Vår redaktör har tömt skrotlådorna och byggt en rigg för att testa cykelskor. Nu behöver vi din hjälp för att namnge måttenheten för detta test. Vad ska det heta när man böjer en sko sönder och samman?
(Text & bild: Aron Gooch)
HappyMTB har fått ett nytt verktyg för att kunna testa cykelskors styvhet. Vi kommer att ta hjälp av en linjal för att se hur mycket skorna böjs. Styvhet och linjal. Någonstans där börjar huvudet att svämma över av dåliga vitsigheter.
Tävlingen
Hjälp oss att namnge denna ”nya” måttenhet som beskriver hur styv sulan på en cykelsko är. Det enda kravet är att den nya måttenheten ska kunna härledas ur millimeter, vi kommer som sagt att utgå från en linjal.
Förutom ära och beundran så kommer personen bakom det vinnande bidraget att belönas med en happytshirt.
(Tips: Newton var en skön gubbe, men formelsamlingen är nog inte bästa stället för inspiration, vi letar efter något kul. Specialized använder redan begreppet ”stiffness index”, så det är taget.)
Lär känna din cykelsko
En cykelsko är inte vilken sko som helst. För den oinvigde är den ful som stryk. För den invigde bär den löften om starka tramptag, och det gäckfulla begreppet stil.
Tre funktioner får cykelskon att stolt resa sig över mängden:
- Den går att spänna åt stenhårt kring foten
- Med en kloss (eller högfriktionsyta) gör den cykeln till en förlängning av cyklistens kropp
- Sulan är hård (Och det är detta vi kommer att titta närmare på)
Någonstans här bör vi väl påpeka att i denna text så menar vi cykelskor som har kloss. Vi vet att det finns andra cykelskor. Men just nu bryr vi oss inte om dem.
Apparatens anatomi
Vår testapparat är konstruerad av ett par gamla gardinstänger, några beslag och diverse fynd i cykelskrotlådorna. En borrskruvdragare, en bågfil och några tvingar var allt som behövdes i verktygsväg. Kostnaden för bygget blev hissnande noll kronor.
Hela härligheten uppskruvad på ett plank. När den inte behövs skruvas den ned och stuvas undan.
Först justeras skon så att hälen är i höjd med navets ovankant. Sedan mäter man utan vikt hur många millimeter av remmen som hänger nedanför navet. Vikten hängs på och remmens längd mäts igen. Mellanskillnaden utgör grunden till vår nya måttenhet.
En rem löper från trampdynan över hälen och vidare till en vikt på 16 kg.
Ett par vinkeljärn och en snabbkoppling håller fast ett sedan länge kasserat baknav.
Skon sitter på en gammal pedal som kan skjutas upp och ned i en ränna. På så sätt kan vi testa skor i olika storlekar.
Ursprungsplanen var att placera det horisontella staget nedanför skon så att det skulle dra i hälen med ca 45 graders vinkel. Slutresultatet blev dock en konstruktionsmässigt betydligt enklare lösning. Så länge inte sulan är så mjuk att remmen kan sträckas helt rak fungerar det. Tror jag.
Aluminiumprofilerna består av ett par gamla gardinstänger från IKEA.
Tvärstaget fick en bromsvajer som extra förstärkning. Det är antagligen helt onödigt, men om man knäpper på vajern så ger den en fin baston.
Ett överblivet pedalbleck passade perfekt i änden på aluminiumprofilen. Efter lite övertalning ”af den hammer”. Blecket blev dessutom en idealisk fästpunkt för den före detta bromsvajern.
En gammal pedal skruvades isär. Notera de tre skruvarna. Med några nya hål i fästplattan och några bromsskiveskruvar så kunde motsvarande skruvhål på baksidan användas för att fästa pedalen.
Bulten som en gång i tiden användes för att hålla fast fjädern på det som nu är baksidan fick ett nytt liv som fäste för remmen.
Skons placering går att reglera i höjdled genom att lossa ett par låsskruvar.
16 kg var den tyngsta kettlebell jag hade hemma. Jag vet, jag är en klensopp.
Fotnot: Det finns naturligtvis en massa andra (och helt säkert bättre) sätt att mäta styvhet. Men målet för konstruktionen var att utgå från det material som fanns i cykelverkstaden.
Kommentera och diskutera på forumet
