Mer än lite uppgiven nu. Började gå hos sjukgymnast för några veckor sen, i hopp om att det skulle fixa biffen med knät....nu har jag istället mer ont än någonsin, och dessutom också på insidan av knät / bakom knäskålen.
Förut var det ju bara ITB symtom som kom efter 7-8 km. Nu gör det ont hela tiden. Dessutom har även högra knät börjat strama på utsidan.....Ska tilläggas att jag inte sprungit annat än någon enstaka 2 - 3 km lunk på löpband.
Knappt cyklat heller utan haft fokus på göra mina övningar som jag fått och däri tror jag ligger problemet.
Har bland annat fått upphopp med enbenslandning till lätt knäböj samt diverse andra där jag blivit tillsagd att vrida knät utåt och hålla fötter rakt fram. Ska tilläggas att min naturliga stance är ankfot så det blir liksom en provocering av knät till en position som det inte vill vara i naturligt samtidigt som man belastar.
Känns helt fel?
Förklarade att jag sprungit hela vintern och våren och många längre pass på 1,5-3 mil utan besvär men hen tyckte att kroppen blir sliten med åren så man kan inte förvänta sig att den ska bli bättre. Varpå jag tyckte att poängen med träning just är att man ska överbelasta kontrollerat för att få fram en adaption varpå hen menade att strukturerna ju inte bli starkare....Det är väl precis det som är grejen, att man får bättre durability med åren i regel men att toppen sjunker...
Börjar kännas som i nån pod, kan ha varit tyngre, där de pratade om just sjukgym, att folk går till en, det blir inte bättre, de byter, de byter igen och när de är på tredje sjukgymnasten så har det gått så lång tid att besvären läkt ut av sig självt och den sista blir då hyllad till skyarna ?
Totalt värdelöst är det i var fall....
