Transwave
Aktiv medlem
[RR] Roslagen Gravel Adventure (nu med del 2)
Efter att ha "gravelfierat" min gamla mtb så var det äntligen dags att utforska de lite mer avlägsna skogsvägarna i trakter jag tidigare endast varit med racern. Dagen innan studerade jag kartan för att hitta en så sammanhängande slinga som möjligt, vilket inte var alltför svårt att få ihop då det råder ingen brist på grusvägar i Roslagen.
Termometern låg på minusgrader när jag åkte ut på söndag morgon, som bjöd på inbjudande solsken! Järvafältet, på väg norrut.
'
Vid Rotebro svängde jag höger på en cykelväg längst Norrvikens strand, på väg mot Vallentuna via Smedby. Jag visste inte ens att det fanns en sån fin strandväg, som gjorde starten på dagen ännu trevligare.
'
"Gamla vägen", fortfarande i Rotebro. Hade ingen aning att även denna var en grusväg, det kändes som att de högre makterna hjälpte mig att komponera en redig graveltur genom att slänga in lite bonuspartier här och där! Var en lite annorlunda kombination att se ett exklusivt villaområde som ej var asfalterat.
Efter en viss tids trampande var jag framme i Vallentuna och började mitt grusäventyr med att köra in på Lingbersvägen, som förvisso är en grusväg men lika len och platt som asfalt, fast brun. Inga problem att cykla racer på den om man så vill, men jag visste att det skulle bli mer utmanande längre fram.
'
Efter ett par hundra meter söderut längst Vadavägen såg jag infarten till det riktiga äventyret, markerat med 666! Det skulle nu bli skogsväg hela vägen till Kårstaviken, där vissa delar inte ens var markerade som en väg på kartan. Jag var full av förväntan!
'
Detta var det sista bebodda huset jag såg på ett bra tag. "Hillbillyfaktorn" var klart högre jämfört de hus jag såg lite närmare civilisationen.
'
Vägen hädanefter var betydligt grövre mot tidigare, full med golbollstora stenar. Jag fick sänka lufttrycket för att öka komforten. Bristen på civilisationen gjorde att det kändes som att jag var riktigt långt ute. Att navigera var inte helt lätt heller, jag räknade antalet avfarter för att veta vart jag skulle svänga av, men det var inte så självklart för jag visste inte om det jag såg framför var klassat som väg eller ej på kartan. Vid ett tillfälle tog jag en avfart för tidigt...
'
Och hamnade här - en uppenbar offerplats för satanistiska ritualer!! Det var päls, fjädrar, skelett och diverse kroppsdelar utspridda överallt. (det kunde också vara jägare som helt enkelt hade lämnat sina byten, men jag tyckte att den förstnämnda tolkningen lät mer spännande :)
'
Hej hej på er med...
'
Efter att jag tagit rätt väg kom jag till slut till stället där den tog slut på kartan, men det skulle finnas någon form av passage till nästa skogsväg. Samtidigt drog en ganska kraftig skur av snöblandad regn förbi. Jag satte mig under en gran och passa på äta min matlåda, samtidig som jag bad till vädergudarna om uppehållsväder.
'
Efter en stunds singletrack var jag åter på en skogsväg. Ett ruckel kunde skymta till här och var, eller en möglig gammal husvagn. Det har tack och lov slutat regna.
'
Efter en stunds trampande och ytterligare en vägbom övergick vägen till att vara en bred stig som var tidvis översvämmad. Var dock inget som bekymrade mig, jag hade ändå inte tänkt komma hem med ren utrustning. I övrigt flöt cyklingen på väldigt bra och jag var nöjd med modifikationerna. Däckvalet kändes väl avvägt för den här typen av körning.
'
Efter ytterligare ett tags trampande kom jag ut på en hästgård, vilket kändes som rena civilisationen jämfört med partierna innan :) Vädret hade åter blivit soligt och jag tog ett kort i ren glädje!
'
Här var ytterligare en sektion som inte var markerad som en väg på kartan, vilket är förståeligt. Efter en kort stunds singletrack var var på en ny grusväg, som skulle leda mig raka vägen mot Kårstaviken. Grusvägen var väldigt rak så jag fokuserade på att hålla farten uppe och susa fram igenom skogen. Kläderna var fuktiga så det var skönt att få upp värmen.
'
Efter ytterligare en bom förvandlades vägen till leriga hjulspår som sänkte min fart men ökade min koncentration.
'
... Som blev ännu lerigare!
