GarryJones
Aktiv medlem
Grindvakter under motionslopp (lvg).
Vad har ni för synpunkter/erfarenhet av grindvakterna under motionslopp?
Själv är jag kluven.
Jag förstår vitsen av att hålla ihop en grupp. Men jag har deltagit i motionslopp sedan 80-talet. På den tiden kom man till ett motionslopp oftast själv och man hittade alltid folk att cykla med. Det hela gick bra. Det är inte science-fiction vi håller på med och gruppcykling i sin basform är ju ganska enkelt. Om en grupp kommer ikapp mig under ett motionslopp och om jag cyklar 30km/h och gruppen 31/32. En grindvakt skulle kunna berätta för mig att jag kan vara med längst bak. Men hur kul är det att inte kunna bidra? Är det verkligen "too much to ask" att fråga vederbörande hur erfaren man är? Och sedan kanske bjuda in personen i gruppen?
Jag minns en gång på 90-talet då Telemark Tours var en 2-dagars arrangemang. En grupp Norrman åkte om mig och jag lyckades lägga mig på sista hjul. Varje gång de gick runt lämnade jag plats för cyklisten som hade varit först att hoppa in framför mig. Efter en kvart kom en kille ner till mig och sade att jag hade vilat tillräckligt mycket och att nu vill de ha hjälp. De tvingade mig in i gruppen. Jag tog plats och var med de i kvarstående 11 mil till Skien. Vi tog en RIgnes efter målgång och blev bra vänner under några år.
Eller är det så att vi som var igång för 30 år sedan var lite mer van med att cykla med nya personer? (För att det var vår vardag) Och att dagens satsning i klubbar, organisationer och kompisgrupper har gjort att många "icke-cyklister" deltar i motionslopp och behöver så mycket trygghet och ledarskap att det skulle gå åt helvete om man släpper in en cyklist som ingen känner?
Vad tycker ni?
Själv är jag kluven.
Jag förstår vitsen av att hålla ihop en grupp. Men jag har deltagit i motionslopp sedan 80-talet. På den tiden kom man till ett motionslopp oftast själv och man hittade alltid folk att cykla med. Det hela gick bra. Det är inte science-fiction vi håller på med och gruppcykling i sin basform är ju ganska enkelt. Om en grupp kommer ikapp mig under ett motionslopp och om jag cyklar 30km/h och gruppen 31/32. En grindvakt skulle kunna berätta för mig att jag kan vara med längst bak. Men hur kul är det att inte kunna bidra? Är det verkligen "too much to ask" att fråga vederbörande hur erfaren man är? Och sedan kanske bjuda in personen i gruppen?
Jag minns en gång på 90-talet då Telemark Tours var en 2-dagars arrangemang. En grupp Norrman åkte om mig och jag lyckades lägga mig på sista hjul. Varje gång de gick runt lämnade jag plats för cyklisten som hade varit först att hoppa in framför mig. Efter en kvart kom en kille ner till mig och sade att jag hade vilat tillräckligt mycket och att nu vill de ha hjälp. De tvingade mig in i gruppen. Jag tog plats och var med de i kvarstående 11 mil till Skien. Vi tog en RIgnes efter målgång och blev bra vänner under några år.
Eller är det så att vi som var igång för 30 år sedan var lite mer van med att cykla med nya personer? (För att det var vår vardag) Och att dagens satsning i klubbar, organisationer och kompisgrupper har gjort att många "icke-cyklister" deltar i motionslopp och behöver så mycket trygghet och ledarskap att det skulle gå åt helvete om man släpper in en cyklist som ingen känner?
Vad tycker ni?

