Patrik Clifford
Aktiv medlem
[TESTDUELL!] ”En udda duo” AM vs XC - vem är snabbast …egentligen? NU är det Avgjort!
Nu är det snart dags! Jag har sååå länge önskat att få göra detta test efter oräkneliga timmars inmundigande av åsikter och synpunkter både IRL och på de större nationella/internationella forumen. Och meningarna går verkligen isär ibland. Även min egen. Jag har debatterat detta ämne otaliga gånger såväl med mig själv som med ett flertal stackars medcyklister nu…
Vad gäller då det här undrar ni förstås?
Jo, Debatten AM vs XC förstås, fast med en lite udda inriktning. Är verkligen skillnaden så stor i hastighet nuförtiden. Kan man kanske t.o.m tävla i XC på en AM-hoj och hävda sig väl och kan man möjligen cykla med en XC på endurotävlingar utan att förintas? Eller skall var cykel bliva vid sin läst, hålla sig jävligt passiv och inte försöka sig på några inhopp i en annan genre och tro att den är något, helt enkelt passa sig jävligt noga?
Bör man som seriös cyklist titta lite snett och skratta när någon kommer till cykelvasan med sin fulldämpade 160mm i de främre lycrastartgrupperna, eller skall man rent av vara orolig? Få spö av en DH-cykel?? Fy fan!
Det har ju länge varit så att det varit en självklarhet att en riktigt snabb XC-racer skall vara en 26” HT som väger under 9 kg och en AM-hoj skall ha minst 160mm slaglängd med tunga komponenter och stålfjädring. Gärna med feeeta Minion 2,6”-däck också. Men, men, det har ju ”lyckligtvis” hänt en hel del de senaste åren och nu är vi i ett läge där gränserna suddats ut relativt mycket och en snabb XC gärna får vara en FS och inte heller sällan en 29”, likväl behöver en bra AM-hoj inte väga minst 16 kg och ha en kraftigt tillbakalutad sadelstolpe, plattpedaler och styret i ansiktshöjd. Den behöver ju snart inte ens ha 26”-hjul (ett sus hörs säkert i den läsande publiken nu) :-)
Så, hur mycket skiljer det egentligen i ett rent race nuförtiden mellan 2 moderna hojar från resp. gren? Har någon verkligen testat? Inte vad jag hittat i mina amatörmässiga efterforskningar i alla fall, och jag har verkligen letat efter ett liknande test. Och vad kategoriserar klasserna egentligen, inte heller här verkar folk vara riktigt överens..
Ledord som slaglängd, roterande massa, trampeffektivitet, klätterförmåga, kvickhet, rull över stök och liknande är det som lite lösryckt fortfarande verkar känneteckna skillnaderna mellan klassgränserna.
Debatterna är ofta ganska högljudda på anhängares av den ena eller andra teknikens sida och för många (eller, nja, en del i alla fall) verkar det vara fullständigt omöjligt att ens kunna cykla på en viss typ av stig med ”fel” cykel. Jag vill härmed ”mycket vetenskapligt såklart” testa vad det faktiskt skiljer i reell hastighet mellan dessa 2 helt olika typer av cyklar på en helt vanlig Svensk jävla skogsstig, eller rättare sagt, dessa två cyklar som riktar sig till helt olika användningsområden (om man vill tävla då alltså). Skiljer det så mycket som många tror, skiljer det lite grand, skiljer det något alls? We (jag) want to know!
Kärnfrågan här är alltså ungefär såhär:
- Kan jag ta min långslagiga AM, ställa in den passande, köra en xc-tävling och placera mig likvärdigt som om jag i stället kört en mer "ren" xc-hoj? Det jag eg. vill utröna är om man verkligen förlorar så jäkla mycket på geometri (kedjestag, gaffelvinkel, sadelrörsvinkel,topprörslängd etc) och givetvis slaglängd. Hjul och däck är ju egentligen ointressant i den frågan då man ju anpassar dessa efter tävlingsunderlaget oavsett om man skall tävla på en XC eller AM. På en AM sätter man helt enkelt på lättare och mer lättrullade däck eller kanske t.o.m en helt annan uppsättning hjul (om man har det). Skulle man köra XC:n på en endurotävling hade man ju förmodligen gjort vice versa. Och även om ex. Easton Havenhjulen som sitter på Enduron i detta fall är relativt lätta så håller de garanterat för ordentlig AM-körning också. Jag har ännu lättare kolfiberhjul att sätta på om man vill ner än mer i vikt (kanske runt 11,8 i tävlingsskick). Men det är som sagt mer en fråga om GEOMETRIN hindrar dig från att köra en AM lika fort som en XC, hur står det till med det egentligen? :-)
Alltså, Upp till kamp! XC vs AM, låt oss Rumbla!
