[RR] För tidigt i Sogndal
- Trådstartare cruxet
- Start datum
[RR] För tidigt i Sogndal
Dag 3 (4)
Aurland-turen
Fakta: Vandringsled från högfjällsplatå genom ”eden”dal ner till sjö.
Beo Berättar:
Att söka turer runt Sogndal är inte helt enkelt, antalet internetaktiva bergscyklister verkar litet i området. Kanske ligger stället en smula långt från Norrmännens folktäta orter, kanske är bergen för branta för vanlig MTB. Kanske finns det cyklister, men inte så här års (Danne har en teori om att alla som gillar sånt är i grannbergen och åker skidor fortfarande).
Det var svårt att finna information om vad som går och inte går att cykla så här tidigt på säsongen. Regn och snösmältning kan bygga stora vattensamlingar i bergen. Aurlanddalen var ett av de mer tveksamma äventyren på vår lista på grund av väder, bristande information och svårlöst logistik, men också den tur som kändes mest spännande. De rapporter som fanns därifrån vittnade om stora svårigheter och än större belöningar. Om brådstup, panik, blixthalka och magnifika vyer.
Jättefint Danne. Men vi ska åt andra hållet.
Østerbø klockan tio. Bilen står i dalen (Beo fick åka buss upp, Cruxet fick fika en timma extra) och väskorna är packade med baconost och pannkakor. Blandade känslor av rädsla och förväntan fyller oss när vi tar de första darrande tramptagen nedåt leden. Trots att stigen är lättrampad med bara enstaka stenar i vägen känns allt svårt, kropparna är stela efter två dagars nötande. Men allt eftersom vi blir varma känns cyklingen lättare och mer bekant. Det här är inte alls som dagarna innan. Det känns mer som en utflykt, en cykeltur, än en skräckupplevelse.
Jo tjena.
Det första stupet stöter vi på efter 20 minuters cykling. Genast sprids panikkänslan – en felmanöver betyder döden. Cruxet lugnar efter passagen och säger att det värsta är över. Det blir bättre snart. Det måste det bli.
Jo tjena.
Det visar sig att stora delar av stigen har ett stup som närmaste granne till vänster. Ibland 10 meter djupt. Ibland 100, ibland 50. Men allt som oftast ett stup. Leden följer en älv som i årtusenden karvat ut en djup dal i högfjällsplatån och nu ringlar sig ner mot fjorden.
Cruxer berättar:
Inledningsvis var vi väldigt fokuserade på stupen som låg bredvid stigen, efter första riktiga stupkänningen kände jag mig väldigt tuff som hade kört ner trots att det var stökigt. Jag babblade friskt och sa att värre än så här blir det nog inte, jag var lite orolig för Beo var lätt manisk och skulle hela tiden köra i hög fart ner för partier som vi i vårt tidigare liv hade uppfattat som ganska håriga. Efter ett tag infinner sig en harmoni med stigen och branterna, vi slutar bry oss om att stupet hela tiden befinner sig ca en halvmeter från stigen, trots att det är väldigt brant och väldigt intensivt med stora stenar och höga kanter huller om buller på stigen så frestas man ändå att gå långt ut i kurvorna och trycka till. Ja ni vet själva hur det känns när man är "het".
Vi var inte helt ensamma på stigen, ett antal kärlekspar kombinerat med en busslast pensionärer i åldrarna 65-90 år var på väg ner samtidigt. Vi blev lite av huvudattraktionen på stigen de andra skrattade gott när de såg cyklarna och undrade vart vi skulle. Det verkar vara lite annorlunda kultur i Norge för när vi kom ner för en brant och det fanns någon nedanför så kastade de sig åt sidan rakt in i bergväggen. De måste ha trott att vi var vansinniga. Dagens höjdpunkt var när vi kom ikapp ett gäng pensionärer, de halade snabbt upp kamerorna, Beos Kodak Fever svarade direkt och han drog upp cykeln på bakhjulet i ett tekniskt parti, att det var ett stup 50 cm till höger spelade ingen roll. Artiga som de är här tackade de hjärtligt för "showen"
Jag ville inte vara sämre, när vi passerade ett vattenfall tyckte jag plötsligt att det var en bra ide att cykla bron och sen wheela ut, att ha ett kärlekspar som publik var bara extra krydda, jag var i "invincible mode"
Vi lämnar Norge med en tro på någonting större, någonting bortom det vardagliga, en större kraft än det vi känner till, vi kommer nog aldrig förstå vad som hände den här helgen.
