D
Deleted member 54554
Guest
Vad rekommenderar ni för MTB?
Är väl inte så svårt. Bara att titta vad fabrikören klassar in hojen i för kategori. Har svårt att se att Orbea skulle klassa Oiz som enduro.
Följ med i videon nedan för att se hur du installerar vår webbplats som en webbapp på din startskärm.
Notera: This feature may not be available in some browsers.
Nä precis - de klassar den som en XC. Vilket rätt många på det här forumet fnyser föraktfullt åt som "Cykelvasan". Vad kallar de i så fall allt mellan Cykelvasan och enduro?
Och där kan man absolut inte cykla på en XC-cykel har jag förstått - behövs minst 140mm slag (Hellas för bövelen!)
Precis så. Skillnaden kanske mer är att vissa cyklar upp och tar sig ned, andra tar sig upp och cyklar ned ?Personligen menar jag CV-LugnetXCO-and beyond. Jag tycker det är märkligt att det är en liten von-oben attityd mot ”xc”. En ”xc” är en mindre extrem typ, men ändå kapabel. En kompromiss, med både fördelar och nackdelar.
Jag tror att folk generellt sett drar runt på lite i överkant avseende slaglängd och vikt i sina hemmaskogar. Att man köper cykel utifrån en lite glorifierad bild av att man shreddar mesta tiden, medan man troligen ärligt inte gör det. Låg vikt och rapphet är roligt i alla skogar och vinklar, tunga utförscyklar är roligast utför. Men det är förstås individuellt!
Hemma har vi en slinga av mer modern xc-stuk. Dropp och lite mer tekniskt, brant uppför och nerför. Man ser rätt ofta gäng med skäggiga gubbar, med ryggskydd och 160mm i baken, som kör nåt varv. Samma slinga där ungdomarna i klubben kör med ht och ibland enkla 100mm gafflar. Jag menar inte att enduro-gubbarna gör fel, de har roligt och då gör de rätt. Vad jag menar är att en simpel XC-hoj också gör jobbet.
Personligen menar jag CV-LugnetXCO-and beyond. Jag tycker det är märkligt att det är en liten von-oben attityd mot ”xc”. En ”xc” är en mindre extrem typ, men ändå kapabel. En kompromiss, med både fördelar och nackdelar.
Jag tror att folk generellt sett drar runt på lite i överkant avseende slaglängd och vikt i sina hemmaskogar. Att man köper cykel utifrån en lite glorifierad bild av att man shreddar mesta tiden, medan man troligen ärligt inte gör det. Låg vikt och rapphet är roligt i alla skogar och vinklar, tunga utförscyklar är roligast utför. Men det är förstås individuellt!
Hemma har vi en slinga av mer modern xc-stuk. Dropp och lite mer tekniskt, brant uppför och nerför. Man ser rätt ofta gäng med skäggiga gubbar, med ryggskydd och 160mm i baken, som kör nåt varv. Samma slinga där ungdomarna i klubben kör med ht och ibland enkla 100mm gafflar. Jag menar inte att enduro-gubbarna gör fel, de har roligt och då gör de rätt. Vad jag menar är att en simpel XC-hoj också gör jobbet.
Dottern går på Hagströmska, de tränar både XCO och Enduro i Källviken (antar att det var dem du såg). Håller helt med om det märkliga att man i ena fallet kör med FF och full mundering, i det andra fallet i Lycra och lätta landsvägshjälmar. Image i all ära men det är mycket sten i Källviken.Jag håller med, till viss del. Jag är ju gubbe som kör FF och ryggskydd i Källviken. Träffade ett gäng som tränade XC där. Tänkte fan vad jag är överkittad. Ja, så satt ju en av tjejerna där på marken. Rann blod om knät och det plåstrades på huvudet. Jo så att som gubbe ha extra skydd och lite mer slaglängd är nog inte fel. Det viktigaste är som du säger att man har kul. Kul blir det om man har rätt utrustning för jobbet, utifrån de förutsättningar man har. Hemma skulle jag nog vara bättre betjänt av en XC/DC hoj som Top Fuel, men när jag är i Källviken är jag rätt glad för min Fuel EX.
Personligen är jag rädd att jag skulle ledsna på cykling om jag skaffade fetare hoj. När jag började cykla var min hemmaskog ett rent äventyrsland av svåra linjer, nackbrytande dropp, otänkbara step-ups, och ofrivilliga promenader uppför backar. Nu är det en normal runda. Att gå från ht 80mm 71* styrvinkel, 1,9" RK, via ett antal cyklar som blivit mer och mer kapabla, och nu köra FS med "progressiv geo", 2,35 däck och dropper har "slätat ut mina stigar". Tänkbart att jag även blivit något duktigare tekniskt under åren, men mest är det nog materialet. ;-) Jag trivs i min skog och med min cykling och har inte några planer att börja åka till bikeparks för att köra hopplinjer eller något. Jag vill fortfarande ha en vardagsutmaning, och trivs med att köra utan att materialet ger mig extra säkerhet. Nu låter det som att jag är någon slags daredevil, och inget är längre från sanningen, men missförstå mig rätt. Jag gillar att behöva vara lite omsorgsfull med linjer och dropp, och inte bara kunna kötta allt. Och här är vi garanterat olika! Jag ser inte min inställning som bättre eller mer hardcore än den som kör Occam, men kanske mer XC?
Dottern går på Hagströmska, de tränar både XCO och Enduro i Källviken (antar att det var dem du såg). Håller helt med om det märkliga att man i ena fallet kör med FF och full mundering, i det andra fallet i Lycra och lätta landsvägshjälmar. Image i all ära men det är mycket sten i Källviken.
Det är ju många som kör HT singlespeed just för att få mer utmaning. Jag tycker själv det är kul att köra med min cannondale trail 3 ht just för att den är så skruttig. 100 slag i fram och skruttiga bromsar gör stigarna till ett äventyr.
Dottern går på Hagströmska, de tränar både XCO och Enduro i Källviken (antar att det var dem du såg). Håller helt med om det märkliga att man i ena fallet kör med FF och full mundering, i det andra fallet i Lycra och lätta landsvägshjälmar. Image i all ära men det är mycket sten i Källviken.