Visa din misär!

Little Stereo

Aktiv medlem
Visa din misär!
Jagade sjukhuset efter fyra veckor. Fick komma på ultraljud ett par dagar senare. Inga fel hittade. Skulle ta blodprover osv också, men det visste dom inte när det skulle hinnas med.. Får jaga igen snart.

Min erfarenhet av flimmer (som åtgärdades med ablation för drygt 3 år sen) är att de kopplar upp dig fullständigt med EKG redan i ambulansen och skickar reslutatet till sjukhuset för analys av hjärtläkare, sen rullar man in till sjukan där tar emr avancerat EKG för att komplettera tiidgare undrelag, sen en vända med datortomografi, ultraljud av hjärtat avslutat med kranskärlsröntgen för att säkertställa att inget täppts till under/efter flimmret?
 

n3wton

Aktiv medlem
Visa din misär!
Min erfarenhet av flimmer (som åtgärdades med ablation för drygt 3 år sen) är att de kopplar upp dig fullständigt med EKG redan i ambulansen och skickar reslutatet till sjukhuset för analys av hjärtläkare, sen rullar man in till sjukan där tar emr avancerat EKG för att komplettera tiidgare undrelag, sen en vända med datortomografi, ultraljud av hjärtat avslutat med kranskärlsröntgen för att säkertställa att inget täppts till under/efter flimmret?
Som jag förstår det är det stor skillnad på hjärtflimmer och förmaksflimmer, och framförallt förmaksflimmer för någorlunda unga människor (jag är 34). Vid hjärtflimmer är det farligt på riktigt och vid förmaksflimmer för äldre människor finns risk för proppar osv. Men jag kan ju helt klart säga att jag inte varit bekväm med att inte bli ordentligt uppföljd.

Har pushat en aning vid träning till och från men vågar inte köra all-out innan någon pålitlig läkare sagt att det är grönt. Tappade suget på att cykla ett tag men nu är jag igång nästan som vanligt igen.

Den sjuksköterska som gjorde ultraljudet höjde en aning på ögonbrynen när jag sa att jag varit uppe över 250 slag/min men sa också efter undersökningen att han tyckte jag skulle leva som vanligt. Precis som läkaren på akuten.
 

Little Stereo

Aktiv medlem
Visa din misär!
Som jag förstår det är det stor skillnad på hjärtflimmer och förmaksflimmer, och framförallt förmaksflimmer för någorlunda unga människor (jag är 34). Vid hjärtflimmer är det farligt på riktigt och vid förmaksflimmer för äldre människor finns risk för proppar osv. Men jag kan ju helt klart säga att jag inte varit bekväm med att inte bli ordentligt uppföljd.

Har pushat en aning vid träning till och från men vågar inte köra all-out innan någon pålitlig läkare sagt att det är grönt. Tappade suget på att cykla ett tag men nu är jag igång nästan som vanligt igen.

Den sjuksköterska som gjorde ultraljudet höjde en aning på ögonbrynen när jag sa att jag varit uppe över 250 slag/min men sa också efter undersökningen att han tyckte jag skulle leva som vanligt. Precis som läkaren på akuten.

Mitt flimmer berodde på medfött fel (dubbla ledare) och behövdes opereras för bli bra. Men nu får jag träna/tävla och har inte märkt av det minsta efter abaltionen. Ska in på 3-årskoll nästa vecka. Det låter onekligen mildare (y)
 

UprightCitizen

Aktiv medlem
Visa din misär!
Som jag förstår det är det stor skillnad på hjärtflimmer och förmaksflimmer, och framförallt förmaksflimmer för någorlunda unga människor (jag är 34). Vid hjärtflimmer är det farligt på riktigt och vid förmaksflimmer för äldre människor finns risk för proppar osv. Men jag kan ju helt klart säga att jag inte varit bekväm med att inte bli ordentligt uppföljd.

Har pushat en aning vid träning till och från men vågar inte köra all-out innan någon pålitlig läkare sagt att det är grönt. Tappade suget på att cykla ett tag men nu är jag igång nästan som vanligt igen.

