JPL
Aktiv medlem
[RR] Sommarblandning Skövde-Uppsala-Brösarp-Garda-Göteborg
Ganska mycket skön cykling i hemmaterrängen runt Billingen under våren/försommaren. Det höll på att bli ett olustigt slut på cykelsäsongen efter en rejäl nybörjar vurpa, där värkande axel och rejäla lårkakor trots allt var en ganska lindrig följd.
1. Hej vad det går, i hög och rolig fart...man måste ju passa på när någon fotar!
2. Men va fa.....stigen svänger ju, och det är fullt med träd...jag kommer ju krascha både mej och cykeln riktigt allvarligt, panikbromsa med allt som finns!!!!
3. Ufff.....jovars stopp tog det allt. Tyvärr fegade fotografen ur och släppte avtryckaren med fokus på min överlevnad istället för att få årets bildserie. Så detta är sista bilden innan jag voltade ett varv (OTB) och landade på axeln. (Men cykeln klarade sej, och det är ju det primära)
Trots en djävulsk värk i axeln, konstaterade jag att inget var brutet. Svårt att sova, men det fungerade att cykla, även om man fegade en del ett bra tag efter.
Under försommaren rasade ju en debatt om plattisar respektive spd/clipless på happy. Helt novis men nyfiken tänkte jag att jaha, man får väl testa det där med plattisar då. "Dessutom kanske det är bra val för sommarens planerade resa ner mot Garda-sjön med lite mer utförsinriktad cykling..."
Så innan en planerad tur till kinnekulle hastade jag iväg till min LBS som hade ett par pedaler som legat ett bra tag, så jag fick ett bra pris. Dessa gängades på på Stumpjumpern, som i sin tur slängdes upp på bilen.
Men hur är det nudå, dom stora håriga grabbarna som kör med plattisar dom har ju naturligtvis andra skor. Efter djupdykning i klädkammaren hittade jag ett par gamla grustennis-skor som aldrig blev använda. På med dom och ett par benskydd mot dom där arga "dubbarna" på plattisarna.
Facit för mej var insikten att det kräver en del träning och teknik för att kunna cykla effektivt och känna sej trygg med plattisar istället för spd. (Pedalerna åkte av, och har inte använts sedan dess.)
Men det gick ju naturligtvis att njuta av kinnekulle, trots amatörmässigheten på plattisar. Tex här, ni vet motsolsvarv och det där stiganvsnittet, där alla står och smajlar och ler när man stannar till på grusvägen där stigen slutar.....
Första semesteranhalten Roslagen, Rimbo, där jag tog några varv på motionsslingorna som är helt ok för mtb. Tyvärr en del skogsavverkning i år som drar ner betyget på dom slingorna. Inga bilder därifrån.
En visit in till Uppsala en kväll där barn dumpades hos syster, och efter snabb kontakt mötte Ade på forumet upp för en guidad tur i Nåsten. Inga bilder, men bland annat fick jag bekanta mej med en klassiker. (Timetrial i lugnt tempo) Tack för kul tur Ade, ni har rolig terräng i Uppsala. Nästa år ska Lunsen besökas.
Hem till Skövde för tvättning, ompackning, innan avresa mot Skåne.
Några ytterligare varv på Billingen på hemmaplan, där det blivit riktigt djungellikt så här års.
Nåja, nästa del av semestern. Packad bil för Skåne och vidare neråt sydligare delar av EU.
Relativt lite cyklande under några slappardagar på Österlen. Men efter lite efterforskningar och frågande på forumet, så fraktade jag mej själv och cykeln till lämplig plats för att ta mej runt Brösarps backar och området däromkring. Blev en längre, vackrare och roligare tur än jag hade förutspått!
Hittade en bra undanskymd rastplats bakom lite hagar, där jag kunde stiga på leden som skulle ta mej runt.
Först lite jobbiga sandiga stigar i backarna.
Därefter följde en hel drös med fina stigar i lövskogsmiljö, nästan lite kinnekullelikt men ändå inte. Nästa öppna landskap var Drakamöllan. Där blev jag stående och väntade på att Zeb Macahan skulle dyka upp....
Det gjorde han emellertid inte, utan jag fick stressa på för att hinna hela rundan innan solen ämnade försvinna ner. Och den avslutande delen var ju fantastiskt fin cykling, på flowiga stigar i fin lövskog.
