Aron
Inventarie
[RR] Nationaldag på Sörmlandsleden - Nynäshamn norrgående
Manus: Nationaldag på Sörmlandsleden
Prolog:
Vår protagonist står och rotar igenom en påse med bars och sportgel. Han kastar hälften eftersom de är från 2011 och äldre. De som är från 2012 och nyare stoppar han i en ny påse. Överst lägger han en "preggobar". En sportbar för gravida kvinnor. Lite folsyra är säkert bra för återhämtningen tänker han.
Förtexter:
En lång rad ursäkter till varför man inte kan följa med på turen passerar i revy.
Scen 1:
Vår protagonist rullar in på pendeltågsperongen, orolig för att han ska behöva cykla ensam. Han skiner upp när två kamrater skyndar fram. De tar varandra i hand och börjar sjungandes dansa runt i ring.
Scen 2:
Våra hjältar sitter på pendeltåget. De tjattrar uppspelt som femåringar på väg till Liseberg.
Plötsligt inser de att det blir närmare att hoppa av några stationer tidigare. En skallgångskedja arrangeras för att hitta ytterligare deltagare på tåget. Man hittar bara en cyklocrossåkare. Han vill inte följa med på Sörmlandsleden.
Scen 3:
Sällskapet har nått fram till starten på Sörmlandsleden. Det är hett och luftfuktigheten är kvävande. Vår protagonist ropar upprymt "Whoop, Whoop". De två andra tycker att uttrycket är pinsamt och tittar på sina skor.
Sträckan inleds på motionsspår och diskussionen handlar främst om alla fina hällar man ser kring spåret.
Sedan börjar det roliga. Efter att ha hoppat, droppat och kurvat sig ned för den första riktiga utförslöpan så ser alla ut som om de är med i en tandkrämsreklam.
Man passerar en grotta, men ingen bryr sig. Det går ju inte att cykla i grottor.
Scen 4:
Detta är den utlovade Skräcksträckan. Som enligt allmän utsago krossar cyklister som digestivekex i händerna på en dagisklass. Våra hjältar fnyser tappert och bestämmer sig för att det är dags att visa 5:2 vem som bestämmer.
Sjön Muskan kan rundas på bägge sidor. Cribba påstår sig bestämt känna till några fantastiska klippor på östra sidan vilket avgör saken. Klipporna visar sig vara lodräta stup som hovrar 40 meter över vattenytan. Sällskapet cyklar raskt förbi utan att kommentera saken ytterligare.
I Segersäng, där Slaktarsträckan börjar på riktigt, så sträcks det sista halmstrået ut till våra cyklister. Här kan man ta en grusväg upp till Hemforsa. Sällskapet skrattar döden i vitögat och väljer farans och ärans väg.
Snart når man den första terrorrotmattan. Sedan blir det rotsurfning deluxe. Våra vänner skrattar högt och blåser på, de är ju unga, snygga - och har 29:ers. Protagonisten ropar upprymt "Brap, Brap". De två andra tycker att uttrycket är pinsamt och tittar på sina skor.
På några ställen råder rena regnskogskänslan med ormbunkar, rötter och kvävande hetta. Visst är detta parti ansträngande, men nu i sommartorkan så enas man om att den snarare kvalar in som en Snattar-godis-sträcka än en Mördar-din-mamma-med-en-jättevasskniv-sträcka. Alla spänger ligger över vatten och allt utom några korta småsnuttar är cykelbart.
Planen var att äta lunch på Tullberget, mitt på 5:2, men väl där så bestämmer sig vännerna för att berget är bättre lämpat för hällsurfning. Lunch kan man äta senare.
Cribba börjar få kramp. Det märks främst genom hans små skrik och svordomar.
Scen 4:
De sammansvurna lunchar vid Transjön, sedan vilar man lite. Några barn i närheten fångar grodyngel. Det är ganska idylliskt.