Den sjuksköterska som gjorde ultraljudet höjde en aning på ögonbrynen när jag sa att jag varit uppe över 250 slag/min men sa också efter undersökningen att han tyckte jag skulle leva som vanligt. Precis som läkaren på akuten.
Mitt flimmer berodde på medfött fel (dubbla ledare) och behövdes opereras för bli bra. Men nu får jag träna/tävla och har inte märkt av det minsta efter abaltionen. Ska in på 3-årskoll nästa vecka. Det låter onekligen mildare (y)

Har också haft problem med flimmer och fladder. Har för mig att jag var 27 första gången, sen har jag gjort elkonvertering tre gånger sedan dess som alla gånger återställt sinusrytm. Fått käka en skaplig dos metoprolol dagligen och komma på årliga undersökningar med ekg, ultraljud osv. Sedan mitt senaste läkarbesök har jag helt slutat med metoprololen och känner mig stabilare än någonsin, färre dubbelslag än jag haft tidigare osv. Mitt recept hade helt enkelt gått ut så jag hade ingen medicin. Så när jag kom på mitt årliga läkarbesök hade jag inte tagit på en vecka. Läkaren var helt paff, konstaterade att min vilopuls som var på lite över 40 borde ligga på minst det dubbla iom att kroppen borde reagera på att jag plötsligt slutat med medicinen. Han sa att jag borde fått flimmer igen pga det. Men så funderade han ett tag, och kom fram till att pga att mina flimmer alltid kommit vid vila och låg puls så klarar jag mig nog bättre utan metoprololen. Så det var skönt. Hoppas jag klarar mig utan flimmer i fortsättningen för dom har "hotat" även mig med ablation och det tycker jag känns lite läskigt. Samtidigt är jag ju inte dummare än att jag förstår att ju ungare och friskare man är i övrigt, desto bättre när man gör såna ingrepp.
 

Little Stereo

Aktiv medlem
Visa din misär!
Har också haft problem med flimmer och fladder. Har för mig att jag var 27 första gången, sen har jag gjort elkonvertering tre gånger sedan dess som alla gånger återställt sinusrytm. Fått käka en skaplig dos metoprolol dagligen och komma på årliga undersökningar med ekg, ultraljud osv. Sedan mitt senaste läkarbesök har jag helt slutat med metoprololen och känner mig stabilare än någonsin, färre dubbelslag än jag haft tidigare osv. Mitt recept hade helt enkelt gått ut så jag hade ingen medicin. Så när jag kom på mitt årliga läkarbesök hade jag inte tagit på en vecka. Läkaren var helt paff, konstaterade att min vilopuls som var på lite över 40 borde ligga på minst det dubbla iom att kroppen borde reagera på att jag plötsligt slutat med medicinen. Han sa att jag borde fått flimmer igen pga det. Men så funderade han ett tag, och kom fram till att pga att mina flimmer alltid kommit vid vila och låg puls så klarar jag mig nog bättre utan metoprololen. Så det var skönt. Hoppas jag klarar mig utan flimmer i fortsättningen för dom har "hotat" även mig med ablation och det tycker jag känns lite läskigt. Samtidigt är jag ju inte dummare än att jag förstår att ju ungare och friskare man är i övrigt, desto bättre när man gör såna ingrepp.

Har gjort 3-årskol måndag-tisdag med 24h mätning (EKG), det verkar ha gått bra. Men det kommer ju ske var tredje år i fortsättningen. Ingreppet var hyggligt odramatiskt med mycket lugnande och lokalbedövning. Kunde följa med på skärm vad som hände och var bara där över dagen, gissar att det kan behövas övernattning efteråt.
 

themakkan

Medlem
Visa din misär!
30km slutade mitt festive500 på. Missade en vägbom.
 

