Först till TS: när man startar en tråd här på happy så är det lite som att släppa iväg sin bebis ut i vuxenvärlden på egen hand - det kan gå lite hur som helst!
Kashmir:
Man är skapt på olika vis. Jag har kämpat som satan med det där med händerna och kommit fram till att jag inte är optimerad för att cykla helt enkelt. Det är lätt att titta på andra som aldrig har några bekymmer och som bara cyklar rakt in i solnedgången med ett leende på läpparna. Dom har haft tur med ett gäng faktorer, medan jag haft tur på andra vis.
Positivt för din del är att det var en bikefit som initierade lösningen på mina problem. Gjorde en sådan och blev flyttad framåt/nedåt efter att ha strävat bort från styret. Därefter rampade jag upp cyklingen ganska markant och började cykla ganska långa turer, för att idag cykla såpass långt att vanliga människor tycker man är dum i huvudet (men "riktiga" långdistanscyklister ser mina turer som uppvärmning). Svårt att avgöra vad som är vad, men jag gissar på att den optimerade sittpositionen tillsammans med ökningen av timmar på cykeln var lika delaktiga till lösningen.
Sen ska sägas att jag följer några regler som inte går att bryta mot utan att handsmärtor och domningar kommer som ett brev på posten:
- Tempopinnar på all långcykling (i början får man mindre ont i händerna, men i gengäld ont i nacken).
- INGEN vaddering i handskarna. Dödsdom.
- INGEN flare på styret. Dödsdom.
- INGET rakt styre. Dödsdom. Fast funkar på lastcykeln <10 mil och i skogen när man har annat att tänka på än sina händer.
Punkterna ovan är helt individuella och mina erfarenheter har noll bäring för dig, dessvärre. Men jag tror på bikefit iallafall! Och ett öppet sinne - man ska plocka russinen ut kakan och inte hänga kvar i en massa förlegade tankar!