När man korsar landsvägen kastar Cribba in handduken och cyklar till Tungelsta och pendeltågstationen. Den stackarn missar de helt överjävligt-megafantastiska-superstigar som börjar norr om Prästängen. Nu är de två kvarvarande framme i Hanveden och det är som att gud sträckt ned sitt finger och skapat ett mecka för stigcyklister. Vår protagonist ropar upprymt "Whoop, Whoop" och "Brap, Brap" om vartannat. Mattias bryr sig inte. Han har för roligt.
De två kvarvarande hittar ny energi. De hoppar och studsar mellan klippor och över rötter som påtända illrar.
Mattias säger att det är som en naturlig BMX-bana. Vår protagonist förstår inte vad han menar, men tycker att det låter coolt så han håller med.
Sameslingan avverkas av bara farten innan man når Paradiset och låter sig svalkas av det fantastiska brunnsvattnet.
Scen 5:
Våra cyklister spelar sten sax och påse om var man ska ta vägen sedan. Protagonisten fuskar och det "bestäms" att man ska cykla till Ågesta. Vid vägskälet börjar Mattias prata om att han vill cykla till Björkhagen. Vår protagonist antyder försiktigt att det är 45 km till, ungefär lika långt som man cyklat hittills. Mattias blir bekymrad och funderar på hur han ska få ihop 100 km.
Tillsammans cyklar de mot Handen. Det är dagens lättaste sträcka och de flyger fram.
I Handen tänker vår protagonist att "I am to old for this shit" och tackar för sig. Mattias cyklar vidare mot Björkhagen och når sitt mål några timmar senare. Det är ytterst imponerande.
Scen 6:
Vår protagonist klättrar över ett staket intill Gudöleden och skriker okvädningsord åt de pissmyror till trafikplanerare som inte orkar få tummarna ur sina feta byråkratarchlen skylta cykelbanorna mot grannkommunen Tyresö.
Epilog:
Vår protagonist dricker vin och äter pizza.
Cribba dricker öl och äter pizza.
Mattias cyklar längs med Årsjön och drömmer om öl, vin och pizza.
Spångkonstruktören gjorde en berömvärd extraansträngning med detta bygge men glömde planera för cyklister med styren bredare än 530 mm.
Finstig.
Vildmarksstig.
Paradiset.
---------------------
Ursprunglig inbjudan:
Prolog:
Vår protagonist står och rotar igenom en påse med bars och sportgel. Han kastar hälften eftersom de är från 2011 och äldre. De som är från 2012 och nyare stoppar han i en ny påse. Överst lägger han en "preggobar". En sportbar för gravida kvinnor. Lite folsyra är säkert bra för återhämtningen tänker han.
Förtexter:
En lång rad ursäkter till varför man inte kan följa med på turen passerar i revy.
Scen 1:
Vår protagonist rullar in på pendeltågsperongen, orolig för att han ska behöva cykla ensam. Han skiner upp när två kamrater skyndar fram. De tar varandra i hand och börjar sjungandes dansa runt i ring.
Scen 2:
Våra hjältar sitter på pendeltåget. De tjattrar uppspelt som femåringar på väg till Liseberg.
Plötsligt inser de att det blir närmare att hoppa av några stationer tidigare. En skallgångskedja arrangeras för att hitta ytterligare deltagare på tåget. Man hittar bara en cyklocrossåkare. Han vill inte följa med på Sörmlandsleden.
Scen 3:
Sällskapet har nått fram till starten på Sörmlandsleden. Det är hett och luftfuktigheten är kvävande. Vår protagonist ropar upprymt "Whoop, Whoop". De två andra tycker att uttrycket är pinsamt och tittar på sina skor.
Sträckan inleds på motionsspår och diskussionen handlar främst om alla fina hällar man ser kring spåret.
Sedan börjar det roliga. Efter att ha hoppat, droppat och kurvat sig ned för den första riktiga utförslöpan så ser alla ut som om de är med i en tandkrämsreklam.
Man passerar en grotta, men ingen bryr sig. Det går ju inte att cykla i grottor.
Scen 4:
Detta är den utlovade Skräcksträckan. Som enligt allmän utsago krossar cyklister som digestivekex i händerna på en dagisklass. Våra hjältar fnyser tappert och bestämmer sig för att det är dags att visa 5:2 vem som bestämmer.
