oJsan
Aktiv medlem
RR - Högakustenleden (Sandlågan - Skule)
Ledig fredag = cykling!
Väderprognosen såg hyfsat ut och jag hade inte fått cykla på flera dagar så jag skrev ut några kartor och packade ryggsäcken för långtur.
På denna sommarens TODO-lista finns Högakustenleden med. Hela vandringsleden sträcker sig från Högakusten-bron till Varvsberget i Örnsköldsvik, nu skulle jag se vad den norra delen hade att erbjuda. Översiktskarta: http://www.ornskoldsvik.se/Turism/Startsida/Nara-till-naturen/Vandring/Hoga-Kustenleden.html
Jag tog bilen ner till Sandlågan, drygt en mil söder om Örnsköldsvik. Därifrån tänkte jag ta mig sträckorna 11, 10, 9 och 8 ner till Skuleberget och sedan ungefär samma väg tillbaks till bilen igen. Halva sträcka 11 har jag vandrat för 8 år sedan och från en skolutflykt för ~10år sedan har jag vaga minnen av sträcka 9... jag hade fått lite tips av Lars.E och mina förväntningar var höga. Det här skulle bli en spännande dag!
Efter att ha följt strandlinjen ett tag bjöds det på pushbike och några fina hällar.
Fräsch spång vid alla diken och bäckar
Härlig slät stig, ibland lite rötter...
..ibland mer rötter.
Framme vid Sör-Balesviken, ungefär halva sträcka 11 avklarad.
En halvtimmes avstickare upp förbi Balestjärnen med sitt klara vatten.
Vidare upp till Balesudden för att se spåren av förra sommarens skogsbrand. En del styrande blev det men utsikten var fin om än lite disig.
I Juni 2008 brann 42 hektar naturreservat ner här p.g.a en dåligt släckt eldstad. Svårt att se på bilden, men tallen är helt svart av kol.
Vind och svårframkomlig terräng gjorde släckningsarbetet svårt. Mer om branden: http://www.midsweden.biz/verksamhet...randen2008.4.4bad34721206535678380003410.html
Stigen vidare från Sör-Balesviken mot Hålviken var bitvis inte cyklingsbar, men ca 2/3 var hyfsat okay om än väldigt teknisk. Efter några km asfalt och grusväg kom jag till Näske och därmed även den norra entrén till Skuleskogens nationalpark. Sträcka 9 började med riktigt härlig stig med dike på ena sidan.. fattas bara övergångställen för småvilt. =)
Efter tips från Lars.E höll jag mig på stigen längs strandlinjen istället för att ta vägen via Slåttdalsskrevan.
Härligt slät och snabb singletrack
Hur kan SÅ många träd tippa över stigen på ett och samma ställe?! =)
Vårfloden måste ha dragit fram hårt i år...
Har cykeln krympt eller blev spången helt plötsligt väldigt bred? Jag är nu nästan framme vid Käl, den södra entrén för vandring in mot Slåttdalsskrevan.
Hungern gjorde sig rejält påmind och de fem kilometerna kvar till Skuleberget var tuffa. Stigen blev smal och blöt och eftersom det finns en alternativ väg parallellt med sträcka 8 så verkar många ha valt den istället.
Äntligen framme vid Skuleberget, ett landmärke som är svårt att missa för den som passerat.
Eftersom köket var stängt inför kvällens dans (eller vad det nu var) fanns det EN baguette att uppbringa... jag som sett fram emot en rejäl Bolognese eller liknande.
Efter lunchen tog jag den "parallella vägen" tillbaks till Käl, den blöta stigen var inte speciellt intressant. Solen hade kikat fram, jag hade ingen tid att passa och eftersom det är tråkigt att cykla precis samma väg genom nationalparken så bestämde jag mig för att ta stigen förbi Slåttdalskrevan. Första biten var brant men ändå cyklingsbart och sen blev det spång... förmodligen den brantaste spång jag cyklat uppför.
När spången tog slut blev det stökig rullstensås. Jag behövde nästan kliva av ett par gånger men det gick bra.... *host*
Efter mycket bärande och släpande så var jag där, mitt i slåttdalsskrevan!
En liten avstickare ut på ena sidan av skrevan. Vinden hade mojnat, solen stekte och kvällsdimman hade dragit in i havsvikarna. Magiskt!
Efter ytterligare en del bära, släpa, dra och styra passade det bra med medhavd middag vid Tärnättvattnet. Några hundra meter före och efter Tärnettvattnet gick att cykla, sen var det bara att släpa igen, nästan hela vägen ner till skylten på bild 11. =)
Nere vid havsnivå var det kallt och dimmigt vid det här laget. Efter att åter ha kommit in (och upp) på sträcka 11 fick jag återse kvällsolen och tur var väl det. Utan solen hade jag nog aldrig fått energi att ta mig tillbaks till bilen igen.
Jag har nog aldrig i mitt liv varit så trött i kroppen som när jag klev av cykeln efter tio timmarna och åtta mil. Konstigt nog så längtar jag redan efter nya äventyr, cykling och natur är en bra kombination! ;)
Väderprognosen såg hyfsat ut och jag hade inte fått cykla på flera dagar så jag skrev ut några kartor och packade ryggsäcken för långtur.
På denna sommarens TODO-lista finns Högakustenleden med. Hela vandringsleden sträcker sig från Högakusten-bron till Varvsberget i Örnsköldsvik, nu skulle jag se vad den norra delen hade att erbjuda. Översiktskarta: http://www.ornskoldsvik.se/Turism/Startsida/Nara-till-naturen/Vandring/Hoga-Kustenleden.html
Jag tog bilen ner till Sandlågan, drygt en mil söder om Örnsköldsvik. Därifrån tänkte jag ta mig sträckorna 11, 10, 9 och 8 ner till Skuleberget och sedan ungefär samma väg tillbaks till bilen igen. Halva sträcka 11 har jag vandrat för 8 år sedan och från en skolutflykt för ~10år sedan har jag vaga minnen av sträcka 9... jag hade fått lite tips av Lars.E och mina förväntningar var höga. Det här skulle bli en spännande dag!
Efter att ha följt strandlinjen ett tag bjöds det på pushbike och några fina hällar.
Fräsch spång vid alla diken och bäckar
Härlig slät stig, ibland lite rötter...
..ibland mer rötter.
Framme vid Sör-Balesviken, ungefär halva sträcka 11 avklarad.
En halvtimmes avstickare upp förbi Balestjärnen med sitt klara vatten.
Vidare upp till Balesudden för att se spåren av förra sommarens skogsbrand. En del styrande blev det men utsikten var fin om än lite disig.
I Juni 2008 brann 42 hektar naturreservat ner här p.g.a en dåligt släckt eldstad. Svårt att se på bilden, men tallen är helt svart av kol.
Vind och svårframkomlig terräng gjorde släckningsarbetet svårt. Mer om branden: http://www.midsweden.biz/verksamhet...randen2008.4.4bad34721206535678380003410.html
Stigen vidare från Sör-Balesviken mot Hålviken var bitvis inte cyklingsbar, men ca 2/3 var hyfsat okay om än väldigt teknisk. Efter några km asfalt och grusväg kom jag till Näske och därmed även den norra entrén till Skuleskogens nationalpark. Sträcka 9 började med riktigt härlig stig med dike på ena sidan.. fattas bara övergångställen för småvilt. =)
Efter tips från Lars.E höll jag mig på stigen längs strandlinjen istället för att ta vägen via Slåttdalsskrevan.
Härligt slät och snabb singletrack
Hur kan SÅ många träd tippa över stigen på ett och samma ställe?! =)
Vårfloden måste ha dragit fram hårt i år...
Har cykeln krympt eller blev spången helt plötsligt väldigt bred? Jag är nu nästan framme vid Käl, den södra entrén för vandring in mot Slåttdalsskrevan.
Hungern gjorde sig rejält påmind och de fem kilometerna kvar till Skuleberget var tuffa. Stigen blev smal och blöt och eftersom det finns en alternativ väg parallellt med sträcka 8 så verkar många ha valt den istället.
Äntligen framme vid Skuleberget, ett landmärke som är svårt att missa för den som passerat.
Eftersom köket var stängt inför kvällens dans (eller vad det nu var) fanns det EN baguette att uppbringa... jag som sett fram emot en rejäl Bolognese eller liknande.
Efter lunchen tog jag den "parallella vägen" tillbaks till Käl, den blöta stigen var inte speciellt intressant. Solen hade kikat fram, jag hade ingen tid att passa och eftersom det är tråkigt att cykla precis samma väg genom nationalparken så bestämde jag mig för att ta stigen förbi Slåttdalskrevan. Första biten var brant men ändå cyklingsbart och sen blev det spång... förmodligen den brantaste spång jag cyklat uppför.
När spången tog slut blev det stökig rullstensås. Jag behövde nästan kliva av ett par gånger men det gick bra.... *host*
Efter mycket bärande och släpande så var jag där, mitt i slåttdalsskrevan!
En liten avstickare ut på ena sidan av skrevan. Vinden hade mojnat, solen stekte och kvällsdimman hade dragit in i havsvikarna. Magiskt!
Efter ytterligare en del bära, släpa, dra och styra passade det bra med medhavd middag vid Tärnättvattnet. Några hundra meter före och efter Tärnettvattnet gick att cykla, sen var det bara att släpa igen, nästan hela vägen ner till skylten på bild 11. =)
Nere vid havsnivå var det kallt och dimmigt vid det här laget. Efter att åter ha kommit in (och upp) på sträcka 11 fick jag återse kvällsolen och tur var väl det. Utan solen hade jag nog aldrig fått energi att ta mig tillbaks till bilen igen.
Jag har nog aldrig i mitt liv varit så trött i kroppen som när jag klev av cykeln efter tio timmarna och åtta mil. Konstigt nog så längtar jag redan efter nya äventyr, cykling och natur är en bra kombination! ;)
![HKledkarta[1].jpg](/forum/data/attachments/161/161666-2af83c7dfd0f5636a648189fd36f568b.jpg?hash=Kvg8ff0PVj){kind=small}