Arenan för denna drabbning är Torrekullaleden i Sandsjöbacka, en teknisk men relativt bred singeltrack på exakt 10370m vilket borde göra den ganska utslagsgivande och ge ett bra värde på tidsskillnaden mellan en ren XC och en AM. Möjligen skulle sträckan kunna vara lite längre men om man kollar på rena XC-tävlingar så tar de väl oftast under timmen (förutom långloppen då).
Deltagande cyklar i matchen är följande:
I Vänstra ringhörnan:
Specialized Enduro S-works 2011 med full X0-utrustning, FOX luftdämpare både fram och bak och med fläskiga 160 mm slaglängd, matchvikt med tunga vinterdubbdäck: 12,8 kg
I Högra ringhörnan:
2011 TREK Superfly Elite 29” också med full X0-utrustning och även denna med FOX luftdämpare fram/bak. Slaglängd fjuttiga 100mm, matchvikt med tunga vinterdubbdäck: 11,9 kg
Båda cyklarna kommer att ställas in för den valda testslingan för att helt enkelt vara så snabba som det bara går för ändamålet, precis som man skulle gjort om det varit en riktig tävling på sträckan, detta innebär ex. att vi plockar av den justerbara sadelstolpen på Enduron för viktminskning och lite bättre trampeffektivitet (reverben flexar lite väl mycket och rör sig även lite upp/ned i toppläget tyvärr), sätter på en lite längre styrstam för att det är ganska mycket klättring och har relativt högt tryck i dämparna (endast ca 20% sag). På Treken så har vi sadeln lite lägre än för ex. ren grusvägssmisk och använder inte propedal alltför mycket. Kort sagt, vi försöker ge var och en av hojarna maximal möjlighet att lägga en snabb tid på den utvalda sträckan.
För att inte testet skall vara avgörande av endast en testares ofullständiga körförmåga på en viss typ av underlag och spegla hans personliga favoritcykel så har jag även tagit med mig en mycket duktig cyklist i form av PeterA från forumet. Han kan liksom jag själv leden utan och innan vilket då tar bort faktorer såsom spårval och att hitta rätt väg genom krångliga passager etc.. Vår uppgift är ju enkel och rolig, att köra så fort vi bara kan på respektive cykel och sedan jämför vi tiderna rakt av helt enkel, svårare behöver man ju inte göra det (även om man såklart kan).
Leden innehåller mer eller mindre allt som jag tycker att dessa cyklar bör klara av, från snabba grusvägssträckor till långa klättringar, halvknepiga utförssträckor och både tekniska samt väldigt enkla partier. Det borde vara en väldigt bra jämförelsesträcka. En inte alltför svår XC-sträcka och en inte alltför enkel AM-sträcka skulle man väl kunna sammanfatta det hela med.
Med korten på borden och med cykelvärldens i mitt tycke generella och allmänna uppfattning så borde segraren utan någon vidare diskussion bli XC-racern då det är ganska mycket klättringar på sträckan och att dess trampeffektivitet är gjord för att vara extremt bra på detta. Dessutom är det relativt mycket enkel stig där man bara kan sitta och pinna på samt inte alltför mycket utförspartier. Och så kan det givetvis visa sig vara och bli. Det kanske t.o.m. är väldigt troligt att herr XC vinner på fysisk knockout i denna match…
MEN, jag hissar härmed en varningens flagg för Mr Enduro, det har hänt mycket på AM-sidan som gör att skillnaden kan vara betydligt mindre än man tror, möjligheten att förändra hårdheten i fjädringen efter behov, att använda Pro-Pedal när man behöver trampa och en faktiskt ganska brant vinkel på sadelstolpe borde göra att den kanske kan ge XC-racern en match trots allt. Och är det egentligen så värst mycket svårare att klättra med lite flackare framgaffel (som många anser). Ja… Jag vet ju inte om jag tycker det…
så hur skall det hela sluta? Matchen kan börja!