Den rundan ska göras om nästa år!
Nästa del av semestern innebar, uppbrott från Österlen. Bilen packad och full fart mot Hamburg för vidare transport med biltåg till Italien.
Hamburg Altona, bilen lastad på tåget.
Så, avgång runt halvåtta på kvällen. Lite familjemys i kupén, ett par öl i bistrovagnen, ett par blickar ut på det trista landskapet i norra tyskland. På med talbok, och sedan slumra in. Fullgod sömn var det inte tal om eftersom AC:n självklart kraschade ihop i våran vagn. Öppet fönster var överlevnadstaktiken i värmen. Ljudet det medför i kupén är inte direkt sövande.
Nåväl, slumrade in framåt småtimmarna, och vaknade ca 08:00 då konduktören stack in nosen med frukostpåse och frågade om kaffe eller te önskades till frukost.
Drog undan gardinerna från fönstret och blev på riktigt gott humör..... Godmorgon Tyrolen!
Och bilen med cyklarna är kvar också! (Andra bilen på övre plan)
På plats vid Garda-sjön, med större delen av tiden boende i södra delen.
Blev lite stigcykling i närmaste omgivningarna, men inte många kilometer stig att ta sej an.
Däremot stadscykling i utkanten av tex Desenzano i trånga mysiga gränder, var ganska kul även om det inte blev några högre hastigheter.
Så en av dagarna var det dags att cykla något annat. Hmmm Monte Baldo har man ju hört talas om. Med lite dålig påläsning och förberedelse lastade jag cykeln på bilen, lämnade familjen och drog upp mot Malcesine för att ta mej upp med cabinen till, inte riktigt toppen, men en bra bit upp (1700-1800 möh tror jag, Gardasjön ligger väl på ca 100 möh)
Hittade parkering bakom stängsel och bommar, kändes tryggt. Hmmm tidsmässigt vad kan det ta att cykla nedför ett berg? Löste 4 timmars parkeringstid utifrån den enda referensen jag har av att forsla mej ned på xc-cykeln via downhillspår, nämligen hafjell och parkloypa (eller hur det nu stavas).
Och karta behövs ju inte för det läääär ju krylla av andra cyklister man kan fråga och ta rygg på.
Vid kabinen lyste cyklisterna med sin frånvaro, vilket kändes lite oroligt. Men så äntligen dök det upp en slovensk familj som gjorde mej sällskap på uppresan.
Glädjen ebbade ut när det visade sej att dom hade väl ingen jättekoll på läget. Det dom visste var att det tar mellan 4-6 timmar nedför bergskrället om man inte bombar nedför de hårigaste freeridespåren som man såg under kabinen, vilket inte kändes aktuellt med tanken på min kompetens och utrustning.
Skitkul! Jag hade nu ungefär 2,5 timmar på mej när vi kom till slutstationen för kabinen innan bilen skulle bli inlåst över natten.
Efter en snabbkoll på kartan så konstaterade jag att snabbaste vägen ner blir det om jag tar "skiers right" och sedan bara håller mot skyltade (rödvita) leder längst åt vänster hela vägen.
Hmmm lite stenigt, men det blir nog bättre längre fram...
Men det blev det naturligtvis inte. Här hade det känts bra med lite ben/knä/armbågsskydd, och kralligare cykel och lite mer erfarenhet än från en perfekt preppad led nedför ett norskt fjäll.
Brant, stenigt och med nedfallna träd. Det skulle visa sej att det var en avstängd led som dels är till för folk som kan utförs-cykla och dels hade leden tagit skada av regn och blåst så att den var direkt olämplig även för freeride-kunnigt folk enligt info jag fick till mej i efterhand.
Suck, efter ett tag ledsnade jag och tänkte typ "skit sak samma" må det bära eller brista, jag gör ett försök att hinna till bilen. It ain't over untill the fat..... P-biljetten gick ut 19:10, men kunde jag bara hinna till 20:00 så blev det "bara" någon femhundring i straffavgift och inte inlåst bil över natten. Jag körde på utför, nerför, över, under, genom.....
Efter den överlägset mesta "nära-döden-upplevelse" på cykel för mej, med lite skrap- och blåmärken över kroppen, men med ett visst självförtroende över vad jag utmanade på vägen ner nådde jag parkeringen.... 19:08.