Bilagor

  • 63059285259__D14E1242-0D10-4637-91E7-1B8B99548DCD.jpeg
    63059285259__D14E1242-0D10-4637-91E7-1B8B99548DCD.jpeg
    240.2 KB · Besök: 101

MTBemil

Aktiv medlem
Visa din misär!
Dessa usla alu skruvar som skall dras allt för hårt än vad man kan förvänta sig av alu. Har haft av två stycken på ett år, känns verkligen som det sämsta stället att spara vikt på. Att det dessutom är en så udda storlek som m15 så man inte bara kan leta upp en passande skruv för att bodga ihop det är som salt på såren.
SRAM_GXP_M15_Crank_Bolt_-_Inc_M26_Cap_Black_2048x.jpg


Också roligt att dessa i Ti går att hitta på ebay för billigare än srams egna
 

Beagleboy

Aktiv medlem
Visa din misär!
De har aldrig varit nån större hit i passform men fått hänga med som just cykeljeans pga bylsigheten. Uppenbarligen var de inte idealiska för det ändamålet heller.
 

Bilagor

  • 20210319_101357.jpg
    20210319_101357.jpg
    898.2 KB · Besök: 27

zinkpasta

Aktiv medlem
Visa din misär!
Jag tror snart den kommer igång, det är ju vår på väg trots allt.

Själv är det 'bästa' jag kan erbjuda en trasig baktriangel från en Ibis Ripmo (kolfiber). Numera dock lagad tack vare kid1000.
 

ipkis

Aktiv medlem
Visa din misär!
DAB8397E-BA5F-4132-9332-4A9D6469E5D0.jpeg

Böjde knäet åt fel håll för knappt två år sedan. Komprimerade även lårben mot skenben så spricka i lodrätt riktning uppstod i skenbenet. Kännslan var mer än obekväm
 

Bilagor

  • C4069402-0261-4C2A-A36E-7F0B1A301524.jpeg
    C4069402-0261-4C2A-A36E-7F0B1A301524.jpeg
    359.1 KB · Besök: 8
  • 222B8EDB-74A1-41B2-977E-68B5DFCDF671.jpeg
    222B8EDB-74A1-41B2-977E-68B5DFCDF671.jpeg
    391.3 KB · Besök: 5
  • 81E0AB82-0169-4984-81C4-12608B7FA7FE.jpeg
    81E0AB82-0169-4984-81C4-12608B7FA7FE.jpeg
    223.2 KB · Besök: 7

Juhlin

Aktiv medlem
Visa din misär!
Cyklade mellan hjulspåren efter en skogsmaskin. Kom fram till något som liknade en sjö framför mig, stannade till för att väga mina alternativ och vinglade till, spenderade kommande timme med blöt fot.
IMG_20210321_130928.jpg
 

mcperand

Aktiv medlem
Visa din misär!
Jag har skrivit här tidigare om ständiga infektioner och lunginflammationer. Nu ser det ut, efter många besök sista tiden på vårdcentralen, Infektion och Reumatologen och väldigt många provrör med blod, att jag har någon form av auto-inflammatorisk sjukdom så ungefär var tjugofemte dag helt i onödan bestämmer sig för att kroppen är under angrepp av något virus och svarar med hög feber och kraftiga influensasymptom med precis samma drygt veckolånga förlopp varje gång. Det är definitivt misär för mig i alla fall.

Nu återstår bara att hitta vilken av några olika, ganska ovanliga, sjukdomar som ligger bakom. PFAPA drabbar bara små barn och det ger alltid blåsor i munnen, FMS drabbar bara några släkter i Israel, Mortons ger svåra utslag och så håller det på. Det som ligger närmast nu är TRAPS som det finns mindre än 200 kända fall av globalt. Den dåliga nyheten är att det är obotbara sjukdomar, den goda är att om det nu skulle råka vara TRAPS så har man på försök med goda resultat börjat testa en medicin mot gikt som oftast gör de drabbade nästan helt symptomfria. Jag kommer också att få ett sorts sjukintyg som ligger och väntar så att säga så att det räknas som samma sjukdom varje gång, ungefär som man kan få vid svår migrän, så att jag slipper en ny karensdag varje gång.
Uppföljning!

