Runt runt – En introduktion i velodromcykling

Hur känns det att cykla utan bromsar och frihjul i en rundbana av trä där kurvorna lutar uppemot 50 grader? För att besvara den frågan har HappyMTBs utsände gått kurs i Sveriges enda inomhusvelodrom.

Text: Kristin Svenson   Foto: Erik Svenson

I februari 2010 invigdes velodromen i Falun. Dessförinnan har bancyklingsentusiaster som vill kunna köra året runt fått ta sig till Köpenhamn eller Manchester där närmsta velodromer under tak är belägna. På 1970-talet byggdes en utomhusvelodrom i Trelleborg, vars verksamhet dock dog ut under 1980-talet. Innan dess måste gås tillbaka ända till 1931 för att hitta en arena för bancykling på svensk mark, då den så kallade Hornsbergsvelodromen på Kungsholmen i Stockholm revs.

Velodromen i Falun hade en ekonomiskt kämpig start och drygt ett år efter invigningen sattes bolaget som byggt velodromen i konkurs. Dock blommade verksamheten upp igen när Yrkesakademien tog över och idag pågår en febril aktivitet på velodromen i form av träningar, tävlingar och inte minst kursverksamhet som utbildar nya cyklister i bancyklingens ädla konst.

Att gå kursen

Introduktionskursen pågår i fyra timmar varav den första ägnas åt teori i ett konferensrum och de tre resterande spenderas på banan. Under teoridelen redogörs det för hur vi cyklar säkert i velodromen, hur cyklarna utan frihjul och bromsar fungerar samt vilka tävlingsgrenar som finns inom bancykling. Vi är 20 deltagare vilket är maxantalet för en kurs. Efter teorin får deltagarna hämta ut varsin cykel av märket Fuji eller Specialized. De flesta ramstorlekar finns i Velodromens förråd och sittställning kontrolleras individuellt.

Själva cyklingen börjar med att gruppen rullar några varv i säkerhetszonen, den platta blå plastmattan som ligger mellan banan och innersargen, för att alla ska vänja sig vid att köra ”fixie”. Därefter är det dags testa côte d’Azur, franska för ”blå kusten”, den 7 dm breda ljusblå linje som ligger direkt till höger om säkerhetszonen. Côte d’Azur lutar 16 grader varvet runt och ger en första känsla för hur däcken greppar mot underlaget. Nästa steg är att gå upp i velodromen på raksträckorna och ner innan kurvorna. Det viktigaste att komma ihåg är att titta sig över axeln innan linjebyte i banan sker. Eftersom ingen kan bromsa är uppsikt på varandra a och o för säkerheten.

Sista övningen innan vi får köra hela varvet i velodromen inklusive de branta kurvorna är slalom i ganska låg fart mellan koner på ena raksträckan. Återigen är detta en övning i att komma ihåg att titta över axeln trots att fokus samtidigt ligger på något annat. Det är lite småtrixigt att svänga snävt utan att sluta trampa och samtidigt slänga blickar bakåt.

Sen är det äntligen är dags att pröva vingarna på riktigt! Varje deltagare får ligga ensam efter instruktören i ett antal varv för att hitta rätt fart i kurvorna. Sista momentet på kursen är ett kortare lagtempo där tre personer i taget cyklar efter instruktören och får testa att trampa på mer och gå högre upp i kurvorna.

Att cykla velodrom

Vid första anblick ser kurvorna i velodromen extremt branta ut och den spontana reaktionen är ”jisses, hur ska man kunna cykla i dem?”. Dock är det aldrig speciellt läskigt eftersom instruktören ligger först och reglerar tempot. Så länge inte farten är för låg är risken att vurpa väldigt liten. Att få trampa på i velodromen ger en häftig fartkänsla, särskilt att gå ur en kurva i hög fart och sen känna accelerationen på raksträckan.

För undertecknad som aldrig kört fixie förut var första tramptagen lite ovana. Det går ändå ganska snabbt att lära sig styra hastigheten enbart genom trycket på pedalerna och väl i velodromen känns det helt naturligt att trampa hela tiden. Det är i situationer då farten är låg och frihjulet normalt sett används, till exempel när man vill klia sig på näsan eller rätta till cykeltröjan, som misstag kan ske.

Atmosfären i velodromen andas träning och cykelkultur. På innerplan ligger Sportlifes gym och ”Dave’s corner” som är ett äkta cykelcafé prytt av cykeltröjor från olika proffsteam. Här går det att dricka en utsökt kopp cappucciono och äta en kanelbulle eller en toast för att ladda upp batterierna.

För vem?

Nivån på velodromkursen är väldigt basic och alla kan gå den, oavsett cykelerfarenhet. Under denna kurs hade bland annat ett kompisgäng tjejer signat upp för att de enligt utsago ville testa en ny kul grej de inte gjort förut. Någon hade cyklat Vätternrundan medan någon knappt hade testat SPD-pedaler. För den vane cyklisten som skiddar runt på sin fixie i storstan kan inlärningskurvan på kursen kännas väl långsam – alla övningar sker i grupp och går inte vidare förrän alla deltagare är bekväma med momentet som tränas. Räkna heller inte med att själva kursen ska vara ett stenhårt träningspass. Förfarandet går lugnt till och fokus ligger på att alla ska få in tekniken och säkerhetstänket för velodromcykling.

Velodromkursen passar dig som vill testa något nytt och annorlunda inom cykling, och kanske hitta en ny träningsform som komplement till den disciplin du normalt utövar. Cykelklubbar som vill stärka gemenskapen och krydda vinterträningen kan med fördel boka in en helg i velodromen i vinter.

Sammanfattning av velodromcykling

Velodrom är garanterat den roligaste vinterträningsformen på cykel när snölagret ligger tjockt utomhus. Spinning och trainer kan slänga sig i väggen – ingenting går upp mot känslan att flyga snabbare framåt ju hårdare tryck som läggs på pedalerna.

Själva kursen innehåller dock, kanske främst på grund av det stora deltagarantalet, inte så mycket cykling som kan önskas. Det blir en hel del väntan innan alla fått ordning på materialet samt under de individuella varven då två cyklister i taget följer instruktören. För att få cykla mer rekommenderas att nyttja de fyra träningspass som ingår i kursavgiften. Velodromen har träningar veckans alla dagar så det är en bra idé att boka in en extra dag i Falun för att kunna cykla ytterligare pass. Instruktörer finns alltid på plats och cykellån ingår på alla träningar. Undertecknad valde att testa ett morgonträningspass med lagtempointervaller efter avslutad kurs och gick därifrån med rejält möra ben. Det är inget snack om att detta ger bra träning!

Att Sverige har fått en inomhusvelodrom öppnar upp för en roligare vintersäsong för cyklister i vårt mörka land. Det bör också nämnas att bancykling som sporten heter ingår i OS-programmet; kanske kan Sverige som har duktiga cyklister i så gott som alla andra discipliner så småningom vara med och hävda sig även här nu när träningsmöjligheterna finns?

Framför allt öppnar velodromen en möjlighet för alla Sveriges cykelintresserade att testa något de inte gjort förut.

Information om bokning och träningstider finns på Velodromens hemsida