Chansade och släppte cykeln ur sikte under några minuter för att springa in, hämta bilen för att köra bilen ut från P-området....(500-hundringen jag slapp pröjsa, la jag på lite dyrare vin till middagen under kvällen senare.)
Sista dagarna flyttade vi upp till Limone, lagom nära Riva där det mesta kretsar runt mtb-cykling av olika slag. Avslutade vistelsen vid Garda med den klassiska klättringen uppför till Monte Rochetta, med personligt rekord om exakt 1000 höjdmeter klättring i ett svep. (Två rejälare vätskepausar blev det iofs.)
På väg uppför. Läskigare på väg uppför när det ibland stupade hundra meter rakt ned och det saknades räcken. På väg nedför han man inte tänka på det. Man kan ana en intressant stig på bilden. Såg ingen som cyklade där, så kanske bara modiga fotvandrare som tar sej an den....
Första vätskepaus blev i någon lite bergsby där en vattenkälla på det lilla torget uppskattades ganska högt av alla oss passerande cyklister. (efter ca 400 höjdmeter tror jag).
Nästa vätskepaus var efter ca 800 meters klättring, där ett litet stenhus uppenbarade sej 900 möh, med en gammal tant som saluförde cola, fanta eller citronläsk. Och är man i Limonedistriktet så väljer man självklart citronläsk!
Vid citronläskpausen bekantade jag mej med ett österikiskt par, Jurgen och Clauida, som slog sällskap med mej de sista ca 200 meterna upp till målet för dagen, 1000 meter uppför. Och sedan följde dom mej ner, och det var för roligt för att ta några bilder. Förutom på Paret i fråga och någon form av Italiensk Bowling-gudinna.
Efter den trevliga turen med klättringen, så bar det av hemåt med biltåget. Och visst är det kul med cyklingen här hemma, men det är ju inte utan att man längtar tillbaka till årets höjdpunkt....Garda-sjön, Italien....cyklingen, maten, vinet osv osv.
Nåja, den torra soliga sensommaren ger rätt mycket cykelglädje den också....ska erkännas!
Fick ju bland annat äran att ta mej till Göteborg förra veckan för att haka på en happyride vid Delsjön för första gången, och det var inte fy skam det heller!
edit: Justerat upp grammatiken lite o ändrat rubriken.
edit: Justerat lite stavffell.
1. Hej vad det går, i hög och rolig fart...man måste ju passa på när någon fotar!
2. Men va fa.....stigen svänger ju, och det är fullt med träd...jag kommer ju krascha både mej och cykeln riktigt allvarligt, panikbromsa med allt som finns!!!!
3. Ufff.....jovars stopp tog det allt. Tyvärr fegade fotografen ur och släppte avtryckaren med fokus på min överlevnad istället för att få årets bildserie. Så detta är sista bilden innan jag voltade ett varv (OTB) och landade på axeln. (Men cykeln klarade sej, och det är ju det primära)
Trots en djävulsk värk i axeln, konstaterade jag att inget var brutet. Svårt att sova, men det fungerade att cykla, även om man fegade en del ett bra tag efter.
Under försommaren rasade ju en debatt om plattisar respektive spd/clipless på happy. Helt novis men nyfiken tänkte jag att jaha, man får väl testa det där med plattisar då. "Dessutom kanske det är bra val för sommarens planerade resa ner mot Garda-sjön med lite mer utförsinriktad cykling..."
Så innan en planerad tur till kinnekulle hastade jag iväg till min LBS som hade ett par pedaler som legat ett bra tag, så jag fick ett bra pris. Dessa gängades på på Stumpjumpern, som i sin tur slängdes upp på bilen.
Men hur är det nudå, dom stora håriga grabbarna som kör med plattisar dom har ju naturligtvis andra skor. Efter djupdykning i klädkammaren hittade jag ett par gamla grustennis-skor som aldrig blev använda. På med dom och ett par benskydd mot dom där arga "dubbarna" på plattisarna.
Facit för mej var insikten att det kräver en del träning och teknik för att kunna cykla effektivt och känna sej trygg med plattisar istället för spd. (Pedalerna åkte av, och har inte använts sedan dess.)
Men det gick ju naturligtvis att njuta av kinnekulle, trots amatörmässigheten på plattisar. Tex här, ni vet motsolsvarv och det där stiganvsnittet, där alla står och smajlar och ler när man stannar till på grusvägen där stigen slutar.....
