Fredagen bjöd på betydlig sämre väder, framför allt mot eftermiddagen då det låg runt 6-7 grader och rätt skapliga skurar emellanåt. Som tur var vann nyfikenheten på stigarna runt Ågelsjön över hemlängtan, hur kallt kan det bli i juni liksom?!
Så efter att ha jobbat klart och letat mig in till starten för spåret Luthman tipsade om ovan bytte jag om vid bilen och drog iväg. Det började med några hundra meter nerförbacke på bilvägen och då märkte jag direkt att det faktiskt kan bli ganska kallt i juni... Men spåret vek snart uppåt på grusvägar och snabbt in på stigar och då började kroppen värmas upp lite grann.
Det var en del skapliga stigningar i början, bl. a. den här som jag tog mig uppför, dock inte utan et par fotisättningar i leran. (Ursäkta kassa kvaliten på mobilbilderna men bättre det än inga bilder alls tänker jag! Fuktig telefon och iskalla händer är ingen bra kombo... )
Massor av cykelspår i leran, en del av Kolmårdsbiken kanske?
Precis ovanför backen syntes nåt märkligt en bit upp i ett träd. Old-school MTB kanske, eller är det en gammal moppe?
Regnet kom som sagt i skurar och fötterna började kylas av en hel del, men stigarna värmde, riktigt sköna singeltracks blandat med rätt teknisk cykling och gruvägar som avbrott. Det myllrade verkligen av stigar inne i skogen och det var skönt att ha laddat in en gpx i min Forerunner 305. Funkar faktiskt riktigt bra att ha ett spår att följa även om man såklart inte ha nån karta att kika på.
Välskyltat var det också!
Men jag skulle inte mot Skriketorp utan forsatte in på riktigt mulliga stigar!
Mera mumma!
Nu började jag bli rejält blöt om hela kroppen och fötterna kändes mest som två isblock. Men stigarna var fortfarande riktigt sköna. Efter att testat Vrinnevi på torsdagen och det här spåret på fredagen så är det bara att konstatera att ni har riktigt grymma områden att leka på därnere! Det är svårt att hitta så mycket stig runt mina hemtrakter i Falun där det är lagom mycket rötter och framför allt så pass mycket förstklasig singeltrack!
Whoohoo, gasa, gasa!!
Som sagt var det välskyltat och dessutom bra underhållna leder längs Östgöta-leden.
Här en lyx-spång:
Precis när man kommer fram till spången fanns den här lyx-hällen:
De två bilderna ovan är alltså tagna på samma plats, och när jag fotat klart här skulle jag göra ett lappkast med cykeln för att leka på hällen lite mer, men när jag sätter ner framhjulet på hällen igen klinkar nåt till på stenhällen. Det visar sig vara en av "fjäderpinnarna" på frambromsen som helt sonika gick av! (Är jag den enda på som fortfarande har v-broms på mtb'n förresten?) Hm, antingen kör jag med bromsen som ligger an resten av vägen, ca 12km, eller så klopplar jag loss frambromsen? Jag valde det senare och körde på med endast bakbroms. Men just v-broms och lera är som bekant ingen rikigt bra kombination så det blev till att ta det lite lugnt sista milen särskilt som jag inte kände till spåret.
Efter lite längre tid än beräknat kom jag så fram till bilen och kunde få av mig de genomblöta kläderna och på med lite torra paltor att ha bilen timmarna hemåt. En dusch hade inte suttit fel i det läget men det var bara jag som fick stå ut med att man inte luktade tårta;)
Det här med att ta med sig cykeln när man är borta på jobbresor kommer hända fler gånger. Det kommer bli fler turer till Nkpg dessutom så då får man pröva fler av tipsen ovan. Vrinnevi var klockrent att riva av en kvällen och Östgöta-leden behöver definitivt utforskas mer!
Vänsterbacken - hotelldöden: 2-0 :)