Vi lägger körningarna med en dags mellanrum för att minimera skillnader beroende på väder och underlag samt för att även ge våra gamla kroppar tid att hämta sig (ett dygn räcker bra).
Körschemat kommer sålunda att vara:
Onsdag: Jag kör Treken och Peter kör Enduron, båda anpassade som vi vill ha dem efter våra egna förutsättningar. Efter körningen tar vi en diskussion och listar våra intryck/jämförelse av cyklarna och vad vi tror om nästkommande dag.
Torsdag: Peter kör Treken och jag tar Enduron, totaltiderna jämförs (spännande), vad tycker vi egentligen och vad blev den totala skillnaden? Krossade XC-racern Am-hojen eller sprängdes XC-racern i ett moln av kolfiberdamm efter något avgrundsdropp på över 20 cm?
Nu vet jag att många kommer att tycka att jaja, men detta är ju minsann inte ett superkorrekt tyskt fullflödestest som tar hänsyn till absolut alla parametrar eller visar en exakt skillnad som kan tolkas in på alla olika underlag och sträckningar som finns, för XC går ju ofta på grusvägar (se långlopp) och väldigt enkla stigar etc etc…. Och en enduro-tävling eller liknande går i ännu mer tekniskt terräng och i ännu brantare utförslöpor o.s.v.
JAVISST, det kan ni ju ha rätt i, men detta test riktar sig till en typ av stig som faktiskt båda hojarna kan råka ut för och bör klara av även i tävlingssammanhang (tycker jag i alla fall). Ett sorts mellanting om man säger… Och sedan gör jag såklart inte detta för att det skall vara ett fullständigt korrekt test som kan publiceras i Kadens (bicycling) eller liknande större MTB-tidsskrift underskrivet av en professor i MTB-lära efteråt, utan helt enkelt för att jag tycker det vore ”sköj” att testa det här, Jag tycker minsann det är kul och faktiskt ganska intressant och det kan väl räcka med det… ;-)
Så kommentera gärna vad ni tror om utfallet så får vi se, jag klovar att både jag och Peter kommer att försöka prestera vårt yttersta på båda cyklarna och inte hålla igen eller försöka få en favoritcykel att lyckas bättre, fullt blås är det som gäller!
Vadslagning är såklart absolut förbjuden! (Men om ni slår vad så vill jag också vara med på en hundring, PM:a mig i så fall)
AND…. LET THE GAME BEGIN!
TIDSFÖRSÖKEN:
___________________________________________________________________________________________
Patrik
DAG: ONSDAG CYKEL: TREK SUPERFLY ELITE 100 TID: 44:34 MEDELPULS: 164 MAXPULS: 173
Jaha ja.... hur var det här då? JA, det är ju bara att erkänna, Treken är SNABB! Körde slingan på över 10 min bättre tid än förra gången i år, och bara 14 sekunder sämre än min rekordtid någonsin. Nu är i.o.f.s förhållandena fruktansvärt bra, ganska milt i luften, stenhårt i marken och is där det behövs (det kan vara sunkigt på sommaren). Men ändå... jag blir klart tveksam till om Enduron skall klara av denna utmaning med värdigheten i behåll :-) Det får vi se i morgon...
Hur kändes 29:an då?
Jo, den känns jävligt bra måste jag säga! Jag är klart imponerad! Jag har ju varit ytterst tveksam till 29:or innan och tycker de ser ut som uppblåsta clowncyklar och verkar väldigt klumpiga. Men... ja... jag får erkänna att jag haft fel (fan)... Den går som ett lokomotiv! otroligt stabil och trygg, känns inte alls nervös och jag kan faktiskt inte säga att jag led över den kortare fjädringen på särskilt många ställen. Visst, den har en liten tendens till att vilja gå på nosen i riktigt branta utförslöpor och jag vågar inte bomba på riktigt så hårt som med Enduron. Men det är som sagt endast på några väldigt få ställen. Och det är inte många sekunder man tappar gissar jag på. Skulle jag kört på än ännu mer teknisk slinga med kraftigare branter så hade nog skillnaden varit större mot Enduron som ju är oerhört stabil nerför, men här led jag inte så värst mycket av det som sagt.
Klättringsmässigt då?
Jo fanken, även här utmärker den sig, den klättrar riktigt, riktigt bra, känslan är att man kan ladda på mer uppför än med Enduron, och den håller spåret lite bättre. Om den verkligen är snabbare är dock svårt att säga, men känslan är att det går lite fortare i alla fall. Och att man klarar lite mer hinder uppför på ett bättre sätt. En stor negativ skillnad är dock bromskraften, den är verkligen så otroligt mycket bättre på Enduron. Men detta beror ju självklart på de bra mycket större skivorna på den cykeln. Men jag skulle nog definitivt vilja byta till större bromsskivor för att få bättre grepp, även om det kostar några gram :-)
I övrigt så är det precis som alla som kör 29:or säger, man sitter liksom mer I cykeln än på den, den är inte lika pigg och "skojig" som Enduron och man bunnyhoppar inte över alla roliga småhinder på samma sätt... men å andra sidan behöver man inte det för man kan ju bara rulla ÖVER skiten i stället ha ha...
Just det här med "RULLET" över stökiga rötter och stenar imponerar verkligen mycket på mig. Där man i vanliga fall ställer sig upp och kämpar sig över kan man bara sitta och trycka på, det här är den absolut största skillnaden i hur cyklarna uppträder på stig tycker jag. Man har bra med fart med sig... eller... nja förresten... man har nog samma fart in i stöket men man tappar inte lika mycket med de stora hjulen, man rullar fortare över helt enkelt (känns det som).
Men... lite "tråkigare" är den väl om man om man nu får säga så. Trygg och stabil. De stora hjulen kan i vissa fall kännas lite mer flexiga vid snabba spårändringar också, men det är nog mer en vanesak än ett egentligt problem faktiskt. Den kändes även marginellt slöare vid igångdrag från stillastående, men det var verkligen inte mycket att orda om. En hårfin skillnad med fördel till Enduron där...
Viktmässigt? JA, jag upplever nog båda hojarna som ungefär lika tunga. Men får en lite konstig känsla av att 29:an är tyngre? Mycket märkligt men det beror säkert på den stabila gången och det lite sävligare beteendet. Men som sagt, ganska jämt skägg här alltså. Får se i morgon hur Enduron känns efter att ha kört med Treken, den kanske känns tung helt plötsligt?
Jag upplevde det även som att jag hade väldigt bra med ork kvar hela tiden och gick aldrig riktigt så hårt in i väggen som jag brukar kunna göra. Men om detta beror på cykeln eller de fina förhållandena på leden idag låter jag vara osagt, det märker vi i morgon.
Så slutsatsen är att 29:an känns väldigt, väldigt snabb och att den passar alldeles utmärkt till den här typen av spår (som många ändå verkar anse vara klart tekniska). Jag trodde innan rundan att den skulla ha lite mer problem i de branta partierna än vad jag upplevde. Så kort sagt, en väldigt fin hoj!
DAG: TORSDAG CYKEL: ENDURO S-WORKS TID: 46:12 MEDELPULS: 160 MAXPULS: 171
OK, då var det klart, PUST. Även idag gick det fort på leden som är i superskick. Jag trampade på allt vad jag hade tyckte jag och kände mig bra och pigg i kroppen. Dock var medelpulsen något lite lägre idag, men det beror säkert på att jag laddade ur mig rätt bra igår. Men jag kände mig inte trött så min form var nog säkerligen jämförbar mellan dagarna. Nåväl, lite intryck då:
Enduron är ju min standardhoj så den känner jag ju utan och innan samt fram och bak, men lite jämförelser och kommentare kan jag ju bjuda på för sjuttsicken.
För det första, Enduron är betydligt mer lekvillig än Treken, den hoppar och skuttar, slingrar och vrider sig betydligt mer. Fast på ett ganska trevligt sätt! Den är mycket enklare att göra snabba spårskiftningar med men känns också nervösare trots den längre framgaffeln och flackare vinklar. Den känns fruktansvärt kvick och accelererar bättre än 29:an, det är det inget snack om. Att den väger 1 kg mer är absolut inget man känner av, tvärtom får man intrycket av att den är lite lättare. Men det beror såklart på den rappare upplevelsen.
