Hasse#7 sa:
GoranS sa:
Det är en sak att eliminera privatbilism i städerna och en annan att helt eliminera bilism och möjligheter att framföra bil i städer. Det senare ser jag inte inträffa inom min livstid om vi pratar Stockholm. Det förstnämnda, kanske, lite beroende på exakt hur strikt man tolkar eliminera.
Jag har två exempel som jag brukar tänka på vad det gäller förändring över tid. Bägge gäller Mälaröarna eftersom jag bor där. När jag var ung var det nära nog ingen som cyklade Brommaplan och utåt öarna eftersom vägen var livsfarligt smal, kurvig och med mycket trafik. Det var mycket få som körde bil som inte åkte ända till jobbet oavsett var i Stockholm det låg. Idag finns cykelbanan som matar oräkneligt med pendlare och tränande cyklister, enorm förändring. Idag är det nästan outhärdligt att åka bil mot stan och ännu värre hem. Infartsparkeringen (ett ganska nytt ord) är alltid proppfull och folk skriker efter med p-plats och kollektiva färdmedel för att slippa sitta i köerna. Förändringen har skett på mindre än 30 år och det som styr är tillgång och efterfrågan samt hur man värdesätter sin totala dygnstid. Folk ändrar sig när alternativet är bättre. Redan lastbilen som pajade järnvägsbron i Södertälje var tillräckligt för att påverka mångas resvanor och attityd till vad som är rimligt och vad man göra åt det.
Är det primärt för att det uppstått bra alternativ som inte fanns gör 30 år sen eller är det för att situationen för de som åker bil blivit sämre pga ökat antal människor som bor ute på Mälaröarna? Kanske båda, men T-banans gröna linje fanns i alla fall redan för 30 år sedan och nog gick det bussar även då!?
Om jag tittar på mängden bilar som åker in mot stan en vanlig dag tycker jag inte det känns som den minskat jämfört med slutet på 80-talet, snarare tvärtom. Sen har mängden människor som tar sig in med allmänna kommunikationer, och för den delen även cykel, också ökat men det är ju kopplat till att befolkningen ökat ordentligt.