För 120 år sen arrangerades Paris-Brest-Paris (PBP) för första gången. Loppet går var fjärde år och deltagarna har max 90 timmar på sig att avverka loppets 1200 km och 11.000 höjdmeter. Happys reporter Jenny Westerlund (Jenny W) kommer att köra PBP i augusti och som del av sina förberedelser har hon bland annat pratat med några av loppets veteraner.
(Text: Jenny Westerlund, Foto: Jenny Westerlund, Johan Mölleborn & Ulrika Möller)
Brest ligger längst ut på Frankrikes nordvästra spets och omfamnar Atlanten med en bred och djup naturvik. Staden lär vara vacker med sina stenbyggnader men de randonneurer som jag pratat med har sällan någon utmålande reseskildring att komma med, för när man kommer dit är det bara att vända och cykla tillbaka igen.
När jag började cykla för ett par år sen hade jag aldrig hört talas om randonneurcykling och ännu mindre om Paris-Brest-Paris. Men varje vaken stund som jag inte cyklade längtade jag ut och jag kom snart i kontakt med cyklister som tyckte om att cykla långt.
********************************************************
Parlör för långfärdscyklister
Ordet ”randonnée” kommer från franskan och betyder ungefär turcykling eller äventyrscykling. En brevet är ett lopp där cyklister cyklar långa distanser utan hjälpare och inom angivna tidsintervaller.
En cyklist som cyklar breveter kallas för randonneur. Distanserna i en så kallad brevet-serie är 200, 300, 400 och 600 km. Det finns även längre distanser. En randonneur som har cyklat en serie under en säsong får titeln super-randonneur.
Vid starten av en brevet får deltagarna ett stämpelkort där det står de platser som de ska cykla till för att få en stämpel under loppet. Loppet körs efter vägnoter (vägbeskrivning) eller en gps-fil som finns till hands innan loppet och kortet stämplas som bevis för att cyklisten varit på stämpelplatsen inom den angivna tidsperioden. Det finns många strikta regler vad som är tillåtet eller inte tillåtet under en brevet. Man får t.ex. inte ta en annan väg än det som anges i noterna eller placera ut hjälpare längs sträckan.
Oftast har man gott om tid på sig och det finns också gräns för hur fort man får cykla. Nås en stämpelplats innan utsatt tid får cyklisten vänta innan denne kan stämpla och cykla vidare.
Man kan cykla ensam eller i grupp. Oftast bildas det små fartgrupper som håller ihop hela eller delar av loppet. Till skillnad från tex Vätternrundan finns det inga vätskekontroller, avspärrningar eller funktionärer som hjälper till. Under en brevet får man klara sig själv, ha med sig eller köpa det man behöver längs med vägen.
********************************************************
Jag genomförde min första brevet, 200 km, i september 2013 och då fastnade jag stenhårt i randonneurträsket. Men varje gång PBP fördes på tal skakade jag bara på huvudet och mumlade något om dårskap. Innerst inne ville jag så det värkte.
Men var det möjligt? Först måste jag ju cykla Randonneurserien, vilket betyder att man måste klara fyra olika lopp som är 200, 300, 400 och 600 km på samma säsong. Bara det kändes helt galet och oöverstigligt.
2014 cyklade jag hela randonneurserien och fick då också utmärkelsen superrandonneur. Många andra lopp blev det också, bland annat ett 1000 km lopp som nu har gett mig en gräddfil till bokningen av startplats och ger mig rätt till förregistrering till PBP. Jag behöver bara bekräfta att jag vill med samt kvalificera mig genom att cykla serien i år också. Lätt som en plätt. Halva jobbet gjort?
Nu är det bara åtta månader kvar och en välbekant känsla av skräckblandad förtjusning börjar infinna sig. Jag måste börja fundera på hur jag ska bäst ska förbereda mig inför detta stora äventyr. Hur ska jag bygga upp god form utan att kroppen säger ifrån? Det sägs ju att man ska träna på det man vill bli bra på men hur mycket jag än vill så håller inte kroppen och tiden räcker inte till för dygnslånga träningspass. Hur gör andra som ska vara med och som har cyklat innan?
För egen del har jag tagit det säkra för det osäkra och skaffat mig ett träningsprogram och det ser ut som om det kommer bli många timmar på Monarken och en hel del styrketräning på gymmet också innan våren kommer. När värmen väl kommer ska jag ut och cykla alla breveter som jag hinner med. Visst är det viktigt att vara fysiskt i form när man ger sig i kast med att cykla långt men 90 % av ett randonneurlopp cyklas med skallen. Det gäller att vara mentalt förberedd och ha rätt inställning, vilket inte alltid är lätt. Hur greppar man det ofattbara?
Som del i uppladdningen så har jag vänt mig till några av Sveriges främsta randonneurer för tips och råd kring hur man bäst förbereder sig för PBP.
Bengt Sandborgh är Sveriges representant i Randonneurs Mondiaux vilket betyder att han är kontaktperson i Sverige mot Audax Club Parisien (ACP), förbundet som godkänner alla breveter globalt. Bengt är också ordförande i Randonneurs Sverige och styrelsemedlem i Randonneur Stockholm. Han har genomfört PBP fem gånger.
Vad är det som lockar med att cykla PBP?
”Varför vallfärdar muslimerna till Mecka”, skattar Bengt? ”PBP är randonneurernas Mecka”, fortsätter han. ”Det största randonneurloppet med 5.000 likasinnade som gör sin pilgrimsfärd var fjärde år. Stämningen är fantastisk. Som cyklist i Frankrike känner man sig uppskattad och uppmärksammad av alla som kommer och hejar på och hjälper till längs vägen. Det är stor fest och gemenskap”
Har du något speciellt träningsupplägg inför PBP? Hur ser det ut?
”Jag cyklar till jobbet varje dag året runt. Jag har ca 19 km enkel väg”, berättar Bengt.
”Utöver det brukar det bli randonneurlopp eller egen distansträning. Ja, det är något varje helg under sommaren i stort sett”, säger han. Bengt fortsätter att berätta att PBP är mycket kuperat. ”Många som cyklar PBP första gången bli chockade över alla backar. Ibland tar jag någon vardagskväll med backträning. Det är viktigt att få lite fartträning också för att öka sin genomsnittshastighet. En eller två km/h i höjd snittfart gör mycket på ett så långt lopp som PBP. Det kan vara väldigt värdefullt med tid som man kan använda till sömn och vila”.
Vill du berätta om hur din strategi ser ut? Hur långt ska du cykla första dagen? Hur mycket sömn räknar du med?
”Fyra gånger av fem har jag startat i den startgruppen som startar 05:00 på måndagsmorgonen. Det är skönt att kunna behålla dygnsrytmen. Den startgruppen har 84h på sig att genomföra loppet. Min bästa tid är 65:16h och händer det inget oförutsett som något stor haveri eller att jag blir sjuk är tidsgränsen inget problem”.
”Jag brukar stanna efter 50 mil och sova och sen en gång till på vägen tillbaka. Det är lika bra att försöka sova på natten. Det går ändå långsammare att cykla då”, menar Bengt.
Vilka tidsambitioner har du?
”Jag har aldrig haft något tidsmål men det är klart att drömmen finns att klara PBP under 60 timmar men främst har jag som mål att genomföra ett trevligt lopp”.
Vilket är ditt bästa tips till en som ska cykla PBP för första gången?
”Mina tips är att hushålla med tiden. Det finns de som inte hinner stämpla innan repet dras för att de ska stanna och ta foton t.ex.”, förklarar Bengt. ”Sen är det bra att ha en klar strategi innan man ger sig iväg, med ett tidsschema att hålla sig till. Har man sömnbrist blir man ostrukturerad och kan lätt tänka fel”, menar han. ”…och ta det lugnt i backarna”.
Johan Mölleborn. Bloggare. Sitter med i styrelsen i Randonneur Stockholm. Han har cyklat PBP två gånger innan.
Varför vill du cykla PBP? Vad är det som lockar med att cykla PBP?
”Människorna och stämningen. PBP är världens största randonnélopp. Det är över 5.000 personer från hela världen som är ute på vägarna samtidigt. Dygnet runt. Stämningen är svår att beskriva. Det är fullt allvar blandat med glädje. När man kommer i mål är det både lycka och lättnad. Den känslan sitter kvar ganska länge. Sen är det ganska fint att halta omkring i Paris med sönderskavt arsle”.
Har du något speciellt träningsupplägg/program inför PBP? Hur ser det ut?
”Jag kör mycket intervaller inomhus under vintern. Mest för att spara tid men också för att det har fungerat bra tidigare. Under sommaren kommer det bli många breveter och några andra cykellopp som passar in i planen. Jag kommer tex köra Mallorca 312, Vätternrundan och Jotunheimen runt. De loppen är lagom långa och kommer köras så fort som möjligt. På sommaren gäller det att få så många mil i benen som det går”.
Vilka tidsambitioner har du?
”Under 50 timmar”.
Vill du berätta om hur din strategi ser ut? Hur långt ska du cykla första dagen. Hur mycket sömn räknar du med?
”Vi kommer försöka hålla ett tidsschema med korta stopp och ett överkomligt tempo. Första sovstoppet blir efter 120 mil. Förra gången tog vi ett snabbt sovstopp efter 80 mil. Det hade vi klarat oss utan. Vi har ett ganska pressat schema så vi har inte tid med några större utsvävningar”.
Vilket är ditt bästa tips till en som ska cykla PBP för första gången?
”Ta den tid du behöver. Tänk igenom ditt lopp ordentligt innan. Träna med den utrustningen du ska använda på PBP. Det är inte läge att testa ett par nya byxor eller en ny gps för första gången. Försök ta lärdom från de förberedande brevetloppen. Gör inget förhastat. Du kommer ha gott om tid att bli trött ändå. Ha så kul som möjligt och ställ in dig på att du ska klara det och ta dig i mål. Att bryta är inget alternativ”.
Ulrika Möller f.d. maratonlöpare som sadlade om till cykling. Medlem i CK Distans. Cyklade sin första PBP 2011
Varför vill du cykla PBP? Vad är det som lockar med att cykla PBP?
”Jag är en person som lockas av tokiga saker, utmaningar, kanske saker som de flesta inte tror går att göra” säger Ulrika. ”I början visste jag inte vad det var jag gav mig in på men någon sa att det skulle vara som att föda barn och jag har ju fött fyra barn och överlevt så”, skrattar hon. ”Det är jättekonstigt att någonting som är så jobbigt och plågsamt kan det vara så kul. Det blir som en sjukdom eller en drog nästan, man bara måste, man kan inte låta bli”.
Har du något speciellt träningsupplägg inför PBP? Hur ser det ut?
”Nä, det kan jag inte säga”, säger Ulrika fundersamt. ”Jag cyklar och styrketränar och springer någon gång ibland för skojs skull. Ska kör jag så många brevetlopp jag kan för att samla mil och få tid i sadeln. Jag kör inte fort, det handlar om att nöta in både kropp och psyke, mycket tid på sadeln är viktigt”, poängterar Ulrika.
Vill du berätta om hur din strategi ser ut? Hur långt ska du cykla första dagen? Hur mycket sömn räknar du med?
”Jag har inte bestämt något med personen jag ska köra med ännu”, säger Ulrika ”men förra gången hade vi lätt packning och körde så gott det gick. Planen var att köra halvvägs d.v.s. till Brest innan vi stannade för att sova, så kunde vi förhoppningsvis ta det lite lugnare på vägen tillbaka”.
Ulrika berättar att de kom till Brest klockan ett på natten, efter drygt 30 timmar på vägarna, det hade regnat och de var så trötta att de inte orkade leta efter ett ställe att sova på. ”Vi hade räddningsfiltar i packningen som vi drog runt oss och sov rätt upp och ner på ett hårt golv. I våra blöta kläder och med fickorna fulla med mackor och andra saker fick vi tre timmars sömn, sedan cyklade vi vidare”.
”Vi hade tänkt stanna och sova en gång till på vägen tillbaka men så träffade vi på några svenskar, vi kände oss hyfsat pigga och ville hänga på en person som verkade stark”, berättar hon vidare ”dock blev det inte riktigt som vi hoppats på så andra natten blev det bara 2 timmars sömn. Hur vi gör i år vet jag inte ännu”.
Vilka tidsambitioner har du?
”Det är värre att svara på”, säger hon. ”Första gången ska man ju bara runt och det gjorde jag på 72,5 timmar. Drömmen är ju att bättra på tiden, så klart”.
Vilket är ditt bästa tips till en som ska cykla PBP för första gången?
”Att vara fokuserad när man kommer till kontrollerna. Stämpla först och ät sen för det är så lätt att glömma stämplingen när man är trött”, säger Ulrika. ”Ät ordentligt under loppet. Ta med kläder att dra på, till natten. Det blir kallt och det är svårt att hålla värmen när man blir trött”. ”Nya däck, slangar och nyservad cykel är förstås A och O. Lär er att byta slang i mörker. Jag fick tipset att stänga in mig på toa och öva i mörker men det har jag aldrig gjort”, skrattar Ulrika.
En känsla som hänger sig kvar från intervjuerna är glädjen och den spända förväntan finns i deras berättelser. De som berättar lever upp och skildrar inlevelsefullt och detaljrikt om saker som de varit med om på PBP. Jag är lite förundrad över hur något så jobbigt och smärtsamt kan locka så. Det är kanske så att man glömmer bort det som är jobbigt och kommer ihåg det som var bra?
Vad är det som lockar mig med PBP? Ja det är väl något med det där otyglade som inte går att köpa för pengar.
Anmälningsavgiften är låg. Den fysiska insatsen är hög. Breveter ger alla samma förutsättningar. Visst, du kan köpa en fin och lätt cykel och utrustning och kläder för hur mycket pengar som helst men det är ändå du själv som målinriktat måste lägga alla träningstimmar, svett och engagemang för att klara en brevet. PBP lockar som den ultimata breveten. Där man dessutom får träffa tusentals andra som också älskar denna råa och avskalade form av cykelsport.
Kommentera och diskutera på forumet