'
Helt plötsligt var jag framme vid Kårstaviken, som var vackert guldfärgad i novembersolskenet.
'
Den övergivna delen av roslagsbanan. Tanken att cykla åt andra hållet till Rimbo var lockande men det får jag spara till ett annat tillfälle. Medan jag cyklade funderade jag på varför man la ner tågförbindelsen till Rimbo men behöll den ända fram till Kårsta. Rimbo är ju ett betydligt större samhälle än allt norr om Vallentuna tillsammans är...
'
Jag utforskade en kort avstickare och hittade denna "fritidsplats" eller vad jag ska kalla det för. I mitten av den där stugan stod en vedspis. Horn, lerduvor och hylsor på platsen var uppenbara indikatorer på att markägaren gillar jakt, skjutvapen och grilla.
'
Jag hade precis passerat Kårsta och svängde in på grusvägen genom Isby, vilket skulle vara turens sista äventyrssektion. Det hade återigen börjat snöa, temperaturen började falla samtidigt som mörkret började smyga sig på. Eftersom jag endast hade belysning för att synas la jag i en högre växel.
'
Efter själva Isby gården fortsatte "vägen" i form av ett servicespår för traktorer som skulle till och från åkrarna. Jag litade på undersökningen jag gjorde dagen innan och fortsatte framåt.
'
Traktorspåret övergick till singletrack, men så länge det fanns någonting att följa så gjorde jag det. Till slut kom jag ut på en grusväg, som senare ledde ut på en asfalterad väg, precis enligt planerna. Jag satte full fart hemåt, men det var inte bara att köra på - det snöblandade regnet har bildat en ishinna på vägen så det gällde att köra medvetet i svängarna och bromsa försiktigt med frambromsen.
'
'
Jag hade inte planerat att ta några fler bilder men det värmde att cykla förbi denna gård, där ägarna hade gjort en suverän insats med att lyfta stämningen i höstmörkret.
Jag kom hem trött, kall och hungrig men desto mer nöjd och glad - jag kunde inte ha spenderat årets första vinterdag på ett bättre sätt! Jag har en till gravelrunda i Roslagen planerad, kanske gör jag en RR av den också när turen blir av. Jag använder mig inte av elektronisk utrustning när jag cyklar så jag har inte mycket data att dela med mig av, men jag har markerat rutten på kartan. Gå in på någon kartsajt och zooma in på markerade områden så ser ni vilka vägar jag tagit. Tack för att du läst såhär långt!
Termometern låg på minusgrader när jag åkte ut på söndag morgon, som bjöd på inbjudande solsken! Järvafältet, på väg norrut.
'
Vid Rotebro svängde jag höger på en cykelväg längst Norrvikens strand, på väg mot Vallentuna via Smedby. Jag visste inte ens att det fanns en sån fin strandväg, som gjorde starten på dagen ännu trevligare.
'
"Gamla vägen", fortfarande i Rotebro. Hade ingen aning att även denna var en grusväg, det kändes som att de högre makterna hjälpte mig att komponera en redig graveltur genom att slänga in lite bonuspartier här och där! Var en lite annorlunda kombination att se ett exklusivt villaområde som ej var asfalterat.
Efter en viss tids trampande var jag framme i Vallentuna och började mitt grusäventyr med att köra in på Lingbersvägen, som förvisso är en grusväg men lika len och platt som asfalt, fast brun. Inga problem att cykla racer på den om man så vill, men jag visste att det skulle bli mer utmanande längre fram.
'
Efter ett par hundra meter söderut längst Vadavägen såg jag infarten till det riktiga äventyret, markerat med 666! Det skulle nu bli skogsväg hela vägen till Kårstaviken, där vissa delar inte ens var markerade som en väg på kartan. Jag var full av förväntan!
'
Detta var det sista bebodda huset jag såg på ett bra tag. "Hillbillyfaktorn" var klart högre jämfört de hus jag såg lite närmare civilisationen.
'
Vägen hädanefter var betydligt grövre mot tidigare, full med golbollstora stenar. Jag fick sänka lufttrycket för att öka komforten. Bristen på civilisationen gjorde att det kändes som att jag var riktigt långt ute. Att navigera var inte helt lätt heller, jag räknade antalet avfarter för att veta vart jag skulle svänga av, men det var inte så självklart för jag visste inte om det jag såg framför var klassat som väg eller ej på kartan. Vid ett tillfälle tog jag en avfart för tidigt...
