[RR – Happy Lång Ride] Almaty – Botakara, 1 773 km
Jag har spenderat det mesta av året i Kazakstan och har cyklat en del men även klättrat en del i berg och även bara tagit det lugnt. Jag ser mig själv som en turist här men det kan man bara vara 30 dagar enligt gällande regler. Om man är riktigt snäll kan man få 2 x 30 dagar men jag ville ha mer tid i landet. Jag ansökte om ett arbetsvisum på 6 månader som jag förlängde med 6 månader till så jag kan stanna till februari om jag känner för det… Att kunna få ett arbetsvisum krävs det att man har ett arbete i landet och att bara cykla runt godkände inte den kazakiska migrationsmyndigheten som ett sådant. Så nu är jag i Kazakstan och kollar in olika sevärdheter att och kommer sedan marknadsföra dem i Sverige för att locka hit svenska turister i framtiden. Jag skrev även att jag skulle ta många bilder (inte som journalist) för att sedan ha bildvisningar i Sverige på min visumansökan. Jag tycker att skriva en RR på Happy uppfyller lite av det jag ska göra som jobb i Kazakstan…
Almaty – Botakara, 1 773 km
Efter att ha festat hårt i drygt en vecka i Almaty tyckte jag att det var tid att cykla igen så det var att packa cykelväskorna igen och lämna staden. Egentligen hade jag inte så mycket planer på vilken väg jag skulle ta eller vilka platser som jag skulle besöka längs vägen. Egentligen var det bara Sharyn Canyon och Taldykorgan som var tänkta stopp. Sharyn Canyon mest för att alla säger att den är så vacker och ger ett intryck som man aldrig glömmer (jag insåg när jag kom dit att jag redan hade varit där några år tidigare men då viste jag inte att platsen var berömd) och för Taldykorgan var det mest för att jag inte ha varit där. Efter Taldykorgan tänkte jag ta den väg som går öster om Lake Balkash och leder upp till norra Kazakstan.
Jag lämnade Almaty och cyklade österut och tog den gamla huvudvägen mot Kina som går lite högre upp i bergen och på så sätt undvek jag den värsta trafiken. Jag passerade Talgar och kom fram till Essik och där träffade jag två engelsmän som berättade om en annan väg som går ännu högre i bergen som var vacker. De visste inte om den var cykelbar men det räckte för mig…
Några km efter Essik svängde jag söderut upp mot bergen.
Träbroar kan vara kul att cykla på
Visa bilaga 108867
Att tältar i granskogar gör man inte varje dag i Kazakstan
Av någon anledning skulle det regna varje dag i bergen… Allt blev blött och lerigt
När jag kom över 2300 m slapp jag granarna och det blev öppna landskap igen. Granarna syns på bergsidorna på bergen länge bort
Jag passerade ett pass på 2700 och sedan kom jag ner till floden Asy och vägen blev sämre. Räknade i början hur många bäckar jag måste korsa men kom av mig efter ett tag. De flesta var grunda och gick att cykla men en del var djupare där vattnet passerade knäna när jag vadade över.
Min cykel vid floden Asy
]
Jag och min cykel
Trevlig väg att cykla
Vackert landskap. Floden Asy finns 300 m lägre ner i ravinen
Jag var inte ensam i bergen. Här är några ungdomar från Almaty som tältar och bjöd på goda grillspett och vodka. Jag hade också möjlighet att se de senaste inslagen på ryska MTV.
Jag lämnade floden Asy och tog mig över till nästa dalgång. Vägen var brant och jag hade 350 höjdmeter stigning på 2 km cykling.
Därefter var det inte så brant och det var enklare att cykla.
Det största problemet var alla lösa stenar på vägen
Lake Bartogaj skulle vara väldigt vacker men jag orkade knappt ta en bild. För mig kändes det mer som en uppdämd flod.
Första gången jag blev avundsjuk på någon annans transportmedel. Fem italienare som skulle köra med vespor från Italien till Mongoliet. http://www.mongoliainvespa.com
[Bild 2071]
Nästa område att besöka var Sharyn Canyon och jag tänkte kolla om det gick att cykla nere i den. Frågade några lokala män men ingen visste men det skulle inte gå att köra bil. I början var det mycket sten…
[Bild 2073]
Floden som går nere i canyon är för bred och det är för strömt för att kunna korsa.