Var vi ironiska nu, jag vet fan inte.
Aurland-turen
Fakta: Vandringsled från högfjällsplatå genom ”eden”dal ner till sjö.
Beo Berättar:
Att söka turer runt Sogndal är inte helt enkelt, antalet internetaktiva bergscyklister verkar litet i området. Kanske ligger stället en smula långt från Norrmännens folktäta orter, kanske är bergen för branta för vanlig MTB. Kanske finns det cyklister, men inte så här års (Danne har en teori om att alla som gillar sånt är i grannbergen och åker skidor fortfarande).
Det var svårt att finna information om vad som går och inte går att cykla så här tidigt på säsongen. Regn och snösmältning kan bygga stora vattensamlingar i bergen. Aurlanddalen var ett av de mer tveksamma äventyren på vår lista på grund av väder, bristande information och svårlöst logistik, men också den tur som kändes mest spännande. De rapporter som fanns därifrån vittnade om stora svårigheter och än större belöningar. Om brådstup, panik, blixthalka och magnifika vyer.
Jättefint Danne. Men vi ska åt andra hållet.
Østerbø klockan tio. Bilen står i dalen (Beo fick åka buss upp, Cruxet fick fika en timma extra) och väskorna är packade med baconost och pannkakor. Blandade känslor av rädsla och förväntan fyller oss när vi tar de första darrande tramptagen nedåt leden. Trots att stigen är lättrampad med bara enstaka stenar i vägen känns allt svårt, kropparna är stela efter två dagars nötande. Men allt eftersom vi blir varma känns cyklingen lättare och mer bekant. Det här är inte alls som dagarna innan. Det känns mer som en utflykt, en cykeltur, än en skräckupplevelse.
Jo tjena.
Det första stupet stöter vi på efter 20 minuters cykling. Genast sprids panikkänslan – en felmanöver betyder döden. Cruxet lugnar efter passagen och säger att det värsta är över. Det blir bättre snart. Det måste det bli.
Jo tjena.
Det visar sig att stora delar av stigen har ett stup som närmaste granne till vänster. Ibland 10 meter djupt. Ibland 100, ibland 50. Men allt som oftast ett stup. Leden följer en älv som i årtusenden karvat ut en djup dal i högfjällsplatån och nu ringlar sig ner mot fjorden.
Cruxer berättar:
Inledningsvis var vi väldigt fokuserade på stupen som låg bredvid stigen, efter första riktiga stupkänningen kände jag mig väldigt tuff som hade kört ner trots att det var stökigt. Jag babblade friskt och sa att värre än så här blir det nog inte, jag var lite orolig för Beo var lätt manisk och skulle hela tiden köra i hög fart ner för partier som vi i vårt tidigare liv hade uppfattat som ganska håriga. Efter ett tag infinner sig en harmoni med stigen och branterna, vi slutar bry oss om att stupet hela tiden befinner sig ca en halvmeter från stigen, trots att det är väldigt brant och väldigt intensivt med stora stenar och höga kanter huller om buller på stigen så frestas man ändå att gå långt ut i kurvorna och trycka till. Ja ni vet själva hur det känns när man är "het".
Vi var inte helt ensamma på stigen, ett antal kärlekspar kombinerat med en busslast pensionärer i åldrarna 65-90 år var på väg ner samtidigt. Vi blev lite av huvudattraktionen på stigen de andra skrattade gott när de såg cyklarna och undrade vart vi skulle. Det verkar vara lite annorlunda kultur i Norge för när vi kom ner för en brant och det fanns någon nedanför så kastade de sig åt sidan rakt in i bergväggen. De måste ha trott att vi var vansinniga. Dagens höjdpunkt var när vi kom ikapp ett gäng pensionärer, de halade snabbt upp kamerorna, Beos Kodak Fever svarade direkt och han drog upp cykeln på bakhjulet i ett tekniskt parti, att det var ett stup 50 cm till höger spelade ingen roll. Artiga som de är här tackade de hjärtligt för "showen"
Jag ville inte vara sämre, när vi passerade ett vattenfall tyckte jag plötsligt att det var en bra ide att cykla bron och sen wheela ut, att ha ett kärlekspar som publik var bara extra krydda, jag var i "invincible mode"
Vi lämnar Norge med en tro på någonting större, någonting bortom det vardagliga, en större kraft än det vi känner till, vi kommer nog aldrig förstå vad som hände den här helgen.
Var vi ironiska nu, jag vet fan inte.
Cliff Barnes
Medlem
[RR] För tidigt i Sogndal
Vansinnigt bra! Vilka miljöer...
mytomspunnen
Aktiv medlem
[RR] För tidigt i Sogndal
Helt sinnessjukt!
Tobias/Frost
Aktiv medlem
[RR] För tidigt i Sogndal
martinpetter
Aktiv medlem
[RR] För tidigt i Sogndal
Tack för en bra start på dagen. Magnifikt.
/M
/M
[RR] För tidigt i Sogndal
Kul med all respons!
Kan säga att jag känner en liten tomhet nu när jag är tillbaka vid kontorsdatorn, det enda jag egentligen vill göra är att leta stigar, knuffa cykel och äta baconost bland jättebranta berg. Ja och cykla förstås. :) Norge levererar upplevelser jag inte trodde var möjliga att få vara med om, och det ligger så nära från oss (typ).
Att vi valde Sogndal var lite av en chansning. Vi gick på magkänsla och det gav utdelning, men jag är övertygad om att det vimlar av lika episka turer i hela det magiska landet i väst.
jag. vill. tillbaka...
Kan säga att jag känner en liten tomhet nu när jag är tillbaka vid kontorsdatorn, det enda jag egentligen vill göra är att leta stigar, knuffa cykel och äta baconost bland jättebranta berg. Ja och cykla förstås. :) Norge levererar upplevelser jag inte trodde var möjliga att få vara med om, och det ligger så nära från oss (typ).
Att vi valde Sogndal var lite av en chansning. Vi gick på magkänsla och det gav utdelning, men jag är övertygad om att det vimlar av lika episka turer i hela det magiska landet i väst.
jag. vill. tillbaka...
[RR] För tidigt i Sogndal
Trodde inte det kunde bli mycket bättre än efter första dagens rapport. Varje dag hade ju förtjänat varsin RR-tråd! Väldigt inspirerande och mycket fina bilder!
Vad rekommenderar ni för cykelval? Var det knuffa som gällde uppförs eller går det trampa stora delar ifall man har utväxling för det? Dvs bör man montera lillklingan ifall man ska besöka området?
Vad rekommenderar ni för cykelval? Var det knuffa som gällde uppförs eller går det trampa stora delar ifall man har utväxling för det? Dvs bör man montera lillklingan ifall man ska besöka området?
[RR] För tidigt i Sogndal
Tack för alla positiva kommentarer, känns verkligen värt att lägga ner jobbet med att ladda upp alla bilder.
Nära man ändå så långt bort skulle jag vilja säga, 12 timmar i bil enkel resa är ändå rätt jobbigt men det går faktiskt att flyga också. Hur man än reser är det ändå värt resan, just nu vill jag bara försöka hitta nya turer och nya områden att köra. Jag har varit i norge och fjordlandskapen flera gånger tidigare och toppturat, varje gång slås jag av hur exotiskt det är.
Vi körde all-mountain hojjar, jag en stumpjumper fsr evo och Beo en meta 55:a. Jag tycker att min cykel funkade bra, sysslade jag med det här oftare skulle jag bara byta framgaffeln mot något lite biffigare men med samma slaglängd, typ en sänkt fox 36:a och då sulle jag ha den i mina ögon optimala cykeln. Hyfsat biffiga däck rekommenderas typ rubber queen 2.4 eller något av maxxis high roller däck.
Vi pushade för det mesta uppför även om det går att trampa en hel del också, nu var vi lite ur form och jag var förkyld så maxpuls var inte riktigt på agendan. Men om det går att cykla eller inte beror dels på turen och dels på vilken kondition man har, det är rätt tekniskt också, man får räkna med en hel del pushbike. Aurlandsturen innebar en hel del trampande, jag var iaf glad att jag hade satt på lillklingan.
Nära man ändå så långt bort skulle jag vilja säga, 12 timmar i bil enkel resa är ändå rätt jobbigt men det går faktiskt att flyga också. Hur man än reser är det ändå värt resan, just nu vill jag bara försöka hitta nya turer och nya områden att köra. Jag har varit i norge och fjordlandskapen flera gånger tidigare och toppturat, varje gång slås jag av hur exotiskt det är.
Vi körde all-mountain hojjar, jag en stumpjumper fsr evo och Beo en meta 55:a. Jag tycker att min cykel funkade bra, sysslade jag med det här oftare skulle jag bara byta framgaffeln mot något lite biffigare men med samma slaglängd, typ en sänkt fox 36:a och då sulle jag ha den i mina ögon optimala cykeln. Hyfsat biffiga däck rekommenderas typ rubber queen 2.4 eller något av maxxis high roller däck.
Vi pushade för det mesta uppför även om det går att trampa en hel del också, nu var vi lite ur form och jag var förkyld så maxpuls var inte riktigt på agendan. Men om det går att cykla eller inte beror dels på turen och dels på vilken kondition man har, det är rätt tekniskt också, man får räkna med en hel del pushbike. Aurlandsturen innebar en hel del trampande, jag var iaf glad att jag hade satt på lillklingan.
[RR] För tidigt i Sogndal
Jag är glad att jag bytte de Hellasoptimerade svälthjulen mot redigare doningar, i övrigt körde jag vanliga skogs-setupen med spd och 26t-granny. Jag tycker att det viktigaste (för Aurland-turen iaf) är att man väljer den cykel man känner bäst. Jag hade inte velat åka runt på DH-pråmen där eftersom jag inte är tillräckligt inkörd på den, AM-cykeln å andra sidan vet jag var jag har i lågfartsstöket. Dessutom är den betydligt smidigare i tajta svängar med sina brantare vinklar.
cyklariskogen
Aktiv medlem
[RR] För tidigt i Sogndal
Underbart. När kommer nästa del?
captain8track
Aktiv medlem
[RR] För tidigt i Sogndal
Norge e awsome, tunga är att man måste cykla opp för o komma ner eller försöka cykla lite runt, eller i alla fall på västlandet.
heffaklump
Ny medlem
[RR] För tidigt i Sogndal
Helvete.
Jag brukar inte skriva glada kommentarer till RR's.
Men, jag måste det nu: GRYMT FINT !
Helvete.
Jag brukar tänka att fricykling är lite muppigt, man ska ut å kämpa på sin HT, crosscountry med inte så farliga backar etc.
Men, nu blir man ju sugen på att skaffa mod, heldämpad cykel, och flytta till norge.
/heffa
Jag brukar inte skriva glada kommentarer till RR's.
Men, jag måste det nu: GRYMT FINT !
Helvete.
Jag brukar tänka att fricykling är lite muppigt, man ska ut å kämpa på sin HT, crosscountry med inte så farliga backar etc.
Men, nu blir man ju sugen på att skaffa mod, heldämpad cykel, och flytta till norge.
/heffa
underscore
Ny medlem
[RR] För tidigt i Sogndal
Fan vad schysst. Vet inte om man skall vara nykter eller inte när man cyklar sådär bredvid ett stup? :)
[RR] För tidigt i Sogndal
Jävlar i helvete.
Det ser ut att ha varit sjukt kul cykling, men det som slår mig mest är att bilderna verkligen är episk bra. Det känns som att fotografen lätt skulle kunna försörja sig på det (om det nu inte är det han gör). Jag är lite fotointresserad, och det är en liten aning knäckande att någon på 3 dagar har tagit några tiotal bilder varav de allra flesta är bättre än min egen bästa cykelbild någonsin. Kudos.
Det ser ut att ha varit sjukt kul cykling, men det som slår mig mest är att bilderna verkligen är episk bra. Det känns som att fotografen lätt skulle kunna försörja sig på det (om det nu inte är det han gör). Jag är lite fotointresserad, och det är en liten aning knäckande att någon på 3 dagar har tagit några tiotal bilder varav de allra flesta är bättre än min egen bästa cykelbild någonsin. Kudos.
Köp & Sälj
-
Säljes i Västmanland -
Säljes i Stockholm -
Säljes i Göteborg -
Köpes i Östergötland -
Säljes i Stockholm