Första semesteranhalten Roslagen, Rimbo, där jag tog några varv på motionsslingorna som är helt ok för mtb. Tyvärr en del skogsavverkning i år som drar ner betyget på dom slingorna. Inga bilder därifrån.
En visit in till Uppsala en kväll där barn dumpades hos syster, och efter snabb kontakt mötte Ade på forumet upp för en guidad tur i Nåsten. Inga bilder, men bland annat fick jag bekanta mej med en klassiker. (Timetrial i lugnt tempo) Tack för kul tur Ade, ni har rolig terräng i Uppsala. Nästa år ska Lunsen besökas.
Hem till Skövde för tvättning, ompackning, innan avresa mot Skåne.
Några ytterligare varv på Billingen på hemmaplan, där det blivit riktigt djungellikt så här års.
Nåja, nästa del av semestern. Packad bil för Skåne och vidare neråt sydligare delar av EU.
Relativt lite cyklande under några slappardagar på Österlen. Men efter lite efterforskningar och frågande på forumet, så fraktade jag mej själv och cykeln till lämplig plats för att ta mej runt Brösarps backar och området däromkring. Blev en längre, vackrare och roligare tur än jag hade förutspått!
Hittade en bra undanskymd rastplats bakom lite hagar, där jag kunde stiga på leden som skulle ta mej runt.
Först lite jobbiga sandiga stigar i backarna.
Därefter följde en hel drös med fina stigar i lövskogsmiljö, nästan lite kinnekullelikt men ändå inte. Nästa öppna landskap var Drakamöllan. Där blev jag stående och väntade på att Zeb Macahan skulle dyka upp....
Det gjorde han emellertid inte, utan jag fick stressa på för att hinna hela rundan innan solen ämnade försvinna ner. Och den avslutande delen var ju fantastiskt fin cykling, på flowiga stigar i fin lövskog.
Den rundan ska göras om nästa år!
Nästa del av semestern innebar, uppbrott från Österlen. Bilen packad och full fart mot Hamburg för vidare transport med biltåg till Italien.
Hamburg Altona, bilen lastad på tåget.
Så, avgång runt halvåtta på kvällen. Lite familjemys i kupén, ett par öl i bistrovagnen, ett par blickar ut på det trista landskapet i norra tyskland. På med talbok, och sedan slumra in. Fullgod sömn var det inte tal om eftersom AC:n självklart kraschade ihop i våran vagn. Öppet fönster var överlevnadstaktiken i värmen. Ljudet det medför i kupén är inte direkt sövande.
Nåväl, slumrade in framåt småtimmarna, och vaknade ca 08:00 då konduktören stack in nosen med frukostpåse och frågade om kaffe eller te önskades till frukost.
Drog undan gardinerna från fönstret och blev på riktigt gott humör..... Godmorgon Tyrolen!
Och bilen med cyklarna är kvar också! (Andra bilen på övre plan)
På plats vid Garda-sjön, med större delen av tiden boende i södra delen.
Blev lite stigcykling i närmaste omgivningarna, men inte många kilometer stig att ta sej an.
Däremot stadscykling i utkanten av tex Desenzano i trånga mysiga gränder, var ganska kul även om det inte blev några högre hastigheter.
Så en av dagarna var det dags att cykla något annat. Hmmm Monte Baldo har man ju hört talas om. Med lite dålig påläsning och förberedelse lastade jag cykeln på bilen, lämnade familjen och drog upp mot Malcesine för att ta mej upp med cabinen till, inte riktigt toppen, men en bra bit upp (1700-1800 möh tror jag, Gardasjön ligger väl på ca 100 möh)
Hittade parkering bakom stängsel och bommar, kändes tryggt. Hmmm tidsmässigt vad kan det ta att cykla nedför ett berg? Löste 4 timmars parkeringstid utifrån den enda referensen jag har av att forsla mej ned på xc-cykeln via downhillspår, nämligen hafjell och parkloypa (eller hur det nu stavas).
Och karta behövs ju inte för det läääär ju krylla av andra cyklister man kan fråga och ta rygg på.
Vid kabinen lyste cyklisterna med sin frånvaro, vilket kändes lite oroligt. Men så äntligen dök det upp en slovensk familj som gjorde mej sällskap på uppresan.
