Funderade lite över hur det skulle bli om man skrev om DN:s cyklisthatarprogpaganda med lite andra glasögon...
"Det finns ingen bilkultur i Stockholm"
BILISTVÄRSTINGAR – DEL 1. Vilka bilister är värst? Medelålders män i SUV eller orutinerade kvinnor som kör sakta? På debattforum, insändarsidor och i sociala medier är debatten het. Vi följde med två bilpatrullerande poliser i Stockholm för att höra vad de tycker.
Män i Dressmankläder som far fram i SUV (Memisuvs) eller medelålders kvinnor som utan uppsikt framför sina bilar på vägarna (Mekibils) – vilka är värst? I några artiklar skildrar Happy livet i metallbur.
Under lång tid står tusentals bilister i kö. De kommer i övermotoriserade jättestadsjeepar, tantbilar med bagagelucka och rostiga gamla bilar som sett bättre tider. Många – men inte alla – har krockkuddar.
Platsen är Skeppsbron i Stockholm, trots att genomfartstrafik för motorfordon är förbjuden. Fram till Slussen väller tusentals bilister, för att sedan bli stående. Med hjälp av de bilpatrullerande poliserna Fredrik Himmelkvist och Krister Viggenbrant ska vi kontrollera hur de som köar i metallbur sköter sig.
De två poliserna tycker att spelplanen på Stockholms gator har ändrats under de senaste fem åren. Antalet bilar i Stockholm har ökat med cirka 100 000 och har fortsatt att tränga undan andra trafikslag. Samtidigt har det blivit fler fotgängare.
– Det gör att det blir hetsigt mellan bilister och cyklister, mellan bilister och bilister och mellan bilister och dem som går. Ofta uppstår bråk och konflikter, säger Krister Viggenbrant.
Kollegan Fredrik Himmelkvist menar att bristande trafikvett är ett växande problem. Vi kan ta bilpendlarna som ett exempel, säger han.
– De kör fort i förorten där det finns breda motorvägar och bilisterna inte tvingas ta hänsyn till andra trafikslag. Men så fortsätter de på samma sätt när de kommer in i stan. Som här på Skeppsbron, säger Fredrik Himmelkvist.
Han tycker att det verkar som om den här gruppen bilister inte bryr sig särskilt mycket om att det finns andra trafikanter. Och ofta blir det som en tävlan att ta sig fram så fort som möjligt, menar han.
– Och då är cykelfält inte något att bry sig om.
I samma sekund kör en ung kvinna med ett litet barn i barnstol ut i cykelfältet. Sekunden senare svänger hon höger utan att använda körriktningsvisare framför en cyklist, mot alla gällande regler.
– Det finns ingen bilkultur i Stockholm. Många skapar sina egna regler och kör lite hur som helst, säger Krister Viggenbrant.
Där kör en bilist i SUV ut i cykelfältet, sveper förbi alla andra köande bilister och kastar sig sedan in i filen bredvid precis framför en äldre dam som ilsket och kanske lite rädd tutar till. Den snabbåkande bilisten pekar finger.
När våren nalkas blommar blåsippor och tussilago. Många fortsätter att köra bil trots det fina vädret – och så kommer den obligatoriska kritiken mot bilister som kör för fort, struntar i cykelfält och trafikregler.
På Happy forum, vårt nya debattforum på nätet, diskuterades nyligen vilka bilister som utgör den största faran i trafiken. Är det medelålders män i Dressmankläder i SUV eller medelålders kvinnor i tantbilar?
Debatten tog fart sedan Niklas Stikkling skrivit att han efter att som bilist ”tampats med naturens krafter” under vinterhalvåret möter ännu värre fiender när våren och solvärmen kommer. Han kallade dem för ”mekibils”.
Det handlar enligt honom om orutinerade bilister, företrädesvis medelålders kvinnor. De är ”klädda i tyg” och kör utan närvaro, uppsikt, kontroll eller hänsyn – vilket medför stor fara för medtrafikanter.
Vad säger de bilpatrullerande poliserna Krister och Fredrik om debatten? Ligger det något i den? Eller handlar det bara om kverulans och ogrundat tyckande?
