toppar. Nu är det dock ganska ok för det mesta om jag håller igång träningen vill säga, cykla xc går ganska bra förutsatt att det är heldämpat, HT går fetbort. Körde Cykelvasan 2011 och 2012, inte med helt torra ögon men jag tog mig igenom och skall göra det igen. Lägg mycket tid och omsorg kring inställningarna på cykeln och skynda långsamt. Ingen rygg är den andre lik även om man har samma diagnos så det är bara att testa sig fram vad som passar en bäst. Det är helt enkelt för roligt att cykla så man får inte ge upp. Det går oftast att få till det på nått sätt och alla sätt är tillåtna även om nån annan säger det motsatta, en del hade synpunkter på att jag hade barents och andra hur jag hade dem men för mig var det en förutsättning för att kunna variera min position på cykeln. Lycka till alla som strävar med en ond rygg, det går att få till, att inte cykla alls kan vara ännu värre i alla fall för psyket. TÅLAMOD!!!
 
Det här med diskbråck..
En gammal tråd, men tänkte se om det går att väcka liv i den igen.
Jag har diskbråck i L4-L5 och haft rejäla smärtor nu i ett halvår med nervsmärtor i vänster ben och domningar i fot och tår. Är inplanerad för operation om en dryg vecka. Är orolig för hur mitt liv kommer att vara efter det så min fråga till er som opererats är hur det gått för er och om livet återgick till det normala något mer och hur det gick med cyklandet.
 
Det här med diskbråck..
Fick min diagnos 2010 med diskbråck L5-S1.
Med rehab och började cykla försvann smärtan helt.
Men efter ett kort jobbbyte (butik) där cyklingen och träningen blev obefintlig så är jag tillbaks på nästan samma tröskel igen.
Inväntar remiss för ny magnetröntgen och hoppas på remiss för operation.
 
Det här med diskbråck..
Det finns goda skäl till att operation rekommenderas vara ”sista utvägen” när tillräcklig tid och BRA rehab utvärderats och ej befunnits tillräckligt. Då kan operation definitivt vara en rimlig utväg och hjälpa många, men, som sagt, låt det vara sista utvägen och inte en quick fix...
 
Det här med diskbråck..
Enligt ortopeden är det läge att operera mig då nerverna varit i kläm länge (mer än 6mnd) för att förhoppningsvis undvika permanenta nervskador. Saknar helt styrka i vänster stortå.

Ni som har opererat er. Hur lång tid tog det för er att ta er tillbaka till ert normala liv och när var ni tillbaka i skogen på MTB?

Jag är verkligen motiverad att inte slarva med rehab-träningen.
 
Det här med diskbråck..
Jag har i många år haft problem med ryggen och fått bekräftat diskbråck. Dock ville man inte göra något åt det inledningsvis. För ca 5 år sedan blev problemen mycket värre. Hela vänsterbenet domnade bort och jag hade ingen kraft alls i det. Jag fick träffa en fantastisk pensionerad läkare som jobbade lite extra på vårdcentralen. Han såg direkt vad problemet var i och med att vänsterbenet var några cm smalare än högerbenet pga att musklerna försvunnit. Han skrev en remiss så att jag fick komma på röntgen omgående. Efter detta gjordes en rotblockad som inte gjorde någon skillnad. Efter detta operation ganska omgående.

Direkt när jag vaknade från operationen kände jag att smärtan var borta. jag opererades tidigt på morgonen och fick åka hem på eftermiddagen. Det var inte titthålsoperation men sjukhuset i Hässleholm har detta som rutin att man får åka hem. Känseln kom tillbaka snabbt och känslan att kunna röra sig utan skärande smärta var helt fantastisk!

Jag var sjukskriven 6 veckor och rehabtränade sedan var jag igång som vanligt.
 
Senast ändrad:
Tillbaka
Topp