Klättringen då, hur blev det nu med det nu då? Nja, jag trodde den skulle kännas trögare i klättringarna jmf. med Treken igår men idag visade den sig på sin bästa sida och jag kan nog med gott samvete säga att den klättrar precis lika fort som 29:an, skillnaderna är så marginella att de är oväsentliga. Den går lite lättare på bakhjulet och vill driva iväg aningen ibland men det kompenserar man lätt med att bara luta sig lite framåt. Greppet uppför tycker jag 29:an visade sig vara bättre på. Där man spinner till ibland med Enduron märktes ingenting på Treken. Men hastighetsmässigt tror jag det skiljer NADA uppför så länge man har grepp.
Och utför?
Jo, här är ju Enduron i sitt esse och det är bara att bomba på, den sväljer ju allt och det är superenkelt att nästan i luften skifta riktning på hojen och dyka in i det spår man känner för, här tror jag inte riktigt 29:an hänger med, man vågar ladda lite mer med den längre frädringen. Och man känner sig mindre nervös när det börjar barka iväg i högre hastigheter. Men... med detta sagt, det är INTE mycket det skiljer, 29:an var avsevärt mycklet bättre utför än jag trodde och kolla man på tiderna nedför så är det inte många sekunder Enduron kniper mot Treken. Men visst, lite bättre är den, särskilt om det skall hoppas och skuttas.
Trampeffektivitet?
Samma skulle jag säga, båda hojarna känns ruskigt trampeffektiva och nu körde jag ofta med propedal på idag och det gör att Enduron verkligen har bra tryck i pedalerna, jag upplevde inget gung eller sävlighet alls, tvärtom kändes den mycket accelerationsvillig och rapp som sagt. Där blir det jämt skägg...
Och till slut då, varför kör man ändå inte lika fort med AM-hojen? För det gör man väl inte?
JA, Vad skiljde det nu egentligen? Hmm, jo det blev faktiskt en vinst åtminstone för mig med 29:an på exakt 1 min 38s snabbare totaltid. Men jag får nog lov att säga att det är INTE mycket!
Det är t.o.m nästan så det kanske kan räknas lite till dagsform och skillnaden är inte alls så stor som man kan tro mellan dessa 2 typer av cyklar.
MEN SLUTA JIDDRA NU DÅ!!!!
Var det ELLER var det INTE någonstans jag märkte att jag cyklade fortare med Treken då? JA, jag tycker faktiskt det, jag tror att jag med mycket stor sannolikhet kan härleda exakt vad det är som gör att Treken var lite snabbare, det är det där finfina rullet i stök, där upplevde jag det faktiskt som att man slipper tappa fart på samma sätt som med Enduron som liksom "fastnar" lite mer när det är riktigt knaggligt på stigen. Jag tor att hela tidskillnade ligger där. PÅ slät väg eller uppför skiljer det nog ingenting faktiskt. Så att cykla på en fin grusväg skulle inte vara något hinder för Enduron, cykelvasan nästa :-) Men 29:an är faktiskt fenomenalt bra på att bara....rulla på.... och det är där jag upplever att man kapar tid, övriga ställen... not so much....
Nu avvaktar vi till Peter även han hunnit testa Treken så får vi se, slutkommentarer till hela testet tar vi i samband med det :-)
Peter
DAG: ONSDAG CYKEL: ENDURO S-WORKS TID: 50:45 MEDELPULS: 162 MAXPULS: 173
Allt flöt på bra till strax innan ravinen. Då började kedjan hoppa mellan dreven på kassetten. Det hände lite titt som tätt därefter och jag tappade både flytet och självförtroendet. Fick stanna ett antal gånger och lyfta rätt kedjan. Dessutom tog det mig 5 minuter att ta mig över området där de fällt träden. Lite svårt att hitta trots att pannlampan lyste upp bra. Mycket irriterad körde jag den sista biten i lagom fart hem. Skulle vilja prova igen i dagsljus och med problemen fixade. Då kapar jag en hel del tid.
Har trots det aldrig haft så hög medelpuls på leden som idag. Om det beror på dagsform, eller något annat låter jag vara osagt.
