Hjälp, jag har blivit en fegis!

E

El berggeto

Ny medlem
Hjälp, jag har blivit en fegis!
Nu ska ni alla få leka dr Phil och hjälpa mig!

Jag är en tjej som cyklat en hel del mtb (inte tävlat så mycket) och tycker det är en av de roligaste sporter som finns. Förra säsongen kraschade jag dock en del, och slog mig skapligt några gånger.
Nu har jag precis köpt min nya efterlängtade mtb, och vad händer? Jag vågar knappt bege mig ut i skogen längre, fast både cykeln och jag vill. Tror bara att jag ska ramla och hamna på sjukhus inlindad i gips från topp till tå.

Plocka fram psykologen i er och tala om vad jag ska göra!

=(
 
Hjälp, jag har blivit en fegis!
Det finns nog bara ett sätt... ut med dig igen du kommer sakta men säkert att bli varm i kläderna igen :)
Du kan ju alltid stegra svårighetsgraden lite långsamt så att du känner dig gradvis säkrare!

Lycka till / R
 
Hjälp, jag har blivit en fegis!
Du skall berätta för cykeln hur du känner, det är alltid en bra början att prata.
Sen skall du ut och cykla i skogen. Du kommer och känna dig mer och mer säker och
kunna flytta gränserna efter hand. Finns nog tyvärr inga genvägar...:)
 
Hjälp, jag har blivit en fegis!
Jag kraschade ganska hårt två ggr inom loppet av nio månader och bröt samma revben två ggr (vad är oddset för det).
Jag kände samma sak som du i början och gick så fort det blev lite utför och ganska stenigt (knäckte revbenet första gången i ett stenparti på kvällen med pannlampa). Men jag fortsatte och blev liiite modigare för varje gång och nu har jag helt glömt bort hur det var att vurpa sådär...

Så mitt tips är att "face the fear" men ta det lugnt i början så kommer du förhoppningsvis att bli lite modigare för varje gång du är ute.
 
Hjälp, jag har blivit en fegis!
Som redan nämnts, cykla med andra. Det gör att du vågar mera, men se till att välja rätt sällskap så att de inte drar iväg i för högt tempo eller för svår terräng i början.
 
Hjälp, jag har blivit en fegis!
Själv kraschade jag för fem år sedan och min rädsla har inte släppt ännu efter den händelsen.

Börja pimpla? Jag har blivit duktig...

Mvh,
Kent.
 
Hjälp, jag har blivit en fegis!
Jag kör ofta rätt aggressivt och inte sällan hellre än bra :) Ibland går det lite hårt åt både kropp och prylar men ändå förvånansvärt lite skador.

Jag har ställt in mig på att ramlandet är en del av min cykling. Då vet jag att jag kör på gränsen av min förmåga och att jag utvecklas, tex för att övervinna spångest. Jag kör mao gärna på väldigt tekniska stigar. Är man inte rädd för men ändå inställd på att gå omkull slår man sig mindre.

Ta det steg för steg och knölighet för knölighet. Stressa inte utan garva när du kanar omkull på en blöt rot eller gör en SPD-vurpa när farten tog slut i stöket :) Kör gärna i grupp.

(jo, jag har tre spräckta hjälmar i bagaget :)
 
Hjälp, jag har blivit en fegis!
Tack för era tips, ni har nog så rätt så. Ska bara komma över nån liten (stor) tröskel så går det säkert som smort igen. I morrn blir det en tur.... håll tummarna! =)
 
Hjälp, jag har blivit en fegis!
Släng cykeln och börja med knyppling.

(Vi skulle ju leka Dr. Phil och han lämnar bara dumma svar.)
 
Senast redigerad av en moderator:
Hjälp, jag har blivit en fegis!
Ja, det är nog "bara" att börja cykla. Om du vill förstås.
Det är skillnad på vurpa och vurpa. Har man varit med om en där skadan kan innebära livslångt men (om än i mindre grad) så tänker man nog sig för lite.
Min slutsats är att aldrig chansa o. inte jäkta för mkt (skillnad på att stressa och köra fort - åtminstone försöka ha läget under kontroll.).