Glädjen ebbade ut när det visade sej att dom hade väl ingen jättekoll på läget. Det dom visste var att det tar mellan 4-6 timmar nedför bergskrället om man inte bombar nedför de hårigaste freeridespåren som man såg under kabinen, vilket inte kändes aktuellt med tanken på min kompetens och utrustning.
Skitkul! Jag hade nu ungefär 2,5 timmar på mej när vi kom till slutstationen för kabinen innan bilen skulle bli inlåst över natten.
Efter en snabbkoll på kartan så konstaterade jag att snabbaste vägen ner blir det om jag tar "skiers right" och sedan bara håller mot skyltade (rödvita) leder längst åt vänster hela vägen.
Hmmm lite stenigt, men det blir nog bättre längre fram...
Men det blev det naturligtvis inte. Här hade det känts bra med lite ben/knä/armbågsskydd, och kralligare cykel och lite mer erfarenhet än från en perfekt preppad led nedför ett norskt fjäll.
Brant, stenigt och med nedfallna träd. Det skulle visa sej att det var en avstängd led som dels är till för folk som kan utförs-cykla och dels hade leden tagit skada av regn och blåst så att den var direkt olämplig även för freeride-kunnigt folk enligt info jag fick till mej i efterhand.
Suck, efter ett tag ledsnade jag och tänkte typ "skit sak samma" må det bära eller brista, jag gör ett försök att hinna till bilen. It ain't over untill the fat..... P-biljetten gick ut 19:10, men kunde jag bara hinna till 20:00 så blev det "bara" någon femhundring i straffavgift och inte inlåst bil över natten. Jag körde på utför, nerför, över, under, genom.....
Efter den överlägset mesta "nära-döden-upplevelse" på cykel för mej, med lite skrap- och blåmärken över kroppen, men med ett visst självförtroende över vad jag utmanade på vägen ner nådde jag parkeringen.... 19:08.
Chansade och släppte cykeln ur sikte under några minuter för att springa in, hämta bilen för att köra bilen ut från P-området....(500-hundringen jag slapp pröjsa, la jag på lite dyrare vin till middagen under kvällen senare.)
Sista dagarna flyttade vi upp till Limone, lagom nära Riva där det mesta kretsar runt mtb-cykling av olika slag. Avslutade vistelsen vid Garda med den klassiska klättringen uppför till Monte Rochetta, med personligt rekord om exakt 1000 höjdmeter klättring i ett svep. (Två rejälare vätskepausar blev det iofs.)
På väg uppför. Läskigare på väg uppför när det ibland stupade hundra meter rakt ned och det saknades räcken. På väg nedför han man inte tänka på det. Man kan ana en intressant stig på bilden. Såg ingen som cyklade där, så kanske bara modiga fotvandrare som tar sej an den....
Första vätskepaus blev i någon lite bergsby där en vattenkälla på det lilla torget uppskattades ganska högt av alla oss passerande cyklister. (efter ca 400 höjdmeter tror jag).
Nästa vätskepaus var efter ca 800 meters klättring, där ett litet stenhus uppenbarade sej 900 möh, med en gammal tant som saluförde cola, fanta eller citronläsk. Och är man i Limonedistriktet så väljer man självklart citronläsk!
Vid citronläskpausen bekantade jag mej med ett österikiskt par, Jurgen och Clauida, som slog sällskap med mej de sista ca 200 meterna upp till målet för dagen, 1000 meter uppför. Och sedan följde dom mej ner, och det var för roligt för att ta några bilder. Förutom på Paret i fråga och någon form av Italiensk Bowling-gudinna.
Efter den trevliga turen med klättringen, så bar det av hemåt med biltåget. Och visst är det kul med cyklingen här hemma, men det är ju inte utan att man längtar tillbaka till årets höjdpunkt....Garda-sjön, Italien....cyklingen, maten, vinet osv osv.
Nåja, den torra soliga sensommaren ger rätt mycket cykelglädje den också....ska erkännas!
Fick ju bland annat äran att ta mej till Göteborg förra veckan för att haka på en happyride vid Delsjön för första gången, och det var inte fy skam det heller!
edit: Justerat upp grammatiken lite o ändrat rubriken.
edit: Justerat lite stavffell.
Senast ändrad:
