Test: En säsong med Tora

Datum:
08 januari 2008 23:27

Efter ett halvår med Rock Shox budgetgaffel Tora är det dags att titta sig i oljesumpen och sia om dess kvalitet. Tummen upp eller tummen ner?

Text: Oskar Williamsson (oskar@happymtb.org)
Foto: Oskar Williamsson, Patrik Jeal

 

I våras började vi ett test av Rock Shox Tora. I juni presenterade vi gaffeln och dess plats på marknaden (läs artikeln här), och nu är det dags att summera säsongen och göra en bedömning om Tora är värd att satsa på eller inte. Med sina 2,1 kilon ligger den på den tyngre skalan för xc-gafflar, trots att det är den lättaste Tora-modellen. Det man förlorar i vikt tjänar man i pengar och förhoppningsvis hållbarhet. Vill man inte betala för sig får man välja mellan låg vikt eller stabil konstruktion. Har man inte bråttom kan det vara värt ett halvkilo att få en stabil gaffel, och det tycker jag att man får med Tora.

 

Komfort

Dämpningen på Tora 318 heter Motion Control och är det flådigare av Rock Shox dämpningssystem. Den har justerbar retur men inte justerbar kompression. Returen justeras enkelt med en ratt längst ner på högra benet, symboliserat med en hare och en sköldpadda så att ingen ska behöva tveka om vad som händer när man vrider. Skillnaden mellan snabb och långsam retur är tillräckligt stor och det krävs inte alltför mycket rattande för att hitta en inställning som jag trivs med.

 

Kompressionsdämpningen är lite för långsam för min smak när man kör på vanlig skogsstig. Det stör mig lite. Visst funkar det, den gör sitt jobb och tar bort stötarna. Men jag saknar den här lyxkänslan som infinner sig när en riktigt bra gaffel sållar bort småknastret och får ekipaget att flyta fram. Nu måste man påminna sig om att det här faktiskt är en budgetgaffel, och när man ser det ur det perspektivet kan man inte klaga. För vem häller ut förmiddagskaffet på jobbet för att det inte serveras konjak till?

 

Luftfjädern funkar som man kan förvänta sig. En fördel med luftgafflar är att det är enkelt att anpassa fjädringen efter föraren. Det har varit lätt att hitta en lagom luftmängd för mina 60 kilon och jag har valt att köra den med runt 30 procent sag. Gaffeln har 100 millimeter fjädringsväg i det utförande jag kör, och alla millimetrar har kunnat utnyttjas. Vill man ändra fjädringsvägen till 80 eller 130 är det lätt gjort i samband med service. Jag tycker att gaffeln är så pass snäll att jag inte ser någon anledning att ha mer fjädringsväg när man rullar runt på stigar där hindren som ska forceras är under halvmetern.

 

Så om man tar och skiter i att man inte får ut det där yttersta av dämpningen och i stället ser till vad man får så har man ändå en komfortabel gaffel, inte bara för att fjädring och dämpning fungerar bra utan också för att chassit är så bra. Gaffeln rör sig där den ska, upp och ner, men i sidled är det stabilt. Den styr dit man vill, den landar kontrollerat och är överlag väldigt förutsägbar. Komforten får helt godkänt.

 

Pop-loc

Pop-loc är Rock Shoxka för lock-out reglerad från styret. Lock-outen stoppar oljeflödet i kompressionsrörelsen så att gaffeln blir i det närmaste stum. De dyrare Motion Control-gafflarna har justerbar kompression på pop-locen men eftersom kompressionsjustering saknas på Tora är det bara på eller av som gäller. Mekanismen är fjäderbelastad och regleras med en vanlig växelvajer. Vill man inte använda den är det bara att låta bli att skruva fast den. Däremot går det inte utan modifieringar att reglera pop-loc direkt på gaffeln, så monterar man inte reglaget försvinner låsmöjligheten.

 

Jag ska erkänna att det kändes lite pinsamt att behöva besudla min cykel med pop-loc. När fåfängan lagt sig inser jag att det är riktigt användbart, i synnerhet på en singlespeed. När man bryter sig upp för backar är man tacksam över låsningen. När man nu börjat vänja sig vid att trycka med vänstertummen kommer pop-locen till användning lite då och då. Om man inte låser rör sig gaffeln en hel del så det är skönt att ta till pop-locen på transportsträckorna.

 

Servicevänlighet och kvalitetskänsla

 

Utförandet av gaffeln är enkelt och okomplicerat men gediget. Det är rejäla material och en genomtänkt design som är enkel att hålla ren och att skruva med. Skivbromsfästet är enligt IS-standard och inte PostMount som börjar bli vanligare på gafflar. PostMount är smidigt att justera men man bultar bromsoket i gängor direkt i gaffelbenens mjuka gjutgods. Konstruktionen är som att be om sönderdragna gängor. Därför gillar jag att Rock Shox håller fast vid IS, det tyder på att man tänker på att saker ibland inte går som man tänkt sig.

 

Är gaffeln lätt att serva ökar förutsättningen att man ska göra det, och servar man funkar grejorna bättre. Tora är lättskruvad och serviceproceduren är enkel. Rock Shox har tydliga manualer med bra bilder som är lätta att följa, så servicen av gaffeln är inte mer komplicerad än att limma ihop modellflygplan med medföljande beskrivning. Visst krävs någon form av känsla för hantverket, men det gäller även för modellflygplan. Allt man behöver i verktygsväg för ett oljebyte är en 24 mm hylsa, 5 mm insexnyckel, en låsringstång och en plasthammare. Konstruktionen sitter inte ihop med små plastbitar som man är rädd att bryta sönder, brickor som man glömmer bort åt vilket håll de ska sitta eller små pillergrepp där man med en plastpincett ska dra åt med 50 Nm. Det är genomtänkt och smart konstruerat, och sitter ihop som det ska.

 

Det finns i princip två sätt att lösa smörjningen i en gaffel. Den ena är open bath-modellen, där ytterbenen är fyllda med olja och utgör kammaren för dämparen. Den andra varianten, som Rock Shox använder, har en kammare för dämpningen och ett separat system för att smörja innerbenens rörelse i ytterbenen. Fördelen är att smuts som läcker in inte kommer in i dämpningen, vilket på pappret förkortar serviceintervallen. Nackdelen är att det ställs större krav på smörjningen då inte dämpningen gör att bussningarna hålls smörjda.

 

På Tora sitter det skumringar under tätningarna på ytterbenen. De ska ha olja på sig för att det ska bli låg friktion mellan ytterben och innerben. De här vill gärna gå torra, åtminstone när de kommer direkt från fabrik. Resultatet blir att gaffeln blir trögstartad och inte riktigt så följsam som man förväntar sig. Jag upplever att det här förvärras under cykelturen. De stora stötarna tas bort av dämpningen men småjobbet blir inte gjort. Smörjer man innerbenen med lite gaffelolja får man en mjukare gaffel som reagerar snabbare, men några turer senare är skumringarna torra igen och gaffeln åter trög. Man får helt enkelt ta för vana att efter några turer torka av innerbenen noga och smörja dem.

 

Toran funkar fint men den kräver lite kärlek för att fungera riktigt bra. Är man van vid fit-and-forget kan det kanske tyckas bökigt. Fördelen är att oljan i dämpningen klarar sig länge. När jag tömde gaffeln på olja efter en säsong såg oljan som ny ut. Även smörjningen inuti ytterbenen såg hyfsat ren ut. Ur servicesynpunkt är budskapet därför lite dubbelt. Å ena sidan krävs det lite omsorg för att den ska göra sitt dagliga jobb, å andra sidan verkar det som det stora underhållsarbetet inte behöver göras särskilt ofta.

 

Modeller och pris 

Tora finns med två fjädringstyper och två olika dämpningssystem. Den testade 318-modellen har Motion Control med kompressions- och returdämpning och den enklare 302-modellen har bara returdämpning. 302 finns i versioner med och utan lock-out. Både 318 och 302 finns med luftfjädring (Solo Air) eller spiralfjäder (Coil). Coil-modellen finns också med U-turn, som innebär justerbar slaglängd via en ratt på gaffelkronan.

 

Rekommenderat pris från importören för Tora 318 Solo Air med pop-loc är 4485 kronor, men letar man runt lite så kan man hitta den i butik i Sverige för under 3000. 318 Solo Air är den dyraste av Tora-gafflarna. Väljer man 318 U-turn kommer man undan med 3395 kronor men då får man släpa på ytterligare cirka 300 gram. De enklare 302-modellerna utan kompressionsdämpning hamnar under 3000-kronorsgränsen.

 

Vill man spara ytterligare vikt jämfört med luftmodellen av Tora ska man titta på Rock Shox Recon. Recon är i mångt och mycket samma gaffel som Tora 318 men med innerben i aluminium. Recon har dessutom justerbar kompression. Rock Shox säger att luft-Recon väger ungefär 1850 gram. Vikten med spiralfjäder och U-turn hamnar på ungefär 2 kilo jämnt. Rekommenderat pris för den lättare gaffeln är 5200 och för den tyngre 4300.

 

Är man motionär med fokus på träning och tävling men vill göra det på en blygsam budget är det tveksamt om Tora är ett alternativ. Den variant som hamnar någorlunda viktmässigt är 318 Solo Air, men eftersom priset är högre än för den lättare Recon U-turn verkar det vara en dålig idé. Eftersom verkligheten och listpriserna inte alltid stämmer överens så kan Tora absolut vara ett alternativ, så länge priset är det rätta.

 

Om man inte är viktkänslig kan man gott ta sig en titt på Tora 318 U-turn. Den är trots allt 1100 spänn billigare. Allt som gäller för 318 Solo Air gäller rimligen även för U-turn, även om fjädringen skiljer sig en del. Om syftet med gaffeln är att få ihop en okej andra-cykel eller att uppgradera instegscykeln en smula när elastomergaffeln gjort sitt kanske man kan ta lite straffvikt med tanke på att gaffeln i stort funkar bra.

 

Summering

Det finns lättare gafflar och det finns gafflar med bättre dämpkomfort men ser man till att det är en budgetgaffel så är den ett bra alternativ inom ett prisspann där det faktiskt inte finns så jättemycket att välja på. Komforten är bra, kvaliteten känns bra och servicen är enkel. Akilleshälen är vikten, men den upplever jag som värre på pappret än på cykeln. Jag gör tummen upp för gaffeln, i alla fall för rätt cyklist med rätt förväntningar.

 

Liten Tora-ordlista

Motion Control: kompressions- och returdämpning

TurnKey Lockout: lockout på gafflar utan Motion Control

318: gafflar med Motion Control

302: gafflar utan Motion Control, bara returdämpning

289: OEM-gafflar med justerbar returdämpning, ingen lockout

Pop-loc: lockout på styret

Solo Air: luftfjädring

Coil: spiralfjäder

U-turn: justerbar slaglängd, spiralfjäder

Preload: fjäderförspänning, kallas sag på vardagssvenska

Viktspann, tillverkarens uppgift:
2071 – 2400 gram (318 Solo Air – 302/318 U-turn)

 

Diskutera artikeln här

Läs den tidigare artikeln om testet 

 

Till Rock Shox

Svensk distributör: Vartex 0340-64 60 00

Cykling i inboxen

8 900 cyklister får redan Happyrides nyhetsbrev – gör som dem!
✓ Redaktionens bästa artiklar
✓ Utvalda annonser från Köp & Sälj
✓ Populära forumtrådar
✓ Exklusiva tävlingar

Inget spam – avsluta när du vill.

Författare

Oskar Willamsson

KÖP & SÄLJ