Så här ett bra tag i efterhand avrapporterar jag kort min oktobervistelse!
Hittade efter mycket sökande guidad tur inkl cykelhyra i playa del americas. En tysk firma med namnet Diga Sport. Denna (södra änden) av ön kanske inte erbjuder så mycket stigåka eller så var det guiden som inte hade vetskap om andra turer alt var detta turer för mindre äventyrliga.
Jag frågade efter den turen som innehöll mest teknik av de olika koncepten de hade, och jag blev klart besviken. Häftig natur och viss känsla av cykelupplevelse, men 4-5 mil varav 100 meter stig var inte vad jag hade tänkt mej. Halvsunkig cykel (åtminstone jmf med egen) tog väl ner turen ytterligare på skalan.
Allt var dock inte botten, bla kan nämnas:
- Kul och trevliga männsikor (tyskar, schweizare, och den engelske guiden Terry)
- Mäktig utsikt och natur, med vulkanlandskap ovan och mitt bland molnen.
- En dags cykel är alltid trevligt jmf med poolen och solstol.
Lite mobilbilder med kommentarer följer!
Guiden Terry, trevlig snacksalig engelsman, efter ca 30 minuters försenad avgång pga snurrande för att plocka upp folk rattar han minibussen med cykelsläpet mot nationalparken.
Avlastning och injustering av cyklar, inför ca 2 km transport till nationalparken.
Ein tusk cuklist mit das ytsichten in den bakgrunden!
Terry the guide med typisk typ av grusväg som väl 99% av turen rullade på.
Efter ca 10 km cykling, första stoppet för plockning och inmundigande av färska fikon.
Denna farkost gränslade undertecknad....tungtrampad och gnisslande med tröga v-bromsar.
På ganska hög höjd, vulkansten, aska och moln. Till vänster vattenledningarna som forslar ner bergsvatten ner till byar/städer. På denna höjd hade vi, om jag minns rätt, ca 12-14 grader C. (15 minuter senare hade vi 25 grader när vi tagit oss en bit ner)
Sovande cyklar i kargt landskap.
Lunchbrake i en gigantiskt område för ändamålet....grillstäder, toaletter osv så långt ögat kunde nå.
Jaha....vi är någonstans och ska någonstans......
Då moln/dimma inte skymde sikten gjorde utsikten det hela minnesvärt och höjde kännslan av turen.
Efter ca 3 mil fick jag inse att grusväg inte var transport till en massa rolig singeltrack med stök och bök, utan att turen handlade om denna typ av terräng.
På slutet bar det utför i ganska hög hastighet. Och viss var det lite småkul att susa ner i 40-50 km/h på rullgrus och grus-velodromer.....men när man bränner några hundra meter i fallhöjd så svider det en del att det inte är på slingrande singeltrack.
Undertecknad poserar med hojjan för dagen strax innan utträde ur nationalparken....
Terry och den enda kvinnliga deltagaren redo för samma posering....
Huvuddelen av sällskapet vid foto-brake.
Transport i hög hastighet med en massa höjdmetermissbruk....mot målet för avslut med öl och mat ....
Närmare bestämt hit!
Alla läskade strupen med kall öl, utom den skumme schweizaren vars enda fras på engelska som upprepades som ett mantra hela dagen var "white wine".....Ja han drack ett par kannor vitt istället!
Trötta, ganska nöjda och lite salongsberusade!
Hade gps med mej, och när/om jag orkar återkommer jag med en plott på karta.
Tack å hej, leverpastej!
/JPL
