En kombipedal är en pedal för den som inte kan bestämma sig för vilken sko man ska cykla i. Det går att snöa in på allting så vi testar så klart även sånt. Shimanos relativt nya kombipedal PD-A530 har fått snurra på pendlarcykeln ett halvår.
Text: Oskar Williamsson (oskar@happymtb.org)
Foto: Hanna Williamsson, Oskar Williamsson
Shimanos kombipedal debuterade 1994 och tillverkas än i dag. Från början hette den PD-M323 men efter en ansiktslyftning 2001 så fick den heta PD-M324. Pedalen är flitigt kopierad och har förmodligen sålt rätt bra. Den bygger på Shimanos gamla SPD-mekanism som kom i början av 90-talet och hängde med i modifierad form fram till den började ersättas 2002.
PD-A530 heter den moderna arvtagaren till 324:an som är byggd på den nya designen. Axel och SPD-mekanism är hämtat från PD-M520 som blivit något av en standardpedal på mountainbike. Jag har kört ganska mycket med M520 och tycker den är trevlig. Det är inte bara det att lerrensningen är bättre än på föregångaren, utan stödet för foten och känslan i pedalen tycker jag är bättre än på gamla M515. Den nyare designen tycker jag ger ett bredare stöd för foten, aningen mer kontrollerat spel i sidled (kallas float) och den är lättare att komma i och ur.
Vid en jämförelse mellan kombipedalerna och mountainbikekusinerna med den gamla SPD-mekanismen så tycker jag att kombipedalen är aningen svårare att klicka i och ur och har en odistinkt känsla. Spannet för justeringen av fjäderspänningen är också i snålaste laget. Nya PD-A530 däremot känns precis som mountainbikekusinen. Det är lätt att komma i och ur, och den har bra justeringsmöjlighet.
SPD-mekanismen är inte allt, pedalen har ju även en baksida. Den observante läsaren har noterat att den tidigare beteckningen PD-M bytts ut mot PD-A. Shimanos gamla enkelsidiga SPD-pedal tänkt för landsvägsbruk hette PD-A515. Namnet på den nya kombipedalen antyder att Shimano nischat den mer mot asfalt än skogsstig. Med tanke på hur usel den gamla kombipedalen är i skogen är det en god tanke.
Det är på baksidan fokusförskjutningen märks. De gamla kombipedalerna har en plattform som hängt med från den tid då pedaler hette Bear Trap. Den nya plattformen är en gjutning i pedalkroppen utan några anmärkningsvärda räfflor. Formatet skiljer sig också. Den gamla formen är kort och bred jämfört med den nya. Dessutom väger den nya pedalen 140 gram mindre än sin föregångare.
På ett sätt ger den gamla kombipedalen bättre grepp än den nya, med dess korg som biter sig fast i skorna. Jag tycker ändå att det är lätt att tappa greppet. På de nya pedalerna glider sulan lättare, men den längre plattformen gör att man trots det får bättre grepp och ett betydligt vilsammare stöd.
Balansen i pedalen är viktig för att den här typen av pedal ska funka. När pedalen slutar snurra runt sin axel ställer den sig i regel snyggt på snedden med framkanten av SPD-sidan pekande uppåt-framåt. Det är perfekt för ett smidigt insteg med SPD. Ibland måste pedalen trampas runt ett varv extra för att hamna på plattformssidan.
Det framgår nog vad jag tycker om de gamla kombipedalerna. Inte, är en enkel sammanfattning. De nya däremot tycker jag funkar bra. På en hoj som ska funka både med vanliga skor och med nörd-tofflorna är PD-A530 ett riktigt bra alternativ. SPD-sidan funkar som Shimano funkar, och B-sidan fungerar tillräckligt bra. Båda sidorna går att komma åt utan att bli förbannad över att fel sida alltid är vänd uppåt när man ska igång vid rödljuset. Dessutom ser den ganska trevlig ut, vilket föregångaren inte kan beskyllas för.
För den som vill ha SPD för landsvägsbruk men aldrig går i vanliga skor finns som jag nämnt PD-A520. Det är i stort sett samma pedal men utan baksida.
Pedalerna från vänster: PD-A530, PD-M324 samt PD-A520
Vikt (par):
PD-A530: 384 g
PD-M324: 525 g
PD-A520: 316 g
