Stulen Singular Gryphon. Dom jävlarna. Dom jävlarna.

[Jonas]

Förutom det fantastiska Ragley Lixy bockstyret, 29” (som var nytt när det begav sig), singlespeed, helstel och stål - som utgör en skön synergi. Så har den väldigt skön geometri i min mening (inget dämparkorrigerat där inte).

Mycket tryggare utför och mer kapabel i stök än min fulldämpade XC jag hade innan, välbalanserad och responsiv för att få ut kraft/grepp uppför och går att trixa hjälpligt med också tekniskt. Bra kompromiss på kedjestag/bb drop med avseende att kunna få upp fronten bra men ändå inte få en hoj som vill stegra i branta klättringar.

Men då skall man väl med i beräkningen att det tristaste jag provat i cykelväg är en 29” fulldämpad specialized Stumpjumper tror jag det var. Otroligt kompetent på frikoppla en den underlaget och otroligt fullständigt dötrist - som att cykla landsväg med punka, eller som det kändes cykla i skog dom blivit inklädd i gymnastikmatta. Snabbast - nä troligen inte jämfört med trendriktig LLS enduro, men jäkligt kul utan att det krävs häftigare stigar som det är glest mellan.

Oavsett, extra roligt när folk tar den för en förvuxen cx och man kan köra ifrån utför trots att det borde vara omöjligt utan droppen post och 130mm+ slag...

 

[rising]

Det är en väldigt rolig cykel att köra i teknisk terräng, och bockstyret i Luxyutförande som är lite mer utsvängt än lvg, ger en skön handställning, lätt att rycka i styret som en tönt och tryggt att hålla emot utförs. Skalade av en del skinn på fingrarna innan jag fattade hur brett det är bara.

Men nu är det väl någon pundare som tråkar ut sina kollegor med tjat om bockstyremtbns förträfflighet och det fantastiska med en ram som är gjord enkom för stel gaffel, och hur härligt fläskigt grepp det blir med extrabreda färgar (och hur extra oflexigt Hopes singlespeedspecifika baknav är).

Sign. ”Inte bitter”