Happyride snackar med Martin Söderström inför Red Bull Joyride

Jag tittar fascinerat ner på de nästan omänskligt stora hoppen och droppen under mig i liften i Whistler. Det är där som Red Bull Joyride, världens största slopestyletävling, kommer avgöras på söndag. Tävlingen är ”som ett OS i slopestyle” säger Martin Söderström, som själv placerat sig tvåa både 2012 och 2013 i den prestigefyllda tävlingen. Tävlingen är inte bara höjdpunkten under Crankworx-festivalen utan är också den tävling där cyklisterna släpper alla hämningar, satsar allt och visar vad de verkligen går för. Publiken är dubbelt så stor som vanligt, lika så mediepådraget. Pressen att prestera och drömmen om att stå högst upp på podiet ligger i luften. Inför tävlingen tar jag mig ett snack med Sveriges mest framstående slopestylecyklist – Martin Söderström – om vad slopestyle faktiskt är och hur sporten har utvecklats, de nya svenska stjärnskotten, och om vem han tror tar hem vinsten på söndag.

Temperaturen närmar sig 30 grader när jag sätter mig ner med Martin i ett soligt och sommarskönt Whistler. Det är början på Crankworx-festivalen och den lilla byn svämmar över av cyklister och turister från världens alla hörn. Under veckan hålls flera stora tävlingar och evenemang, men den tävling som alla mest ser fram emot och snackar om är Red Bull Joyride – festivalens Grand Finale. Det var faktiskt under den första Red Bull Joyride 2004 som tävlingsformatet föddes. ”När jag började min karriär fanns inte slopestyle som sport, utan man åkte runt och försökte hitta olika ställen att hoppa på” säger Martin. ”Sedan 2004 har utvecklingen gått i rasande fart och idag lockar tävlingen mest publik av alla evenemang under världens största cykelfestival. Så himla häftigt.”

Jan Kasl / Red Bull Content Pool

Med stor publik, stort medieintresse och direktsändning på Red Bull TV kommer också pressen att prestera inför sponsorer. ”Det är den tävling man går och väntar på under hela året. Inte för att man direkt håller igen under de andra tävlingarna, men det är under Joyride som man släpper alla hämningar”. Man kvalar in till tävlingen genom att placera sig bland de arton bästa åkarna i FMB World Tour. Martin beskriver det som en slags OS-känsla, ”Det känns som att bli uttagen och sedan komma till en slags OS-by med extra mycket media, folk, press och nerver. En häftig känsla som kan vara både överväldigande och sjukt spännande”.

Slopestyle går ut på att imponera på fyra domare under två åk nerför en grävd bana med stora hopp och dropp. Man får poäng för svårigheten på trix, stil och utförande. De tävlande gör helt enkelt saker på två hjul som vi ”vanligt folk” inte tror är riktigt möjligt. Det är inte så konstigt att det lockar en stor publik när de slänger sig utför nästan åtta meter stora dropp medan de snurrar sig själva och cykeln åt alla möjliga håll.

Graeme Murray / Red Bull Content Pool

Utveckling, risker och säkerhetstänk

Eftersom sporten har utvecklats otroligt mycket det senaste årtiondet blir jag så klart nyfiken på hur det känns när hoppen blir större och större och trixen svårare och svårare. ”När vi började med sporten så upptäckte och utforskade vi den allt eftersom. Hur stora hoppen kunde vara och vilka trix man kunde försöka sig på. Då hade vi inte de hjälpmedel som finns idag som exempelvis foam pits och air bags.”  På den tiden blev hoppen och trixen istället lite större och svårare för varje år. Idag går utvecklingen snabbare. Martin påpekar att alla sporter som klassas som ”extrema” går åt samma håll. Men ju mer man utmanar sporten desto farligare blir den och skaderisken ökar, något som Martin tyvärr blivit mer än medveten om de senaste åren. Efter sju helt skadefria år på världstouren, och två andraplaceringar 2012 och 2013 i den totala FMB World Tour serien, var olyckan framme under hans sista åk i Red Bull Joyride 2013 då han bröt benet rakt av på flera ställen. Sedan dess har vägen tillbaka kantats av rehabilitering och fler skador – nu senast en fraktur i ryggen.

”Det är som om man åldras tio år för varje skada man får”, säger Martin och det hörs på honom att han vet vad han pratar om. Det är en lugn, samlad men också glad Martin som sitter mitt emot mig. Trots de svåra åren verkar han ha kommit fram till att det är som det är och att det kan vara ganska skönt att leva ett mer normalt liv där man inte alltid behöver ha ont. ”Att sluta förknippa sporten med den smärta jag fått genomlida har varit en prövning i sig”. Men alla skador till trots, brinner han fortfarande för slopestyle och påpekar att skaderisken ändå inte är större än i andra extremsporter. ”Det är mest på den här höga nivån som konsekvenserna blir större. På en lägre nivå är det bara otroligt roligt. Man sticker ut med sina polare och bygger hopp och tränar trix och utmanar sig själv lite mer varje dag.”

Att många inom slopestyle har varit skadade bidrar också till att de blir bättre och mognare cyklister och att sporten kan utvecklas åt rätt håll. ”Förr byggde man bara större hopp utan att riktigt veta var man kunde dra gränsen. Nu vet man bättre och det gör att man kan bygga säkrare banor”. Medan Martin tror att trixen kommer bli svårare, mer utmanande och häftigare så tror han inte att hoppen kommer, eller kan bli, så mycket större. Han tror att hoppen bara kommer bli bättre och säkrare eftersom det idag finns en klarhet i hur de största hoppen ska byggas. Innan världstouren fanns var det mer upp till de individuella arrangörerna att själva bygga en bana de ansåg lämplig, bara det fanns tillräckligt med prispengar så lockades proffsen dit. Med världstouren är det mer ordning och reda och åkarnas röster blir hörda på ett mycket bättre sätt. Martin verkar säker på att sporten har mycket mer att ge och att utveckling kommer gå i en positiv riktning, även om han själv är osäker på när och om han kommer vara med och slåss om topplaceringarna igen. ”Det är klart man vill komma tillbaka och känna att man är med och utvecklas med sporten och de andra åkarna, men om jag har lärt mig något de senaste åren så är det att man måste lyssna på kroppen och ta den tid den behöver för att läka”. Ett moget och klokt svar – det kanske har något att göra med de där tio extra åren per skada.

Graeme Murray / Red Bull Content Pool

De svenska stjärnskotten

Martin Söderström är vår mest framgångsrika slopestylecyklist men han är långt ifrån vår enda. Anton Thelander har länge varit med och kämpat i toppen han med, men nu på söndag är det faktiskt två relativt nya ansikten vi kommer se i tv-rutan, Emil Johansson och Max Fredriksson. Det är en ivrig och exalterad Martin som berättar om de två nya, unga stjärnskotten. Att han brinner för sporten och åkarna är tydligt.

Emil Johansson är bara 17 år och det är hans första säsong på touren och ändå lyckas han kvala in till årets största tävling. Emil som går på Faluns cykelgymnasium fick det goda rådet av Martin i början av året att ”kanske sticka ut och prova på lite tävlingar”, något som gått långt över förväntan! ”Han är hela scenens snackis – helt ny för i år, så pass ung och placerade sig som trea i den senaste tävlingen. Han kan bidra med en riktig skräll på söndag”.

Också Max Fredriksson har stormat in på scenen och rört om ordentligt i grytan. Han ligger för tillfället tvåa i hela touren och är en åkare som visat vad han går för trots att han bara är 20 år.

Hur kommer det sig då att lilla Sverige har sådana stjärnskott inom slopestyle? ”Det har nog till viss del att göra med att jag lyckades slå igenom och sedan att Anton kom ganska tätt inpå och också bevisade att det är möjligt. Sen har vi nog haft lite bra flyt att hitta talanger också”, tror Martin. Att han, och också Anton, har bevisat att det går att komma från ett litet land utan många slopestylebanor och ändå bli bland de bästa i världen tror jag har mer med saken att göra än Martin själv vill erkänna. Att ha en förebild som Martin att se upp till, bli guidad av och få en hjälpande knuff i ryggen av är nog guld värt.

“Någon med rutin vinner på söndag”

Inför söndagens stora tävling tror Martin ändå att det är rutin som kommer att avgöra vem som vinner. Med så stort mediepådrag och stor publik är det lätt för nya, mindre rutinerade åkare att bli för nervösa eller överladdade. ”Det är lätt att tro att man är odödligt” skrattar Martin och syftar nog på sitt eget benbrytande tävlingsåk 2013. Whistlers egen superstjärna Brandon Semenuk har vunnit tävlingen fyra gånger och är en av de favorittippade åkarna, men också Brett Rheeder från Kanada, Thomas Genon från Belgien och Nicholi Rogatkin från USA tippas kunna ta hem vinsten. ”De har varit med länge, har rutin och vet vad som krävs. Många av de här åkarna var jag själv med och tampades med under mina tävlingsår”, säger Martin.

Om det blir rutin som vinner över ung självsäkerhet vet vi dock inte förrän på söndag då vi ser om Semenuk tar hem sin femte seger eller om några av våra svenska stjärnskott ställer till med en rejäl skräll! Hur som kommer det bli en sjukt spännande tävling.

Följ livesändningarna av Red Bull Joyride här på Happyride på söndag den 21 augusti kl. 19:30.