Hur kändes enduron då? (Jag jämför med lite andra cyklar tills jag testat 29”an)
Fantastiskt!. Det var som att cykla på en slingring cykelbana. Bara att trampa och styra. Det kändes som om jag och cykeln var en enhet och detta redan efter första turen. Den väger ju ingenting så när man trycker på flyger man fram. Jag har ju en gammal Trek 8000 och en SC Bullit. För att beskriva känslan av att cykla på denna cykel så tänk er en korsning mellan dessa båda cyklar. Treken och Enduron väger lika mycket. Enduron känns faktiskt lite rappare än min Trek. På platten och i småkuperad terräng så vågar jag påstå att jag kan cykla snabbare på Enduron bla pga att bakdämparen sväljer alla ojämnheter. När det blir lite mer teknisk (AM?) terräng så påminner Enduron om Bulliten. Viktskillnaden gör dock att Enduron känns rappare och busigare. Dock så är Bulliten stabilare och har en mycket bättre frigång. Slog i bashen några gånger på turen vilket förvånade mig lite.
Det är ju Patriks cykel. Jag satta bara dit mina pedaler. Sadelstolpen var tyvärr lite för kort (ca 2cm). Försökte kompensera detta genom att flytta tillbaka sadeln. Det funkade ok. Lite värre med styret. Fick lite ont i händerna. Trots detta var den en dröm att cykla på. Tänk om jag kunnat anpassa den efter mina förutsättningar…
Klättringsmässigt då?
Nu var ju Torrekullaleden i och med att håligheter mm täpps igen av is relativt enkel jämfört vad den kan vara. Enduron klättrar riktigt bra. Min Bullit klättrar också bra. Skillnaden är att Enduron är så lätt att man kan accelerera på ett helt annat sätt efter tex en knixighet eller böj. Lättare att ha farten med sig när backen tar slut. Inga symptom på att stegra sig. Hade varit intressant att se hur den beter sig i riktigt branta backar. Om Patrik ger mig tillfälle så provar jag gärna leden åt fel håll. Då sätts klätteregenskaperna på större prov. Jämfört med min Trek 8000 så klättrar Enduron bättre på Torrekullastigarna. Det beror givetvis på att greppet alltid finns där tack bare bakdämparen. Är dock relativt säker på att Treken klättrar bättre på branta otekniska stigar.
Min slutsats är att Enduron är väldigt, väldigt snabb och att den passar alldeles utmärkt till den här typen av stigar.
Testade även att köra mina lite mer tekniska stigar i Sisjön efteråt. Om man tänker att man som jag har en XC hoj och en lite tyngre AM hoj så tycker jag att Enduron är en så bra kompromiss att det räcker med den. Nu ser jag fram emot at testa 29”an.
Dessutom:
Det skulle vara kul at jämföra våra tider (åtminstonde fram till Ravinen). Cyklingen fram dit är ju mer XC. Där ska 29” ha en klar fördel.
OBS! OBS OBS!!! UPPDATERING! NY TESTRUNDA (ny körning fredag utan strulande kedja):
Kom ut senare än jag tänkte mig då sambon var sen hem. Tog Enduron. Inget som strulade idag, förutom att kroppen inte var beredd att ge 100% en dag till. Leden är fortfarande i kalasskick. Det har smällt undan lite mer och på något ställe har tjälen släppt. Men nu ska det bli kallare nätter igen.
DAG: FREDAG CYKEL: ENDURO S-WORKS TID: 46:20 SNITTPULS: 150 MAXPULS: 165
Körde i dagsljus vilket gjorde att jag vågade köra snabbare utför och kunde göra lite bättre spårval. Jämfört med 29" behövs det om man ska kunna ta in tidsmässigt.
Ravinen var superhal. Dubbdäcken bet inte där idag. Lite läskigt. Förutom att jag där höll knapp styrfart, så kom enda missen vid Jonas genväg. Var tvungen att kliva av och gå några meter då jag kom lite fel när jag skulle runda sista trädet.
Ni ska ha klart för er att detta är en grym hoj. Låg vikt och otroligt lekfull. Att den bara är lite långsammare än en renodlad 29" XC är ett fantastiskt betyg. Förhållandena är ju närmast "vinter"optimala nu. Det hade varit väldigt intressant att göra jämförelsen när leden är lite svårare.
Åter igen körde jag lite knixiga stigar som avslutning. Där kommer Enduron verkligen till sin rätt.
Får tacka den lyckliga ägaren av dessa två underbara hojar för möjligheten att prova något nytt.
Om man bara fick välja en cykel så skulle jag välja Enduron alla gånger. Detta pga att den går att använda till så mycket. Om jag däremot var resultatfixerad, körde långlopp, XC tävlingar eller mindre mindre stökiga stigar så är Treken det självklara valet. Men varför kompromissa. Man kan ju ha fler cyklar....
Vänta bara när Enduron kommer i 29" format med 150" fram och bak;-)
DAG: TORSDAG CYKEL: TREK SUPERFLY ELITE 100 TID: 45:24 MEDELPULS: 155 MAXPULS: 169
Jag var trött innan jag stack iväg. För lite sömn och seg efter gårdagen. Svepte en mugg kaffe för att vakna till. Gick ut i garaget och kom på att jag inte monterat på pedalerna och fixat till sadelstolpen. Med sambons skarpa ord "Du är hemma till 19:00" ringande i öronen så fipplade jag dit pedalerna, ställde in sadelstoplen hyffsat. Sköt tillbaka sadeln så långt det gick och trampade iväg. Väl framme vid Oxsjöns parkering justerade jag sadelhöjden något. Transporten bort till singletracken var seg.
Väl ute på leden så trampade jag bara på. Farten kändes hög trots att ansträngningsnivån var betydligt lägre än igår. Dämparen kändes lite hård och returen hade jag inte haft chans att pilla på. Trots det kunde jag strunta fullständigt i spårvalet. 29":an svalde ändå alla ojämnheter. Cykeln var grymt rapp och formligen flög fram när jag tryckte på lite. Konstigt nog så stegrade den sig i några backar.
Hur kändes treken då? (Jämfört med Enduron.)
Precis som Enduron så känns det som att cykla på en slingrig asfalterad cykelbana. Bara att trampa och styra. Vid en direkt jämförelse så känns Treken lite mer förlåtande hur konstigt det än kan låta. Nu kan ju jag leden rätt bra, så spårvalet gör väl en del (D.v.s. om man bara brötar på utan att bry sig det minsta om större stenare etc. så borde ju rimligtvis Enduron svälja dem bättre), men det kändes som att jag bara behövde hitta ”huvudfåran” och sedan koncentrera mig på att trampa och titta längre framåt. Med Enduron så upplevde jag det som om jag finjusterade spårvalet lite mer. (Anm: Kan också bero på att jag körde leden eller delar av leden för tredje gången sedan i måndags…)
Treken är lite tråkigare om man vill busköra, hoppa och skutta, dra upp på bakhjulet etc. Däremot så känns den något mer trampeffektiv och något rappare. Sittställning mm. påminner en hel del om min Trek 8000. (Enduron mer åt Bullithållet). Väldigt låg frigång. Detta märkes inte på Leden utan när jag körde lite knixigare stigar på väg hem.
Klättringsmässigt då?
Den klättrar fantastiskt bra. Precis som Enduron får man med sig farten och kan enkelt accelerera i en backe efter tex en knixighet eller kurva. Konstigt nog så stegrade den sig vid två tillfällen vilket faktiskt överaskade mig. (Det gjorde aldrig Enduron). Treken kändes lite snabbare uppför. Till Endurons försvar skall sägas att de backiga partierna kördes med hoppande kedja så här får jag nog återkomma.
Sammanfattningsvis så är nog Treken något bättre lämpad för Torrekullalden om man vill köra riktigt snabbt. Det diffade ca 5 minuter till Trekens fördel. Men med tanke på allt strul jag hade med Enduron så säger det just ingenting. Skall jämföra gpx filerna fram till ravinen för att få en uppfattning om hur mycker det skilde dit. Återkommer i ämnet.
Däremot så är Enduron en bättre allroundhoj. Man kompromissar troligtvis mycket lite på farten, men får i gengäld en cykel som pallar det mesta.
Har svårt att förklara min relativt låga snittpuls idag (7 slag lägre) jämfört med igår på annat sätt än att Treken är mer trampeffektiv och förlåtande på Torrekullaleden än vad Enduron är. Ahaupplevlse på 29”.
_____________________________________________________________________________________________
SLUTKOMMENTAR!!!
Så mina damer och herrar, vägs ände är nu nådd och testet är äntligen slutfört… skönt!
Om vi nu tar en stilla kopp med utsökt kaffe, sätter oss ner i lugn och ro i vår mysiga favoritsoffa, luktar på en nybakad muffins och analyserar de indata vi så förtjänstfullt samlat på oss i vårt anletes svett, vad utkristalliserar sig då, har vi ett svar.. och vad var frågan nu igen?
Om vi snabbt rekapitulerar vad vi egentligen undrade över så var det nog ungefär såhär:
-Kan en modern AM-hoj användas till mer än ett syfte och faktiskt t.o.m brukas till att köra ikapp med en riktigt kompetent XC-racer. Är detta bastardtänkande verkligen möjligt? Kan man med endast några enkla handgrepp förvandla denna best till en snabb stigsmiskare av rang. Och hur klarar sig en utpräglad XC-racer på en krånglig stig i jämförelse med den mer teknikorienterade AM-cykeln.
Testet har som ni nu alla förstått lagts på en slinga (Torrekullaleden) som ger båda typerna av cykel en chans att briljera och möjlighet att spela ut sina starka kort. Vissa anser den vara väldigt teknisk, andra inte, precis som det skall vara. Båda cyklarna har definitivt fått en ärlig chans att pressas på samma hårda sätt. Men huvudfrågan var väl egentligen, hänger AM-hojen med när det verkligen börjar gå fort (eller, ja, fort och fort, så fort som jag och Peter kan köra i alla fall). Jag anser NU att vi har ett svar:
Mmmmm… Nästan åtminstone!
En differens på i mitt fall ca 1,5 minuter och i Peters fall på UNDER 1 Minut visar ju att det är förvånansvärt liten tisdsskillnad till slut trots de relativt stora skillnaderna i geometri och uppbyggnad. En Am-hoj KAN alltså definitivt användas i xc-tävlingar utan att ägaren får skämmas ögonen ur sig (bara den är snygg), och JA, vissa XC-lycra-svettisar bör definitivt vara skrajsna om det kommer en AM och ställer sig jämte dem i startfållan på xc-loppet ;-) Så skratta inte alltför högt du XC-svettis, det kan fastna ordentligt i halsen redan i första klättringen :-)
Övriga kommentarer runt detta test har i övrigt gällt lite mer luddiga intryck av vad som kännetecknar styrkorna hos respektive cykeltyp och ledord som framkommit har ex. varit:
rullförmåga, kvickhet, lekfullhet, spårsäkerhet, klättringsförmåga, grepp, bromsförmåga och allmänt uppförande…
Det skulle kanske även varit intressant som många nämner att även testa en 26” xc-racer, men tyvärr hade jag ingen sådan längre. Dock är ju huvudsyftet uppnått gällande grundfrågan, hänger en AM med eller är den t.o.m lika snabb som en xc på en slinga som faktiskt mer liknar en xc-bana än en Endurobana, och det har vi ju definitivt besvarat tycker jag. Jag tror ju dessutom inte att en 26” XC varit direkt snabbare än vår testcykel.
Det som i slutänden kanske slår en mest är alltså hur lite skillnad det de facto är mellan hojarna, och att de faktiskt fungerar alldeles utmärkt båda två till diversifierade uppgifter. Själv har jag å ena sidan förvånats över det fina rullet som XC:n bjöd på och å andra sidan över hur väl AM-hojen hävdar sig i klättringarna. Skillnaderna är faktiskt allt annat än avgrundsdjupa. Och man kan ”faktiskt” få till en hoj som klarar båda disciplinerna med bravur tycks det mig :-)
MEN ALLTSÅ: VINNARE (med knapp marginal): TREK SUPERFLY ELITE 100!!!
Vi har haft jävligt roligt under de här dagarna och hoppas att ni tyckt det varit lika kul att läsa om våra vedermödor och tankar..
Men sitt nu för fanken inte här och Uggla, UT OCH KÖR MED ER!
Mvh, Patrik Clifford & Peter Asplund
THE END!
___________________________________________________________________________________________
Senast ändrad:
