Kristoffer R
Aktiv medlem
Vardagsaction; cykeltjuvsjakt.
Tidigare i veckan fick jag ha lite roligt.
En man tog ut en elcykel av bättre modell ur cykelstället utanför mitt jobb efter att ha stått där en stund och pillat. Troligen klippt låset med bultsax i skydd av en stor rock/jacka han bar.
Jag ser den cykeln dagligen och hade undrat vem som hade den. När mannen skulle cykla iväg såg jag att cykeln var fel inställd för honom, sadeln var på tok för hög.
I kombination med hans klädsel som eh… inte direkt matchade en cykel för 20000kr eller gängse kontorsoutfit här på bruket kändes det som något var fel. Jag var dock osäker.
Men så dök han upp igen efter en stund och hämtade en cykel till, en 20” vikcykel med skivbromsar. Jag valde då att rusa ut ur kontoret och följa efter.
Han hade försvunnit utom synhåll när jag väl kom utanför kontoret, jag sökte lite och såg jag honom med cykeln i ett skogsparti i närheten. Då var jag helt säker på att något var skumt och ringde 112.
Jag tog inte risken att konfrontera honom eller skrämma honom på flykten utan höll skogen under uppsikt, men var samtidigt tvungen att hålla mig utom synhåll.
Det tog en god stund medan jag väntade. Efter nära tio minuter fick jag direktkontakt på mobiltelefon med närmaste polispatrull och valde då att gå mot skogspartiet.
Den misstänkte tjuven, hädanefter beskriven som Tjuven, var då borta och så även cyklarna. Jag resonerade att han knappast cyklade bra, valde att följa den lättaste stigen och kom ut i ett område med lägenheter. Jag började söka runt i området medan jag lämnade signalement till polisen över telefon.
Efter en stund hittade jag elcykeln stående utanför ett källarförråd, låst med ett bygellås. Tjuven hade satt en pakethållare på sadelstolpen med en liten väska på samt en lampa.
Med polisen ”i telefonluren” på väg i patrullbil ställde jag mig bakom ett gathörn och väntade. Efter några minuter kom han ut och cyklade iväg.
Han såg mig inte som tur var, jag sprang efter men tappade hela tiden mark.
Poliserna hade inte kommit fram än men fick löpande info om var han var på väg och ändrade sin rutt för att genskjuta.
Tjuven försvann utom synhåll igen bakom några hus men jag hittade bra här, chansade lite och tog en genväg genom ett skogsparti.
Brakade fram i undervegetationen i skogsbrynet och såg då tjuven cykla över en bro ca 150m bort.
Som tur var kom patrullbilen med helt perfekt timing in från en annat håll. De såg mig och jag dem.
Jag kunde beskriva var han var och poliserna fick visuell kontakt, drog på blåljusen och högg killen, medan jag över telefon kunde se allt och bekräfta att de tagit rätt man!
Givetvis hävdade (obs den misstänkte) tjuven att det var hans cykel så jag skyndade tillbaka till kontoret och fick hjälp av avdelningsassistenten att dra ut ett massmail till hela kontoret.
Ägaren satt i samma byggnad som mig, hörde av sig direkt och fick pratat med poliserna och hämtat cykeln.
Tjuven fick lite svårt att hävda sin äganderätt när den riktige ägaren kom med både nyckel till batteriet och den löstagbara displayen till elsystemet.
Sen blev det lämning av vittnesuppgifter och genomsökning av källarförrådet ihop med en annan patrull. Förrådet var uppbrutet och användes nog som bas för diverse ljusskygga aktiviteter.
Tyvärr var den andra cykeln borta så den är sannolikt kvar någonstans i området, jag gick en vända men utan att hitta den.
Något surt att jag inte kunde se själva ”stöldmomentet” eller något klippt lås så troligen kan den misstänkte tjuven snacka sig undan!
Hursomhelst, cykeln hamnade rätt! Mycket lärorikt på alla möjliga sätt.
Mest imponerad är jag nog polisen i luren i patrullbilen som var extremt proffsig på kommunikation. Både att ge mig information till mig och ffa fråga rätt saker och ändra sin strategi hela tiden allteftersom situationen förändrades. Grymt! Hade det blivit det minsta fel där hade tjuven kommit undan med cykeln.