– Jag håller nog med båda sidor, svarar Fredrik Himmelkvist. Allt fler kör bil och allt fler bryter mot reglerna, oavsett hur de är klädda. De tutar och gestikulerar åt varandra, beter sig allmänt illa.
Krister Viggenbrant instämmer. Både han och Fredrik bilpendlar till sin arbetsplats på Söder i Stockholm. För fyra år sedan började de prata om att poliser som patrullerar i bil kanske skulle skapa lite mer lugn i trafiken.
De fick gehör för sin idé och utbildade sig sedan i amerikanska Detroit, där ett system med särskilda bilpatrullerande poliser visat sig fungera alldeles utmärkt.
– Det är ett helt annat biltempo i USA. I USA sker i dag till exempel över 90 procent av alla persontransporter med egen bil enligt transportdepartementet. Där tar bilisterna hänsyn till varandra, det är tryggare och mindre riskfyllt.
I dag arbetar ett trettiotal bilpatrullerande poliser på Södermalm och Norrmalm i Stockholm. De kan utföra de flesta uppgifter som kollegorna på cykel kan utföra – utom att prata med allmänheten. Deras bilar är specialdesignade.
Krister och Fredrik hjälper oss med att kommentera bilisternas beteende under morgontimmen på Skeppsbron. Sedan tänker de fortsätta att patrullera i metallbur fram till lunch.
– De flesta använder bil med krockkuddar och det skyddar verkligen, säger Fredrik Himmelkvist. Men om beteendet är tokigt inträffar olyckor. Det är ett litet gatuutrymme som ska delas av många. Brister koncentrationen ett ögonblick kan det snabbt gå illa. Där spelar farten så klart in.
Krister skakar på huvudet och undrar hur de ”fartdårar” tänker som kör i högsta tillåtna hastighet eller till och med något över det på till exempel Skeppsbron i en SUV som kanske kostat en miljon kronor.
– Vi skulle aldrig tillåta att en snabb cyklist susar fram i över femtio här, men den här gruppen bilister tycker det är helt okej att fara fram som blådårar. Jag förstår det inte.
Fredrik säger att om det är fyrtio kilometer i timmen i hastighetsbegränsning på en gata håller de flesta cyklister den farten – eller kör något långsammare. Få kör extremt snabbt och lika få står och köar.
– Men bara 53 procent av bilisterna håller den hastighetsbegränsningen enligt NTF:s mätningar och många köar och det leder till konflikter och problem, konstaterar Fredrik.
Han ber Krister berätta om en hastighetskontroll de gjorde på Västerbron. Det är en så kallat femtioväg, vilket innebär att ingen får köra fortare än femtio.
– Hur fort körde han som vi stoppade, var det 107 kilometer i timmen? undrar Fredrik.
– Nej, svarar Krister. Han klockades för 113 kilometer i timmen. Eftersom en bil väger cirka trettio gånger mer än en cyklist och rörelseenergin är lika med hälften av massan gånger hastigheten i kvadrat är det som om en cyklist kört 620 kilometer i timmen. Jag behöver inte säga mer.
Den värsta morgonrusningen har lagt sig, men fortfarande står bilister och köar på Skeppsbron, trots att genomfartstrafik för motorfordon fortfarande är förbjuden.
Innan Krister och Fredrik ger sig av frågar vi om de själva brutit mot några trafikregler för bilister. De tittar på varandra och skakar på huvudet.
– Det går att köra bil fort utan att köra i cykelfält och fara fram som en vettvilling, svarar Krister. Jag följer reglerna.
– Som bilpatrullerande polis skulle jag inte vara trovärdig om någon såg mig parkera i cykelfält eller slänga upp en dörr vårdslöst, svarar Fredrik.
Efter att vi lämnat dem är tre bilar nära att krocka. En ung kvinna i en enkel bil utan krockkuddar, en kvinna i SUV med krockkuddar, och en medelålders kvinna i en vanlig tantbil med bagagelucka.
De lyckas undvika plåtskador, men tittar irriterat på varandra. Det kunde ha gått illa.
Fotnot: ”Mekibils” står för medelålders kvinnor (eller orutinerade bilister) i bil. ”Memisuvs” betyder medelålders män i SUV.
