Min bekännelse: Jag är värdelös på att cykla brevet.
Målet med gårdagens runda var att få uppleva Saltluft på ett trivsamt sätt och få äta pizza i Grisslehamn. Jag misslyckades med båda målsättningarna.
200 meter efter starten rullade Martin +1 ifrån resten av gruppen. Skönt, då blir det inte tokkörning i gruppen. 1,5km innan Furusund möter vi Martin+1 som stämplat och vänt. Vi var en stor grupp som rullade in Furusund. Stämplingen blev rörig och gruppen bröts upp i flera mindre.
Jag hamnade i en grupp om ca 8-10 personer som körde på ganska bra. 2-3mil innan Grisslehamn kom vi ikapp 4 som stämplade snabbare i Furusund. Jag försökte lyssna av gruppen om det skulle bli pizza men hörde bara "ståfika" och "cafe" som alternativ. Så jag rullade med till ICA. Kände mig smått lurad när jag insåg att flera ändå tog pizza. Och när vi rullade ut såg vi att Martin+1 också satt där.
Vår grupp om fyra rullade på ganska bra mot Gimo. En mtb-cyklist tog rygg på vår grupp och körde flera mil bakom oss, imponerande! I Gimo fick jag en korv. När vi rullade ut så mötte vi ett ganska stort gäng som var på väg mot stämpling.
Gimo till Knutby, och här började smärtan. Nu var mina ben ordentligt trötta. Det fanns dock pigga ben i gruppen. Kanske för pigga, för jag blev ordentligt grillad.
Vid stoppet i Knutby skiljdes jag från Niklas, Erik och Christer. Jag insåg att det skulle vara ohållbart att tugga styrlinda i 6mil till. Så jag gav dem 30 sekunders försprång innan jag rullade vidare. Jag visste inte bansträckningen, men insåg snart att den bitvis gick samma vägar som Barkarbys 30-milare "Öregrund". Och det innebär ganska många korta och branta backar så mitt val att släppa kändes ännu mer rätt. Jag hade inte orkat hålla hjul. Så jag rullade på, kilometer efter kilometer. Och bara väntade på att gruppen bakom skulle komma ikapp. Men det gjorde de aldrig. Jag stämplade in på 18:04. Så emilh och de andra var inte många minuter efter mig.
Så jag väntar fortfarande på den där trivsamma och sociala randonne-turen.