En man tog ut en elcykel av bättre modell ur cykelstället utanför mitt jobb efter att ha stått där en stund och pillat. Troligen klippt låset med bultsax i skydd av en stor rock/jacka han bar.
Jag ser den cykeln dagligen och hade undrat vem som hade den. När mannen skulle cykla iväg såg jag att cykeln var fel inställd för honom, sadeln var på tok för hög.
I kombination med hans klädsel som eh… inte direkt matchade en cykel för 20000kr eller gängse kontorsoutfit här på bruket kändes det som något var fel. Jag var dock osäker.
Men så dök han upp igen efter en stund och hämtade en cykel till, en 20” vikcykel med skivbromsar. Jag valde då att rusa ut ur kontoret och följa efter.
Han hade försvunnit utom synhåll när jag väl kom utanför kontoret, jag sökte lite och såg jag honom med cykeln i ett skogsparti i närheten. Då var jag helt säker på att något var skumt och ringde 112.
Jag tog inte risken att konfrontera honom eller skrämma honom på flykten utan höll skogen under uppsikt, men var samtidigt tvungen att hålla mig utom synhåll.
Det tog en god stund medan jag väntade. Efter nära tio minuter fick jag direktkontakt på mobiltelefon med närmaste polispatrull och valde då att gå mot skogspartiet.
Den misstänkte tjuven, hädanefter beskriven som Tjuven, var då borta och så även cyklarna. Jag resonerade att han knappast cyklade bra, valde att följa den lättaste stigen och kom ut i ett område med lägenheter. Jag började söka runt i området medan jag lämnade signalement till polisen över telefon.
Efter en stund hittade jag elcykeln stående utanför ett källarförråd, låst med ett bygellås. Tjuven hade satt en pakethållare på sadelstolpen med en liten väska på samt en lampa.
Med polisen ”i telefonluren” på väg i patrullbil ställde jag mig bakom ett gathörn och väntade. Efter några minuter kom han ut och cyklade iväg.
Han såg mig inte som tur var, jag sprang efter men tappade hela tiden mark.
Poliserna hade inte kommit fram än men fick löpande info om var han var på väg och ändrade sin rutt för att genskjuta.
Tjuven försvann utom synhåll igen bakom några hus men jag hittade bra här, chansade lite och tog en genväg genom ett skogsparti.
Brakade fram i undervegetationen i skogsbrynet och såg då tjuven cykla över en bro ca 150m bort.
Som tur var kom patrullbilen med helt perfekt timing in från en annat håll. De såg mig och jag dem.
Jag kunde beskriva var han var och poliserna fick visuell kontakt, drog på blåljusen och högg killen, medan jag över telefon kunde se allt och bekräfta att de tagit rätt man!
Givetvis hävdade (obs den misstänkte) tjuven att det var hans cykel så jag skyndade tillbaka till kontoret och fick hjälp av avdelningsassistenten att dra ut ett massmail till hela kontoret.
Ägaren satt i samma byggnad som mig, hörde av sig direkt och fick pratat med poliserna och hämtat cykeln.
Tjuven fick lite svårt att hävda sin äganderätt när den riktige ägaren kom med både nyckel till batteriet och den löstagbara displayen till elsystemet.
Sen blev det lämning av vittnesuppgifter och genomsökning av källarförrådet ihop med en annan patrull. Förrådet var uppbrutet och användes nog som bas för diverse ljusskygga aktiviteter.
Tyvärr var den andra cykeln borta så den är sannolikt kvar någonstans i området, jag gick en vända men utan att hitta den.
Något surt att jag inte kunde se själva ”stöldmomentet” eller något klippt lås så troligen kan den misstänkte tjuven snacka sig undan!
Hursomhelst, cykeln hamnade rätt! Mycket lärorikt på alla möjliga sätt.
Mest imponerad är jag nog polisen i luren i patrullbilen som var extremt proffsig på kommunikation. Både att ge mig information till mig och ffa fråga rätt saker och ändra sin strategi hela tiden allteftersom situationen förändrades. Grymt! Hade det blivit det minsta fel där hade tjuven kommit undan med cykeln.