Jag tror det är farligare att cykla än vad många - speciellt de som inte vurpat - tror.
Och farligare än att köra bil - mkt mer oskyddad som cyklist.
 
Hjälp, jag har blivit en fegis!
Man brukar ju säga att fobi skall botas gradvis genom habituering eller exponering och det är väl precis vad alla här ovan med något skämtsamt undantag har sagt. Du får börja pö om pö helt enkelt. Det kommer gå all tiders. Step on it!
 
Hjälp, jag har blivit en fegis!
Sluta oroa dig, det hjälper. Om du bara tänker på att du ska vurpa och slå dig så kommer du garanterat att göra det. Ju mer du sen cyklar desto mer sällsynt blir det med vurpor, om du utvecklas alltså. Häng med på happy rides, det är ett bra tips. :-)

/Leo
 
Hjälp, jag har blivit en fegis!
Cykla med andra!

Jag ledde MTB Skolan igår och vi körde en passage som jag tyckte va lite hårig och potentiellt farlig. Stannade för att kunna plocka upp kidsen _innan_ de slog sig fördärvade.

Till min förvåning så rann de nerför backen utan problem och tyckte inte ens att det var otäckt *skratt* Gissa vem som är fegisen...
 
Hjälp, jag har blivit en fegis!
Skaffa knä/benskydd de skapar en känsla av att man är skyddad. Jag blir i alla fall lite tuffare och ramlar mycket mindre när jag har skydden på. Annars ser jag bara hur otäckt vassa och hårda stenarna är och hur ont de gör mot mina knän. Med skydden på så ser jag vilken linje som är lättast att ta istället för att se hur långt man kan ramla.
 
Hjälp, jag har blivit en fegis!
Ut och kör. Jag slog mig medvetlös, fick whiplash och bröt några revben under bara en sommar för några år sen. Det tog tid att fick tillbaka stakan men förra året cyklade jag nerför Åre DH bana och det blåste äntligen bort alla tveksamhet. Jag hade med mig några förstående kompisar som höll mig i handen hela vägen ner och det hjälpte rejält.

Att min fru är fortfarande rädd när jag är ut och cykla är en annan sak. Jag tror att samtalet den sommaren har med det att göra: "Hi, can you come and get me, I don't know where the hell I am" :o
 
Hjälp, jag har blivit en fegis!
Fjärdebrunn skrev:
-------------------------------------------------------
> Jag kör ofta rätt aggressivt och inte sällan
> hellre än bra :) Ibland går det lite hårt åt
> både kropp och prylar men ändå förvånansvärt
> lite skador.
........
> (jo, jag har tre spräckta hjälmar i bagaget :)

Du är inte Happyrepresentativ. ;-)
 
Hjälp, jag har blivit en fegis!
Alla har nästan rätt. Fobier, om man nu kan kalla det här en fobi, botas genom exponering(att utsättas) för det som är obehagligt och habituering, dvs en gradvis tillvänjning av rädsloreaktionerna, ffa nervsystem och konstiga tankar. Teorin är att man med tiden får nya verkliga erfarenheter som, förhoppningsvis, går på tvärs med alla katastroftankar som har hindrat en från att göra det som man är rädd för.
Att just göra det hela gradvis är dock viktigt, om man inte från början t ex hopade upp på cykeln efter en krasch vilket brukar vara den bästa medicinen i att motverka en start av en rädsloprocess.

Sätt upp en hierarki över lätta till svåra cykelmiljöer/leder, där kanske en hårig double black diamond är på topp och att bara cykla på en platt motionsslinga i en viss hastighet är i botten, dvs ett steg som är överkomligt utan allför mkt rädsla. Börja utsätta dig nedifrån i herarkin, är ett steg känns ok, gå vidare. Fundera på om det finns saker som kan göra vissa steg lättare, ha med en kompis vid ngt tillfälle eller liknande. Hastighet är en annan faktor som man kan laborera med.

Lycka till!