Sjön Muskan kan rundas på bägge sidor. Cribba påstår sig bestämt känna till några fantastiska klippor på östra sidan vilket avgör saken. Klipporna visar sig vara lodräta stup som hovrar 40 meter över vattenytan. Sällskapet cyklar raskt förbi utan att kommentera saken ytterligare.
I Segersäng, där Slaktarsträckan börjar på riktigt, så sträcks det sista halmstrået ut till våra cyklister. Här kan man ta en grusväg upp till Hemforsa. Sällskapet skrattar döden i vitögat och väljer farans och ärans väg.
Snart når man den första terrorrotmattan. Sedan blir det rotsurfning deluxe. Våra vänner skrattar högt och blåser på, de är ju unga, snygga - och har 29:ers. Protagonisten ropar upprymt "Brap, Brap". De två andra tycker att uttrycket är pinsamt och tittar på sina skor.
På några ställen råder rena regnskogskänslan med ormbunkar, rötter och kvävande hetta. Visst är detta parti ansträngande, men nu i sommartorkan så enas man om att den snarare kvalar in som en Snattar-godis-sträcka än en Mördar-din-mamma-med-en-jättevasskniv-sträcka. Alla spänger ligger över vatten och allt utom några korta småsnuttar är cykelbart.
Planen var att äta lunch på Tullberget, mitt på 5:2, men väl där så bestämmer sig vännerna för att berget är bättre lämpat för hällsurfning. Lunch kan man äta senare.
Cribba börjar få kramp. Det märks främst genom hans små skrik och svordomar.
Scen 4:
De sammansvurna lunchar vid Transjön, sedan vilar man lite. Några barn i närheten fångar grodyngel. Det är ganska idylliskt.
När man korsar landsvägen kastar Cribba in handduken och cyklar till Tungelsta och pendeltågstationen. Den stackarn missar de helt överjävligt-megafantastiska-superstigar som börjar norr om Prästängen. Nu är de två kvarvarande framme i Hanveden och det är som att gud sträckt ned sitt finger och skapat ett mecka för stigcyklister. Vår protagonist ropar upprymt "Whoop, Whoop" och "Brap, Brap" om vartannat. Mattias bryr sig inte. Han har för roligt.
De två kvarvarande hittar ny energi. De hoppar och studsar mellan klippor och över rötter som påtända illrar.
Mattias säger att det är som en naturlig BMX-bana. Vår protagonist förstår inte vad han menar, men tycker att det låter coolt så han håller med.
Sameslingan avverkas av bara farten innan man når Paradiset och låter sig svalkas av det fantastiska brunnsvattnet.
Scen 5:
Våra cyklister spelar sten sax och påse om var man ska ta vägen sedan. Protagonisten fuskar och det "bestäms" att man ska cykla till Ågesta. Vid vägskälet börjar Mattias prata om att han vill cykla till Björkhagen. Vår protagonist antyder försiktigt att det är 45 km till, ungefär lika långt som man cyklat hittills. Mattias blir bekymrad och funderar på hur han ska få ihop 100 km.
Tillsammans cyklar de mot Handen. Det är dagens lättaste sträcka och de flyger fram.
I Handen tänker vår protagonist att "I am to old for this shit" och tackar för sig. Mattias cyklar vidare mot Björkhagen och når sitt mål några timmar senare. Det är ytterst imponerande.
Scen 6:
Vår protagonist klättrar över ett staket intill Gudöleden och skriker okvädningsord åt de pissmyror till trafikplanerare som inte orkar få tummarna ur sina feta byråkratarchlen skylta cykelbanorna mot grannkommunen Tyresö.
Epilog:
Vår protagonist dricker vin och äter pizza.
Cribba dricker öl och äter pizza.
Mattias cyklar längs med Årsjön och drömmer om öl, vin och pizza.
Spångkonstruktören gjorde en berömvärd extraansträngning med detta bygge men glömde planera för cyklister med styren bredare än 530 mm.
Finstig.
Vildmarksstig.
Paradiset.
---------------------
Ursprunglig inbjudan:
Senast ändrad:
