Snygg – är det en relevant egenskap för en cykel? Smaken är som baken men de flesta tycks stanna en sekund extra och slänga trånande blickar efter Remedyn. Den här artikeln handlar om en intim relation till en spänstig maskin med kurvig ram och muskler på de rätta ställena. Pallar du med att andra trånar efter din bergspartner vid första bästa tillfälle? I så fall kan du läsa vidare för få reda på ifall Trek Remedy 7 bara bjuder på yta eller ifall insidan är det som räknas.
Text : Fredrik Westman(westman@happymtb.org) Foto : Harri Manni och Mats Olsson
Video: Tobbe Arnesson (tobbe@happymtb.org)
Sakta i backarna, innan du får reda på hur cykeln beter sig ska vi ta en liten titt på vad Trek valt att klä upp Remedy-ramen med.
Komponenter och geometri
Remedy 7 är instegsmodellen i serien men Trek har valt att inte ge ut någon renodlad budgetmodell utan istället satsa på vettiga komponenter rakt igenom, vilket innebär att priset börjar en bit upp på skalan.
Framgaffel : RockShox Lyrik IS U-Turn 115-160mm Bakdämpare : Fox RP2 XV, custom "all-mountain" tune Bromsar : Avid Juicy 5 203/185mm Vevparti : Shimano SLX 44/32/22 Framväxel : Shimano SLX Bakväxel : Shimano SLX Shadow long cage Kassett : SRAM PG950 11-32 Kedja : Shimano HG53 Växelreglage : Shimano SLX Nav fram : Bontrager Rhythm 20mm Nav bak : Bontrager Rhythm Fälgar : Bontrager Rhythm, 28mm, tubeless ready Däck : Kenda Nevegal SWS, 2.35" Styrlager : Frustum Cane Creek SE Light Edition Styrstam : Bontrager Race Lite 80mm Styre : Bontrager Race 31.8mm, 690mm brett, 40mm rise Sadelstolpe : Bontrager Race Lite, 5mm offset Sadel : Bontrager Rhythm Basic Pedaler : levereras utan Riktpris : 34 995:- inkl. dämparpump
Remedy-ramen är tunn i godset och ölburkseffekten är påtaglig vid knackande på ramen. Det är en stor ram med vad som ser ut som biffiga rör och att vikten på cykeln är så låg som den är är enbart möjligt tack vare att godset i ramen är tunt. Om Treks ingenjörer optimerat vikt-styrkeförhållandet rätt är vårt test lite för kort för att utvisa. Ramen har ett E2-styrrör, dvs ett koniskt styrrör med 1 1/8″ uppe och 1 1/2″ nere. Något som börjar bli vanligare och vanligare på viktoptimerade långslagiga AM-cyklar. Det finns gott om frigång i baktriangeln för ett Maxxis 2,5-tumsdäck och därmed bra med utrymme för lera mellan däck och ram.
Länkaget är av typen ABP, Active Braking Pivot och har en länkagepunkt koncentriskt kring bakaxeln vilken syftar till att frigöra bromskrafter från att påverka fjädringen. Bakdämparen från Fox är den variant av RP2 som har större luftkammare för att bli mer linjär, XV. Dessutom har kompressions- och retur- dämpningskurvorna valts i samarbete med Fox för att arbeta bra tillsammans med just den här ramen.
Trek har också begåvat ramen med det fräckt mumbo-jumbo-klingande systemet Full Floater. Förutom att låta skönt hippiesurfigt och se bra ut på dekaler så har det funktionen att förflytta den undre länkagepunkten genom slaget och därigenom har Trek kunnat modifiera slagets linjäritet. Eller icke-linjäritet då, eftersom luftdämpare trots allt är något progressiva i sin natur så är länkaget lätt regressivt för att motverka den effekten. Bottenlös känsla säger Trek, testlaget ger sin dom senare i artikeln.
Om vi först tittar på de viktigaste komponenterna, framgaffeln och bakdämparen, så blir det uppenbart att det lagts en hel del krut här. Vilket är bra och viktigt på en cykel som ska gå hårt utför. Lyrik IS är instegsmodellen i Lyrikserien och har således Motion Control istället för Mission control som dämpsystem. Frukta inte, det är ett beprövat och välkontrollerat dämpsystem vilket också sitter i Pike-serien och, fram tills modellåret 2010, även i Boxxer-serien. Fjädern i just den här cykeln känns något hård och flera av oss som testade hade problem att få ut allt slag ur gaffeln utom vid riktigt hård åkning. Då detta är en stor storlek Large tycker vi dock att det är rätt att speca cykeln med en hårdare fjäder, det går trots allt att byta om man vill. Gaffeln har funktionen U-turn och är justerbar i slaglängden mellan 115 och 160 mm, en feature som är ganska onödig tycker vi.
Bromsarna är beprövade enheter från Avid och brukar i testlagets erfarenhet göra sitt jobb på ett bra och odramatisk sätt. Fullstor bromsskiva fram visar att Remedyn är till för att användas i stora berg, inte för att väga så lite som möjligt.
Drivlinan består i mångt och mycket av Shimanos SLX-serie. Ett klokt val på en AM-cykel. Tyvärr har Trek valt att förse cykeln med trippelklinga fram, vi skulle hellre sett två klingor och en bashguard. Bak sitter det en longcage-bakväxel vilken tillsammans med trippelpartiet fram innebär alldeles för lång kedja och för mycket fladder för att kännas stabilt vid stenig utförscykling. Vi kapade en hel del länkar från kedjan då extremkombinationerna ändå inte skall användas. Ett kedjestagsskydd sitter monterat från fabrik.
Övriga komponenter är in-house från systerföretaget Bontrager. Hjulsetet hade hög ekerspänning och kändes lätt och smidigt vid första tramptagen. På hjulen sitter det ett par Kenda Nevegal 2.35″ monterade, ett väldigt bra däckval för aggressiv AM-cykling. Kurvgrepp och bromsgrepp är riktigt bra på däcken och rullmotståndet är åtminstone inte uselt. Treks designers har tagit färgmatchningstrenden till nya höjder genom att inte bara specialbeställa vita bromshandtag utan även förse Nevegaldäcken med guldglitter på sidorna. Detta blir lite för mycket guld och kitsch och känns betydligt mer Hänt i veckan och Git Gay än Dirtmag och Dangerous Dan. Vi hade gärna klarat oss utan den detaljen.
Vi har som vanligt inte nöjt oss med att redovisa angiven geometri utan har vägt och mätt upp cykeln själva. Här följer verkligheten (med reservation för mätfel).
Styrvinkel : 66,7 grader Effektivt överrör : 606 mm Hjulbas : 1160 mm Vevlagerhöjd : 354 mm med Minion 2.5" Vevlager-lyft : 16 mm relativt navcentrum Kedjestag : 436 mm Reach : 424 mm Stack : 610 mm Vikt utan pedaler : 14.4 kg utan pedaler (med originaldäck)
Första intryck
Okej, för ett ögonblick kan vi väl alla släppa den politiska korrektheten och åtminstone för oss själva erkänna att utseendet faktiskt spelar roll. Åtminstone vid det där första ögonblicket när intresset ska fångas. Remedyn lyckades fånga mitt intresse redan första gången jag såg den på Svenska Cykeldagarna förra året. Med långa svepande linjer och en clean färgmatchning av svart och vitt med vissa inslag av gulddetaljer som bryter av är intrycket klassiskt och läckert. Proportionerna på cykeln ser bara rätt ut och trots att det är en Large så är den faktiskt nästan lika snygg som Medium-ramen, något som många tillverkare misslyckas kapitalt med. Nu är det ju dock så att när cykeln gör det som den är bäst på, används, så är det irrelevant med utseendet. Men så fort du stannar och tar en välförtjänt paus från cyklandet så drar den till sig blickar.
Det första som märks vid provgrenslande av Remedyn är att det här är en stor cykel. Hög och lång och med relativt brett styre ger den direkt mera vibbar av att köra fort än att vilja trixa och knixa. Trots att vissa i testlaget mäter mellan 180 och 190 centimeter över havet går det inte riktigt att stå över ramen på platt mark utan närhet mellan släktklenoderna och överröret. Överröret ja, det är rejält långt och dessutom sitter det en hyfsat lång styrstam monterat. Cockpit får därmed anses vara ganska utsträckt. Bra tycker vi för både trampande och utförsåkande. Korta små utförscyklar är trots allt inte lika snabba eller bra att attackera kurvor med.
För övrigt så kändes gaffeln lite hård vid ”parkeringsplats-testande”. Tätningarna i nya gafflar behöver dock köras in och dessutom är vad som känns bäst på parkeringsplatsen inte särskilt relevant. Skön och plush behöver inte alltid vara snabbare än plattformsförsedd och välkontrollerad.
Växelsystemet ur SLX-gruppen känns inte sådär härligt distinkt som SRAMs X7 eller X9-serie gör utan växlar lite mer vagt och utan hundägarskrämmande smällar i skogen. 2-way release på växelreglagen gör att det går att växla upp bak respektive ner fram traditionellt med pekfingret eller new school med tummen, båda fungerar fint. Tyvärr är feedbacken i reglagen något vag.
Som stigcykel
Att cykla stig med Remedyn kan bäst beskrivas som odramatiskt och effektivt. Det känns så i alla fall, dämpningen gör sitt jobb mycket bra och gör att det faktiskt går snabbare än det känns. Markfeedbacken är inte så markant utan känslan av att sväva fram strax ovanför spenaten är tydlig. Med lite högre tryck i dämparen och runt 25 % sag märks inget gung sittandes med pro pedal avstängt på vare sig lilla eller mittenklingan fram. Vid stående spurter gungar det något men då finns också pro pedal att slå på för att motverka det.
Den långa cockpiten och det höga sadelröret gör det lätt att hitta en utsträckt och effektiv sittposition för klättring. En styrkontrollerad höj- och sänkbar sadelstolpe hade suttit som hand i handske på den här cykeln då man ofta vill sänka sadeln lite efter varje klättring för att stå på hårdare nerför utan att känna att sadeln är ivägen.
U-turnfunktionen på gaffeln provades några gånger men att sänka framändan på cykeln gav egentligen ingen fördel då klättringsgeometrin redan är bra och länkaget bak ger massor med grepp. Dessutom blir det alldeles för många varv att vrida på ratten då varje halvt varv enbart motsvarar 3 mm skillnad i slaglängd. Alltså blir det sju och ett halvt varv att vrida ratten för att ändra mellan maxlägena vilket i praktiken innebär att du redan är uppe på krönet av backen lagom till gaffeln är sänkt. Det är inte heller jättelätt att vrida på ratten samtidigt som spår ska väljas och tryck på styret ska bibehållas.
Framgaffeln är lite för hård för skogskörning, känsligheten blir låg och det känns en del i armarna. De hårda lock-on-handtagen från Bontrager bidrar inte till att ta udden av stötarna. För skogsåka hade en luftdämpad variant av Lyriken erbjudit större justeringsmöjligheter.
Pedalfeedback är inte något som känns och över huvud taget ger Remedyn intryck av att vara en trygg maskin. Länkaget ger utmärkt med grepp och kraften som läggs på pedalerna letar sig ner i bakdäcket i de flesta situationer. Det som kan sägas är att den där rappa och responsiva känslan som en kortslagig stel cykel med branta vinklar ger uteblir. Medelfarten runt en AM-runda är allt som oftast högre än cyklisten trott. Känslan av överladd, nära döden och att vilja testamentera bort sin Tekniklego-samling till någon väl utvald ättling infinner sig helt enkelt inte särskilt ofta. Den lugna geometrin och den kontrollerade dämpningen gör sitt jobb på ett väldigt odramatiskt sätt. Det är helt enkelt lätt att köra fort nerför stökiga löpor på den här cykeln.
Som utförscykel
När vi skulle montera ett renodlat DH-däck från Maxxis på cykeln inför vår testvecka i Spanien så uppstod det första egentliga huvudbryt. Både fram och bak så vägrade kanten på däcket sätta sig i fälgen på ett ställe. Först trodde vi att det var otur, antingen när vi tänkte eller också när vi monterade. Efter ommontering var dock fenomenet detsamma, på båda hjulen är det precis på motsatt sida till ventilen som däcken vägrar sätta sig ordentligt. Detta ledde till något ovala hjul och en del vibrationer vid körning. Inte optimalt och en klart störande detalj. Vi vet inte riktigt vad det beror på men Bontragerfälgarnas skarv verkar inte lira riktigt bra med Maxxis sidoväggar tyvärr.
När det börjar rulla nerför så byts den lite sävliga naturen som cykeln har i skogen ut till att uppmuntra cyklisten att släppa bromsarna. Den långa hjulbasen och flacka styrvinkeln tillsammans med lagom långa kedjestag resulterar i en geometri som trivs bra i hög fart. Riktigt bra faktiskt, det är lätt att stå på lite väl hårt och bli överraskad av en rejäl stenkista i högre fart än önskat. Just i sådana lägen är faktiskt en av få gånger då skillnaden mot en renodlad DH-cykel blir stor. Samma förlåtande felmarginal finns helt enkelt inte. Så fort stöket håller sig på en moderat nivå så gör cykelns lugna geometri tillsammans med den låga vikten och de lätta hjulen dock att det går att åka fort, riktigt fort.
Framgaffeln som tidigare kändes hård är nu plötsligt alldeles perfekt dämpad och vid tuff cykling levererar den full slaglängd ett par gånger per åk. Bakdämparen och länkaget arbetar underbart tillsammans med gaffeln och harmoni uppstår. Det går att köra fortare och fortare nerför samma stig med den här cykeln utan att få så mycket intryck av cykeln alls, vilket är ett bra betyg. Dämparna fungerar helt enkelt och tillåter ett högt tempo på ett kontrollerat sätt. ABP-länkaget innebär att olika bromstekniker inte påverkar fjädringen negativt utan bakänden känns lika aktiv nerför stentrappor med ett fartnedhållande finger på högerbromsen som utan – vilket kan vara en klar bonus i vissa fall och spela mindre roll när allt går flat out.
Fjädringen känns linjär genom nästan hela slaget och protesterar inte oavsett om den körs med 20% eller 45% sag. RP2-an arbetar kontrollerat och snabbt och gör inte bort sig när stenarna kommer vare sig fort och tätt eller sällan men utspritt i höjdled. Dämpningen rampar upp alldeles lagom mot slutet för att inte bottna hårt vid större smällar. Inte heller med för lite luft i dämparen blev känslan av bottning uppenbar.
Nu har vi äntligen hittat rätt territorium, svepande högfartsstigar med kurvor som det kan trampas ut ur och en del trampsektioner är den här cykelns forte. Accelerationen är en helt annan än på renodlade DH-cyklar. Cykeln känns optimal för Enduro-tävlingsformen som blossat upp rejält nere i Europa. För att relatera till Sverige så skulle jag gärna köra den här cykeln utför Tusenmetarn och Bräckebäcksleden i Åre och se hur länge jag kan köra utan att behöva stanna och känna mig trött och mesig. Då vi fick chansen till utförslöpor på dryga tjugo minuter i full fart i Spanien var det kluvna känslor att känna att den egna fysiken satte gränsen innan cykeln.
De negativa egenskaper som cykeln uppvisar vid nerförscykling är mest småsaker. Long cage-bakväxeln resulterar i massor med irriterande kedjeslap och att cykeln går långtifrån tyst. Vidare är det lätt att tappa kedjan när rejält stökiga partier forceras. Med kortare kedja och en short eller medium cage-växel skulle det problemet vara klart mindre.
ABP-axeln sticker ut några centimeter på icke-drivsidan vilket innebär att den fått smaka spansk sten några gånger fler än önskvärt. Inte en särskilt bra detalj, så se till att köpa med dig några extraaxlar inför en längre resa. Shadow-bakväxeln sticker ut befriande lite vilket å andra sidan gör att det är lättare att drämma i ABP-axeln än bakväxeln.
