Quell
Medlem
[RR] Break-up-ride med för billig kaka och livsavgörande insikter.
Den här cykelturen tog jag förra sommaren (ni minns den då det var varmt hela tiden), men på grund av allt i hela världen kom jag inte för mig att posta RR då. Hittade fotona nu och insåg att det fortfarande är en bra historia, så här ett år senare kommer den:
Det hela började med att min flickvän sedan sju år oväntat och overkligt gjorde slut. Jag samlade mig typ tre gånger, försökte lappa ihop det hela, lyckades inte, började bete mig som ett barn och åkte slutligen med min pappa upp till familjens sommarställe utanför Arvika.
Det var misär, även om vi hade tur med vädret.
Ungefär så här kände jag mig.
Efter en natts sömn kom jag fram till att jag inte skulle ta livet av mig utan istället cykla uppför ett berg, typ ett sådant berg ens föräldrar drog upp en på för man var liten, ett sånt där berg som man fick släpa sin astunga enväxlade gamla damcykel uppför för att sedan dödsföraktande utan frambroms rusa utför.
Korpberget ser bra ut.
Cykeln: 90-tals crescent med 5-växlat torpedonav o 26-tums hjul. Interna växlar är fina och fruktansvärda, det är ju storartat att de fungerar trots en minimal dos kärlek, mindre roligt med det skorrande ljudet som liksom berättar hur mycket effekt som äts upp när man trampar upp i backarna. (Kanske är allt det här en ursäkt för att skaffa en monstercross? Klart det är. Gärna något i rosa och gult.)
Så jag gav mig iväg.
Inget säger "Nya Tag" som en smal blek kille som leder en cykel upp för en jättebrant skogsväg. Jag hade någon idé om att jag i min nuvarande fysiskt starkare form skulle slippa leda cykeln så mycket, men icket.
På toppen av berget fanns det en gammal gård som såg obebodd ut men där det bodde en gammal man som mycket metodiskt och långsamt hyvlade något.
Det visade sig vara en bra idé att cykla. Dels är det fantastiskt att köra fantastiskt fort ner för grusvägar efter att ha släpat upp sin cykel på en höjd. Dels för att man mår bättre av fysisk aktivitet. Dels för att det ledde till livsförändrande insikter:
Här någonstans inser jag att jag hela mitt liv ogillat mig själv och förväntat mig att allt jag tar mig för ska gå åt helvete, och att det nu verkar ha inträffat. Men istället för att vara bitter över det kände jag bara en stor kärlek. För om allt nu gått åt helvete kan jag ju lika gärna göra mitt bästa för att uppnå det jag vill i livet.
Jag köper en bit hemlagad röda vinbärs-paj med maräng för 8 kronor på Hembygdsgården. (Fantastiskt att jag minns det priset, men det var liksom galet lågt. Varför inte ta 10 kronor?) Jag börjar böla när jag äter pajen, allt kändes så fint.
Gick in och satte mig i kyrkan, gråter mer. Cyklar sedan hemåt.
Det känns lite märkligt att skriva en avslutning på det här, men jag kan säga att just den här cykelturen såhär ett år uppenbart var en vändpunkt i mitt liv varefter saker har vänt till det bättre.
Den där enorma känslan av kärlek har jag snuddat vid några gånger sedan dess, men inte känt alls lika starkt.
Kanske är det här beviset på att den där människan som ondgjorde sig i AB över att vi cyklister försökte cykla bort våra livskriser har fel? Att cykla i själva verket kanske är det ultimata sättet att hantera livskriser på?
Det hela började med att min flickvän sedan sju år oväntat och overkligt gjorde slut. Jag samlade mig typ tre gånger, försökte lappa ihop det hela, lyckades inte, började bete mig som ett barn och åkte slutligen med min pappa upp till familjens sommarställe utanför Arvika.
Det var misär, även om vi hade tur med vädret.
Ungefär så här kände jag mig.
Efter en natts sömn kom jag fram till att jag inte skulle ta livet av mig utan istället cykla uppför ett berg, typ ett sådant berg ens föräldrar drog upp en på för man var liten, ett sånt där berg som man fick släpa sin astunga enväxlade gamla damcykel uppför för att sedan dödsföraktande utan frambroms rusa utför.
Korpberget ser bra ut.
Cykeln: 90-tals crescent med 5-växlat torpedonav o 26-tums hjul. Interna växlar är fina och fruktansvärda, det är ju storartat att de fungerar trots en minimal dos kärlek, mindre roligt med det skorrande ljudet som liksom berättar hur mycket effekt som äts upp när man trampar upp i backarna. (Kanske är allt det här en ursäkt för att skaffa en monstercross? Klart det är. Gärna något i rosa och gult.)
Så jag gav mig iväg.
Inget säger "Nya Tag" som en smal blek kille som leder en cykel upp för en jättebrant skogsväg. Jag hade någon idé om att jag i min nuvarande fysiskt starkare form skulle slippa leda cykeln så mycket, men icket.
På toppen av berget fanns det en gammal gård som såg obebodd ut men där det bodde en gammal man som mycket metodiskt och långsamt hyvlade något.
Det visade sig vara en bra idé att cykla. Dels är det fantastiskt att köra fantastiskt fort ner för grusvägar efter att ha släpat upp sin cykel på en höjd. Dels för att man mår bättre av fysisk aktivitet. Dels för att det ledde till livsförändrande insikter:
Här någonstans inser jag att jag hela mitt liv ogillat mig själv och förväntat mig att allt jag tar mig för ska gå åt helvete, och att det nu verkar ha inträffat. Men istället för att vara bitter över det kände jag bara en stor kärlek. För om allt nu gått åt helvete kan jag ju lika gärna göra mitt bästa för att uppnå det jag vill i livet.
Jag köper en bit hemlagad röda vinbärs-paj med maräng för 8 kronor på Hembygdsgården. (Fantastiskt att jag minns det priset, men det var liksom galet lågt. Varför inte ta 10 kronor?) Jag börjar böla när jag äter pajen, allt kändes så fint.
Gick in och satte mig i kyrkan, gråter mer. Cyklar sedan hemåt.
Det känns lite märkligt att skriva en avslutning på det här, men jag kan säga att just den här cykelturen såhär ett år uppenbart var en vändpunkt i mitt liv varefter saker har vänt till det bättre.
Den där enorma känslan av kärlek har jag snuddat vid några gånger sedan dess, men inte känt alls lika starkt.
Kanske är det här beviset på att den där människan som ondgjorde sig i AB över att vi cyklister försökte cykla bort våra livskriser har fel? Att cykla i själva verket kanske är det ultimata sättet att hantera livskriser på?
