Visa din misär!

Visa din misär!
Tokig sa:
God afton, liten update:
Hemma igen efter 2 månaders resa, gick bra utom sista veckorna som var lite besvärliga
ALS är fortfarande diagnosen tyvärr.
Kan gå ca 10 m, rullstolsbunden annars, mer eller mindre förlamad från midjan o neråt.
Börjar bli svag i armar med. Lite trist... Ingen cykling .
Klicka för att se resterande...
Läkarbesök idag, inlagd akut. Får se om man kommer ut mer..
 
Visa din misär!
Kontrar med grad fyra (dåligt) hjärntumör. Dålig hårtillväxt hade jag i alla fall redan innan strålningen om man skall se något positivt i det hela.
PXL_20260629_111916693.webp
 
Visa din misär!
Har deppat tidigare i tråden, och i sommar kraschade jag rejält mentalt. "Tidig höst-sammanfattning", typ. Det bara vred om i bröstet. Kommer inte ur livssituationen.
Kontaktade hundens uppfödare, för att säkra hans tillvaro. Hon var inte dummare, än att hon genomskådade mig. Frågade rakt ut, ifall jag skulle ta bort mig. Eh... Nja, tyckte jag, det kan bli slutresultatet. Snart kom två oönskade på ringningar från nån stödlinje, som fick ringa ut.
Jag och hunden maxade en dragtur och sade adjö till vår natur-runda. På hemvägen höll jag på att få kindpussa en älgko, som korsade vår framfart och sprang med en liten bit. Såg förnärmad ut!
Snart dumpade jag allt och bara körde hemåt, från stugan. Grannen undvek besvärat att fråga hur det var.. Allt var så städat och i ordning. Bara fixa det sista hemma och för jycken. Det senare kändes sämst, just då.
Mitt i körningen ringer det tjatigt igen, men jag undviker telefon i trafiken. Tar inte mycket ytterligare tid, så tänds en röd lampa i grillen, på bilen bakom.... Suck. Fattades bara snuten också!
J-a tur att jag inte körde enligt mitt humör, och att hunden var selad i bilen. Fanns inget att peka på. Yxa hör liksom till, i bushen.
Hur som, efter att hunden fått visa sin förmåga som vakthund och ansiktstvättat den kvinnliga kollegan, så kommer vi överrens om att jag skall följa med upp på psyk, för suicid. Blir två dygns väntan på Godot, i alla tänkbara/ oergonomiska möbler, tillsammans med sömnlösa missbrukare. Medan den blandade personalen kollar fotbolls-VM.
Det frihets-rus som följde utskrivningen var enormt! Inga läkemedel hade satts in ännu. Bara fått prata ur mig jobbiga repriser. (Första sköterskan hade dock gått i samma skola.. så hon förstod snabbt.)
Har nu petat i mig 44 piller av Sertralin, med en dubblad dos nyligen. Märker inte annat än att magen är fullständigt opålitlig, men det skall visst ge med sig. Ironiskt hur länge saker får pågå, och att man sedan skall bli avbruten. Galghumor!
 
Visa din misär!
Det är liksom både det bästa och värsta att läsa den här tråden. Livet ger och livet tar och samtidigt som man knappt vet vad man ska säga som inte bara faller platt är det också väldigt fint och modigt av er att dela med er i vad som måste vara väldigt tunga tankar.

Ena stunden handlar tråden om trasiga ekrar och nageltrång i nästa har vi nu avhandlat ALS, hjärntumörer och psykisk ohälsa. Det är tungt att läsa och jag önskar er alla allt väl. Och att ni vet att vi är många som läser och tänker på er när ni delar med er.

Ta hand om er!
 

Senaste inläggen

Köp & Sälj

Ny annons

Artiklar

Tillbaka
Topp