Gamla ben? Ny cykel?
Hej alla,
Jag har sällan gett mig tillkänna under mina år här men har haft stor behållning av all samlad kunskap och alla tankar och frustrationer.
Nu en egen frustration som får mig att söka er klokskap.
Jag har tränat mindre än vanligt denna vår/sommar. Delvis beroende på att vädret varit taskigt men också pga en lång semester som i stort ägnades åt underehåll på sommarhus i stället för på cykel. Taskiga prioriteringar jag vet men...
Åter efter sommaren har jag gjort ett antal längre rundor, kört uppför Hammarbybacken ett par gånger och kört ett par rundor i Hellas. Inget utöver det vanliga. Men för ett par veckor sedan fick jag en ihållande värk i lårmusklerna kombinerat med akut muskeltrötthet och för första gången värk på framsidan av knäna. Att gå i trappor tar slut på mina lår direkt och det är svårt att cykla uppför. Jag märker av det även på platt mark. Låren gör ont och jag har inget riktigt "klipp" i benen. Taskig acceleration. Har knappt cyklat alls på två veckor men har fortfarande ont i lårmusklerna som om jag kört riktigt långt och knäna ömmar om än i mindra grad. Som om musklerna inte kunnat återhämta sig och det börjar bli riktigt frustrerande.
En del i ekvationen kan vara att jag just i samband med att värken började göra sig påmind köpte ny cykel. Från 26" till 29" och delvis ny geometri. Har tränat något mindre än normalt sedan cykelköpet. 1 ordentlig runda i veckan och en kort sträcka till och från arbetet varje dag.
Fråga: Hur mycket om något kan min ihållande värk och trötthet till dels bero på cykelbyte och vara en fråga om att behöva vänja benen vid delvis ny geometri? Eller kan denna del av ekvationen förkastas? Någon som upplevt liknande? Eller är det troligare att det beror på att jag tränad mindre denna säsong och därigenom överansträngt benen under de senaste veckorna? Jag har aldrig tidigare upplevt något liknande då jag bytt cykel. Eller börjar jag bara bli gammal?
Min instinkt är att bara bortse från det hela och fortsätta köra enligt tesen "ont ska med ont fördrivas". Eller är detta helt tokigt och kontraproduktivt?
/richard
Jag har sällan gett mig tillkänna under mina år här men har haft stor behållning av all samlad kunskap och alla tankar och frustrationer.
Nu en egen frustration som får mig att söka er klokskap.
Jag har tränat mindre än vanligt denna vår/sommar. Delvis beroende på att vädret varit taskigt men också pga en lång semester som i stort ägnades åt underehåll på sommarhus i stället för på cykel. Taskiga prioriteringar jag vet men...
Åter efter sommaren har jag gjort ett antal längre rundor, kört uppför Hammarbybacken ett par gånger och kört ett par rundor i Hellas. Inget utöver det vanliga. Men för ett par veckor sedan fick jag en ihållande värk i lårmusklerna kombinerat med akut muskeltrötthet och för första gången värk på framsidan av knäna. Att gå i trappor tar slut på mina lår direkt och det är svårt att cykla uppför. Jag märker av det även på platt mark. Låren gör ont och jag har inget riktigt "klipp" i benen. Taskig acceleration. Har knappt cyklat alls på två veckor men har fortfarande ont i lårmusklerna som om jag kört riktigt långt och knäna ömmar om än i mindra grad. Som om musklerna inte kunnat återhämta sig och det börjar bli riktigt frustrerande.
En del i ekvationen kan vara att jag just i samband med att värken började göra sig påmind köpte ny cykel. Från 26" till 29" och delvis ny geometri. Har tränat något mindre än normalt sedan cykelköpet. 1 ordentlig runda i veckan och en kort sträcka till och från arbetet varje dag.
Fråga: Hur mycket om något kan min ihållande värk och trötthet till dels bero på cykelbyte och vara en fråga om att behöva vänja benen vid delvis ny geometri? Eller kan denna del av ekvationen förkastas? Någon som upplevt liknande? Eller är det troligare att det beror på att jag tränad mindre denna säsong och därigenom överansträngt benen under de senaste veckorna? Jag har aldrig tidigare upplevt något liknande då jag bytt cykel. Eller börjar jag bara bli gammal?
Min instinkt är att bara bortse från det hela och fortsätta köra enligt tesen "ont ska med ont fördrivas". Eller är detta helt tokigt och kontraproduktivt?
/richard