Nu har det börjat röra lite på sig i utredningen och de goda nyheterna är att det går att utesluta TRAPS. De dåliga är att läkarna på KS har hittat en i den medicinska litteraturen (ännu) inte beskriven mutation som påverkar proteinet STAT1 på ett okänt sätt. STAT1 är starkt kopplat till immunförsvar och inflammationer, inklusive interleukein som tros ha med periodisk feber att göra, men det är inblandat i en massa komplexa mekanismer i kroppen som har med I&I att göra och det här verkar som sagt vara ett nytt sätt. Eventuellt kan det vara samma mutation som två systrar i USA nyligen visat sig ha, men det är inte fastslaget ännu. En fördjupad utredning kombinerat med kliniska tester som ska leta efter mer esoteriska proteiner i kroppen är beställd men den lär dra ut på tiden. Under tiden ska jag på försök påbörja en behandling enligt interleukein-spåret så får vi se om det hjälper.(y)

Och jag som trodde jag var en i mängden som alla andra...:rolleyes:
 

Berk

Aktiv medlem
Visa din misär!
Bli blöt om foten - inte misär. Världsunik autoimmun sjukdom - misär. Kämpa på!

Till blöt om foten finns "Det kunde ha varit mycket värre!-tråden". Jag skrev där en inlägg om cykla ensam + full mudhugger + lös vevarm + glömt fika + både underben i sjön vid noll grad och folk tänkte att det inte kunde ha varit mycket värre:
Håller inte med.
 

Bonzo

Aktiv medlem
Visa din misär!
I det ögonblicket man blir blöt om foten, det är nollgradigt och många mil hem, så känns det verkligen som misär. Been there, done that.
Dock en annan typ av misär än det många vittnat om i tråden.
Det finns självklart olika grader av misär.

Exempel: Att sparka tån i soffbordet gör ont, att bryta foten gör ondare och att fastna med pungen i en skördetröska gör ondast.
Så länge man överlever och inte blir utsatt för tortyr på medeltidsvis så skulle man kunna säga att "det kunde vara värre", men jag tycker gott att det kan få finnas lite lightmisär i den här tråden också.
 

mcperand

Aktiv medlem
Visa din misär!
Jag tycker att man kan skilja på komfortmisär och mer allvarlig misär. "Jag är vrålhungrig men får en god middag om några timmar" - komfortmisär. "Jag är vrålhungrig och skafferiet är tomt och nästa lön kommer om en vecka" - allvarlig misär. Jag klassar min sjukdom som komfortmisär. Jag dör inte av den och mina skov går över efter ca en vecka. Just då är de skit, men som sagt går de över. Samtidigt tycker jag nog att misär är svår att jämföra olika personer och situationer emellan. Den som är nere i skiten tycker jag har rätt att sätta en lägre gräns för misär än den som inte är det. Eller rätt och rätt, alla har väl rätt att få definiera sin egen misär liksom alla andra har rätten att hålla med eller inte. När jag förfrös tårna under en långtur i blötan tillsammans med erkl så var det misär ett antal dagar efteråt med blåsvarta ömmande tår.

Jag har läst på lite mer om medicinen jag fått. Den klassas som "experimentell" och kostar över 1000 spänn för en burk med inte så jättemånga piller i. Jag är glad över min givmilda arbetsgivares inställning till läkemedelsförmåner. När ett skov sätter in ska jag ta fyra piller. Den lägsta dödliga dosen för de med dålig lever och/eller njurar är 7 piller. Tur att jag som helnykterist och i övrigt frisk person har inre organ i vältestat perfekt skick.
 

Berk

Aktiv medlem
Visa din misär!
I det ögonblicket man blir blöt om foten, det är nollgradigt och många mil hem, så känns det verkligen som misär. Been there, done that.

Jag berättade om både underben i vatten vid noll grad och en mil tuff stig hem i "Det kunde ha varit mycket värre!-tråden". Det kändes inte som misär, (även om många tyckte det). Det kändes som precis rätt typ av spänning i livet där man annars har stress eller nästan-olyckor i trafiken. Och efteråt har man något att berätta!

