RR: Höga kusten
Det var dags för en tur vid Höga kusten.
Pappa bor i närheten så vi fick hjälp med logistiken. Vi ställde vår bil på parkeringen vid Höga kustenbron. Sedan lastade vi om cyklar och ryggsäckar och fick skjuts till Ullånger. En liten bit utanför Ullånger anslöt vi sedan till Höga kustenleden. Det började tufft med att knata och släpa uppför uppför.
Liten välbehövlig paus och titt på kartan längs klättringen.
Väl uppe på platten var det först lite knepigt att komma igång och få flyt, en del storstök som var rätt så svårcyklat.
När Jonas fick punka upptäckte vi att de nya bilventilsslangarna vi hade, passade illa till vår pump. Inte alls egentligen.
Jonas utvecklade en alternativ pumpteknik.
Vi fick i luft tillslut ändå och sedan bar det av igen.
Bita i uppför en liten stund till.
Sedan gick det äntligen nedför. Liten smal slingrande stig, som böljade sig nedför berget. Små snäva svängar, stök och riktigt skönt flyt.
Stigen var väldigt smal stundvis, och det kändes att leden inte var särskilt trafikerad.
Vi hade en väldigt tur med vädret. Solen sken och blå himmel.
Väl nere från berget lämnade vi Höga kustenleden och trampade bort mot havet och klipporna. Fina grusvägar blandat med små stigsnuttar.
Fikapaus var skönt längs vägen.
Efter en dryg mil trampande på de fina men ack så kuperade vägarna var det skönt att komma fram till Barsta.
Från Barsta, bakom kyrkan började det en liten blåmarkerad stig som ledde ned mot Rotsidan.
Stigen visade sig vara fantastiskt rolig, stenar, rötter och hällar.
Buskul!
Cykelmys
Whhhiiii nu är vi framme vid havet.
Fortsättning i nästa inlägg...
Pappa bor i närheten så vi fick hjälp med logistiken. Vi ställde vår bil på parkeringen vid Höga kustenbron. Sedan lastade vi om cyklar och ryggsäckar och fick skjuts till Ullånger. En liten bit utanför Ullånger anslöt vi sedan till Höga kustenleden. Det började tufft med att knata och släpa uppför uppför.
Liten välbehövlig paus och titt på kartan längs klättringen.
Väl uppe på platten var det först lite knepigt att komma igång och få flyt, en del storstök som var rätt så svårcyklat.
När Jonas fick punka upptäckte vi att de nya bilventilsslangarna vi hade, passade illa till vår pump. Inte alls egentligen.
Jonas utvecklade en alternativ pumpteknik.
Vi fick i luft tillslut ändå och sedan bar det av igen.
Bita i uppför en liten stund till.
Sedan gick det äntligen nedför. Liten smal slingrande stig, som böljade sig nedför berget. Små snäva svängar, stök och riktigt skönt flyt.
Stigen var väldigt smal stundvis, och det kändes att leden inte var särskilt trafikerad.
Vi hade en väldigt tur med vädret. Solen sken och blå himmel.
Väl nere från berget lämnade vi Höga kustenleden och trampade bort mot havet och klipporna. Fina grusvägar blandat med små stigsnuttar.
Fikapaus var skönt längs vägen.
Efter en dryg mil trampande på de fina men ack så kuperade vägarna var det skönt att komma fram till Barsta.
Från Barsta, bakom kyrkan började det en liten blåmarkerad stig som ledde ned mot Rotsidan.
Stigen visade sig vara fantastiskt rolig, stenar, rötter och hällar.
Buskul!
Cykelmys
Whhhiiii nu är vi framme vid havet.
Fortsättning i nästa inlägg...