Janne (the real dr phil)
 
Hjälp, jag har blivit en fegis!
När jag cyklade för gör några år sedan var jag mr orädd himself men nu efter några års uppehåll vågar jag kanppt cykla utan att hålla i styret.

helt koko, kanske inte samma rädsla(eller e det samma hmm?] som att vurpa rejält å sen inte våga bege sig ut i skogen men man känner sig liksom begränsad. Man är inte lika fri längre utan man fattar att man e å trampar på en cykel som kan när somhelst välta om man gör nått crazy. alltså var e frihetslänslan? jobbigt att va gammel.... det måste va det... hehe
 
Hjälp, jag har blivit en fegis!
För min del så funkar det bäst om jag har roligt som motgift, om jag skulle råka vara lite rädd för att slå mig en viss dag. Alltså, efter lite glatt hoppande så att endorfinerna kommer igång brukar jag glömma att jag absolut inte vill ramla och slå mig på t ex ömmande rygg. Glädje och rädsla verkar ha svårt att samexistera liksom :)
 
Hjälp, jag har blivit en fegis!
Man ska veta vad man gör, är man det minsta osäker eller tvekar så går det oftast åt skogen. Det är här som den mentala biten kommer in. För att du ska veta vad du klarar av ska du först bättra på ditt självförtroende. Det gör du bäst genom att lära dig bra cykelteknik och genom att behärska cykeln fullt ut. Det är du som styr cykeln, låt inte cykeln styra dig. Cykeln är en förlängning av dig och din kropp, var ett med den och ta kontrollen. Tänk positivt, inte negativt. "Det går aaaaldrig!" är fel utgångsläge, "Klart det kan gå!" är bättre, "Ingenting är omöjligt tills motsatsen är bevisad!" är bäst. :-)

Cykla med andra så utvecklas du fortare, det är ett bra tips.

/Leo
 
Hjälp, jag har blivit en fegis!
Håller med. De största vurpar har jag gjort när jag har tvekat. Typ halv vägs till ett hinder så tänker jag "Maybe this was not such a good idea" och sen stannar man för sent och slå sig. Mina vise ord är:

Ride everything like you mean it. You might crash, you might make it. If you hesitate you will only crash. Whatever happens always have a friend there with a camera.
 
Hjälp, jag har blivit en fegis!
Haha jag har då aldrig varit rädd för att cykla i skogen. Jag törs cykla alla branta backar. Men jag vet inte om det är medfött eller något jag tränat men jag är väldigt tuff i skogen.
 
Hjälp, jag har blivit en fegis!
Lennart35 skrev:
-------------------------------------------------------
> Haha jag har då aldrig varit rädd för att cykla
> i skogen. Jag törs cykla alla branta backar. Men
> jag vet inte om det är medfött eller något jag
> tränat men jag är väldigt tuff i skogen.

Har du skadat dig någon gång (då menar jag inte skrubbsår e.d.) ?
 
Hjälp, jag har blivit en fegis!
Inte när jag cyklat men för några år sedan när vi var och åkte skidor i Vallåsenbacken så föll jag ordentligt i ett hopp. Jag skulle försöka mig på ett trickhopp där man lyfter skidorna bakåt så att skidspetsarna pekar nedåt och man har skidorna liksom mot ryggen. Men då fastnade skidspetsarna i marken och jag föll pladask framåtstupa. Då fick jag en spricka i näsbenet och stukade båda handlederna. Plus en ordentlig fläskläpp.



Mavic32 skrev:
-------------------------------------------------------
> Lennart35 skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
> > Haha jag har då aldrig varit rädd för att
> cykla
> > i skogen. Jag törs cykla alla branta backar.
> Men
> > jag vet inte om det är medfött eller något
> jag
> > tränat men jag är väldigt tuff i skogen.
>
> Har du skadat dig någon gång (då menar jag inte
> skrubbsår e.d.) ?
 
Hjälp, jag har blivit en fegis!
Förra sommaren kvaddade jag axeln ordentligt och då fick man sig en tankeställare men modet kommer tillbaka skall du se.
 

Senaste inläggen

Köp & Sälj

Ny annons

Artiklar

Tillbaka
Topp