[RR] Årets första
Det slog mig att jag inte hade varit ute på en enda övernattningstur ännu under det nya året. Toni hade märkt samma sak och vi kom överens om att träffas vid Linnavuori i Pikis kvällen innan trettondagen. Vädret hade återvänt till att vara på kölden, efter några dagar med värme och regn som förstörde den fantastiska vintermiljön.
Jag gav mig av hemifrån vid sjutiden på kvällen och tillbringade först en stund på min lokala stigar. Stigarna var hårda och ställvis hala.
Sedan cyklade jag på vägar tills stigarna började i Pikis. Underlaget var tämligen ojämnt, då någon idiot på en fyrhjuling varit där då det var tö. Jag gillar inte motorfordon i terrängen och det är med mycket få undantag förbjudet i Finland.
Runt halv tio var jag framme vid vindskyddet och började packa upp mina saker.
Efter en stund anlände Toni.
Jag drack en kopp varm kakao och åt en smörgås. Resten av kvällen förflöt under samtal om ditt och datt. Det var ingen idé att fotografera, då ett växthus någon kilometer bort stod för en del ljusförorening.
Lite efter midnatt var det läggdags. Jag sov ända till kl 9 på morgonen, något som inte hänt på evigheter. Det var -7 grader småkallt, men kändes kallare, speciellt om tårna. Kanske var mina sockor för trånga.
Morgonen tillbringades med de vanliga rutinerna. Jag hade hett vatten från två termosar och åt och drack en del havregröt och varm kakao, som snart skulle bli för gamla. Toni smälte snö med sitt nya MSR Whisperlite Universal-kök och åt dessutom en på Pasta Bolognese i tillägg till morgonkaffet. Han skulle köra en extra träningsrunda inför Rovaniemi 150.
Med soluppgången kl 9:30 var vi ändå inte hopplöst sent ute.
Så småningom kom vi iväg. Toni gjorde mig sällskap till Åbo för att få lite extra träning.
Isen på Littois träsk gick åter att cykla på. Här skiljdes våra vägar och Toni fortsatte hemåt mot Pemar. Själv hade jag bara en dryg kilometer genom skogen hem.
En helt trevlig liten utflykt, men i jämförelse med den fantastiska midvinterturen en vecka tidigare kändes det ändå som om det saknades något.
Videon tycker jag däremot blev helt ok.
Jag gav mig av hemifrån vid sjutiden på kvällen och tillbringade först en stund på min lokala stigar. Stigarna var hårda och ställvis hala.
Sedan cyklade jag på vägar tills stigarna började i Pikis. Underlaget var tämligen ojämnt, då någon idiot på en fyrhjuling varit där då det var tö. Jag gillar inte motorfordon i terrängen och det är med mycket få undantag förbjudet i Finland.
Runt halv tio var jag framme vid vindskyddet och började packa upp mina saker.
Efter en stund anlände Toni.
Jag drack en kopp varm kakao och åt en smörgås. Resten av kvällen förflöt under samtal om ditt och datt. Det var ingen idé att fotografera, då ett växthus någon kilometer bort stod för en del ljusförorening.
Lite efter midnatt var det läggdags. Jag sov ända till kl 9 på morgonen, något som inte hänt på evigheter. Det var -7 grader småkallt, men kändes kallare, speciellt om tårna. Kanske var mina sockor för trånga.
Morgonen tillbringades med de vanliga rutinerna. Jag hade hett vatten från två termosar och åt och drack en del havregröt och varm kakao, som snart skulle bli för gamla. Toni smälte snö med sitt nya MSR Whisperlite Universal-kök och åt dessutom en på Pasta Bolognese i tillägg till morgonkaffet. Han skulle köra en extra träningsrunda inför Rovaniemi 150.
Med soluppgången kl 9:30 var vi ändå inte hopplöst sent ute.
Så småningom kom vi iväg. Toni gjorde mig sällskap till Åbo för att få lite extra träning.
Isen på Littois träsk gick åter att cykla på. Här skiljdes våra vägar och Toni fortsatte hemåt mot Pemar. Själv hade jag bara en dryg kilometer genom skogen hem.
En helt trevlig liten utflykt, men i jämförelse med den fantastiska midvinterturen en vecka tidigare kändes det ändå som om det saknades något.
Videon tycker jag däremot blev helt ok.