'
Och hamnade här - en uppenbar offerplats för satanistiska ritualer!! Det var päls, fjädrar, skelett och diverse kroppsdelar utspridda överallt. (det kunde också vara jägare som helt enkelt hade lämnat sina byten, men jag tyckte att den förstnämnda tolkningen lät mer spännande :)
'
Hej hej på er med...
'
Efter att jag tagit rätt väg kom jag till slut till stället där den tog slut på kartan, men det skulle finnas någon form av passage till nästa skogsväg. Samtidigt drog en ganska kraftig skur av snöblandad regn förbi. Jag satte mig under en gran och passa på äta min matlåda, samtidig som jag bad till vädergudarna om uppehållsväder.
'
Efter en stunds singletrack var jag åter på en skogsväg. Ett ruckel kunde skymta till här och var, eller en möglig gammal husvagn. Det har tack och lov slutat regna.
'
Efter en stunds trampande och ytterligare en vägbom övergick vägen till att vara en bred stig som var tidvis översvämmad. Var dock inget som bekymrade mig, jag hade ändå inte tänkt komma hem med ren utrustning. I övrigt flöt cyklingen på väldigt bra och jag var nöjd med modifikationerna. Däckvalet kändes väl avvägt för den här typen av körning.
'
Efter ytterligare ett tags trampande kom jag ut på en hästgård, vilket kändes som rena civilisationen jämfört med partierna innan :) Vädret hade åter blivit soligt och jag tog ett kort i ren glädje!
'
Här var ytterligare en sektion som inte var markerad som en väg på kartan, vilket är förståeligt. Efter en kort stunds singletrack var var på en ny grusväg, som skulle leda mig raka vägen mot Kårstaviken. Grusvägen var väldigt rak så jag fokuserade på att hålla farten uppe och susa fram igenom skogen. Kläderna var fuktiga så det var skönt att få upp värmen.
'
Efter ytterligare en bom förvandlades vägen till leriga hjulspår som sänkte min fart men ökade min koncentration.
'
... Som blev ännu lerigare!
'
Helt plötsligt var jag framme vid Kårstaviken, som var vackert guldfärgad i novembersolskenet.
'
Den övergivna delen av roslagsbanan. Tanken att cykla åt andra hållet till Rimbo var lockande men det får jag spara till ett annat tillfälle. Medan jag cyklade funderade jag på varför man la ner tågförbindelsen till Rimbo men behöll den ända fram till Kårsta. Rimbo är ju ett betydligt större samhälle än allt norr om Vallentuna tillsammans är...
'
Jag utforskade en kort avstickare och hittade denna "fritidsplats" eller vad jag ska kalla det för. I mitten av den där stugan stod en vedspis. Horn, lerduvor och hylsor på platsen var uppenbara indikatorer på att markägaren gillar jakt, skjutvapen och grilla.
'
Jag hade precis passerat Kårsta och svängde in på grusvägen genom Isby, vilket skulle vara turens sista äventyrssektion. Det hade återigen börjat snöa, temperaturen började falla samtidigt som mörkret började smyga sig på. Eftersom jag endast hade belysning för att synas la jag i en högre växel.
'
Efter själva Isby gården fortsatte "vägen" i form av ett servicespår för traktorer som skulle till och från åkrarna. Jag litade på undersökningen jag gjorde dagen innan och fortsatte framåt.
'
Traktorspåret övergick till singletrack, men så länge det fanns någonting att följa så gjorde jag det. Till slut kom jag ut på en grusväg, som senare ledde ut på en asfalterad väg, precis enligt planerna. Jag satte full fart hemåt, men det var inte bara att köra på - det snöblandade regnet har bildat en ishinna på vägen så det gällde att köra medvetet i svängarna och bromsa försiktigt med frambromsen.
'
'
Jag hade inte planerat att ta några fler bilder men det värmde att cykla förbi denna gård, där ägarna hade gjort en suverän insats med att lyfta stämningen i höstmörkret.
Jag kom hem trött, kall och hungrig men desto mer nöjd och glad - jag kunde inte ha spenderat årets första vinterdag på ett bättre sätt! Jag har en till gravelrunda i Roslagen planerad, kanske gör jag en RR av den också när turen blir av. Jag använder mig inte av elektronisk utrustning när jag cyklar så jag har inte mycket data att dela med mig av, men jag har markerat rutten på kartan. Gå in på någon kartsajt och zooma in på markerade områden så ser ni vilka vägar jag tagit. Tack för att du läst såhär långt!
Senast ändrad:
