Grattis till superrandonneur Marcus! Tack alla som jag hade nöjet att ha sällskap med under resans gång. För min del var det en föränderlig runda. Jag inledde pigg med en del sprätt i benen (som alltid) Det höll i sig till Fagersta där var helt körd, låg på energi och trött inte så mycket i benen som i behov av sömn. Sedan hände något när vi fotostämplade i Sala, antingen var det käket i Fagersta som äntligen hittade ut i blodet eller så var det ljuset som återvände.
Vi var en grupp på sex som bestämde för att fortsätta genom natten från Fagersta. Jag satt och skakade okontrollerat på mackenn och mitt resesällskap såg lite oroliga ut för mitt eventuella cyklande utan tankning innan Uppsala, en sträcka av ca 12mil. Dessbättre blev det raceface på och bara åka genom natten halvsovandes på cykeln men i Sala återvände gnistan.
Tyvärr började några i sextetten krokna efter Sala och vi åkte länge och väntade. Till slut började vi köra ändå. Vi var nu tre som kom rätt snabbt och smärtfritt till Uppsala. Fika på en mack och i väg igen. Om rundan generellt hade tur med vidarna så blev det nu dags att jobba lite mer för det som nu var en trio den sista biten från Uppsala till Täby. Vi lyckades hålla ett ok tempo sist biten. Slutstämpling 07.25 vill jag minnas.
Bestående minnen av rundan? Massor men några saker som utmärker sig är nog brandskogsområdet utanför Engelsberg där vi passerade vid 00.30-01.00? På ena sidan en sommarhimmel i ljusblått, gult och rosa och den andra en brandgul stor måne. Runt omkring oss ett "månlandskap" efter förra sommarens eldhärjning av Västmanland. Ljuset räckte till att lysa upp landskapet så att det kändes mer dunkelt än mörkt. Mycket vackert, jag ångrar att jag inte stannade och fotograferade. Älgen som sprintade över vägen alldeles framför oss ca 15km innan Sala var också "minnesvärd".