Bromsarna utvecklade ett irriterande pulserande efter några dagars långt hårt arbete. Hjulen har hållit sig raka och fina och om det inte vore för att det är omöjligt att montera ett DH-däck på dem så skulle de få gott betyg. Just den detaljen gör dem dock usla och förstör lite för cykeln och hade jag köpt den här cykeln privat hade jag varit rejält besviken på den detaljen.
Bra och Dåligt
+ Väldigt allround, stabil geometri
+ Fjädring i harmoni mellan fram och bak
+ Låg vikt i förhållande till vad den är kapabel till
– ABP-axeln sticker ut långt på icke-drivsidan och slår lätt i
– Fälgarna klarar inte av ett Maxxis DH-däck
– Hög ram ger dåligt med frigång för familjejuvelerna
Video
Hej alla barn, nu blir det barnprogram, titta nu här vad Farbror Happy tar fram! En liten kamera och nu ska vi höra, vad man en liten kamera kan göra. Ta lite tejp och montera på en Trek, sen kan vi filma upp i framförvarandes häck!
Sammanfattat
Egentligen behöver det här stycket inte göras så långt. Trek har nämligen helt enkelt fått in en fullträff, sett till funktion. Den här cykeln ÄR All Mountain. Den ÄR Enduro. Cykla den i skogen hemma och cykla den uppför och nerför valfritt berg. FORT nerför valfritt berg. Vad gäller skojfaktor är inte fullträffen lika total, cykeln är grymt effektiv men lite anonym i känslan.
Geometrin är en riktigt bra avvägd kompromiss. Den långa hjulbasen gör cykeln trygg och stabil även i rejält höga farter och det går köra riktigt fort med Remedyn innan någon nervositet börjar göra sig påmind. Vill du ha en hoj att köra Megavalanche på så behöver du inte leta längre.
Sättet som den här cykeln klarar av en stor mängd uppgifter är dock snarare lugnt och kontrollerat än passionerat och dramatiskt. Jag brukar säga att ifall man inte tänkte på någon särskilt egenskap hos cykeln efter några snabba åk så är det ett bra tecken. Den gör helt enkelt bara sitt jobb och är inte ivägen för dig utan en mer som del av dig. Det här är en sådan cykel. Är du ute efter en busig lekmaskin så kan du dock bli lite besviken för den här cykeln klarar av det mesta utan att ge särskilt mycket feedback, ingen dramatik alltså men heller inte så många spontana flin. Geometrin är lugn och balanserad och fjädringen tar effektivt udden av terrängen. Återkopplingen till cyklisten och utmaningen med linjeval som brukar förknippas med AM-cyklar blir mindre markant, på gott och ont. Du som föredrar effektivt lokomotiv framför hardtailkänsla och rapp respons i cykeln bör boka in en provkörning. Du som har lite erfarenhet av linjeval eller istället prioriterar lekfull känsla framför förlåtande dundra på-egenskaper och vill jobba aktivt på cykeln kan hitta roligare cyklar än den här. Det ska dock tilläggas att storlek Medium har tre centimeter kortare hjulbas än testhojen vilket betyder mindre sävlig känsla och mer lekfullhet.
Det finns en del irriterande småmissar på cykeln – som att lock-on-handtagen är lite för hårda och att vi hellre hade sett en bashguard än ett trippelvevparti på hojen. ABP-axeln sticker också ut längre på icke-drivsidan än vad shadow-bakväxeln gör på drivsidan.. Men vi förlåter Trek för de missarna då de positiva egenskaperna klart överskrider de negativa. Värre är att fälgarna inte vill dansa tango tillsammans med ett renodlat DH-däck vilket förstör hojens annars fina mångsidighet något.
Gränsen mellan stigcykel och utförscykel har just blivit ännu suddigare samtidigt som behovet av en renodlad utförscykel blivit klart mindre. Trek har i stora drag gjort någonting väldigt rätt med den här cykeln.