Blöta fötter vid kalt väder har också aldrig hindrat min son från att prova om han kan står i djupa polar vid stigcykling när han hade 5 år.
 

bokaj

Aktiv medlem
Visa din misär!
Vad fasen! Kan vi vända blad nu och gå vidare?? Det finns olika grader av misär och så har alltid den här tråden fungerat, alltifrån blöta och kalla fötter till pungrester på avbrutna sadelstolpar. Det är så det ska vara! Punkt! Gaaaah!

Annars får vi tillsätta en jury som bestämmer vilka inlägg som gills i tråden framöver.
 

Rattnalle

Aktiv medlem
Visa din misär!
Jag tycker blöta fötter är misär.
Har man blöta fötter för länge får man skyttegravsfot. Det är definitivt misär.

Jag tycker en del av charmen med den här tråden är att man när man öppnar den aldrig vet om man kommer att mötas av en dos rimlig och bekväm vardagsmisär, örgelgörgels uppspärrade vad eller en bild på någons pungkula hängande på en avbruten sadel.
 

NianGbg

Medlem
Visa din misär!
En del säger att man inte är cyklist på riktigt förren man brutit nyckelbenet och det fixade jag för några år sen...
Gäller detsamma för längdskidor och "skidtumme" som jag tydligen fixade för 4 veckor sen (diagnos idag. trasigt ledband på insida tumme) så jag är skidåkare på riktigt nu också? 😁😢
 

mcperand

Aktiv medlem
Visa din misär!
Jag tycker att man kan skilja på komfortmisär och mer allvarlig misär. "Jag är vrålhungrig men får en god middag om några timmar" - komfortmisär. "Jag är vrålhungrig och skafferiet är tomt och nästa lön kommer om en vecka" - allvarlig misär. Jag klassar min sjukdom som komfortmisär. Jag dör inte av den och mina skov går över efter ca en vecka. Just då är de skit, men som sagt går de över. Samtidigt tycker jag nog att misär är svår att jämföra olika personer och situationer emellan. Den som är nere i skiten tycker jag har rätt att sätta en lägre gräns för misär än den som inte är det. Eller rätt och rätt, alla har väl rätt att få definiera sin egen misär liksom alla andra har rätten att hålla med eller inte. När jag förfrös tårna under en långtur i blötan tillsammans med erkl så var det misär ett antal dagar efteråt med blåsvarta ömmande tår.

Jag har läst på lite mer om medicinen jag fått. Den klassas som "experimentell" och kostar över 1000 spänn för en burk med inte så jättemånga piller i. Jag är glad över min givmilda arbetsgivares inställning till läkemedelsförmåner. När ett skov sätter in ska jag ta fyra piller. Den lägsta dödliga dosen för de med dålig lever och/eller njurar är 7 piller. Tur att jag som helnykterist och i övrigt frisk person har inre organ i vältestat perfekt skick.
Ännu en uppdatering! :geek: (y) 🙂 Mitt senaste skov slog till i fredags så jag tog två av de nya pillren och vaknade som en prins på lördagsmorgonen, helt utan symptom och utvilad. Doseringen är väldigt vagt formulerad som två piller två gånger om dagen vid behov, och läkaren hade svårt att säga vad "behov" var i mitt fall och framför allt hur länge jag skulle fortsätta vid ett skov eftersom allt är ganska nytt och okänt. Forskare som jag är tog jag piller fram till lördag kväll men inte söndag morgon. Omsättningstiden i kroppen är ca 24 timmar (12 h in, 12 h ut) och mycket riktigt kom alla symptom tillbaka som en slägga vid 19-tiden på söndagskvällen. Två nya piller och vaknade helt kurant i morse igen!

Jag får därmed nog anse mig om inte botad så i alla fall behandlad!😁😁😁
 
Topp
Happyride sparar data i cookies. Genom att använda våra tjänster godkänner du det. Läs mer