Ibland gick det att cykla
Här är ett enkelt område att passera
[Bild 2090]
Tredje och fjärde dagen nere i canyonen såg det mest ut så här. Smala stigar på vittrade klippor med stup ner till floden. Ibland var det närmare 100 m stup mellan stigen och floden. Min mat började också ta slut och det är inte så långt efter denna bild som jag bestämde mig för att ge upp och återvända. Det var lite för mycket bärande och klättrande med cykeln för att det skulle vara kul.
Det var inte mer än att försöka leta efter en väg upp för ravinen för att snabbt komma tilbaka till vägen igen.
Canyonen från ovan
Almaty – Botakara, 1 773 km
Efter att ha festat hårt i drygt en vecka i Almaty tyckte jag att det var tid att cykla igen så det var att packa cykelväskorna igen och lämna staden. Egentligen hade jag inte så mycket planer på vilken väg jag skulle ta eller vilka platser som jag skulle besöka längs vägen. Egentligen var det bara Sharyn Canyon och Taldykorgan som var tänkta stopp. Sharyn Canyon mest för att alla säger att den är så vacker och ger ett intryck som man aldrig glömmer (jag insåg när jag kom dit att jag redan hade varit där några år tidigare men då viste jag inte att platsen var berömd) och för Taldykorgan var det mest för att jag inte ha varit där. Efter Taldykorgan tänkte jag ta den väg som går öster om Lake Balkash och leder upp till norra Kazakstan.
Jag lämnade Almaty och cyklade österut och tog den gamla huvudvägen mot Kina som går lite högre upp i bergen och på så sätt undvek jag den värsta trafiken. Jag passerade Talgar och kom fram till Essik och där träffade jag två engelsmän som berättade om en annan väg som går ännu högre i bergen som var vacker. De visste inte om den var cykelbar men det räckte för mig…
Några km efter Essik svängde jag söderut upp mot bergen.
Träbroar kan vara kul att cykla på
Visa bilaga 108867
Att tältar i granskogar gör man inte varje dag i Kazakstan
Av någon anledning skulle det regna varje dag i bergen… Allt blev blött och lerigt
När jag kom över 2300 m slapp jag granarna och det blev öppna landskap igen. Granarna syns på bergsidorna på bergen länge bort
Jag passerade ett pass på 2700 och sedan kom jag ner till floden Asy och vägen blev sämre. Räknade i början hur många bäckar jag måste korsa men kom av mig efter ett tag. De flesta var grunda och gick att cykla men en del var djupare där vattnet passerade knäna när jag vadade över.
Min cykel vid floden Asy
Jag och min cykel
Trevlig väg att cykla
Vackert landskap. Floden Asy finns 300 m lägre ner i ravinen
Jag var inte ensam i bergen. Här är några ungdomar från Almaty som tältar och bjöd på goda grillspett och vodka. Jag hade också möjlighet att se de senaste inslagen på ryska MTV.
Jag lämnade floden Asy och tog mig över till nästa dalgång. Vägen var brant och jag hade 350 höjdmeter stigning på 2 km cykling.
Därefter var det inte så brant och det var enklare att cykla.
Det största problemet var alla lösa stenar på vägen
Lake Bartogaj skulle vara väldigt vacker men jag orkade knappt ta en bild. För mig kändes det mer som en uppdämd flod.
Första gången jag blev avundsjuk på någon annans transportmedel. Fem italienare som skulle köra med vespor från Italien till Mongoliet. http://www.mongoliainvespa.com
Nästa område att besöka var Sharyn Canyon och jag tänkte kolla om det gick att cykla nere i den. Frågade några lokala män men ingen visste men det skulle inte gå att köra bil. I början var det mycket sten…
Floden som går nere i canyon är för bred och det är för strömt för att kunna korsa.
Ibland gick det att cykla
Här är ett enkelt område att passera
Tredje och fjärde dagen nere i canyonen såg det mest ut så här. Smala stigar på vittrade klippor med stup ner till floden. Ibland var det närmare 100 m stup mellan stigen och floden. Min mat började också ta slut och det är inte så långt efter denna bild som jag bestämde mig för att ge upp och återvända. Det var lite för mycket bärande och klättrande med cykeln för att det skulle vara kul.
Det var inte mer än att försöka leta efter en väg upp för ravinen för att snabbt komma tilbaka till vägen igen.
Canyonen från ovan
